Blåvitt behöver oss, vi behöver Blåvitt

IFK Göteborg ordnade med finaltåget, Änglarna hakade på med bussar när tåget blev uppbokat. Och supportrar i Göteborg arbetar frenetiskt med att sprida budskapet om att A-l-l-a ska med!

Men i dagsläget (16/5 kl. 09.00) är det bara 6786 biljetter sålda på hela arenan (2369 på blåvita sektioner), och det är alldeles för dåligt. En final i Svenska cupen, på nya Kompisvallen, kräver sina besökare. Därför känns det också som vår plikt, även vi som inte är stationerade i Göteborg, att sprida detta så långt det bara går. Prata om det på jobbet, sätt upp affischer, skriv på de sociala medierna, gapa ut det över torget och låt folk förstå, att det kommer att vara en ynnest att få vara på plats. Det var fem år sedan Blåvitt bärgade en titel senast, men nu är det dags igen. Vem vill egentligen missa det?

Så samla ihop dina blåa och vita själsfränder, tryck in er i bilar, kasta er på tåg, gå, lifta, muta någon eller vad fan som helst. Blåvitt behöver oss, vi behöver Blåvitt.

Svårare än så är det inte.

Länk: Ladda ner flygblad!

Halvvägs till match

MINIHETS. 4 dagar sedan matchen mot Halmstad. 4 dagar kvar till matchen mot Kalmar. Det är dags att börja ladda!

Sveriges bästa lag, Sveriges bästa supporters, Sveriges bästa gräsmätta och SMHI som "utlovar" 20 grader varmt. Det är näst intill perfekta förhållanden på gång. Det här tar vi!

För övrigt:
Jag kommer sakna Sellas gnabb med Rydström.
Hur korta shorts kommer Rydström ha denna gång?
När får vi se Bjärs signa nytt kontrakt?
Får Söder chansen igen?
Det är bara 1,5 vecka kvar till cup-finalen.

Kämpa!

Snärt på stjärt

Hur går det för dig och din internationella, målrika, moderna, färggranna, kreativa och roliga fotboll, lillebror?

För att referera till er själva; "Man kan inte leva på gamla meriter. Det är 2013 nu."
Ni har så rätt. 2012 är nu ett minne blott. Vi ses igen den 4:e augusti. 

BaraBens Bästa Fergie Moment!

FILMKLIPP. För att hedra gamle Alex Ferguson har vi på Baraben letat upp ett av de absolut största ögonblicken i mannens historia! Njut av vårt "Fergie Moment"!

Matchbilder: Halmstad hemma

Då var det dags för den nästa bildserie signerad Emelie Hübner. Idag var Emelie på plats på Gamla Ullevi under mötet mellan IFK Göteborg - Halmstad BK, och här är resultatet:

 Bilderna får ej spridas utan Emelie´s samt BaraBens samtycke.

Serieledare

BÄST I SVERIGE. Ni har sett det förut och kommer se det många fler gånger framöver. 7-7-7 är utbytt och istället återfinns vi där vi hör hemma:

Highlights: IFK Göteborg - Halmstads BK

Matchtankar.

Matchtankar. Efter åtta spelade omgångar kan man efter hemma-matchen mot Halmstad konstatera följande.

Det är bra att:

• Vi leder (den förvisso släpande) allsvenska tabellen
• Vi fortfarande är obesegrade på Gamla Ullevi
• Halmstad egentligen bara har två halvchanser under hela matchen
• Alvbåge är stabil och säker i luftrummet även när han har förhållandevis lite att göra
• Att Haglund Och JJ dominerar mittfältet från första minut

Det är mindre bra att:

• Vi inte får utdelning på den enorma press som skapas under första kvarten
• Varken Adam eller Dyrestam är riktigt vän med bollen idag
• Vårt inläggs-spel från kanten oftast är rätt ofarligt
• Vi inte lyckas stänga en match utan tvingas till oroliga och nervös slutminutrar
• Hysén missar två givna möjligheter utöver det mål han nätar

Det är tråkigt att:

• Andra halvlek blir en ganska tråkig och avslagen tillställning.
• Robin Söder inte får näta det där förbannade målet när han i övrigt gör en grym insats!

