Fotbollen är samhällets bästa fritids och ungdomsgård

IDROTTSPOLITIK. I Dagens Nyheter går flera mindre sporter till skarp attack mot det faktum att fotbollen slukar en så stor del av det statliga idrottsstödet. Jag har ofta undrat varför alla andra dussinsporter tillåter detta helt passivt. Men nu verkar de ha fått nog.

Fotbollen har över 3 300 medlemsföreningar vilket är mer än dubbelt så många som något annat förbund i Riksidrottsförbundet (RF). Dessutom omsätter fotbollsföreningarna i snitt mer än dubbelt så mycket som en snittmässig svensk idrottsförening. Fotbollen är svensk idrotts Goliath.

Många mindre idrottsförbund rasar nu mot det faktum att fotbollen tilldelas det största statliga bidraget av alla – samtidigt som vi är störst, har mest pengar och bästa möjligheterna till kommersiella intäkter via tv-pengar och sponsoravtal. Inkomstkällor som kanotförbundet, fäktningsförbundet, cykelförbundet och hundratals andra idrottsförbund - bara kan drömma om.

Förra året offentliggjorde regeringen en 500-sidors utredning av Sveriges idrottspolitik. I kapitlet där effekterna av de största statliga stöden ses över sammanfattas fotbollens unika ställning så här:

”Fotbollförbundet utgör det specialförbund i RF (förutom Korpen) som har tilldelats det största statliga stödet samtidigt som man även har störst egna intäkter, högst självfinansieringsgrad och följaktligen bäst förutsättningar att klara sig utan offentliga medel för sin centrala förbundsverksamhet”.

Regeringens utredare backar alltså upp kritiken mot fotbollen. Logiken är att "de största skall inte ha mest stöd, de som står på egna ben skall inte äta upp för mycket av den gemensamma kakan". Kritiken är i sak inte bara svår att värja sig mot, tvärtom så är den fullständigt korrekt. Men fotbollen har även väldigt skilda världar och uppgifter att redovisa. Uppgifter som inte andra idrotter lyckas ta hand om eller fylla ut på ett lika effektivt vis. Samtidigt som vissa elitföreningar kan spendera enorma belopp och omsätta fantasisummor så finns det en gräsrotsrörelse som i många fall lever på att få statligt stöd för sin breda sociala- och ungdomsverksamhet.

Till skillnad från fäktningsförbundet så håller fotbollen faktiskt tiotusentals ungdomar borta från kriminalitet och sysslolöshet i allt från urbana förorter till minsta landsbygd. Fotbollen har i mångt och mycket tagit ett enormt samhällsansvar under en period där samhället självt sagt upp sitt ansvar för dess ungdomar. Fotbollen är i dag samhällets mest effektiva ungdomsgård och det vore ett fullständigt vansinne att börja omfördela stora statliga resurser från fotbollen till obskyra småsporter med högljudda förbundschefer.

– I dag är det svårare för en sju- eller åttaåring att undvika att komma i kontakt med fotboll än att faktiskt börja spela. Om RF vill att åtminstone några ska ägna sig åt exempelvis bordtennis, brottning eller fäktning i framtiden måste de ändra sin fördelning, säger pingisförbundets Walter Rönmark till DN.

Säg vad ni vill om er elaka kusin fotboll. Det är trots allt idrotternas egna ansvar att skapa intresse för sig - för att på så sätt "tjäna" det stöd man säger sig förtjäna. Vad man än tycker om detta så står det allt tydligare klart att idrotten - i dagens samhälle - inte bara har en funktion som hälsans riddare, idrotten är ett fritids, en ungdomsgård och till och med vår bästa socialarbetare. Idrotten håller ungdomarna borta från gäng och brottslighet. Inte i alla fall, men tillräckligt många för att anses som dagens mest kompetenta samling av socionomer.

Där samhället misslyckas finns idrotten som räddningsnät.
Räddningsnätets starkaste del utgörs just av breddfotbollen.

Underminera inte det - tro mig, ni vill inte se de socioekonomiska konsekvenserna av en sådan omfördelningspolitik. I alla fall inte förrän vi som samhälle börjat ta hand om våra ungdomar igen. Den dagen kanske aldrig kommer - men då bör aldrig pingisen tillåtas stjäla så mycket som en krona från fotbollen. Det vore förödande för våra ungdomar och för Sverige som samhälle.