KRÖNIKA. Ett vinnande koncept som har visat sig fungera mer än en gång genom tiderna är viljan att göra något.
Att vilja vinna något räcker så mycket längre än vetskapen att man kan.
Att man är bäst på något spelar ingen roll om du inte vill det, jag kanske är bäst på att laga mat, du kanske är bäst på att fiska men så länge vi inte vill göra det, så händer det inget. Maten kommer inte att laga sig själv och hoppa upp på tallriken, och fisken kommer definitivt inte att kapitulera och gå upp ur sjön och hem till dig för att han vet att du ändå hade fångat honom om du ville.
Det finns inte ett lag i Allsvenskan som lägger sig inför en match mot oss, även om dem vet att IFK Göteborg är Sveriges bästa lag genom tiderna sett. Det finns inte en försvarare i Spanien som ställer sig ser på när Messi dribblar förbi utan att försöka stoppa honom, bara för att han vet att Messi är en av väldens bästa fotbollsspelare just nu.
Vill inte jag laga mat – blir det ingen mat.
Vill inte du fiska – blir det ingen fisk.
Vill inte Messi göra mål – blir det inget mål.
Vill inte blåvitt vinna varje match – vinner vi inte varje match.
Vill inte blåvitt ha guld – blir det inget guld.
Nu säger jag inte att vi och truppen innerst inne inte vill vinna matcherna. Men om vi ska vara helt ärliga med varandra så finns inte den glöden och det drivet vi såg i början av förra säsongen. Det kan vara så att det finns där i oss alla, i spelarna och i tränarna, till och med i Stina Hedin, men det syns inte. Vi har kanske fastnat i en ond cirkel, vi vill så mycket – men vi har ingen aning om hur vi ska ta oss dit.
Men den som inte har viljan, ska inte få vara en del av framgången. Den som säger sig ha viljan men inte visar den och låter den skina igenom och smitta av sig, får visa den innan han blir en del av oss som verkligen vill.
Jag vill göra en väldigt orättvis jämförelse, men jag har å andra sidan ingen som säger till mig att jag behöver vara rättvis, det här är mina ord och mina tankar.
Men låt oss drömma oss tillbaka till Glenn Hyséns tid, Glenn visade att han redan innan matchen hade bestämt sig för att ingen skulle ta sig förbi honom. Han hade bestämt sig för att han skulle vinna varje närkamp. Det fanns inget annat, han ville vinna, han visste vad han skulle göra för att få det han ville.
Låt oss ta några fler exempel, varför inte vår kära sportchef, Håkan Mild. Mannen som inget väder biter på, ingen motståndare var i Håkans ögon sett bättre än honom. Han ville vinna varenda närkamp, han visste att han kunde och kämpade alla 90 minuter av matchen för att göra det han kunde för att nå dit han ville.
Eller Torbjörn Nilsson, som redan innan han fick bollen hade bestämt sig för att göra mål.
Sen vill jag även lyfta fram en spelare som Magnus Erlingmark. Det spelade ingen roll på vilken position han blev placerad, han har om jag inte minns fel, under sin tid i blåvitt spelat i alla lagdelar. Han var inte en helt outstanding fotbollsspelare, men han kämpade och visade en enorm vilja. Ingen kör över mig, och jag ska vinna. Spelade han back visste han vilken uppgift han hade, lika så om han spelade mittfält eller forward. Tror nog till och med att Erlingmark hade gjort ett sju helvetes jobb i mål, han hade tagit uppgiften - att hindrat bollen från att gå in i mål.
Vi har väldigt varierande ålder på våra läsare här på BaraBen, så för en del av er kanske berättelserna ovan bara är tomma ord. Men låt oss då bara backa klockan till förra säsongen och den innan det.
Mattias Bjärsmyr, Pontus Wernbloom, Marcus Berg.
Wernbloom, verkligen inte Allsvenskans mest tekniska spelare, men bestämd och visste vad han ville. Han la sig aldrig ner, han fokuserade aldrig på vad han inte kunde göra, han körde på. Han höll hög press på motståndarna och han ville alltid vinna boll. Han visste att han kunde och han hade viljan att göra det.
Berg, vann skytteligan även om han bara spelade en halv säsong. När han fick bollen skulle den in i mål, det är så man vinner matcher, han visste vad han skulle göra för att få det han ville.
Så, där är vår lösning, Håkan Mild och Erlingmark – det är comeback dags för er. Glenn, pojken din är skadad, nu får du ställa upp. Ring till Micke Nilsson och be honom att damma av dojjorna, för nu är det dags att visa hur man maler vänsterkanten. Sen köper vi tillbaka Berg och Wernbloom. Och där mina vänner, har ni receptet till SM-guld.
Förslag på startelva mot Malmoe iff iff:
T-B.Nilsson – Berg
Söder – Wernbloom – Sella
H.Mild
M.Nilsson – M.Erlingmark – G.Hysén – Adam
Kim
Jag vågar inte ens tänka på med hur höga procentsatser Söder, Sella, Wernbloom och Berg med fler hade höjt sitt spel om de omgavs av dessa vinnarskallar till legender.
Men om vi slutar drömma om den äldre Hysén och en Mild i matchform och ser till att hitta lite jävlar anamma istället och kör över Danmark med det fantastiska material vi faktiskt har just nu, som vi vet att vi kan. Vi har många legender och en sinnessjukt bra historia, men fler legender ska födas och framtiden ska bli lika sinnessjuk som historian.
På torsdag ses vi på Ullevi igen, men du som har gett upp kan stanna hemma, och du som inte har viljan kan sitta kvar i omklädningsrummet. God natt.
