2015/09/29
2015/09/27
Huvudfilmen Ellos - IFK
Fortsätt nu så här kamrater och ge spelarna allt stöd vi kan så ska vi nog ta den efterlängtade nummer 19!
Länk till Änglarnas youtubekanal:
2015/09/26
Vem var det som kasta?
För er som är intresserade av den senaste bengalkastardebatten så rekommenderar jag att ni läser Balkanders blogginlägg innan ni scrollar vidare. Det är för långt att citeras men jag klipper in den kanske viktigaste biten:
Jag kan under mina dryga 20 år som utsänd reporter på olika evenemang inte minnas att jag har reagerat lika starkt på bildval och vinkling som denna gång.Blåvittsupportar drog fram konspirationsteorier om att det var en bajjare i klipprummet och mycket annat mer eller mindre troligt. Hur det var lär vi aldrig få veta. Men hur som helst publicerades det i går (fredag) en ursäkt från SVT på IFK Göteborgs hemsida som bland annat löd:
Vi är helt överens om att det inte blev bra i vår sändning. Dels var valet av bilder felaktigt, och gav en missvisande bild av händelseförloppet.Bra med en ursäkt. Det är inte alltid så lätt att erkänna ett misstag. Bortförklaringar har man hört många genom åren. Eller oftast hör man ingenting. Tv-tyckaren Johan Croneman på DN tyckte däremot att SVT gjorde helt fel då pudeln "var nästan beklämmande":
Vad ber man svenska folket om ursäkt för? "Aktuellt" kan i fortsättningen inte visa en bild på mördandet i Syrien, utan att samtidigt, varje gång, känna kravet på sig att reda ut hela jäkla skuldfrågan: Vem var det egentligen som började? Vem förtjänar faktiskt att kola vippen? Man måste kanske ändå börja med första världskriget...?Först och främst, att jämföra Syrienkriget med Blåvitt-Bajen är väldigt respektlöst. Sämre liknelse får man leta efter. Tips: kanske i framtiden ta något som inte har med massmord/massflykt och krig att göra. Fråga Åsa Romson.
I det här fallet var skuldfrågan simpel att reda ut och bara tagit några sekunder extra i inslaget. Bajen/Leksandfansen kastade först. Det finns tydliga bevis. Visst, bengalen kastades tillbaka. Men hade hela händelsen funnits med i inslaget (och med mindre spekulationer) så hade det här inlägget aldrig skrivits och Croneman hade fått skriva en krönika om innebandy eller Ellos istället.
"Jag skiter högaktningsfullt i vem som började", skrev Croneman. Klart han skiter i det när han sitter i en soffa 50 mil bort på Södermalm. Men ibland får man se världen med sina egna ögon, inte genom en tv-apparat. En hel del folk som inte var på plats eller såg matchen på tv trodde garanterat när de såg inslaget att Blåvittfansen kastade först och startade allting. Därför var det för alla Blåvittsupportrar på plats jäkligt viktigt att bli rentvådda. Och jag är glad att de nu blivit det.
Jag försvarar inte att enstaka Blåvittfans kastade föremål mot Bajenklacken, men ett tag var "verkligheten" som SVT spred att söderbönderna inte kastade något överhuvudtaget förrän LS gjorde det. Det är nu korrigerat. Spegla verkligheten har jag fått lära mig att journalister ska göra. Inte bara en del av verkligheten.
SVT har bett om ursäkt. När gör DN det?
Från 3:a till serieledning: 91:a minuten och framåt (Uncut version)
2015/09/25
Medgångsbloggare i motvind!
KÅSERI. För länge sedan, i en galax långt, långt borta skrevs det senaste inlägget från min sida. Eller åtminstone för mer än en månad sedan, efter 4 jävla noll mot ett lag från Hisingen. Detta superlag som igår tydligen spelade hemma mot Åtvidaberg, samtidigt som stadens tredje högst rankade lag spelade hemma mot nåt annat lag, och vi spelade bortamatch på dörrmattan i Borås. Med fler åskådare på plats där, än vad just tidigare nämnda hisingslaget OCH stadens tredjelag tillsammans lyckades uppbringa i publikväg. I vanlig ordning spelar det ju ingen som helst jävla roll vad alla andra gör, men det vittnar om att det är något i luften i år. Det år som återigen ska bli ett blåvitt år.
