Ikväll Bengan, Ikväll är DU KUNG!
2007/10/22
Direktrapporter från Solnaresan...
AIK AWAY Idag spelar GöteborgsKamraterna den näst sista matchen för säsongen. Platsen för match är Solna, motståndet är AIK och cirka 2 000 blåvita är just nu i rörelse mot 08-området. Ni som inte kan vara på plats kan följa BaraBen.com:s resa mot ödesmatchen här på Blåvittbloggen!
2007/10/21
Hets
HETS Vi talar ofta om hets här på BaraBen. Införhets, bortaresehets, publikhets, Supporterfondshets, efterhets och ren pur hets. Men vad är hets egentligen? Idag reder vi ut lite kring begreppen runt det mytomspunna BaraBen-hetset.
I utlandet pågår hets som passar väl in i BaraBens smak. Från en liten trevlig plats på internet hittade vi något som måste kvalificera in som ett perfekt exempel på hets:
En av världens mest berömda och prestigefyllda morgontidningar skrev den 23 September en perfekt hetstext i BaraBen.com:s smak. Texten handlar om Göteborg som turiststad och i densamma finner vi redan nu klassiska citat som:
Sedan har vi idiothets som bara är fel, missriktad, vansinnig och rent igenom retarderad. Den framkom när Ragnar Sigurdson nyligen gav en intervju till Isländska Fotboldi.net:
Ragnar säger i samma intervju att:
Här hemma i Sverige pågår en annan nationell hetskampanj. Spelföretaget bakom Monopol har i flera år haft problem med sviktande försäljningssiffror. Konkurrensen med XBOX, Playstation och allt vad de heter har fått brädspelens lyxlirare att bli åtsidosatt. Så då svarar Monopol-makarna med en kampanj designad att väcka lokalpatriotismen hos människor över hela landet. Via en omröstning på Monopols hemsida ska man försöka få med just sin stad som en av "gatorna" på Monopolspelets bräda.
Jag överdriver inte nu, men uppmaningarna och mailen kring detta har haglat in till BaraBen-redaktionen. "Hetsa folk att rösta", "Länka till omröstningen" och så vidare har det låtit de senaste veckorna. Jag resonerar som följer: om pajasarna på Monopol inte tar med Sveriges näst största stad automatiskt, utan patetiska omröstningar- som vi skulle kunna krossa om vi ville- så kan de ta sina hotell, gator och hela jävla spelbrädan och ramma den upp i röven på sig själva där på tankesmedjan i Stockholms affärskvarter.
Vi urinerar på deras Monopol-brädspel. Bokstavligen. Vem fan bryr sig om Monopol? Är året fortfarande 1946 och BaraBen/Sportnytt/Radiosporten/Fotbollskanalen/FIFA08/PPV ännu blott en framtida sci-fi dröm? Våra ungdomar ska inte spela brädspel. Våra ungdomar ska gå på Ullevi när Blåvitt spelar. Så släng in Hässleholm, Visby eller valfri annan skit på Göteborgs plats i det nya Monopol. Who gives a fuck? Vi säljer inte fiktiva hotell. Vi ägnar oss åt verklig blåvit hets. Landet runt, i varje stad, på varje gata.
Blåvit hets 2007. Brought to you by BaraBen.com.
_____________________________________________________
Swedbank Stadion i Malmö.
Swedbank Arena i Solna.
Swedbank (hockey)arena i Örnsköldsvik.
Vi antar att nybygget i Göteborg döps till "Janne Plånbok arena"?
I utlandet pågår hets som passar väl in i BaraBens smak. Från en liten trevlig plats på internet hittade vi något som måste kvalificera in som ett perfekt exempel på hets:
StockholmFör er som ej talar engelska så översätter vi inte texten utan konstaterar enbart att ni nu missat ett sjuhelvetes hetsande för att ni sov er igenom engelskalektionerna på högstadiet.
"Stockholm is the home for a species of indigenous retarded upperclass twits with small ideas of what is outside their habitat Östermalm."
Göteborg
"Founded by Napoleon in 1649, the city of Göteborg (Gothenburg) rapidly grew to become Sweden's biggest seaport and prison camp. Today the city has more than 4 million inhabitants and is the engine of the Swedish economy. Large corporations such as Adidas, Toyota and Texas Instruments were founded there."
En av världens mest berömda och prestigefyllda morgontidningar skrev den 23 September en perfekt hetstext i BaraBen.com:s smak. Texten handlar om Göteborg som turiststad och i densamma finner vi redan nu klassiska citat som:
...In an age of global supercapital, of triplex pieds-à-terre and velvet ropes, Goteborg has stayed, unlike Stockholm, unassuming and fairly cheap. In the past, Swedes would get their degrees here (it is the country's largest university town) and flee. But increasingly, musicians, artists, designers and shoestring entrepreneurs — the youth-ish culture that gives a city its raffish vitality and, arguably, its economic vitality — are staying, or returning, the latest wave of un-Swedish Swedes to colonize Goteborg for their own purpose...Läs hela The New York Times hetsartikel om Göteborg här.