Startelvan mot Halmstad, samt rykte kring Gerzic

Efter att ha synat delar av dagens träning ges troligen några förändringar av den startelva vi sett de senaste omgångarna. På träningsplan fanns en spelsugen Pontus Farnerud, som nu ej torde ligga långt från att vara helt återställd. Kanske får vi se ett inhopp imorgon?

En trolig och inte helt omöjlig startelva ser dock ut enligt följande;

Alvbåge

Salomonsson - Bjärsmyr - Waehler - Dyrestam

Sobralense - Johansson - Haglund - Larsson

DMK - Hysén

Detta skulle innebära att både Nordin Gerzic och Adam Johansson står utanför.

Adam, som tydligen ådragit sig någon form av skada, (för mig oklar vilken) samt Gerzic, som inte riktigt kommit upp i sin kapacitet sedan sitt skadehelvete - Gerzic, som det för övrigt spekulerats en del kring idag, tog jag mig ett kort snack med;

Är det dags för lite dementi?

"(skratt), Ska jag vara ärlig? Jag är lika förvånad som du. Min telefon ringde igår, och då sa dom (fotbolldirekt) att de hade en säker källa på att jag skulle lämna, och att IFK inte ville ha mig kvar.

Jag sa bara; "Jasså, det var märkligt. Jag trivs bra, och hade IFK velat att jag skulle gå känns det som att dom borde pratat med mig först?" -  Jag blir så jävla trött när dom försöker fiska saker ur en. Varför skulle jag vilja lämna? Jag får spela, och visst, jag har kanske inte nått upp till min kapacitet, men det kommer nu. Håkan kom ner nu i morse och sa samma sak. - "Du kan vara lugn, Nordin, ibland undrar man vart fan dom får allt ifrån.."

Det kom ett mail

Vi får dagligen mail av olika slag. Det kan vara en krönika, en bild eller kanske en rolig historia.
Ibland får vi mail med ett annat innehåll, ett innehåll som bör vidarebefordras till en större massa för analys och diskussion. Detta är ett sådant mail;

Jag var på Friends Arena i går tillsammans med min son för att se fotboll; vi håller varken på AIK eller Blåvitt. Dessvärre hade jag i min okunnighet köpt biljetter under Era s.k. supporters. En halvtimme innan match kommer vi in, min son sätter sig, och direkt exploderar det en halv meter ifrån honom; en stol kastad från de "goa gubbarna" krossades direkt en hårmån från honom. När vi tittar upp de säkert 20 meter upp det handlar om möttes vi att åtskilliga långfingrar. Inga poliser fanns i närheten då alla var utanför för att skydda samma "goa gubbar" ! 

Till slut fick större delen av sektionen utrymmas och förblev tom tills de småbarn som tågat in med spelarna satte sig där. 7-8 åriga barn fick fly därifrån snabbt då det haglade ner både det ena och andra uppifrån. 

Eftersom jag utgår ifrån att dessa huliganer inte har något med fotboll eller IFK Göteborg att göra kan jag inte förstå att ni inte kan fördöma liknande beteende, och dessutom försöka stävja det? 
I andra klubbar vet jag att klacken själva stoppar liknande - var är Er ryggrad? 

Hälsningar 
Tomas F

Medgångssupportrar gör skillnad

MEDGÅNGSSUPPORT. Det finns en mindre kategori supportrar som så fort det visas ett större intresse bland "medgångssupportrarna" (till viss del mig själv inkluderad) reagerar hatiskt och exkluderande, ofta dessutom ganska högljutt. Hur tänker ni? Jag ska försöka bena ut hur jag tänker i och med detta inlägg.

Om vi alla är överens om att en fullsatt och kokande arena är en mer intressant arena att besöka än en halvtom och avslagen dito så är vi en bra bit på vägen i detta resonemang. Om vi alla tror att våra sportsliga resultat påverkas i positiv riktning om vi är många som står bakom vårt kära IFK Göteborg på läktarna så har vi kommit ännu längre. Om vi alla får gåshud när Snart skiner Poseidon framförs av 18000 unisona Änglar så är vi mer eller mindre i mål. Om vi dessutom kan hjälpas åt att få med så många Änglar som möjligt till Norra Stå i Solna för att bevittna cupfinalen så skulle jag nästan vilja kalla oss den "familj" som jag hoppas på att vi innerst inne tillhör. Så hur når vi dit?