Varför väljer jag att göra comeback nu då? Eller om man fraserar om frågeställningen, varför har jag inte skrivit på länge? Varför ens orda om det över huvud taget? (Avd. ta sig själv på stort allvar.) Nej, men ärligt talat har jag dragits med en jävla skrivkramp kombinerat med att det varit rätt gött att bara vara på matcherna utan att memorera allt för jävla mycket vad som skett, och med det sitta och dunka text i några timmar efter match när man istället bara vill suga i sig supersöta Twitterflöden, hyfsade positiva krönikor från "experter" och sköna highlights. Nu ska det ju givetvis tilläggas att jag inte på långa vägar står med nåt jävla anteckningsblock eller diktafon under matcherna, eller för den delen håller käft och bara analyserar. Men ändå, lite befriande att bara götta sig i de fina resultaten, ryckas med och delta i den fantastiska stämningen.
Resultaten ja. Som jag knapprade ut på Twitter igår efter ett ett mot Andess och resten av postorderbönderna, "det är ändå jävligt imponerande att vi ligger där vi ligger med såpass kalla anfallare och en Ankersen som inte riktigt är på topp." Vadå, gnäll igen? Njae, inte riktigt, mest konstaterande och lite ledsamt att vi som sagt med stor sannolikhet hade joggat hem den här jävla serien om våra forwards, post Vibe, hade presterat ens i närheten av vad den defensiva delen av elvan och spelet gjort. Då ska det ju iofs tilläggas att charmören Søren för all del gjort en jävla massa gött och tio baljor, vilket inte skall förringas. Men han är ju inte anfallare...
Samtidigt, poängen är ju att det spelar ju ingen roll vem som gör målen, inte alls, men att vi som igår inte lyckas varken förvalta eller skapa mer än det som görs, med tanke på Andess och resten av gängets slöhet i försvarsspelet är lite deppigt. Nu är ju serieledningen intakt, vi är där, har allt i egna händer och ska bara ta detta ändå, och, all in all var ju ett kryss igår rätt okej med facit i hand. Men, med bjudningarna som ges, chanserna som finns och pressen vi har hade en vinst varit mer rätt och riktig.
Var vill jag komma? Vet ej, i vanlig ordning. Konsekvens och kontinuitet är bra, vilket i och för sig inte varit signumet i forwardsparet (på gott och ont) men den populistiska ådran i mig ropar på att Boman och Sköld borde starta på måndag, samtidigt som den resonliga ådran (finns det en sådan?) i mig säger att vi måste nöta vidare med Engvall, han har ju det i sig. Det ena utesluter ju inte det andra så sett, Engvall och Boman borde kanske starta då, med sub på Sköld om/när det blir läge för ett forwardsbyte. Var är Riski då? Ja, inte på plan i alla fall. Visst, bra fart och fin inställning när han lirar, men det händer inte mycket. (Ja, han spelade fram till kvitteringen i Henkeborg!) Åtminstone händer det inte så mycket man kan förvänta sig. Om man nu kan förvänta sig något.
Skit samma. Dravel och kvantitet kommer igen i den gnällarmada som legat latent i mer än en månads tid nu.
Slutklämmen då, för att wrappa upp det här jävla dynginlägget. Från och med nu spelar det ingen som helst roll vem som gör målen, hur det ser ut, när matcherna avgörs, vem som byter med vem, vilken ramsa som mumlas när, hur få det är på Hisingens matcher, hur många bengaler som bränns, vem som dömer, vilka som är på andra planhalvan, hur avslagen bärsen är, vilket väder det är eller för den delen hur i helvete det går i alla andra matcher, det är nu det gäller. Det är nu vi fortsätter ha det i egna händer. Det är nu du, jag, vi och alla andra gör vår förbannade plikt att dyka upp på läktaren när våra gubbar spelar. Det är nu det är tid för guld.