...I met a photographer named Marco Grizelj, a friend of a friend of Johan's, who had abandoned France in favor of Goteborg. “I was looking for underground culture in Paris, and never found it,” Marco said. “Paris is a city for 50-year-olds eating overpriced food and marveling at Picassos. Here in Goteborg I can throw a big sound system in a car, and 15 minutes later I'm on a sandy beach playing loud music, and 200 people come.” The police in Goteborg are relaxed (“Just don't park near a rich person's house,” Marco said), and yet nothing feels real in Goteborg until it is made officially outlaw......On my second day in the city, at an annual art exhibition-rock concert-barbecue called Warm Up!, a young Swedish gangsta in a hoodie, stinky sneakers and aviator specs asked me if I had heard of Richard Florida. Florida is an American economist and urban theorist who believes that the presence of a “high bohemian” class, of artists, musicians, high-tech workers and gay men and women, drives economic growth more than sports stadiums or iconic architecture. When I called Florida, he was elated to discover that Swedish club kids cite his work and quick to return the compliment. “Look, England ruled the world, and it was a tiny island,” he said. “It's possible the world is going in the opposite direction of the big state.” Florida believes a small, well-educated, super-value-added country like Sweden could thrive and influence the world, or some portion of it, by being a knowledge-workers' paradise For the world to go the direction of Sweden, though, Sweden would need to go the direction of Goteborg, not Stockholm...
...I visited with some of the city's fastest growing companies, and at each I heard the same story: in Stockholm, Stockholm is enough. In Goteborg, Goteborg is not nearly enough, and so, ironically, its smallness forces people to look first inward, then outward, to Europe and then the world. “We chose to be centered in a second city, not a first,” says Andreas Kittel, one of the partners of the design firm Happy F&B. Happy embodies the Goteborg paradox to a T: by thriving in a small pond, they are winning international awards and are as likely to mount an art exhibition as they are to work on brand imaging for Swedish public television......“Goteborg used to be a not very cool place to live,” Lekman told me. “The culture centered around shrimp and bingo. Bands played Copenhagen and Stockholm and skipped Goteborg.” This is precisely how grunge fomented itself in Seattle: in the '70s, bands like Aerosmith would tour Los Angeles and San Francisco, skipping the Pacific Northwest. In Goteborg, as in Seattle, kids were forced to create their own scene. “Finally, people went, ‘Let's just do something on our own,' ” Lekman said. “At that point, people embraced everything bad about Goteborg.”How long can Goteborg sustain its newfound energies, now that shrimp and bingo are being replaced by veal carpaccio and couture? The owl of Minerva flies at dusk: It is Lekman, not Florida, who may be the Goteborg revival's wisest philosopher. “Goteborg is in its best days now,” he said...
Sedan har vi idiothets som bara är fel, missriktad, vansinnig och rent igenom retarderad. Den framkom när Ragnar Sigurdson nyligen gav en intervju till Isländska Fotboldi.net:"IFK supporters are great in supporting their team but sometimes they take it one step to far. "When we are winning the supporters are great but sometimes when we lose some of the supporters go beserk, try to spit at us and things like that. There are just nutcases but the majority of the supporters cheer us on."Blåvita fans som spottar på spelarna efter dåliga insatser? Ja, jag vet inte vilka ljushuvud som gjort detta, men en sak är säker: ni är patetiska små ursäkter till männsikor. Det är fan hets från dess absolut vidrigaste och klenaste sida. Det kan vara det mest idiotiska jag någonsin hört talas om kring en match på Ullevi. Vad fan tänker man med? Arslet?
Ragnar säger i samma intervju att:
"Ragnar who has nothing against staying at IFK. "It would not be the end of the world. But after hearing about interest from bigger clubs it would maybe be a bit disapointing but I love it here."It would not be the end of the world?! Ja, fortsätt gärna att spotta på honom så kommer han säkert att vilja stanna extra länge i Blåvitt och Göteborg. Den som ser liknande beteende har i alla fall min sanktion att ge den spottande jäveln en rak vänster på käften.
Här hemma i Sverige pågår en annan nationell hetskampanj. Spelföretaget bakom Monopol har i flera år haft problem med sviktande försäljningssiffror. Konkurrensen med XBOX, Playstation och allt vad de heter har fått brädspelens lyxlirare att bli åtsidosatt. Så då svarar Monopol-makarna med en kampanj designad att väcka lokalpatriotismen hos människor över hela landet. Via en omröstning på Monopols hemsida ska man försöka få med just sin stad som en av "gatorna" på Monopolspelets bräda.
Jag överdriver inte nu, men uppmaningarna och mailen kring detta har haglat in till BaraBen-redaktionen. "Hetsa folk att rösta", "Länka till omröstningen" och så vidare har det låtit de senaste veckorna. Jag resonerar som följer: om pajasarna på Monopol inte tar med Sveriges näst största stad automatiskt, utan patetiska omröstningar- som vi skulle kunna krossa om vi ville- så kan de ta sina hotell, gator och hela jävla spelbrädan och ramma den upp i röven på sig själva där på tankesmedjan i Stockholms affärskvarter.
Vi urinerar på deras Monopol-brädspel. Bokstavligen. Vem fan bryr sig om Monopol? Är året fortfarande 1946 och BaraBen/Sportnytt/Radiosporten/Fotbollskanalen/FIFA08/PPV ännu blott en framtida sci-fi dröm? Våra ungdomar ska inte spela brädspel. Våra ungdomar ska gå på Ullevi när Blåvitt spelar. Så släng in Hässleholm, Visby eller valfri annan skit på Göteborgs plats i det nya Monopol. Who gives a fuck? Vi säljer inte fiktiva hotell. Vi ägnar oss åt verklig blåvit hets. Landet runt, i varje stad, på varje gata.
Blåvit hets 2007. Brought to you by BaraBen.com.
_____________________________________________________
Swedbank Stadion i Malmö.
Swedbank Arena i Solna.
Swedbank (hockey)arena i Örnsköldsvik.
Vi antar att nybygget i Göteborg döps till "Janne Plånbok arena"?
