Varför älskar ingen Mikael Stahre?

Svaret på den frågan kan vara mycket enkel: Han är en gammal Gnagare, han hade en romans med Den Svarta Massan, han våldtog vår själ på Gamla Ullevi en höstdag 2009, han la den tänkta festen i ruiner. Kan man överhuvudtaget kräva att någon i de blåvita leden ska kunna älska Mikael Stahre efter det? Jag tänkte skriva att det faller på sin egen orimlighet, men jag tänker ta det ett varv till.

I en tid då den kommersiella delen av fotbollen tar allt större plats, figurerar begreppet Klubbkänsla snart enbart på läktarna. Och där kanske den är starkare än någonsin tidigare, vilket jag kan se som både vitalt och en förutsättning för den goda supporterkulturen, men också en aning skrämmande. I vart fall när vi ramlar in på nämnde Mikael Stahre.

Vad är den blåvita själen? Vad gör oss till Änglar i ordets rätta bemärkelse? Mikael Stahre lever och andas fotboll. Hans hjärta är omhuldat av läder från en fotboll, hans vener är skosnören från en fotbollssko och blodet som flyter däri är svett spetsat med erytrocyter, leukocyter och trombocyter. Ett sätt att ta sig an fotbollen som älskas av människor som har den blåvita själen inom sig.

Utflykten till Grekland till trots, är Mikael Stahre en vinnare. SM-guld, vinster i Svenska cupen, utnämnd till året tränare mardrömsåret 2009. Hur man än vrider och vänder på det vet Mikael Stahre hur det känns att vinna. En känsla som älskas av människor som har den blåvita själen inom sig.

Han är ödmjuk inför uppdraget. Han inser sina begränsningar, och omger sig med rätt personer för att kunna utföra sitt uppdrag till fullo. För att kunna hålla hög intensitet och kvalitet på träningarna, för att kunna vinna matcher, för att kunna nå titlarna. En ödmjukhet och fokusering som älskas av människor som har den blåvita själen inom sig.

Han är en skön personlighet, trots att han är stockholmare. Han tar sig an media och fans på ett behagligt och trivsamt sätt. Men han släpper aldrig professionaliteten inför sitt uppdrag. Fotboll är fotboll, och fotboll går ut på att vinna. Allting handlar om det. Ett karaktärsdrag som älskas av människor som har den blåvita själen inom sig.

Men tillbaka till ruta ett; Mikael Stahres förflutna lämnar honom aldrig. I vissa ögon är han för alltid en Gnagare, en råtta, ett svin. Trots att han är huvudtränare i föreningen vi älskar, IFK Göteborg. Trots att han varje dag lägger all sin energi i föreningen vi älskar. Trots att han bär våra kläder, trots att han gör allt i sin makt för att vi åter ska få uppleva känslan av att vara bäst. Är ex. Mikael Stahre mindre blåvit än de som från läktaren skriker att han är en hora?

När Mikael Stahre tillträdde som tränare för IFK Göteborg, sa jag till mig själv att han får tre år på sig. Inom denna tid ska han ha levererat, efter tre år kan vi utvärdera hans tid. Vi nådde en tredjeplats förra säsongen och vann cupen. Men titlar räknas i SM-guld, och nu är det 22 matcher kvar att spela om för att uppnå detta. Vi ligger på sjätte plats, med 6 poäng upp till toppen. Ropen om Mikael Stahres avgång ekar emellanåt mellan husväggarna i Göteborg, i frustration över blekt spel, ifrågasatta laguttagningar och för få inspelade poäng. Det är inte svårt att förstå den reaktionen. Men det är heller inte svårt att kritisera den.

Senast vi tog guld låg Blåvitt på åttonde plats efter 14 spelade omgångar, med 8 poäng upp till toppen. Och då spelades endast 26 omgångar i Allsvenskan. Visst, förutsättningarna är annorlunda i år (då fanns det inget lag som skulle promenera hem Allsvenskan..), men vändningen kanske kommer redan i morgon mot Örebro på Gamla Ullevi? Med Mikael Stahre vid sidlinjen. Ackompanjerad av tusentals blåvita änglar.

Så, varför älskar ingen Mikael Stahre är möjligen en både obefogad, provocerande, orättvis och felställd fråga. Älskad eller inte må vara sekundärt eller kanske helt ovidkommande för många, men rymmer inte också den blåvita själen Mikael Stahre?