Det snurrar i min skalle…
2015/09/23
Gästkrönika: Gamla Ullevi, Mi Casa för en supporter
Det börjar närma sig slutet av den allsvenska säsongen 2015. En säsong som hittills har lysts upp av blått och vitt och en guldstrid där lagen en efter en har slipats bort, men blåvitt står kvar. Vi har nyss avverkat två blytunga segrar, en i Helsingborg och en annan mot Hammarby. Framför oss har vi Karavanen då den blåvita stormen, som Hulken benämnde det, rullar vidare mot Borås, och därefter intar Stockholm. Innan dess har vi två hemmamatcher kvar och sedan den sista mot Kalmar. Det som kan komma att bli guldmatchen. Vilka följer med på tåget? De som hoppade på vid startstationen verkar rimligt va?
Sundsvall, Halmstad och Kalmar kommer på visit till Gamla Ullevi. Den hemmaplan där vi endast släppt in 5 mål under den allsvenska säsongen och den hemmaplan där vi vann cupen-guld i maj. Såhär kan vi fortsätta i en timme, men alla vet redan. Vi har satt skräck i lagen som har haft eller kommer att ha vägarna förbi och anledningarna är många. Hemmaplan är någonting heligt, där spelare, ledare och supportrar bygger upp ett revir. Gamla Ullevi är inte bara vår hemmaarena utan också en plats där vi tillsammans, hela föreningen, har känt en större och större gemenskap i takt med stegen mot SM-guldet. Sådant ändrar på inte på, det bara är så.
Men varför lämna 30 000 guldtörstiga göteborgare utan biljett? Frågan ställs från många håll. Vart var alla guldtörstiga göteborgare i hemmamatcherna mot Falkenberg, Gävle, Örebro etc.? Matcher då guldet inte låg mitt framför oss, då säsongen fortfarande var vidöppen. Den tiden var det väldigt bekvämt att slå sig ned i soffan med en bärs och lite chips. Bara njuta av tillvaron helt enkelt. Så enkelt är det inte om man sedan vill ha en biljett till guldmatchen. Jag förstår överhuvudtaget inte hur folk kan påstå att Kalmar matchen borde spelas inför 43 000, när vi nu på måndag står inför en precis lika viktig match med endast 10 000 sålda. Var är ni som vill gå på guldmatchen. Var är ni nu?
Jag har själv säsongskort på KB och reser från Stockholm tur och retur när det vankas match. För mig kan Gamla Ullevi liknas vid meckas plats för muslimer, skulle de flytta sin vallfärd från Kaba till någon annan plats för att få in fler människor? Föga troligt. På gamla Ullevi byggs en gemenskap mellan alla inblandade. Kolla bara på spelarnas firande med klacken efteråt och Sebbans rusher till LS. Man skapar rutiner och goda vanor.
Jag har, precis som säkerligen många andra, vant mig vid hur Bobban och Co kliver upp på räcket innan matchstart, hur jag tillsammans med många andra vallfärdar till GU och småpratar lite i kön till klacken. Sittplats och LS folket känner förmodligen likadant. Vi kan börja med att sälja över 10 000 biljetter några veckor innan en viktig match, även om det är GIF Sundsvall. Sedan kan vi ta upp diskussionen om att flytta matchen. Om den nu behöver tas upp. För mig behöver vi inte ta upp diskussionen alls. Jag tycker att Gamla Ullevi ska var en arena där vi i framtiden kan se tillbaka på guldmatcher, inte en arena där vi har spelat hela säsongen men aldrig tagit guld på. Just nu ser jag ingen anledning till att rubba på alla rutiner som finns hos de som funnits där oavsett till förmån för de som nu ser guldet som en anledning att gå på match.