2007/10/20
Råsunda, Solna. Måndagen den 22 oktober, klockan 20.43
KRÖNIKA Ställningen är 0-0. Den kalla vinden biter tag i åskådarna gång på gång. Vintern kommer tidigt till Solna i år. De 26547 på läktarna har sett en tämligen dålig fotbollsmatch. Några orkar inte ens vara kvar utan vänder redan hemåt då matchuret tickar upp mot nittio minuter.
Var det så här det skulle sluta, tänker nog många av de frusna blåvita supportrarna på plats. Storbildsskärmen blinkar till. Halmstad-Djurgården är slut, 1-1. Var det så här det skulle sluta? Kalmar som på söndagen tog en säker seger mot BP ser i nuläget ut som svenska mästare. Kalmar FF, vilket jävla skämt.
Samtidigt nere på planen, en ful eftersläng av Valdemarin renderar i en frispark på Blåvitts högra sida, strax bakom mittlinjen. Alla spelare utom Adam Johansson springer upp i motståndarnas straffområde, de vet att det här är sista chansen. Klockan står på 88.42. Bengan skickar upp bollen, in i boxen. Walle nickar, bollen går ut mot kortlinjen. Hysén dyker upp och räddar precis innan den går ut. In i straffområdet. Det blir kaos. Bollen studsar ett par gånger innan Wernbloom vräker sig fram. Forcerar hela sin kropp och får en tå på bollen. Den glider långsamt, långsamt in mot Öhrlunds vänstra stolpe… i MÅL!
Glädjescenerna bland de 1724 personerna på Råsundas södra läktare vet inga gränser. Pontus Wernbloom rusar mot klacken samtidigt som han skriker ut ett glädjevrål som hörs över hela arenan. Ragnar Sigurdsson och de andra kommer inte långt efter. Kameran zoomar in fans som viftar, sjunger, ramlar över varandra, fans som skriker sin glädje rakt ut. Några gråter av lycka.
Dom vet, precis som alla andra, att det här var guldet.
Framför tv-apparaterna runtom i landet flyger folk upp ur sofforna, skriker så att grannarna sätter kvällsmaten i halsen. En euforisk glädje sprider sig över Göteborgs gator och torg. Men samtidigt som du sitter där i din soffa så kan du ändå inte förtränga tanken som kommer att förfölja dig lång tid framöver. Tanken som gör att du inte kommer kunna somna utan att ha tänkt den minst hundra gånger.
Fan, man skulle varit där.
Var det så här det skulle sluta, tänker nog många av de frusna blåvita supportrarna på plats. Storbildsskärmen blinkar till. Halmstad-Djurgården är slut, 1-1. Var det så här det skulle sluta? Kalmar som på söndagen tog en säker seger mot BP ser i nuläget ut som svenska mästare. Kalmar FF, vilket jävla skämt.
Samtidigt nere på planen, en ful eftersläng av Valdemarin renderar i en frispark på Blåvitts högra sida, strax bakom mittlinjen. Alla spelare utom Adam Johansson springer upp i motståndarnas straffområde, de vet att det här är sista chansen. Klockan står på 88.42. Bengan skickar upp bollen, in i boxen. Walle nickar, bollen går ut mot kortlinjen. Hysén dyker upp och räddar precis innan den går ut. In i straffområdet. Det blir kaos. Bollen studsar ett par gånger innan Wernbloom vräker sig fram. Forcerar hela sin kropp och får en tå på bollen. Den glider långsamt, långsamt in mot Öhrlunds vänstra stolpe… i MÅL!
Glädjescenerna bland de 1724 personerna på Råsundas södra läktare vet inga gränser. Pontus Wernbloom rusar mot klacken samtidigt som han skriker ut ett glädjevrål som hörs över hela arenan. Ragnar Sigurdsson och de andra kommer inte långt efter. Kameran zoomar in fans som viftar, sjunger, ramlar över varandra, fans som skriker sin glädje rakt ut. Några gråter av lycka.
Dom vet, precis som alla andra, att det här var guldet.
Framför tv-apparaterna runtom i landet flyger folk upp ur sofforna, skriker så att grannarna sätter kvällsmaten i halsen. En euforisk glädje sprider sig över Göteborgs gator och torg. Men samtidigt som du sitter där i din soffa så kan du ändå inte förtränga tanken som kommer att förfölja dig lång tid framöver. Tanken som gör att du inte kommer kunna somna utan att ha tänkt den minst hundra gånger.
Fan, man skulle varit där.
Supporterkultur när den är som bäst
KRÖNIKA Slutet på en lång vecka närmade sig. Det började med en sjuhelvetes förkylning på måndagsmorgonen, med ett oräkneligt antal snytningar, tabletter och kurer innan en lika sjuhelvetes rolig match på Ullevi där Blårosa spelade ränderna av Grönvitrandiga Hammarby. Det fortsatte med att den sen tidigare planerade resan ner till Malmö av olika anledningar inte blev av. Därför tog jag på torsdagen det något, för mig, oortodoxa beslutet att åka ensam ner till Malmö. Jag bokade upp en andraklassplats tur och retur till Malmö med Öresundståget.
Jag har aldrig tidigare rest ensam till någon bortamatch. Det har varit minibussresor med BaraBen, det har varit bilresor med kompisar och det har varit storbuss med BaraBen. Att åka ensam med Änglarna har aldrig riktigt varit min melodi. Att åka med Änglarna överhuvudtaget har aldrig riktigt varit min melodi. Jag vill helst ha hyfsad koll på vilka jag åker med, för att slippa eventuella idioter. Men nu tog jag risken ändå. Jag hoppades på att jag kanske skulle vara ensam Blåvit i vagnen.
