Matchrapport IFK Göteborg - Malmö FF (j-allsvenskan)

MATCHRAPPORT. Efter en mycket stark första halvlek tog det bom stopp i andra för IFK Göteborg mot serieledarna Malmö FF. Slutsiffrorna skrevs till 1-4 efter ett totalhaveri hos de blåvita.

På Lemmingvallen idag spelades en förmatch inför morgondagens klassiska drabbning mellan Sveriges två mest framgångsrika fotbollsföreningar. I Juniorallsvenskan tog IFK Göteborg emot serieledande Malmö FF, ett Malmö som hittills gått obesegrade ur samtliga matcher och därför ett oerhört tufft motstånd. Just därför hade man valt att toppa laget maximalt. Mathias Etéus, Mikael Dyrestam och William Atashakade, som samtliga numera nästan uteslutande spelar U21-matcherna, togs in i startelvan och om inte det vore nog så plockades Jakob Johansson in från A-truppen. Med andra ord spelade man med det allra bästa man har, det var bara Robin Söder och Nicklas Bärkroth som teoretiskt saknades*. Nu skulle malmöiterna få sig en match!

Just det där med att Jakob var med gjorde mig mycket glatt överraskad när jag kom till Lemmingvallen. Det är ju så att man har sett de här killarna spela vid ett flertal tillfällen och man tycker att de håller god kvalité överlag, men det är väldigt svårt att skaffa sig en uppfattning om hur de skulle klara sig i Allsvenskan eftersom det inte finns några referensramar. I höstas var Jakob med och spelade en DM-juniormatch, semifinal eller vad det nu var, och jag har grämt mig sen dess att jag missade den matchen. Just därför blev man glatt överraskad att man fick se honom på plan i eftermiddags, för man vet hur Jakob står sig i Allsvenskan och därmed kan man jämföra hur de andra spelarna står sig gentemot honom. En klar länk till Allsvenskan var skapad.

IFK Göteborg ställde upp med följande startelva:

MV. Markus Bengtsson

HB. David Johansson
MB. Mikael Dyrestam
MB. Mikael Gonzalez
VB. Mikael Andersson (K)

HM. Johan Lundgren
IM. Jakob Johansson
IM. Niclas Martinsson
VM. Kamal Mustafa

AF. Mathias Etéus (i släpande Wernbloomroll)
AF. William Atashakade

Blåvitt inledde i ett rasande tempo och tog Malmö FF fullkomligt på sängen. De flesta matcherna jag sett hittills på denna nivå har inletts lite trevande, men här var det full sula från första visselsignalen. Jag hann knappt notera IFKs startelva i mina papper innan Blåvitt spräckte nollan och det genom Jakob Johansson, som från distans placerade bollen vid vänster stolprot. Då trodde man att detta skulle bli en lätt match för ett toktoppat IFK Göteborg och halvlekens fortsättning tydde inget om någonting annat, för det var spel mot ett mål. Man vaskade fram gott om chanser, men skärpan i antingen avsluten eller den sista passen var lite sisådär och målen uteblev. Men oj vad man dominerade och man kunde inte se att det var obesegrade Malmö FF man mötte. William Atashakade sprang på allt och var ett ständigt hot mot den skånska backlinjen och på mittfältet agerade Niclas Martinsson städgumma och vann boll mest hela tiden.

Jakob Johansson då? Tja, jag tyckte inte att han var så dominant man tycker att han borde vara i första halvlek, men visst kunde man se att han var van vid högre tempo än de övriga. Men det skulle senare visa sig att hans betydelse var betydligt större än vad jag kunde se från sidan.

I slutet av halvleken går William Atashakades knä sönder. I en rusch längs vänsterkanten stöper han oattackerad så där otäckt som en spelare gör som går riktigt mycket sönder. Det är något som brister i knät och man förstår med en gång att det är slutspelat för hans del en tid framöver. Det känns riktigt tråkigt, för om jag inte missminner mig så har han precis kommit tillbaka från skada och nu går han sönder igen. William är en mycket intressant spelare som man hoppades skulle vara nästa stora talang att debutera i Allsvenskan, men den debuten får nu stå tillbaka för ännu en skada. Surt. Christopher Mbamba ersätter.

