På läktarn är det kidsen som regerar!

KLACKKRITIK. Den här säsongen valde jag att förflytta mig från klack till sittplats av många anledningar. För det första är det alldeles för mycket tonåringar som är mer intresserade av att knuffas och röka på den rökfria läktaren, än de är intresserade av att ge stöd till laget eller ens reflektera över hur det går i matchen. Den andra anledningen är att jag inte är intresserad av att se matchen från kortsidan. Det är helt enkelt inte en bra position och man får ingen vidare överblick över spelet. Den tredje är väl att jag är gammal, bitter och gnällig!

Något som däremot inte försvunnit på den del av läktaren där jag och mina vänner placerat sig är sången och stödet. Trots att det sitter en och annan sur hockey-supporter bakom oss och gnäller och svär när vi spontant ställer oss upp och eldar på, så är det värt det gnället för att kunna sitta och följa spelet. När man valt sittplats får man en sak till på köpet, man hör faktiskt klacken betydligt bättre än när man står i den. Man hör när den börjar tröttna, man hör när den tänder till och man hör framförallt när den är helt under isen. För om jag jämför de matcher vi spelat på vår nya arena (borg är som sagt för puckey-fantaster) så går det lätt att konstatera att klacken var riktigt ur form i torsdags. Varför vet jag inte och jag tänker inte heller spekulera i det.

Jag vet inte hur många platser det är på "levande sittplats". Men jag har läst i kommentarer och på andra ställen att det tydligen ska vara "bra tryck" där. Det har även pratats om någon växelsång med klacken. Antingen är jag döv eller så är det så att man inte hör där vi sitter, men när den där så kallade växelsången gått mellan LS och klacken så har det då verkligen inte låtit som något speciellt tryck från levande sittplats.

En gruppering som däremot match efter match visar framfötterna är Young fellows. När klacken var som mest död i torsdags klev kidsen fram och visade att "det här, det är fan inte okej!". De drog igång för kung och fosterland med sina gälla, men ack så passionerade, röster och fick igång klacken vid ett flertal tillfällen. Det här är en positiv utveckling. Initiativ som young fellows säkrar tillväxten på klacken och den som drog igång young fellows borde fanimej prisas på något sätt. En sektion där kidsen i tidig ålder förstår vad det är som gäller när Blåvitt spelar, varför har ingen tänkt på det tidigare?

Jag är ledsen Levande Sittplats, men ni ligger efter. Just nu spöar kidsen er på läktaren, och om ni inte börjar ta i lär det fortsätta så!