ANALYS. Det var inte många sekunder från att en helvetesmotorsågskrönika (den första på mycket länge, bör poängteras) skulle filas ihop och kastas ut på world wibe web. Tio sekunder ifrån, för att vara exakt. Allting blev och blir lite bakvänt nu. Jag hade i min domedagstext tänkt att börja med en kollektiv sågning av den planlöshet och ickegenomtänkta desperation som fanns från det att hbk gjorde sitt ett ett-mål. Jag hade även tänkt att trycka ur mig löpmeter efter löpmeter kring den ineffektivitet och oskärpa vi kunde se i avslutningslägena. Jag hade därefter tänkt att dra upp att spelet inte riktigt satt och att det var en hel del felpassningar från många men i synnerhet vår gode Seb.
Istället skiter jag i att inleda så och drar en extrem lättnadssuck över tre grovt sköna pinnar jämfört med en sketen krysspinne. SUPERUGEN är igång. Superdansken Ankersen gör samma som duperdrengen Søren gjorde mot Falkenberg. Två mål! Och vilka mål sen? Jag hade samtidigt i min andra parallella krönika tänkt att avsluta med de positiva orden att en pinne minsann inte var någon jätteko på isen och att vi minsann fortfarande är med i rejset och bör plocka med oss att vi skapar lägen och att det var väntat med en baksmälla på föregående supervecka.
Som sagt, man hade kunnat skriva en analys på det sättet, men, som jävla tur(?) är behöver vi ju inte göra det. Poängen är med i bussen igen. Slå och ta, smash and grab. Eller iallafall spela brötigt och spurta hem tre danska dejliga jävla pinnar till Kamratgården och till Text-TV sida 343.
För att samla ihop någon form av kronologi och sans då måste man väl ändå komma tillbaka till det givna scenariot i att vi återigen står emot en tabelljumbo och allt länkat till det. Krampmatch. Måhända att det inte var cupspel, men spelet och David vs. Goliat-stuket gör ju sig påmint från förra söndagen. Likaså hade man väl i alla försnack och twitterranter försökt sålla hybrisen och det überneggiga och ställt in sig någorlunda på att det sannerligen inte skulle bli promenad i parken. Det blir ju sällan det mot hbk.
Då är det svårt att bli förvånad över att det såg ut som det gjorde ändå. För, första fem, tio var det lite snurrigt där kortpassningsspel och placeringar inte riktigt lirade. Tyvärr, får man väl säga, så var Hjalmar väldigt lik sig från sina sämre dagar. Skulle bli bättre dock.
Seb har ju ett fint skottläge där resultatet var värt ett bättre öde än ribban. Speciellt med tanke på smörskottet mot ösk som blev bortdömt. Emil, Tom, Emil och Ankersen lattjar boll på bekant och känt manér och ettan är sedan ett faktum. Var dock helt säker på att Glenn skulle blåsa av där bara för att hbkaren låg och var halvdöd. Samtidigt, OM han skulle blåst av, då skulle det ju ha varit för att han blockerade bollen. Vill minnas att vi fått ett gäng sådana domslut emot oss, som både lett till straffar och skit, under de senaste tio åren. Glenn ja. Att inte deras gubbe Silverholt får ett solklart rött när Emil armbågstacklas brutalt i mitten av första är märkligt det också. Men, som den gode Nerman poängterade på Twitter, våra motståndare verkar vara outvisningsbara. Lite som Bojanic. Allihop.
Andra rullar på och den uppenbara känslan av att "gör vi inte ett till snart och slutar missa alla dessa lägena (okej, det var inte SÅ många) så kommer de pilla in en jävla boll snart. Logiken i baksmällan. Ångest i kvadrat. Svordomar inför barnöron. Givetvis sitter deras kvittering i 80e och vi är tillbaka där vi började. Med en viss desperation, känslomässig hiss och dejavu från andra år. Men, inget verkar vara riktigt som andra år. Åtminstone inte än. När de får hörnan i 92a känns det som att nu får vi glömma den här skiten och fokusera på smørrebrø och faxe kondi i en vecka. Med en poäng från Örjans vall. Ankersen hade tänkt att fokusera på just dessa saker den kommande veckan, men fanimej med tre poäng på kontot. Omställningen är magnifik. Att vi orkar dra sådana fullfartslöp i 92a är imponerande. Att Emil gör det har man nästan vant sig vid, men att Ankersen också gör det, och dessutom har sådan kyla att hänga den efter den löpningen, det kan jag vänja mig vid. Lätt.
Några korta från matchen då:
+ Ankersen. Secka baljor! Secket driv! Nu kör vi superugen!
+ Emil. Går inte att sluta kredda honom. Älskar fan allt.
+ Gurra. Kan inte kreddas nog.
+ Tre pinnar.
- Baksmällan är tydlig. Det är ingen höjdarmatch någonstans med många felpass och lågt tempo. Tycker inte det funkar med med Seb som ytter och Tom faller in i något oklart utrymme där det varken blir hackat eller malet. Visst, fint ingripande vid ett noll, men annars inte superbra. Är det han som går bort sig vid deras mål? Skit samma. Förhoppningsvis är det en 'sån' säsong i år.
- Kan tycka att Boman visade sin gamla klubb lite väl mycket respekt. Var ingen höjdare idag.
Nu kör vi SUPERUGEN!