Jag har några konkreta tankar kring detta:

• "Folk drar folk" - ju mer inkluderande vi är, desto mer plats gör vi för andra som också älskar IFK Göteborg. Ju fler vi är som älskar och pratar positivt om IFK Göteborg, desto mer får media upp ögonen för oss som supportrar, för oss som klubb och för vår "familj". Medias bevakning, inklusive mitt eget bloggande på denna domänen, bidrar till att vi blir fler och fler. Tro mig, det fungerar såhär. Och tro mig - hur ni pratar om oss (IFK Göteborg och Änglar i allmänhet) på arbetsplatser, på krogen, på gatan... Det påverkar också intresset.
• "Medgångssupportrarna blir vår räddning" - om vi alltid ska reagera negativt så fort vi blir fler på bortaresorna så kommer det bli svårare att nå målen som vi gemensamt var överens om ovan. Om vi anser att vi är omkring 5000 (antalet årskort som måttstock) i den kärna som "alltid" besöker Gamla Ullevi när Blåvitt spelar match, så är vi alltså beroende av omkring 13000 "medgångs-Änglar" varje match för att fylla arenan. Inkludera dessa! Om vi ska bli fler så måste vi låta alla vara "gröna" i sin blåvita kostym (kul paradox tycker jag själv).
• "Vi måste sluta vara paradoxala" - ni kan inte både exkludera medgångssupportrarna och fortsätta vara förbannade och missnöjda över att våra publiksiffror inte är i närheten av de bästa i Sverige (...ännu. Jag är dock säker på att vi är på väg åt rätt håll).

Delar av Kommandobryggan hemma mot Brommapojkarna

Vi är absolut flest. Ja vi är dubbelt så många som Djurgårdarna som påstås vara näst flest. Jag är dock övertygad om att vi enbart kan räkna oss som flest om vi är just inkluderande. Vi måste tillåta medgångare som varit besvikna på resultaten de senaste åren komma tillbaka och göra sitt första besök på Gamla Ullevi för året. Vi måste tillåta medgångssupportrarna boka tågbiljetterna framför näsan på oss, för det kan vara just denna tågresa som får dem fast och återkommer. Vi måste inkludera kvinnor, barn, människor från olika sociala skikt, människor som har närmare till våra bortamatcher än våra hemmamatcher, ja, de allra flesta som sätter IFK Göteborg i första rummet. Alla dessa människor har haft en röst i Orvestos undersökning. Alltså, vi kan inte vara flest och exkluderande. Vi kan bara vara flest om vi inkluderar.

Delar av det massiva bortaföljet på Myresjöhus Arena

Så till alla er som tvekat de sista åren vill jag säga några saker: Det gjorde jag också. Jag var borta från årskorten, kärleken, stämningen och kamratskapet i många år. De sista åren har jag dock inte missat många matcher. Jag åker på så många bortamatcher jag hinner och jag missar inte många blåvita minuter på hemmaplan. Kan jag komma tillbaka och finna glädjen så kan ni också komma tillbaka. Jag kan uppriktigt säga att så roligt som jag har haft i blåvita sammanhang i år har jag inte haft på många år. Ölen på stan innan match, bussresorna, kontakten med blåvita jämlikar, bloggandet. Allt detta flyter samman och innebär inget annat än en känsla av blåvit eufori. Ramsorna som ekade på Myresjöhus Arena i Växjö ekar fortfarande i de småländska skogarna. Vi visade upp oss från vår bästa sida och förhoppningsvis var det en del knattar i Växjö som såg oss, hörde oss och "fastnade". Kom igen - att växa upp i Växjö och hålla på Östers IF kan INTE vara roligt. Då är det ganska skönt att det kommer ett inkluderande gäng med till viss del tokiga men snälla supportrar från Göteborg och sjunger in lite vett i skallen på dem. "Hej hå, hej hå - mot Cupen-Guld vi gå!"

Jag är medveten om att ni är många besvikna där ute som inte fått plats på det första tåget till Stockholm, men jag hoppas att ni kan se på det såhär: Ni "gav bort" er plats till en ängel. Ni gav bort er plats till någon som också ville dit. Ni gav bort er plats till en utav medgångarna. En utav medgångarna som måste åka till Stockholm och se Blåvitt vinna ett Cup-guld för att "fastna" och sedan återkomma till Gamla Ullevi och kärleken till Blåvitt. Vi behöver medgångarna. De kan bli vår räddning.