Highlights: Gefle IF FF - IFK Göteborg

Gästkrönika; Robin Söder – Fotbollens största mysterium!

Det fina med BaraBen.com är att bloggen drivs av supportrar - för supportrar. Vi håller sällan med varandra i alla avseenden men anser samtidigt att alla har rätt till sin åsikt.

Vill du delge dina åsikter eller tankar i form av ett kåseri, en krönika eller en analys? Maila oss din text eller din bild på:kontakt@baraben.com så kan den bli publicerad här - på Fotbollsgöteborgs största och bästa blogg!

Sommaren 2008 värvades en rätt blyg grabb från Stenungsund.

En ”supertalang” som skulle frälsa blåvitt och säkra framtiden. Det började rätt bra, med mål i de tre första matcherna. Vi (eller i alla fall jag) minns främst segermålet i debuten, borta mot Djurgården, vilket föranledde till att Söder blev en favorit hos den blåvita publiken. Succén fortsatte under hösten och även under första halvan av säsongen 2009 verkade löftet om en ”supertalang” infrias. Söder glödde så pass mycket att han blev uttagen i Jörgen Lennartssons U21-landslag till hemma-EM. Vi minns alla hur det gick och Söder fick genomlida 3,5 år av skador och problem. Vi var många som jublade när Söder gjorde comeback på planen och verkade vara i storform när han var på väg att tangera rekordet i mål i flest seriematcher i följd under förra säsongen. Dock tog det slut där och sen blev det i princip inget mer den säsongen.

När Hysén skrev på för Shanghai East Asia kände jag och troligtvis många med mig ett hopp om att Robin skulle kliva fram och ta platsen som spjutspets, den där killen som kan göra mål av i princip ingenting, likt det han gjorde borta mot Bajen -09. Visst, han gjorde fem mål mot Hudiksvall, men jag hade nästan blivit förbannad om han inte gjort 5 mål mot ett lag som spelar i division 2. Men på 7 allsvenska matcher har Söder gjort ett mål och en målgivande passning, det är åt helvete för dåligt!

Söder är ingen talang längre, än mindre en supertalang. Det är dags för Mikael Stahre att se sanningen i vitögat och inse att det är läge att peta Robin. Om han vill spela för blåvitt måste han visa det för tränarna, laget och omgivningen. Ingen spelare är självskriven i startelvan, ingen är oersättlig!

Jag är en av dem som inget hellre vill se en Söder som glöder, som sätter skräck i motståndarnas backlinje, som är sådär fantastisk som bara han är när han spelar på topp, men så länge han inte gör det så ska han inte spela från start!

//Jonas

#jmorgard

Matchtankar - gefle if ff borta, 8/5

ANALYS. Vi får se hur låg och djup analys jag bemödar mig med att haspla ur mig efter kanonresultatet 1-1 på anrika och extremt svårspelade Strömvallen mot storlaget gefle if ff. Som känslan i kroppen är just nu så borde jag helt enkelt sluta skriva här, men, det hade ju varit lika tråkigt som matchen vi just avnjutit.

Jag måste erkänna att Stahre är extremt duktig på att köra på ett sätt som ingen verkar förstå och/eller hålla med om. Det ska han ha cred för. Eller? De floskliga och vanliga orden innan matchen i stil med att "köra som fan", "sätta press framåt", "anfalla med alla utom målvakt", "fylla på", och yada yada yada visade sig som vanligt till intet under matchen. Eller var det någon som såg det? Okej, det var kanske något fall framåt jämfört med ellosmatchen, men lika stort (eller litet) som fallet var framåt, lika bedrövligt visade det ju sig bakåt. Sättet som gefle if ff gör sitt mål på, och skapar (de få) sina chanser är ju inget annat än mindre bra. Hur kan den ytan som blir fri för skytten bli så innihelvete fri, trots att vi spelar med sådana ultradefensiva mittfältare?

Nåväl, nu var ju inte defensiven sorgebarnet i denna matchen heller, så det är väl inte mycket idé att wajna över den. Offensiv och effektivitet? Hallå? 98% av Adams superinlägg fastnar på första gubben. Å andra sidan, om de hade kommit fram, vem skulle göra något med dem? Fan vet.