Man går inte på match enbart för att man vill se laget vinna guld, man går på match för att få laget att vinna guld. Jag tycker inte illa om er som väljer att sitta hemma och kolla, jag förstår er bara inte. Ni kanske ännu inte har förstått att stödet verkligen gör skillnad eller så ligger det helt enkelt inte i ert intresse. Jag själv känner en stolthet över att ha varit där och gjort vad jag kan. Jag reser även tur och retur för att det är förbannat roligt, testa själv. Du lär känna nya människor, ni kommer hoppa och sjunga tillsammans. Men som sagt, jag har inget emot er. Däremot, när ni som suttit hemma vill ha matchen flyttad till Ullevi dels för att ni också ska få plats men även för att det är större, vilket innebär ökade ekonomiska inkomster, har jag något emot. Ni förstår uppenbarligen inte känslan av att kliva in på Gamla Ullevi, både för oss som publik men även laget. Gjorde ni det skulle ni också känna som mig.
Låt oss nu avverka de sista matcherna på Gamla Ullevi inför fullsatta läktare och sluta upp tillsammans för Blåvitt. Låt oss återskapa känslan som fanns mot AIK, Peking och de andra slutsålda matcherna.
Det finns inget bättre än ett slutsålt Gamla Ullevi, Mi Casa, Mi Casa
/Adam Ungerth (@Adamungerthh)
2015/09/21
IFK - Bajen
2015/09/14
Matchbilder: Helsingborg - Blåvitt
Trots stora skadebekymmer och avstängningar i Blåvitts backlinje lyckades man ändå vända underläge mot Helsingborg till seger och tre mycket viktiga poäng i guldstriden. Emelie Hübner (@EmzaansFoto) var på plats med sin kamera och dokumenterade Blåvitts väg mot ytterligare en vecka i serieledning.
Om bilderna sprids och används i privatbruk eller i större medier utan tillstånd från Emelie Hübner kommer en anmälan att göras. Inga former av bildstölder accepteras. För frågor kontakta Emelie på emelie_hubner@hotmail.com
2015/09/12
Ny vecka - nya tankar…
... Vad sysslar BaraBen med? De har alltså gett mig ett eget konto, så nu kan man slänga upp texter när man vill, sjukt!
2015/09/06
Gästkrönika: Imorgon när hösten kom
Hösten börjar ge sig tillkänna, vinden blåser, kylan börjar så sakta bita sig in på skinnet. Man letar, suktar efter det sista sommartecken och vägrar ta in, inse att det går mot sitt slut. Med en djup suck accepterar man till sist faktum och tar på sig tjocka tröjan, tänder brasor och signalerar genom röksignalerna att vi kapitulerat. Men det är inte en sådan höst vi går mot kamrater, denna höst har vi länge gått och väntat på. Nu är vi äntligen där vi skall vara, högst upp, drivande.
Sommaren var inte vår starkaste period, långt ifrån. Men likt en Tsunami så tog vi ett par steg bakåt för att nu kunna skicka en monstervåg mot höstens prövningar. Vi är vågen tillsammans med spelarna, vi lämnar inget åt slumpen, det är dags att alla steppar upp ett steg till. Allt för många år har den finaste av föreningar fått lämna i sorti, det händer inte i år, det tillåter vi inte. Minsta motgång stirrar vi rätt i synen, höjer oss ett snäpp och kör över för 2015 är vårat år. Tillsammans skuldra mot skuldra och med en arm runt kompisen bildar vi en mur, vi släpper inte varandra, vi strävar mot samma mål. Vi är ostoppbara, i år har vi kraften som saknats i många år, man känner det i luften, vinden har en annan udd. Den sveper runt staden som ett startskott på vad som komma skall, sätter den elektriska stämningen i stadens alla vrår.
Vi känner den allihop, nu är det nära, nu knyter vi handen. Vi skickar redan nu ut varningen till Helsingborg, Borås och till Stockholm, en storm väntar er. Vi kommer se er falla en efter en längs med vägen medans vi trampar på, enda till slutet. Bucklan hör hemma i Göteborg och nu är det dags att hämta hem den och cementera den. Nu har just du ett val, antingen ställer du dig med oss på läktaren och är med på resan eller så stannar du hemma och äventyrar alltihop.