När lördagen så kom och jag klev på tåget på Centralstationen verkade jag ha den turen. Jag såg ingen i blåvita attiraljer. När tåget närmade sig Malmö C tog visserligen en kille och en tjej på sig matchtröja och halsduk ett par rader från mig, men det var det enda. Matchen var ett enda stort lyckorus. När jag gick den långa vägen mot tågstationen, tänk er den sträckan efter en förlust, såg jag ytterst få andra Blåvita som satte kurs åt samma håll som jag. Skönt, en lugn hemresa.
Tåget avgick tio minuter för sent. Jag letade mig fram till en ledig plats i vagn 14, som av någon anledning var full av ungdomar som skulle till Lund. De hade definitivt inte satt sig på sina platser, för de fick resa sig en masse när resenärerna som verkligen skulle sitta i vagn 14 trillade in, en efter en. Fortfarande såg jag ganska få Blåvita och lutade mig bakåt för att vila en trött skalle. Men sen hände något som jag inte kunde föreställa mig. Plötsligt stämde två-tre män i 30-årsåldern upp i "Guldet det ska hem till Göteborg".
Pinsamt, tyckte jag och gjorde mig liten och sjönk ner i boken jag läste, där jag satt i min matchtröja. Ska de där skämma ut den blåvita supporterskaran för hela vagnen? Men strax därefter hakade ett gäng på fyra-fem ynglingar på i sången som nu övergått till "Tåget det ska hem till Göteborg". Och innan jag visste vad som hade hänt så satt jag omgiven av Blåvita som sjöng. Bakom mig satt några jag aldrig riktigt såg, men Blåvita var de. Framför och till vänster om mig satt ett par med en tonårsdotter och kompis, eller om det var två tonårsdöttrar. Blåvita var de i alla fall. Framför dem satt killarna som var något yngre än mig, och tillsammans med dem satt de goa gubbarna som startat det hela. Blåvita.
När så Lundaungdomarna klev av och det stämdes upp i "Ska ni gå hem nu?" var hela den halvan av vagnen som jag satt i befäst av änglasupportrar. Det diskuterades, vi knöt ihop våra halsdukar och hängde upp i fönstren, och det sjöngs. Plötsligt var det inte så pinsamt längre. Plötsligt kändes det som att vi befann oss på läktaren och att alla var bästa vänner. Det sjöngs, och det sjöngs och det sjöngs. Några körde "Tåg på tåget" och hoppade genom vagnen över till grannvagnen med händerna på varandras axlar. När konduktören dök upp hade vi sedan länge planerat att sjunga "Den som inte hoppar är konduktör", och "Varför sjunger inte ni?" ekade ett tag mot den icke-Blåvita delen av vagnen.
Den strax över tre timmar långa hemresan kändes hälften så lång som den tre timmar långa ditresan. Jag tror inte att en enda ramsa glömdes. Det var inte alls den hemresa jag hade önskat mig, men det var precis den hemresa som jag behövde. Där satt vi, en tystlåten BaraBen-skribent, ett medelålderspar med barn i tonåren, ett gäng killar runt 30, några grabbar något yngre än mig, en far här, en ung kille där. Hade vi någonsin kunnat enas kring något annat än kärleken till det fotbollslag som är Blåvitt? Och slutet på veckan närmade sig snabbare än jag någonsin kunnat ana.
Jag har aldrig tidigare rest ensam till någon bortamatch. Det har varit minibussresor med BaraBen, det har varit bilresor med kompisar och det har varit storbuss med BaraBen. Att åka ensam med Änglarna har aldrig riktigt varit min melodi. Att åka med Änglarna överhuvudtaget har aldrig riktigt varit min melodi. Jag vill helst ha hyfsad koll på vilka jag åker med, för att slippa eventuella idioter. Men nu tog jag risken ändå. Jag hoppades på att jag kanske skulle vara ensam Blåvit i vagnen.
När lördagen så kom och jag klev på tåget på Centralstationen verkade jag ha den turen. Jag såg ingen i blåvita attiraljer. När tåget närmade sig Malmö C tog visserligen en kille och en tjej på sig matchtröja och halsduk ett par rader från mig, men det var det enda. Matchen var ett enda stort lyckorus. När jag gick den långa vägen mot tågstationen, tänk er den sträckan efter en förlust, såg jag ytterst få andra Blåvita som satte kurs åt samma håll som jag. Skönt, en lugn hemresa.
Tåget avgick tio minuter för sent. Jag letade mig fram till en ledig plats i vagn 14, som av någon anledning var full av ungdomar som skulle till Lund. De hade definitivt inte satt sig på sina platser, för de fick resa sig en masse när resenärerna som verkligen skulle sitta i vagn 14 trillade in, en efter en. Fortfarande såg jag ganska få Blåvita och lutade mig bakåt för att vila en trött skalle. Men sen hände något som jag inte kunde föreställa mig. Plötsligt stämde två-tre män i 30-årsåldern upp i "Guldet det ska hem till Göteborg".
Pinsamt, tyckte jag och gjorde mig liten och sjönk ner i boken jag läste, där jag satt i min matchtröja. Ska de där skämma ut den blåvita supporterskaran för hela vagnen? Men strax därefter hakade ett gäng på fyra-fem ynglingar på i sången som nu övergått till "Tåget det ska hem till Göteborg". Och innan jag visste vad som hade hänt så satt jag omgiven av Blåvita som sjöng. Bakom mig satt några jag aldrig riktigt såg, men Blåvita var de. Framför och till vänster om mig satt ett par med en tonårsdotter och kompis, eller om det var två tonårsdöttrar. Blåvita var de i alla fall. Framför dem satt killarna som var något yngre än mig, och tillsammans med dem satt de goa gubbarna som startat det hela. Blåvita.
