Då var det dags igen

UPPVAKNANDE. ”Jag vaknar upp, aah solen skiner igen, dags för mig att gitta från lägenheten.” Ungefär likt vad Mange Schmitdt sjöng för 3(?) år sedan kändes det väl när man steg upp ur sängen i lördags. För mig, och kanske även för några av er var detta en nystart, ett uppvaknande ur en 2-3 månaders lång dvala. Det var i december jag beslutade mig för att gå i ide, det blev radiotystnad i blåvit tappning, under vilken jag varken besvärat mig läsa om eller för den delen engagerat mig i diskussioner kring blåvitt i någon större utsträckning. Men nu var det återigen dags för blåvitt, nu var tiden inne och i största möjliga grad har jag försökt ”ta igen” missad tid, frånsett nyheterna om straffläggningsvinsten mot FCK samt värvningen av Valgardsson fanns det en del som gått mig obemärkt förbi. Kalla mig medgångssupporter eller vad ni vill, men under vinterhalvåret är risken stor att jag drar täcket över huvudet och ignorerar dem problem jag inte kan rå på, tiden går knappast fortare om jag lusläser varje liten tidningsartikel. Men nu var det ju alltså återigen dags för en match på hemmaplan, dock med en del smolk i bägaren, inte enbart det faktumet att vi fick stryk av ett superettan-gäng.

För åtminstone jag kommer inte att dra allt för stora växlar av gårdagens match, vare sig spelet eller resultatet. Större delen av lördagens startelva kommer få finna sig i att inleda dem flesta tävlingsmatcherna från sidan. Feldgrau uttryckte sig i ordalag om ”halvt b-lag”, men det var lite väl generöst, i bästa fall kommer 3-4 spelare ingå i startelvan den 4:e april när Örebro kommer på besök till Gamla Ullevi. Men i ärlighetens namn tror jag dock endast Selakovic och Valgardsson, på kontinuerlig basis, kommer få förtroendet från start när allvaret börjar på riktigt.

Spelare som Hysén, Sebban, Ragnar, Kalle, Adam, Sandberg, Drugge, Jakob, Sana och Bjarnason lär alla krydda startelvan lagom till premiären. Med reservation för att en av dem 4:a sistnämnda lär hittas på bänken, Jakob känns självskriven så länge Jonas Olsson finns vid rodret, något man är fri att tycka ”bu eller bä” om. Hursomhelst börjar det åtminstone för undertecknad att bli allt mer klart hur startelvan BÖR formeras, men det betyder ju bara att jag får ännu mer anledning till att svära åt Jonas Olsson när han tar ut ”helt fel lag” för tusende gången i ordningen. Några detaljer är jag dock fortfarande nyfiken på, några frågetecken behöver fortfarande rättas ut:

Är Dyrestam en man för startelvan redan för den här säsongen? Då menar jag självfallet på en mittbacksposition. ”Dyre” var en av få spelare som imponerade på mig, grabben hade inte spelat på ”riktigt” på evigheter (frånsett en match nere i Copa del sol?) men ändå var han, över lag, bra både i positionsspelet så väl som i brytningar.

Lund som fullgod ersättare till Adam? Jag drar mig till minnes att jag uttryckte mig något så när på det viset tidigare i höstas, till mångas stora förtret. Av det jag såg mot Landskrona så fick ni Lund-kritiker mer vatten på er kvarn, det var ingen briljant insats från Lund, långt därifrån. Kylan tilltrots var någon som jag med grava böjelser för ”brittiska” glidtacklingar vid ett så sinnesfullt bruk att tydliga brister hos vår högerback kunde noteras, inte bara en utan flera gånger. Till skillnad från vad Jonas Olsson tycker, så tycker jag inte man kan säga att kantspelet Selakovic-Lund fungerade bra bara för att det slogs några korta passningar spelarna emellan. Med risk för att låta allt för kritisk mot Coach Olsson så fick han inga pluspoäng hos mig när han gick ut och sa att det fanns positivt att ta med sig från matchen. Jag är inte rädd för JO i sig, jag är rädd för JO i mig, och i dig, i oss alla. När vi även i de dystraste av stunder, desperat försöker hitta positiva delar i en annan värdelös helhet. Exempelvis, för att kantspel ska kallas som bra måste det ju generera målchanser, när Lund ska stå för inläggen är det knappast så att motståndarna darrar av skräck för vad som komma skall. JO sa inför matchen att han från Erik Lund ville se; ”hans höga spel, bra fart längs kanten, inlägg”. Visst fick vi se det, möjligtvis är det just det som JO är nöjd med, att vi ”fick se” överlappningar och inlägg, sedan att inläggen var under all kritik och inte genererade några som helst målchanser är en annan fråga…

Stiller/Pär var troligtvis den mest trögstartade duo skådad i blåvitt på modern tid. När man ser startsträckan för dem två är det knappast så att man i positiv bemärkelse höjer ögonbrynen. Därför var det inte svårt att lista ut att kantspelet i allmänhet och inläggen i synnerhet skulle bli av yttersta vikt. Åtminstone om vi hade för avsikt att skapa några målchanser, därför sätter jag ett stort frågetecken kring taktiken att låta Lund stå för inläggen, han måste ha visat JO kvaliteter på träning som jag inte sett ett spår utav tidigare. Lund lever på sin inställning och vilja att aldrig ge upp, inte någon exceptionell assistfot, ju tidigare man inser det, desto fortare kan man lära sig att uppskatta Lund för den fotbollsspelare han är.

Det kommer dock alltid kvarstå ett stort problem för mig, Söder, en kille jag så hemskt gärna vill få in i startelvan men inte på bekostnad av Sana, Hysén, Drugge, Bjarnason eller Selakovic. Detta skulle väl gå att placera under kategorin ”Angenäma problem” men det är likväl ett problem. Söder har så otroligt stor potential, Sana är irrationell och tillför ett ”tänk” till vårt spel som ingen annan i dagens trupp kan, Bjarnason är min gunstling och up front vill jag se Hysén och Drugge. Det är lätt tänker ni, in med Bjarnason centralt bredvid Sebastian Eriksson och problemet är löst. Dessvärre är jag realist, JO flyttar gärna inte på Jakob, JJs ”tvivelaktiga kvaliteter” till trots, ett år eller två och Trollhättan-pojken har fått kaptensbindeln. Skämt åsido, jag har sett Jakob blixtra till ibland och visa att det finns en del i den kroppen som man vid första anblick inte ser, men räcker verkligen enskilda ögonblick för att prenumerera på en startplats när vi har den rådande konkurrenssituationen? Det har jag väldigt svårt att se, och jag tror och hoppas att även Jonas Olsson faktiskt funderar över det, även om det säkert tar honom emot...