Fråga dig själv om du verkligen har råd att missa ett guld, att inte ha varit med på resan, att inte fått med dig allt i påsen. Släpp allt annat för nu är det på riktigt, nu får du inte svika. Nu kisar du inte längre utan öppnar ögonen och ser utmaningen med spänd blick, med en bestämd blick! Nu kliver du in ett steg mot kompisen, låter fanan vaja högt, stolt, i skyn. Med galna ljudtoppar, mäktiga koreografier och med en hel stads tyngd bakom dig skickar du all din energi ner mot skådeplatsen, mot planen och till det emblem som betyder ALLT. Vi har fått det serverat på ett fat kamrater och med dessa förutsättningar så viker vi inte en tum.
I höst brinner vi, tar oss förbi alla hinder och omfamnar varandra i eufori. Målet är inställt på Götaplatsen, guldpytt och bubbel. Vägen är fortsatt lång, vi kan inte sväva iväg, här och nu skall vi prestera. Om du inte har så är det hög tid att skaffa biljett till återstående matcher, låt oss sätta ribban högt, låt oss flera veckor innan matcherna sälja slut på biljetterna. Skicka en signal till spelarna att vi står bakom er till slutet, vi backar inte, vi rör oss bara framåt. Vi har ALLT i egna händer, vi faller inte på eget grepp, förlust, reträtt, finns inte i vårat ordförråd. Blåvitt får aldrig dö sa Bebben, Blåvitt får aldrig heller bli ett lag i mängden, vi skall vara överst. Bäst, stoltast och högst upp i skyarna. I år fäller vi bara tårar av lycka, det finns ingen annan väg att vandra för vi vet att allt är möjligt i en stad där Änglar bor.
Vi är Blåvitt - Bäst i Sverige
Pontus "Hulken" Fredén
2015/09/03
Gästkrönika: "Den blåvite syndabocken" reser sig igen
Han var uppe på den italienska fotbollsscenen med sitt dåvarande Cagliari, hade tagit en allt fastare plats i klubben och var i samma veva på väg in i ett svenskt landslag. Men sedan fick utlandsresan ett tråkigt slut när en andra korsbandsskada satte stopp för fortsatta framgångar i den italienska klubben. När han därefter vände hem till sitt tidigare IFK Göteborg var det för att bli pådrivaren som skulle leda laget till det efterlängtade SM-guldet.
Och visst började den här säsongen bra för Sebastian Eriksson, som direkt fick en plats i startelvan och tog på sig rollen som den där pådrivaren vi alla vet att han kan vara, men situationen som sådan här och nu har mynnat ut i en plats på avbytarbänken efter danske Mads Albaeks framfart. Därefter har han beskrivit sig själv som syndabock efter en mindre lyckad sista tid. Den blåvite syndabocken.
När Sebastian Erikssons fotbollsresa så här långt sammanfattas så går det att se ett mönster av en berg-och-dalbaneliknande kurva i fotbollsutvecklingen. När han på senare tid förpassats till avbytarbänken så finns det säkerligen supportrar som undrar var Sebastian Eriksson står rent fotbollsmässigt och hur han ska ta tillbaka den plats som var hans egen för bara en tid sedan? För mig kommer Sebastian spela en viktig roll när Allsvenskan så småningom ska summeras. Den här spelaren är nämligen ämnad att leda IFK Göteborg mot nya höjder.
”Det här är vad jag önskat och drömt om. Tiden sedan jag kom tillbaka har överträffat mina förväntningar. Jag trodde ärligt talat inte vi skulle få ihop truppen och laget så snabbt med tanke på alla nya spelare. Även för egen del och efter mina långa skadefrånvaro har det fungerat bättre än jag trodde. Sedan finns det mer att ta av för mig.”