Äh, jag orkar inte tokanalysera mer i detalj kring vad som är bedrövligt. Jag orkar inte peka ut enskilda insatser eller spelare som inte håller måttet, jag kan bara konstatera att det är mycket, mycket, mycket märkligt att man spelar vidare med en anfallare som är så innihelvete iskall, i 90 minuter, match efter match, utan att ens tänka på att göra något annorlunda. Det är ledsamt att se.

Och att man som sagt inte gör ett byte och slänger in Haglund (ja, det finns ju ingen mer anfallare att byta med...) när man ändå bara tjongar och tjongar uppåt, är ju inget annat än ohyggligt märkligt. Igen.

Så, några korta från matchen då:

+ May. Han springer väl dubbelt så mycket som alla andra.
+ Yay. Ett mål!
+ Okay, viktiga poäng i en eventuell bottenstrid.

- "Offensiv".
- "Effektivitet".
- "Coachning".
- "Spelidé".
- Rädslan att förlora.
- Respekten för motståndet.
- Allsvenska säsongen 2014

Ja ja, vi ses på GU mot Örebro. Positivt är ju att inte Nordin kan göra mål på oss i alla fall. Stort tack.

Matchchat: Gefle IF - IFK Göteborg

MATCHCHAT Matchchatten är baserad på en irc-kanal. Och för er som använder en egen irc-klient är det servern "irc.geekshed.net" och rummet #Baraben som gäller.
Skulle det uppstå problem med att ansluta till kanalen kan följande länk användas. [LÄNK]

Skicka !startelva för att få startelvan skickad till dig.

Startelvan mot Gefle

Jisses. Det var längesedan vi hördes i skrift. Jag har liksom inte haft något att säga. Visst, jag skulle kunna ha lagt energi på att Sam Larsson lyfte ett finger mot sina läppar och försökte tysta ned sin egen publik i samband med den senaste matchen mot Elfsborg, men jag orkar liksom inte. Jag orkar inte lägga negativ energi på en negativ handling som utfördes i stundens hetta av en spelare som var negativ över ett slutresultat. Vi gör alla dumma saker.
Fokus är flyttad till morgondagens match. Gefle borta. Ångest. 

Om jag fick formera laget helt fritt skulle vi ha spelat med en 4-2-3-1-uppställning, för längesedan.

Jag vet, det är orimligt att komma med en sådan sak en dag innan match, men vad spelar det för roll. Den enda gång Stahre lyssnat på mig var när jag rekommenderade dressing till hans sallad. 

Därför blir min drömelva; 

Sandberg

Adam - Bjärs - Kjetil - Ludde

Gurra   -    Jakob

Söder     -    May    -      Sam

  Mané

Hur jag tänker? 

I ett 4-2-3-1 börjar den defensiva pressen högt och mittkanternas roll är att ligga utanför motståndaren i anfallet och på så sätt tvinga spelet in i mitten där både Gurra och Jakob väntar. 

Robin har fått mottaga mycket skit det sista. Vissa gånger med all rätt. Vad dock Robin gjort bra är att vinna boll på mittplan i uppspelsfasen, ofta för att passa hem eller fördela. Problemet är bara att det inte är hans uppgift. Robin är ingen yttermittfältare, men jag hade tyckte det varit intressant att se hur han agerar där i denna uppställning.
Vid behov av en än mer offensiv satsning kan vi lyfta ut Jakob för att spela i formation 4-1-4-1 där Bojanic kommer in och tillsammans med May styr innermittfältet .
Om vi dessutom ska lyfta långt och slå inlägg vore det ju roligt att ha en anfallare som faktiskt kan nicka in en boll, men även vinna boll och fördela efter uppspel. Därför känns Haglund som en given avbytare till Mané.

Så, hur hade du ställt upp din startelva?

Matchbilder: Elfsborg hemma

Även denna gång var Barabens fotograf Emelie Hübner på plats på Gamla Ullevi. För att se bilderna i fullskärm, tryck här.

Bilderna får inte spridas utan Barabens och Emelies tillstånd.

Är det inte dags...

... att den här killen får chansen nu??

Highlights: IFK Göteborg - IF Elfsborg

Micke Mourinho

Mikael Stahres ofattbara framgångar som tränare har väl knappast gått någon Blåvitt- eller Allsvenskan-initierad människa förbi. Men nu visar det sig att ekot från hans bragder studsat bra mycket längre än så – ut i fotbollsvärlden och hela vägen upp till den absoluta eliten. I klippet nedan bekräftar en av 2000-talets mest meriterade och respekterade tränare att Stahre gjort sig ett namn på den internationella scenen. Ett namn att inspireras och lära sig av. Ett namn att frukta. Så var stolta, änglar. Och passa på att njuta medan ni kan. För som den gode José konstaterar är det rimligtvis bara en tidsfråga innan någon av de stora drakarna sätter klorna i vår guldklimp. 