Spelarna ljublar efter att ha eliminerat Östers IF i semifinalen av Svenska Cupen

Ni som inte fick biljett till Stockholm har ju alla möjligheter att lösa detta TILLSAMMANS i stället för att exkludera. Boka en buss där man får ta med sig berusningsdrycker. Flyg upp och hem igen. Hyr minibussar. Åk i privata bilar. Åk med ett gäng ni inte känner sedan innan. Mobilisera er! Vi har världens chans att göra denna match och denna resa till något som ingen av oss glömmer!
 
"Hej hå, hej hå - mot Cupen-Guld vi gå!"

PS - Glöm för allt i världen inte Halmstad hemma på lördag. Det är nu vi bygger upp publikintresset som vi så väl behöver framöver för att kunna haka på i toppen av allsvenskan. Inkludera vännerna och medgångarna. Ring någon som inte brukar gå med. Samla släkt och vänner för att välkomna Sella tillbaka med en "Snart skiner Poseidon" som får håret att resa sig på armarna. Vi ses på Gamla Ullevi på lördag. Vi ses kamrater!

Finaltåget slutsålt

90 minuter.
Så lång tid tog det alltså att sälja slut det 14 vagnar långa finaltåg som skall bära oss vackra supportrar mot Stockholm - Solna - Friends Arena.
Det tåg som till bredden är fyllt med sjungande, glada, berusade, lyckliga och förväntansfulla Änglar.
Det tåg, som med en längd på nästan 400 meter måste inskeppas via Mölndals Station, ty Göteborgs central ej kan hantera ett så långt ekipage. 14 vagnar - fyllda med kärlek.

90 Minuter, på två kassor. 

Släng dig i väggen, Justin Bieber.

"..mot cupenguld vi gå.."

Normavvikelsen

SUPPORT. Via sociala medier kommer jag (Daniel) i kontakt med många fantastiska supportrar och i synnerhet blåvita sådana. Karin Bolin Derne är en utav dessa fantastiska Blåvitt-supportrar. Här delar Karin med sig av ett perspektiv som ter sig förhållandevis främmande för den genomsnittliga BaraBen-läsaren. Ett perspektiv som i allra högsta grad är värt att fundera vidare kring. Trevlig läsning!

Hej. Jag är småbarnsmamma, medelålders (snart 38) och fotbollssupporter. Jag håller på Blåvitt, har årskort på LS på Gamla Ullevi och åker ibland på bortamatcher. Igår packade jag Bjärsmyrs gamla spelarväska, åt frukost, tog på barnen kläderna och gick till dagis med dem. Sedan tog jag Änglarnas supportbuss till Stockholm för att se AIK möta IFK Göteborg på Friends Arena för första gången. Det var på många sätt en minnesvärd resa. Jag funderade länge på om jag skulle försöka åka på den. När jag väl bestämt mig frågade jag om lov hemma om att få åka, fick ja, bad om semester på jobbet och köpte Änglarnas kompispaket med buss och biljett.

Att jag håller på Blåvitt är tack vare min pappa, född 1920. Han är trogen supporter sedan 20-talet (även om han höll på ÖIS i ett år innan). Han har alltid gått på matcher, sett Svarte-Filip knäcka en stolpe på Slottsskogsvallen med sitt stenhårda skott och alltid sjungit blåvita hejarsånger för mig. Även om han noga påpekar för mig att när man går på match ska man hålla tyst, för att sedan explodera när det blir mål. Det var så man gjorde på hans tid, och det är ju såklart det enda rätta då. Fast jag lyssnar inte på vad pappa tycker i den frågan. På matcherna sjunger jag för full hals och ropar med hela mitt operaskolade röstomfång. Min kompis Nina kallar mig för orchen, jag ropar ibland så det ringer i öronen på henne och hon blir halvdöv. Det är underbart.

Mitt intresse för Blåvitt och fotbollen har alltid funnits där. Men det är på senare år som det blommat ut för fullt i offentligt ljus och jag skaffat årskort. Första årskortet var till förra säsongen, 2012. Det var inte så roligt att vara supporter och gå på matcher då ska gud veta. Men det hör sporten till.