När så Lundaungdomarna klev av och det stämdes upp i "Ska ni gå hem nu?" var hela den halvan av vagnen som jag satt i befäst av änglasupportrar. Det diskuterades, vi knöt ihop våra halsdukar och hängde upp i fönstren, och det sjöngs. Plötsligt var det inte så pinsamt längre. Plötsligt kändes det som att vi befann oss på läktaren och att alla var bästa vänner. Det sjöngs, och det sjöngs och det sjöngs. Några körde "Tåg på tåget" och hoppade genom vagnen över till grannvagnen med händerna på varandras axlar. När konduktören dök upp hade vi sedan länge planerat att sjunga "Den som inte hoppar är konduktör", och "Varför sjunger inte ni?" ekade ett tag mot den icke-Blåvita delen av vagnen.
Den strax över tre timmar långa hemresan kändes hälften så lång som den tre timmar långa ditresan. Jag tror inte att en enda ramsa glömdes. Det var inte alls den hemresa jag hade önskat mig, men det var precis den hemresa som jag behövde. Där satt vi, en tystlåten BaraBen-skribent, ett medelålderspar med barn i tonåren, ett gäng killar runt 30, några grabbar något yngre än mig, en far här, en ung kille där. Hade vi någonsin kunnat enas kring något annat än kärleken till det fotbollslag som är Blåvitt? Och slutet på veckan närmade sig snabbare än jag någonsin kunnat ana.
2007/10/18
Skicka Kleber Saarenpää en hälsning...
FACEBOOK Kleber Saarenpää sparkade brutalt ner Niclas Alexandersson i slutet av matchen mellan Blåvitt och Bajen. Alexandersson skadade sig så allvarligt att han missar hela guldstriden. Nu ger vi er chansen att hälsa Kleber Saarenpää vad du tycker om detta tilltag.
Poka honom, lägg till honom som vän eller skicka honom ett meddelande med några sanningens ord. Här hittar du nämligen Hammarbys Kleber Saarenpää på Facebook....
Alex i svåra smärtor efter överfallet...
Poka honom, lägg till honom som vän eller skicka honom ett meddelande med några sanningens ord. Här hittar du nämligen Hammarbys Kleber Saarenpää på Facebook....
Alex i svåra smärtor efter överfallet...Ett obeskrivligt hat
IFK GÖTEBORG- AIK Varför är det rivalitet mellan just Blåvitt och "gnaget"? Varför tänder Göteborgspubliken till lite extra när de gulsvarta från Solna är på besök i Göteborg? Idag försöker Baraben.com nysta ut en del av de faktorer som byggt upp IFK-AIK till en av Sveriges riktiga hatmatcher.1. En nedbränd hembygdsgård.Detta lista i punktform var en sammanställning av incidenter som skett i samband med att Stockholmslagens fans härjade som värst i slutet av 1990-talet. Artikeln (som finns att läsa här) kom som en reaktion på en artikel i Café Sport under rubriken "Häng ut Göteborgspacket" där man gick till hårdangrepp mot IFK Göteborgs fans. Det är även en lista som ganska tydligt visar varför en extra rivalitet finns mellan Västsverige och Östeuropa, mellan gott och ont, mellan Blåvitt och AIK. Det är en lista på ett par av de vidriga överfall och övergrepp som i snart 25-30 år varit AIK-pöbelns signum, vart man än kommit.
2.Attackerat domare under match.
3. Diverse bombhot, nu senast i veckan.
4. Diverse mordhot mot spelare/tränare i IFK Göteborg.
5. En gatusten i bakhuvudet på en dansk a-lagare.
6. En hel läktarsektion söndersliten och nedkastad.
7. Asfaltklumpar slängs på sittplatspublik.
8. Supporterklubben Änglarna totalt demolerad klockan 9.00 på morgonen med krocketklubbor(!) och armeringsjärn i högsta hugg.
9. Våra hemmapubar attackerade vi ett antal tillfällen av AIK och DIF.
10. Våra bussar får krossade rutor vid ett antal tillfällen.
11. En grovt misshandlad pensionär utanför GA Ullevi.Mikael Hultfeldt i fanzinet Elig 1998.
När Blåvitt under 1990-talet var ohotad maktfaktor i svensk fotboll hade svenska medier och vissa klubbledare en tendens att spela hetsandet mellan de olika supporterfraktionerna rakt i händerna. Detta kulminerade i två stycken väldigt uppmärksammade händelser där främst IFK Göteborg och Supporterklubben Änglarna hamnade i öppen konflikt med Black Army, den då ganska välvuxna svartgula supporterklubben. Den första av dessa händelser utspelade sig när alla Sveriges ledande supporterklubbar tillsammans med Svenska Fotbollsförbundet skulle hålla ett möte för att diskutera hur man skulle bromsa det eskalerande våldet och hatet mellan supportrarna i Sverige. Vad man än tycker om ifall det egentligen behövdes några sådana möten så blev utgången av detta möte ett väldigt oväntat.
På den tiden hade Black Army, det egenutropat så stora och fruktade supporterkollektivet, en kvinnlig ledare vid namnet Mia Pettersson. Denna "kvinna" hade vid flertalet tillfällen via medierna gjort sig inpopulär hos både oss Göteborgare som sina lokala konkurrenter. Hursomhelst var Mia Pettersson Black Armys representant vid det stora supportermötet. So far so good. Tills hon dyker upp på mötet där stora delar av den svenska sportpressen finns närvarande i en "Hata Göteborg" t-shirt. Efter denna incident åkte finhandskarna av och redan matchen efter kunde man höra sången "Mia Pettersson är en tjackhora och hon har inga pattar" på Gamla Ullevis läktare. Fyndigt? Absolut inte. Snarare ett bevis på att den krutdurk som förhållandet IFK-AIK var och är- nu höll på att explodera.