Hursomhelst står sig Blåvitts 1-0 ledning halvleken ut och man borde kanske ha förvaltat någon eller några fler av alla de möjligheter man skapade och ha avgjort matchen redan där, men det gjorde man inte. Malmö FF fick ihop till en möjlighet i mitten av halvleken där Markus Bengtsson i målet gjorde en reflexräddning på ett rappt skott från vänster.

Till andra halvlek går Jakob Johansson av till förmån för Joel Allansson, vilket var planerat sen tidigare. Williams skada och Jakobs utträde förändrar matchbilden totalt, om det nu inte är Malmö FF som rycker upp sig rejält till andra, det vill säga. Visst, Blåvitt inleder i samma storartade stil som i första halvlek och vaskar fram två mycket bra chanser för Christopher Mbamba där åtminstone en av dem borde vara mål. Först kommer han fri med målvakten och försöker placera bollen till höger om densamme som fotparerar och minuten senare kommer han till avslut från nära håll efter fint inlägg från Mikael Andersson, men målvakten hinner få händerna på bollen.

Så kommer det som ofta händer när ett lag skapar målchans på målchans utan att förvalta dem - man får en kontring mot sig och ett baklängesmål därigenom. En utspark från skånske målvakten nickskarvas vidare till en djupledslöpande anfallare och med ett distinkt avslut är det kvitterat. Detta är inledningen till det stora ras som vi nu skall få beskåda. IFK Göteborg försöker komma igen, men i Jakob Johanssons frånvaro börjar man nu förlora mittfältskampen, man börjar slå bort alldeles för många passningar i farliga lägen och försvaret som tidigare sett stabilt ut börjar agera mer än lovligt virrigt där man ofta trots stort numerärt övertag i sitt eget straffområde har oerhört svårt att få bort bollen. Hur man än sparkar och tacklar så går bollen likt förbannat till en ljusblå. Målen 1-2, 1-3, 1-4 är samtliga sådana där man inte lyckas rensa och till slut har en malmöit bara att sätta ett huvud eller en tå på bollen för att putta den den där sista centimetern över mållinjen.

IFK Göteborg försöker de sista minuterna att skapa någonting framåt som åtminstone kan leda till ett tröstmål, men det är aldrig riktigt farligt. När William Atashakade tvingades utgå så försvann IFKs giftigaste vapen - snabba djupledslöpningar. Christopher Mbamba har inte riktigt samma ryck som William och hinner därför inte först på alla de bollar som William gör och därmed kunde inte Blåvitt låsa fast bollen på offensiv planhalva i samma utsträckning längre och man fick kontringar emot sig. Det i kombination med att Jakob Johansson utgick med en hel del rutin och pondus gjorde att pendeln svängde över till ljusblå favör.

Slutresultatet skrivs till 1-4 till Malmö FF.

Så hur står sig spelarna i jämförelse med Allsvenskan, då? Ja, jag har inte blivit mycket klokare men man kan ta med sig att Jakob Johansson var kanske inte totalt dominant, men han höll mycket hög juniorklass och i och med hans uttåg så tappade IFK väldigt mycket av sitt spel och trygghet. Nu när man sett honom tillsammans med de andra så vet man lite mer vad som krävs av en allsvensk spelare. Jag är fortfarande säker på att vi kommer att se ett flertal av dagens spelare i A-laget i framtiden, men samtidigt skall man konstatera att man skall ge dem tid att bli mogna för uppgiften. Man är inte riktigt där ännu, men det kommer.

I morgon blir det revansch mot di blåe.

Fler bilder från matchen kan beskådas här.

*Fotnot: Teoretiskt var ordet. Varken Söder eller Bärkroth spelar på denna nivån längre, men åldersmässigt skulle de kunna göra det. Ali Selim och Robin Alnäs är skadade sen tidigare. Den första i axeln och den andre i foten.