Många bekanta har höjt på ögonbrynen och frågat var mitt plötsliga stora intresse för fotbollen kommit ifrån. Det har alltid funnits där, svarar jag. Ingen har bara brytt sig om att fråga innan, och jag har inte pratat så mycket om det. Man frågar ofta inte tjejer vilket lag de håller på så där utan anledning. Jag får nästan aldrig den frågan. Många undrar också hur det går att kombinera två småbarn med att gå på alla hemmamatcher. Lika bra för mig som för alla småbarnsfarsor som det kryllar av på Gamla Ullevi, svarar jag. Men det är alltid förhandlingar hemma, ibland mycket hårda sådana, med planering och logistik. Min man är stor fotbollssupporter han med. Håller på Blåvitt men framför allt Arsenal. Hans ”årskort” är Viasat Fotboll och Premier League-matcherna. Han gillar att jag är aktiv supporter.

Som medelålders kvinna, småbarnsmamma och engagerad fotbollssupporter följer man inte normen. ”Varför gillar du fotboll?”. För att jag gör det. ”Har du spelat själv?”. Nej, jag höll på med hästar som liten. ”Går du på matcher bara för att se på snygga killar?”. Nej, jag går för att se på fotboll (att det sedan inte gör ont i ögonen att titta på plan är bara en bonus). ”Vad säger barnen när du går hemifrån för att gå på match?”. ”Ha det så roligt mamma. Heja Blåvitt! Och Arsenal”. Jag borde egentligen hålla på med yoga, sy gardiner och odla spännande tomatsorter, om jag skulle följa normen. Men jag mår som bäst med en öl i handen på Gamla Ullevi. Det är himlen för mig. Och därför är jag där.

Igår på pubsamlingen i Gamla Stan i Stockholm (som jag envisas med att kalla för Gamlestan bara för att jag har jättedålig humor) satt jag i solen, drack öl och njöt av uppladdningen inför matchen. Jag hade inga emblem på mig, förutom mitt City of Glenn-armband. Halsduken låg kvar i bussen inför matchen. När jag skulle gå på toaletten knödde jag mig fram bland allt folk och på vägen in i pubmörkret sa en kille till mig ”du har hamnat fel”. ”Vad menar du?”, undrade jag. ”Du har hamnat fel”, upprepade han. Jag kände att jag hamnade i försvarsläge, drog fram handleden och höll upp mitt armband. ”Nej, jag är på alldeles rätt ställe”, sa jag, och sedan kände jag att jag var tvungen att snabbt gå därifrån. Jag kände nämligen att jag blev oerhört irriterad, och orchen i mig började vakna.

Jag insåg att jag precis hade behövt legitimera mig, att visa mig värdig, att jag var tvungen att bevisa att jag verkligen var supporter och att jag var på rätt plats. Ska jag vara helt ärlig kände jag att smockan hängde i luften från min sida. Jag blev så irriterad över att inte känna mig välkommen. Men jag förstår hans reaktion. Jag är inte normen för en blåvit supporter på en pubsamling i Stockholm inför en match mot AIK. Jag är allt annat än normen. Därför tänkte jag berätta lite om mig, besvara några av de vanligaste frågor jag brukar få, och presentera mig.

Det har jag gjort här nu. Och om du läser det här, killen på pubsamlingen igår, kanske du inte tycker jag är så främmande och felplacerad nästa gång vi ses. För det lär vi göra. På Gamla Ullevi eller på bortamatch. Jag heter Karin. Du som läser det här får gärna följa mig på Twitter där jag oftast skriver om blåvita saker. @karbol heter jag där. Och vill du se bilder från bortamatchen igår så hittar du mig också på Instagram. Och hälsa gärna när vi ses på matcherna. Det vill jag gärna.

Heja Blåvitt!

Med vänlig hälsning
Karin Bolin Derne

P.S. För övrigt vill jag bara påpeka att Friends Arena suger som upplevelse för mig som bortalagssupporter. Undanfösta i ett hörn med kass kontakt med plan och dålig akustik dog stämningen i klacken rätt fort, upplevde jag. Det ska vi tänka på inför Cup-finalen. Som jag givetvis ska åka på. Och då jäklar, då går vi för guld!