Incident nummer två innehöll inte bara Black Army utan IFK:s dåvarande klubbdirektör Bosse "Gaisarn" Gentzel. Detta efter att slagsmål brutit ut i samband med matchen AIK-IFK och Blåvita och AIK:are hamnade i fullt "krig" med varandra runt Änglarnas bussar utanför Råsunda. En stor bild på detta hamnade på GP:s förstasida och Bosse Gentzel, rekryterad från SVT-sporten, fick total panik inför hemmamatchen mot AIK.
Nu skulle Bosse porta hela Black Army från Göteborg.
Bosse Gentzels reaktion på slagsmålet och medieuppmärksamheten kring det tog sådana gigantiska proportioner att han till slut hade tappat all den lilla trovärdighet han hade hos den Blåvita omgivningen. Bosse Gentzel gick på fullt allvar ut med budskapet i medierna att han skulle göra allt som var möjligt för att stoppa varenda AIK:are från att få sätta sin fot i Göteborg. Det var tal om polisavspärrningar utanför Göteborg och bussar som skulle tvingas vända. Självfallet tog det inte länge innan Black Army gick till motangrepp och detta gjorde man genom ett meddelande på Black Armys telefonsvarare. Meddelandet välkomnade den som ringde och bad sedan göteborgs sillstrypare att dra i helvete innan han fyllde på med lite "Hata Göteborg" och annat hetsande snack.
Telefonsvararmeddelandet hamnade nu i sin tur på GT:s löpsedel och förstasida vilket piskade upp stadens invånare i ännu större AIK-avsky. Bosse Gentzel insåg att hans misstag nu behövde göras ännu större så han hetsade fram ett beslut om att byta matcharena för matchen. Nu skulle IFK-AIK plötsligt avgöras på Nya Ullevi då han ansåg att säkerhetsavstånden var bättre där. Så på grund av vissa delar av AIK:s pöbel fick Blåvitt nu spela sin hemmamatch på en bortaarena vilket naturligtvis inte var en populär nyhet för oss Blåvita. När sedan väl AIK:s pöbel var på plats i Göteborg så var det den vanliga visan av flaskkastning, slagsmål, kaos och trevligt beteende från gnagarnas sida.
Tills sist fyller vi på med en tredje incident från 1980-talet, berättad för nämnde skribent på Änglarnas gamla pub på Friggatan av supporterprofilerna "Flash" (även känd som "Neger-Flash") och "Anders B".
Black Army anno 1980-tal
När Blåvitt spelade på Nya Ullevi på 1980-talet var stämningen ofta extremt hetsk mellan de olika supportergrupperna. Det "våld" vi ser på matcherna idag bleknar i många fall i jämförelse till vad som kunde förekomma. En period stod borta och hemmaklackarna på samma sida av Ullevi, hemmaklacken på N och bortaklacken på O. Det som skilde klackarna åt var höga metallstängsel i kombination med polis på läktaren.
En sommarmatch i mitten av 80-talet hade drygt 10 000 personer letat sig till Nya Ullevi. Ingen storpublik med dagens mått kanskem men hetsk stämning låg i luften och stundtals såg läktaren ut som ett gatuuppror i Palestina. Men till skillnad från stenkastande på pansarvagnar var det två supportergrupper som kastade allt de kunde komma åt på varanda. Här skedde ett brutalt steg i våldsspiralen kring fotbollen. Det är oklart vilken sida som tog initiativet men sägnen säger (naturligtvis) att AIK:arna var ansvariga. Någon hade spikat långa spikar genom batterier som man nu använde som ammunition mot de blåvita läktarna. Livsfarliga projektiler som turligtvis inte skadade någon (?) allvarligt flög genom luften i ett luftvärnskrig av sällan skådat slag. Det intensiva AIK-hatet hade fått en ny dimension. Efter matchen gick AIK:arna gatlopp när diverse blåvita element ville ge igen för batterirenget på läktarna och den undermåliga polisinsatsen fick kalla in förstärkningar för att hålla grupperna isär. Det organiserade firmavåldet hade ännu inte haft sin premiär, men extremt våldsamt var det utan tvekan och här var våldet till största del direkt anknutet till arenan.
Ni kanske minns när ryktet om Paqual Simpsons övergång till IFK Göteborg läckte ut? Eller när svikaren Teddy Lucic blev klar för AIK? Om hur Andreas Andersson berättade för media att an haft AIK som favoritlag även när han spelade i Blåvitt men att Thomas Wernersson förbjudit honom att tala om sin "kärlek till gnaget"?
Alla minns vi hur "supportrar" till AIK den 29 Juli 2002 misshandlade den blåvita Stockholmaren Tony Deogan så svårt att han senare avled av skadorna. En utredning som än idag inte är avslutad på grund av att ingen trätt fram och avslöjat vem eller vilka är ansvariga för det första supporterrelaterade dödsfallet i svensk fotbollshistoria.
Incidenterna mellan vår kära förening och solnaklubben är många och fler verkar de bli. I fjol gick AIK:s mytomspunna firma "Firman boys" ut med en officiell uppmaning till alla Solnatattare att terrorisera varje Göteborgare som satte sin fot i Solna i samband med AIK-IFK. Ordkriget blev i vanlig ordning bra tyngre än det verkliga gatukriget men den hetska stämningen från förr i tiden var åter uppväckt. I en stad där Blåvitt inte har några egentliga rivaler har huvudstadsförortens Solnas mästa mestare blivit vår verkliga rival. Laget vi älskar att hata och hatar att förlora mot.
Det är inte speciellt svårt att hata AIK. Och då har vi inte ens börjat läxa upp själva klubben Allmäna IK och alla deras idiotiska aktioner än. Men det överlåter vi åt våra grabbar på plan istället...