Tipstack till Fredrik Rexin AKA @Reccow.

Matchtankar - ellos hemma, 4/5

ANALYS. Noll noll. Moll moll. Att det återigen visas prov på antifotboll, gåfotboll, statisk och fantasifattig betongfotboll på Gamla Ullevi är inget annat än jävligt trökigt. Var ska man börja? Återigen, att vi har ett innermittfält som inte för fem öre vill (?), kan (?) eller får (?) spela boll är en mycket stor del och bov i dramat att det ser ut som det gör. Att vi dessutom kryddar dessa icketendenser till att spela någon som helst konstruktiv, rörlig, skapande och frejdig fotboll med två iskalla anfallare är ju även det, inget annat än jävligt trökigt.

Skulle så gärna vilja se instruktionerna till Bjärs, om det explicit står att han ska tjonga VARJE gång till små anfallare (Söder tog iofs ner en boll i andra...) som får stå felvända, eller i fart försöker plocka ner dönare som på sant Hjalmarmanér dimper ner lite här och där. Är det verkligen uppmaningar och "spelidé" som säger att han inte får spela på innermittfältare, eller är det för att innermittfältarmittbackarna 11 gånger av 10 spelar tillbaka bollen, kort, tremeterspass, och efterföljande albilöpning eller antirörelse som renderar i att bollen likt sockerbit och flugor ska tjongas upp i banan? Jag vetefan.

Ja, jag vet, det blir så inniehelvete mycket gnäll från min sida. Varje gång här på baragnäll.com. Alltid och hela tiden. Sorry för det. Men, när det ser ut som det gör, och vi dessutom spelar mot ett för dagen ganska bröigt brögäng med en gubbe mindre på banan i nästan 30 minuter, då måste man lacka ur. I synnerhet om man är ett lag med några som helst ambitioner om de ädlaste medaljerna.

Nej, det håller inte att "spela" utan spelidé, det håller inte att "spela" att utan att involvera sina innermittfältare i jobbet att transportera bollar framåt, eller åtminstone från sida till sida för att på något sätt bidra någon form av anfallsfotboll, det håller inte att ha anfallare som både har så förbenat svårt i att skapa lägen och vid skapade lägen utnyttja dessa. Det håller inte.

För att ta med sig något positivt från matchen då får man väl i alla fall glädjas i att Nisse Hult eller Lasse Nilsson för den delen inte lyckades sätta bollen i nät bakom matchens två stora plus, Kjetil och Mackan. Kjetil imponerar i det defensiva arbetet, i grovjobbet, i frenesi och enkelhet. Inte alltid vackert, men för det mesta jävligt resolut och riktigt. Med hjärna och hjärta. Bäst i blåvitt idag tillsammans med Sandberg som återigen fick smaka på att se en nolla i protokollet. "Vikarierar" (?) än så länge med bravur från Johns förstaposition. Kunde i och för sig gått illa vid något tillfälle i första när en snäv kortpassning till Ludde var lite väl farlig. Likaså att för många utsparkar hamnar på helt fel ställen. Men, överlag ett mycket bra genomfört dagsverke från Mackan.

Nu följer den årligen svåraste bortamatchen mot ett gefle som matchas hårt nu i dagarna mot falkenberg imorgon och mot oss på torsdag. Tur är väl i alla fall att Faltsetas inte lirar kvar i gefle.

Några korta från matchen då:

+ Kjetil!
+ Mackan!

- Spelidé?
- Konstruktivt mittfält?
- Målfarliga anfallare?
- Skärpa i avsluten?
- Vad ska det bli av denna säsongen?
- Vem ska göra målen?
- Hur många spelare, och hur många gånger kan vi springa offside?
- Listan kan göras hur lång som helst...

Nej, nu skiter vi i detta för idag och gör något roligt mot gefle. Typ.

En bonde är fortfarande en bonde

Krossa jordägarna, arrendatorerna, tjänarna, torparna samt spelarna för och supportrarna av IF Elfsborg!

Stjärnorna räknar vidare...

#KämpaMalmö