Orden är Sebastian Erikssons. Han hade inom en närliggande period skrivit på ett treårsavtal med IFK Göteborg, som han dessförinnan var utlånad till från italienska Cagliari. Laget från Göteborg gick som tåget i Allsvenskan, ledde serien med två poäng före Elfsborg - och Sebastian Eriksson hade fått en flygande start i sin nygamla klubb. Han dominerade flera gånger mittfältet tillsammans med Gustav Svensson, som han hade bakom sig i en mer defensiv roll. Efter en sammantaget tyngre tid i Italien var det här på sätt och vis en personlig revansch som alla blåvita hade hoppats på att få se från hemvändaren. Den här spelaren andades IFK Göteborg, agerade som en ledare på mittfältet och visade upp en sådan där härlig passion för sitt lag som både supportrar och ledare sätter stort värde på. Alla applåder till supportrarna inför hörnsparkar, passionen gentemot fotbollen, den galna målgesten mot BK Häcken efter straffsparken och alla uttalanden om IFK Göteborg i media visar att hjärtat för klubben finns där. Det föreligger en välvilja att klubben alltid ska må bra sportsligt.
Att den här killen har krav har blivit tydligt efter uttalanden i media – krav på främst sig själv men förmodligen även på omgivningen. I en intervju nyligen blev det uppenbart när han talade om sin svagare sista del av pågående säsong. För honom själv var det inte bara en formsvacka som de flesta spelare mer eller mindre går igenom. Sebastian Eriksson klandrade sig själv hårdare än någon annan, men förklarade samtidigt att viljan hela tiden finns för att hitta tillbaka till formen.
”Jag känner mig ju som en syndabock. Men det är nya matcher hela tiden och jag vet vad jag kan och vart jag vill någonstans. Det kommer ta lite tid i höst men jag ska göra så gott jag kan för att hitta tillbaka. Det vet jag att jag kommer göra.”
Av uttalandet att döma så finns det en inställning som handlar om att leverera för IFK Göteborg och förbättra sin egen prestation. Klubben har för övrigt varit ambitiös den senaste tiden på spelarmarknaden. En spelare som värvats in är danske Mads Albaek, som direkt tagit en plats på mittfältet och på så vis förpassat Sebastian Eriksson till bänken. Därmed har formkurvan tagit en skjuts nedåt istället för uppåt, men inget ont som inte har något gott med sig. Uttrycket stämmer även in på situationen med Sebastian Eriksson i och med den ökade konkurrenssituation som numera är ett faktum på det centrala mittfältet.
Styrka för mig är att kunna studsa tillbaka efter varje nederlag, att alltid vilja göra bättre ifrån sig och acceptera situationen som den är. Efter sin andra korsbandsskada så upplevde förmodligen Eriksson tillvaron som fotbollsspelare som jobbig och pressande, men ett speciellt uttalande tyder på att det finns en mental styrka som kan tillämpas för att kämpa sig tillbaka från den här typen av besvikelser. Det var efter den andra korsbandsskadan som Eriksson pratade om sina framtida planer med fotbollen.
”Jag vet att det går att ta sig tillbaka, jag har gjort det en gång tidigare, men jag behöver lite tid för att komma i form och det vet jag att jag kommer få hemma med Blåvitt.”
Visst är det en mindre rolig situation att ha drabbats av två korsbandsskador, fått se sin utlandssejour för den här gången passera och numera sin mittfältsposition i IFK Göteborg ha blivit övertagen av andra förmågor – men det här är samtidigt en stor möjlighet för Sebastian Eriksson att visa moral och klass. Blåvitt kommer att behöva den här typen av pådrivare när säsongen går in i sitt slutskede. Blåvitt kommer även behöva den kvalitén han förfogar över som fotbollsspelare.
Speltiden har förvisso minskat den senaste tiden, formkurvan pekat nedåt och besvikelserna blivit fler och fler - men är det någonting han har bemästrat så här långt under karriären så är det just att studsa tillbaka efter varje motgång.
Sebastian Eriksson behövs i IFK Göteborg med sitt driv, sitt engagemang och sitt klappande hjärta för Blåvitt. I dagens fotboll betyder passionen för den egna klubben väldigt mycket. Därför är ett sådant målfirande som i matchen mot Häcken en viktig ingrediens för att IFK Göteborg ska fortsatta sin resa under hösten och bärga ett eventuellt Allsvenskt guld.
