På gång


söndag 22 juli 2012

Var é Änglarna?

TVÅ NEDERLAG. Att se IFK Göteborg förnedras på låtsasgräset i Gävle, mot Gefle IF på Strömvallen, var en i många stycken surrealistisk upplevelse. Ur flera aspekter.

Förre klubbdirektören Thomas Wernerson menar i GP att ”sjukdomsinsikten är noll” i dagens IFK Göteborg. Jag förstår ungefär vad han menar, men som vanligt levererar Thomas inga större analyser, det sträcker sig till ett eget okontroversiellt ”tyck-tyckande”. Men att någonting är fel i dagens IFK Göteborg, behöver vi knappast utveckla här. Det blev vi om inte annat pinsamt och brutalt varse igår, om man inte hade upptäckt det tidigare.

Vad som också oroar mig är vad som hände, men framförallt inte hände, på bortasektionen. Att laget förnedrades på planen är svårt att ta till sig, men att även bli förnedrade i ”läktarmatchen” är minst sagt genant. 

Mot Sky Blues…

Det ska egentligen vara en omöjlighet. Och det startade långt innan matchen "var över". Blåvitt har många supportrar runt om i Sverige, men förvånansvärt få sluter upp när laget befinner sig i denna prekära situation. Ändå får man väl sträcka sig till att det var en ”hygglig” samling, vid matchens början. Men Blåvitt stod inför en otroligt viktig match, det är lördag och det är ”sommar”. De som såg och hörde klacken, måste ha tyckt att det var en ganska sorglig uppenbarelse. Att spelarna sviker behöver inte per automatik betyda att även lagets supportrar gör det.

Av de supportrar som var på plats igår, lämnade häpnadsväckande nog en del arenan efter 0-3. Det om något, är fan pinsamt att se. Man har synpunkter på allt och alla, slagorden haglar till höger och vänster, men lämnar man läktaren och inte Står upp för Blåvitt, då kan man lika gärna stanna hemma nästa gång. Det var mer bräk än sång på Strömvallen igår. Någon hävdade i förbifarten att Blåvitt har för många ”medgångssupportrar”. Stämmer det? Ja, tyck till själva. Men vad är då orsakerna till den bleka uppslutningen och engagemanget, vid en så pass viktig match?

Är det för dyrt att resa? 

Är det för långt? 

Är det ointressant, bara för att Blåvitt möter ett ”ointressant” lag? 

Vad säger resegruppen?

Nöjer vi oss med att vara ”bäst i Sverige”, men bara på hemmaplan?

Någonting måste det ju ändå bero på. Och jag vill nog påstå, mot bakgrund av att Blåvitt har ett hemmasnitt på drygt 11000 personer, att Blåvitts bortafölje skulle kunna vara större. Vi var trea i Sverige förra året, vad gäller publik på bortamatcherna. Dock gravt utklassade av både Solnas patetiska armé och Bajen Fans. Ska vi känna oss nöjda?

En förmodad jävlig höst väntar. Även supportrarna måste dra sitt strå till stacken. Men är vi beredda att göra det, inför den mardröm som de resterande matcherna kan utvecklas till? Eller är den klassiska frasen ”Stå upp för Blåvitt” bara något som låter väldigt högt, men betyder mindre?

Jag ställer en hel del frågor, och jag är medveten om att jag gör det som boende närmare 50 mil från Göteborg, men också som medlem i Supporterklubben Änglarna. Jag är själv en del av helheten, och jag tycker att det kan vara av värde att rannsaka vår egen roll i det hela.

Din roll. Min roll. Alla vi som säger oss Stå upp för Blåvitt.

Slutligen, heder åt dem som stannade kvar efter matchen, som samtalade med spelarna och faktiskt, till slut, gav de sitt stöd. Även om frustrationen kokade. Stort i den stunden.

/Magnus