2000-talets två viktigaste mål i den blåvita tröjan
TILLBAKABLICK BaraBen har tidigare presenterat de viktigaste Blåvita målen någonsin. Här presenterar vi de två viktigaste målen från 2000-talet.
Den 28 oktober 2002 på Söderstadion i Stockholm. Blåvitt skall spela årets näst sista match, borta mot Bajen. Före matchen är laget i princip uträknat, det är bortamatch på söder mot regerande mästarna. I den 63 minuten så byts, den av supportrar så utskällde, Patric 'Långås' Andersson in. 23 minuter senare så lyckas Magnus Erlingmark få huvudet på bollen i Hammarbys straffområde och där bollen landar står nämnda Långås och skickar in bollen i mål. Matchen vinns och det viktigaste målet i Blåvitt under hela 2000-talet är gjort. Det målet räddar alla IFK:are från missären i Superettan och krossar samtidigt drömmarna för tiotusentals motståndarsupportrar runt om i hela Sverige.
Den 16 augusti 2007 på Ullevi. IFK möter Djurgården i toppstriden i Allsvenskan. Blåvitt ligger fyra poäng efter de serieledande motståndarna. Den nysålde skyttekungen Marcus Bergs får inte spela sin sista match på grund av en avstängning, men IFK har ändå med sig självförtroende från 5–0 vinsten i ligan mot Kalmar. IFK dominerar i princip hela matchen mot Djurgården men lyckas inte komma till några riktigt heta avslut. Det är först efter pausen som det verkligen blir en match mellan IFK och Tourray i Djurgårdsmålet. I den 70 minuten gör Dif oförtjänt 1–0 men bara nio minuter senare så skickar Niclas Alexandersson in en hög boll som Jonas Wallerstedt hoppar upp och nickar till. De få sekunder som följer innan bollen med knapp styrfart rullar förbi Tourray in vid stolpen kan vara de längsta vi upplevt i år. Matchen slutar 1–1, en poäng som Djurgården inte var förtjänta av. Men en förlust för IFK i den matchen och vi hade inte haft guldet i våra egna händer med två omgångar kvar.
Tar vi det 11 år försenade guldet så är Jonas Wallerstedts 1–1 mål hemma mot Dif 2000-talets näst viktigaste mål i den blåvita dressen, där det viktigaste tillskrivs Patrik 'Långås' Andersson.
Den 28 oktober 2002 på Söderstadion i Stockholm. Blåvitt skall spela årets näst sista match, borta mot Bajen. Före matchen är laget i princip uträknat, det är bortamatch på söder mot regerande mästarna. I den 63 minuten så byts, den av supportrar så utskällde, Patric 'Långås' Andersson in. 23 minuter senare så lyckas Magnus Erlingmark få huvudet på bollen i Hammarbys straffområde och där bollen landar står nämnda Långås och skickar in bollen i mål. Matchen vinns och det viktigaste målet i Blåvitt under hela 2000-talet är gjort. Det målet räddar alla IFK:are från missären i Superettan och krossar samtidigt drömmarna för tiotusentals motståndarsupportrar runt om i hela Sverige.
Den 16 augusti 2007 på Ullevi. IFK möter Djurgården i toppstriden i Allsvenskan. Blåvitt ligger fyra poäng efter de serieledande motståndarna. Den nysålde skyttekungen Marcus Bergs får inte spela sin sista match på grund av en avstängning, men IFK har ändå med sig självförtroende från 5–0 vinsten i ligan mot Kalmar. IFK dominerar i princip hela matchen mot Djurgården men lyckas inte komma till några riktigt heta avslut. Det är först efter pausen som det verkligen blir en match mellan IFK och Tourray i Djurgårdsmålet. I den 70 minuten gör Dif oförtjänt 1–0 men bara nio minuter senare så skickar Niclas Alexandersson in en hög boll som Jonas Wallerstedt hoppar upp och nickar till. De få sekunder som följer innan bollen med knapp styrfart rullar förbi Tourray in vid stolpen kan vara de längsta vi upplevt i år. Matchen slutar 1–1, en poäng som Djurgården inte var förtjänta av. Men en förlust för IFK i den matchen och vi hade inte haft guldet i våra egna händer med två omgångar kvar.
Tar vi det 11 år försenade guldet så är Jonas Wallerstedts 1–1 mål hemma mot Dif 2000-talets näst viktigaste mål i den blåvita dressen, där det viktigaste tillskrivs Patrik 'Långås' Andersson.
2007/10/17
Firman Boys order till AIK:s spelare
AIK AWAY Då var Firman Boys igång igen. Det alla har väntat på kom i helgen, ordern om läggmatch mot Blåvitt. Men den här gången vacklar de mellan känslor för och emot läggdags.
Först budskapet om vikten av att DIF inte får vinna guld:
De kräver inte att supportrarna ska jubla åt motståndarmål.
De kräver dock att "alla inblandade tar sitt ansvar" så att Djurgården inte vinner SM-guld på AIK:s bekostnad.
Tvetydigheten är humoristisk. För läsaren. Ångestframkallande för AIK:aren. Men det är inte bara det starka hatet mot oss blåvita som spelar in i ekvationen. För dels har AIK chans på UEFA-cupplatser men främst så finns det ett tredje lag, Kalmar FF, som kan knipa guldet från både Blåvitt och AIK. Så i sista omgången, där just AIK och Kalmar drabbar samman kan man kallt räkna med en läggmatch av ordentliga mått från AIK Solna. Problemet är bara att det redan kan vara för sent. Tar AIK poäng av Blåvitt samtidigt som Djurgården vinner kommer det med all sannolikhet inte spela någon roll om AIK lägger sig i sista omgången. Då har AIK redan spelat guldet till "Stockholms Stolthet".