Själv vill jag minnas tillbaka till ytterligare ett uttalande efter den andra korsbandsskadan som kan tolkas som en bestämd och självsäker inställning.
”Jag ska fan tillbaka. Jag ska spela fotboll tio år ytterligare. Jag ska tillbaka till landslaget också.”
Och visst kan Sebastian Eriksson ta sig tillbaka till den blåvita startelvan även om konkurrensen hårdnat. Det finns alla möjligheter för hemvändaren från Cagliari att leda sitt IFK Göteborg till ett allsvenskt guld genom sin brinnande spelstil, goda kvalitéer på planen - och en passion som symboliserar en spelare fostrad i IFK Göteborg.
Om ett sådant här scenario i praktiken blir till verklighet skulle ordvalet ”syndabock” helt plötslig kännas så felaktigt för att beskriva Sebastian Eriksson som fotbollsspelare, även om det visserligen bara är han själv som uttryckt det så. I själva verket kan han istället spela en stor roll när Allsvenskan summeras senare i höst.
För Sebastian Eriksson är ämnad att leda IFK Göteborg mot nya framgångar. Men först behöver han visa att det faktiskt ligger någon sanning i uttrycket ”form är tillfällig, klass är permanent”.
Källor: Fotbollskanalen, Expressen, Aftonbladet.
/Mattias Håman
2015/09/02
Snabba gästtankar
… I #BBpodd fick vi höra att DJ Alessi gillar Juventus, det var tur att inte Beppe Marotta kände till det eftersom DJ Alessi hade petat gamle Evra i en 3-5-2 uppställning varje dag i veckan…
… Rognes skada, FAN, tråkigt för oss supportrar och laget men framförallt tråkigt för Ronken själv som torde kommit med i nästa landslagsuttagning...
… Matchen mot AIK är spikad till den 26 oktober, vad bra tänker du som kan boka biljett. Märk att detta är en måndag vilket gör att ett bortafölje förmodligen inte blir lika stort som om matchen spelades söndagen den 25e. Uppmanar därför alla änglar att artigt be om ledigt den dagen så vi tillsammans kan se blåvitt ta tre poäng på kompisvallen i guldstridens näst sista omgång!
… Zalo valde Blåvitt före FC Köpenhamn, bra val! ... IFK har alltså inte förlorat en match med Hjalle i startelvan…
… Prosper avgjorde mot HIF i U21 i måndags, trevligt…
... Emil och Gurra blev uttagna i DN-elvan Omgång 22, omgångens lirare blev sonen från Örkelljunga…
… TyrannosaurusRieks fortsätter skapa poäng, 8 mål och 3 assist, totalt 11p…
… Interna skytteligan – Allsvenska mål, Rieks (8), Boman (5), Ankersen (4), Salomonsson (3), Engvall och Eriksson(2). Aleesami, Bjärsmyr, Pettersson, Riski, Rogne, Svensson (1) Slutsats? Många målskyttar är bra för den rådande guldstriden, notera även att 9 mål producerats från vänsterkanten och 7 från högerkanten vilket är riktigt starkt. Lägg till Vibes (6) mål så har forwardarna producerat 14 mål…
… Alvbåge (tillsammans med försvaret) har 13 nollor(!!!) alltså mer än 59% av årets matcher. Närmst kommer Kamraterna från Norrköping med 8…
… #Karavanen kan vara den bästa idén på länge…
… Av 8 kvarstående matcher är 3 st så kallade 6poängsmatcher, Elfsborg, Djurgården, AIK i dagens läge…
… Andra 6poängsmatcher som spelas är DIF-MFF, Norrköping-DIF, AIK-MFF, IFE-Norrk, MFF-Norrköping…
… Mittbackskris? Tom och Hjalle, punkt. Skämt åsido så finns spelarmaterialet i truppen, även om det blir lite tunt. Gurra, Tom och Hjalle, Bjärs kanske kommer till HIF och Dyrestam kanske plockas hem, mitten fylls upp av Seb och Mäds där Sabah och MSD skulle kunna gå in och stötta, Billy och Kasim kan fylla på kanterna…