Femman: Stryk mot Landskrona Bois

FRANKIE'S FEMMA. Den första av två "förfester" kändes mer som en efterfest som aldrig borde blivit av. Ni vet som när ett gäng rejält överförfriskade personer strax före stängning på en krog får den geniala tanken att fortsätta festen hemma hos någon. Väl på efterfesten plockar någon fram ett par flaskor vodka och den folköl man köpt i ren desperation på Seven Eleven - och resten är historia. Någon borde haft modet att säga nej, före det att eländet blev av. Men i dag kom det enda "nej" vi fick höra från "Pärlan", när han ännu en gång tvingades linka av på grund av skada.

55555555555555555555555555555555555555

Bloggerskan "konfiko" sa det bäst i mitten av andra halvlek. Jag påpekade att Blåvitts försvar varit osynligt och hon svarade med ett dräpande: "Ja, var är Blåvitt? Försvaret syns inte till, anfallet är osynligt och ingen vågar hålla bollen på mitten". Det är ungefär den känsla man fick som åskådare i dag, om jag bortser från ett fåtal individuella prestationer så såg det tyvärr väldigt håglöst ut på banan, oavsett lagdel. Bortsett från Sella offensivt och Erik Lund defensivt lyste viljan dessutom med sin frånvaro, vilket kan vara det som räddar ett lag när förmågans krut blivit torrt och det offensiva vapnet klickar.

55555555555555555555555555555555555555

Jag träffade en lycklig Dennis Jonsson före match, han har efter en tung vinter äntligen fått tillbaka sitt leende på läpparna och kunde med glädje ta med lilla dottern på sin livs första Blåvitt-match. I kaffemuggarna fanns det gott om grädde så jag frågade om det var en vettig kost för en fotbollsspelare och fick som svar: "Jag är ju inte fotbollsspelare längre, haha. Nej, det är inte till mig utan till tjejen". En gång idrottsman - alltid idrottsman? Ja, Tomas Brolin är väl undantaget som bekräftar regeln.

55555555555555555555555555555555555555

BaraBens Kanal Glenn var självklart på Valhalla i dag och med Erling som reporter och Karlsro bakom kameran kan ni vänta er intervjuer med anfallsstjärnan Tobias Hysén, ordföranden Kent Olsson, supporterpolisen Lars-Rune Bohlin med flera inom en inte allt för avlägsen framtid. Det kan väl behövas en del uppfriskande klipp så här efter en riktigt jävlig fotbollsmatch...

55555555555555555555555555555555555555

I slutet av matchen när Blåvitt fick en hörna - som Tobias Sana skapade på egen hand - gillade inte en unge att hans hjältar bara gick upp med åtta man. Vi låg trots allt under med 0-2 mot ett gäng från Superettan och grabben, som var i 12-årsåldern, gormade: "Upp med Dahlin med! Upp med diiiiig!" Jag log, hungern finns där hos vissa i alla fall. Själv känner jag mig märkligt nog rätt blasé över förlusten. Visst, det är förjävligt, uselt och illa. Någon BaraBen-läsare sa till mig på läktaren: "Slipa och ta fram knivarna på bloggen nu Frankie" och jag förstår er. Det var inte bra och till och med under all kritik.

Men som en före detta Blåvitt-spelare (som är proffs i dag) sa till mig i veckan: "Räkna inte med några förändringar i ledarstaben om det inte blir total katastrof under lång tid." Varför, frågade jag nyfiket. "Skulle du sparka din egen bror?" Det ligger en del i det. Trots det gick det bara drygt en halvtimma innan ropen började höras från läktarplats: "Avgå Jonas, nu får det vara nog!" Så länge de ropen ekar över våra arenor har folk förväntningar kvar på det här laget. Om ropen börjar tystna - trots att resultaten går oss emot - så är vi riktigt illa ute. Pressen är på Jonas Olsson som ansvarig för de fotbollsmässiga resultaten, så nu är det upp till bevis i år. Sista chansen skulle en del säga, men jag väljer att envisas med "upp till bevis". Än så länge. Fram tills allvaret börjar. För även om man förlorar alla träningsmatcher spelar det faktiskt ingen som helst roll - så länge de börjar vinna när det väl räknas. När poäng finns i potten.

55555555555555555555555555555555555555

Offensivt hade Blåvitt en hel del lägen, bland annat gjorde skåningarnas målvakt en jätteräddning på en nickskarv från Hannes Stillers panna men det mest symptomatiska var det eviga krånglandet i boxen. Ingen tog enkla avslut utan det skulle fepplas och trixas in i absurdum. På Erik Lunds och Stefan Selakovic kant hade vi ständigt vilja att avancera men de få gånger som Sella lyckades göra sin gubbe tog det för lång tid för honom att få in bollen i mitten eller alldeles för lång tid för övriga anfallsspelare att avancera in i boxen. Samtidigt fortsätter Tobias Sana att visa på lust och ambition att gå mot mål, avancera och dessutom ta en del skott. Med både Elmar, Sana och Drugge på banan har vi helt plötsligt tre mittfältare som faktiskt kan skjuta - vilket Blåvitt inte varit bortskämda med sedan fornstora 90-talsdagar. Men defensivt var det en enda lång sörja. 0-2 kunde lika gärna ha blivit 0-4 med lite oflyt. Så det tänker jag inte ens kommentera. Om en vecka hoppas jag att vi startar med Ragnar, Adam och Kalle i backlinjen, det kanske kan se lite annorlunda ut då. Eller inte, men förlorar Blåvitt även då kommer det bli svårt för dem att ladda upp för Allsvenskan i lugn och ro. Och med lugn menar jag att ladda upp utan krav på att huvuden skall rulla...

55555555555555555555555555555555555555

Blåvitt- Landskrona Bois (0-2), "förfest" på Valhalla:
5 poäng: Stefan Selakovic
3 poäng: Tobias Sana
2 poäng: Robin Söder
1 poäng: Erik Lund

Total5:an, försäsongen 2011 (efter 2 bedömda matcher).
1. Markus Sandberg (5 poäng)
-. Stefan Selakovic (5 poäng)
-. Tobias Sana (5 poäng)
4. Nicklas Bärkroth (3 poäng)
5. Robin Söder (2 poäng)
6. Karl Svensson (1 poäng)
-. Erik Lund (1 poäng)