Två gånger tidigare har Firman Boys talat om att en läggmatch är nödvändig. Bägge dessa matcher har AIK förlorat, 0-3 och 0-5. Är en repris att vänta?
Ska AIK spela bort guldet från Djurgården så är det på måndag som de måste lägga sig.
Som avrundning slänger Firman Boys in en obligatorisk uppvigling till våld mot Blåvita:
Först budskapet om vikten av att DIF inte får vinna guld:
"Trots detta är det inget val för oss eller någon annan supporter född och uppvuxen i Stockholm och som inte suttit inlåst på en skoltoalett hela ungdomsåren. Vi vågar, efter en febril kontakt med hundratals andra AIK-supportrar i alla åldrar den senaste veckan, säga att vi står enade i denna fråga - Djurgårdens IF får ej vinna guld med AIK:s hjälp!Att behöva se Difs lagkapten, göteborgaren Markus Johannesson, lyfta bucklan och tacka AIK för hjälpen inför jublande lagkamrater, skrattandes bjuda in AIK-spelarna till guldfesten, att se deras vidriga supportrar fira på Stockholms gator och krogar, se Dif familjen gå runt med ett fånigt flin det närmaste halvåret på skolor och på arbetsplatser, se Bo Lundquist omfamna Difs kategori C, samma DFG som attackerade två av våra spelares bostadshus natten före derbyt och sparkade en AIK-supporter medvetslös på Riddargatan i våras, att se Stefan Batan pussa Lennart Johanssons pokal, att se det svart på vitt i historieböckerna för all framtid att "Djurgårdens IF tog säsongen 2007 klubbens tolfte SM-tecken varav det fjärde bara under 2000-talet, den här gången med god hjälp av tvillingklubben AIK"...fy fan säger vi bara! Detta får aldrig hända!! Vi är AIK och finns det någon passion och hjärta för klubben så bidrar man inte till tusentals AIK-supportrars försämrade hälsotillstånd på ovanstående sätt! Spelare och ledare kommer och går men vi supportrar kommer alltid att bestå och det är vi som tvingas leva med det som nu sker. Vi är uppväxta här. Det här är våran stad. Det här är vårat liv, vårat engagemang, vår klubb, våran kärlek, vår fiende, vårat hat. Du måste vara från Stockholm för att förstå det. Vi älskar AIK och vi hatar Dif. Vi kommer hellre på 13:e plats i år än ser Djurgår´n bli svenska mästare med våran hjälp! Vi har alla ett ansvar här - från VD, sportchef, tränare, spelare till supportrar. Kanske inte officiellt - men inofficiellt ska alla veta vad som gäller. Ingen inblandad bör sätta sig över klubben och dess supportrars bästa. Och det bästa i denna tragiska situation är kompromisslöst att se till att inte Dif blir svenska mästare år 2007."
Följt av den lättare garderingen om en eventuell läggmatch:
"Vi kräver inte att AIK ska förlora på måndag. Vi kräver inte att supportrarna ska jubla åt motståndarmål på Råsunda likt Dif-klacken gjorde i samband med deras läggmatch i Borås förra säsongen. Däremot så kräver vi att alla inblandade tar sitt ansvar de två sista omgångarna om det krävs för att inte AIK ska hjälpa Djurgården till SM-guld. Att vi gör det enda rätta om det behövs. Att vi gör våran plikt som AIK:are."De kräver inte att AIK ska förlora på måndag.
De kräver inte att supportrarna ska jubla åt motståndarmål.
De kräver dock att "alla inblandade tar sitt ansvar" så att Djurgården inte vinner SM-guld på AIK:s bekostnad.
Tvetydigheten är humoristisk. För läsaren. Ångestframkallande för AIK:aren. Men det är inte bara det starka hatet mot oss blåvita som spelar in i ekvationen. För dels har AIK chans på UEFA-cupplatser men främst så finns det ett tredje lag, Kalmar FF, som kan knipa guldet från både Blåvitt och AIK. Så i sista omgången, där just AIK och Kalmar drabbar samman kan man kallt räkna med en läggmatch av ordentliga mått från AIK Solna. Problemet är bara att det redan kan vara för sent. Tar AIK poäng av Blåvitt samtidigt som Djurgården vinner kommer det med all sannolikhet inte spela någon roll om AIK lägger sig i sista omgången. Då har AIK redan spelat guldet till "Stockholms Stolthet".
Två gånger tidigare har Firman Boys talat om att en läggmatch är nödvändig. Bägge dessa matcher har AIK förlorat, 0-3 och 0-5. Är en repris att vänta?
Ska AIK spela bort guldet från Djurgården så är det på måndag som de måste lägga sig.
Som avrundning slänger Firman Boys in en obligatorisk uppvigling till våld mot Blåvita:
"Skattefuskarna från Göteborg väntas komma upp med ett stort bortafölje till matchen på måndag och de må vara kaxiga inne på arenan men utanför ska de som vanligt hållas väldigt kort. AIK saknar avstängda Kenny Pavey och Ivan Obolo. Hata Göteborg & Dif - för alltid!!"Att hållas kort utanför arenan? Well, vi har vant oss vid er stenkastning, vi har vant oss vid era rusningar mot Blåvita, vi har vant oss vid den belägningsstämning som råder på matcherna mot er. Old news, vår minst 1800 man starka Glenn Army räds inte era hot. Vi är på väg mot vårt 18:e SM-guld, nu är frågan om AIK kommer spela bort det från oss och in i Djurgårdens händer...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)