2012/12/07
Nyckel till guld 2013
ANALYS Förra året gjorde jag en analys av vilken poängskörd som behövdes för att IFK Göteborg skulle vinna SM-guld. Släng gärna ett getöga på den här, så får du kanske en bättre förståelse för vad jag försöker göra redan från start. Nu tycker jag att det har blivit dags igen att, utan att titta på de olika lagens spelartrupper eller dess förändringar, bena ner säsongen 2013 i enkla siffror. Det handlar om vinst, oavgjort eller förlust.
Sedan vi utökade Allsvenskan till 16 lag har det krävts mellan 58 och 66 poäng för att vinna guld, oftast närmare det övre som ni kan se här nedanför.
2008: 64p (tvåan 63p, trean 54p)
2009: 61p (tvåan 57p, trean 55p)
2010: 67p (tvåan 65p, trean 52p)
2011: 63p (tvåan 58p, trean 57p, fyran 54p)
2012: 59p (tvåan 57p, trean 56p, fyran 55p)
I förra årets analys valde jag att säga att vi tar full pott mot alla bottengäng och knappt några mot topplagen, något som skulle jämna ut sig i realiteten. Den här gången tänker jag titta på föregående säsongs resultat och försöka göra en uppskattning på hur många poäng vi bör ta mot respektive lag. Vi börjar uppifrån.
Elfsborg - 3p
Tre poäng hemma. Noll poäng borta. Så har det sett ut de flesta gånger de senaste åren. Vi utgår ifrån att det kommer se ut så också.
Häcken - 3p
Sedan Häcken gick upp i Allsvenskan förra gången har vi faktiskt inte lyckats med en bättre skörd än två kryss och en seger på tre säsonger (en poängmatch per säsong). Det brukar vara ett lotteri på förhand, oavsett vem som har hemmaplan. En seger på två matcher borde vi kunna ta, om inte deras jävla målvakt storspelar som vanligt.
Malmö - 2p
Malmö är ett typiskt lag som vi spelar oavgjort mot både hemma och borta. Det är väl inte helt otänkbart att vi vinner varsin match också, men vi sätter lite halvpessimistiskt två poäng här.
AIK - 1p
Man kan säga vad man vill om de gulsvarta från Solna men tufft motstånd för IFK bjuder de allt som oftast på. Så här på förhand, utan att veta hur bra lagen kommer att vara, tycker jag att det vore extremt naivt att påstå att vi garanterat kommer ta fler än en poäng mot AIK. Vi har ruskigt svårt att göra mål på dem.
Norrköping - 4p
Här måste det ske en lite förbättring jämfört med föregående säsong. Norrköping slutade femma i Allsvenskan, något som jag tror att många lag kommer att se till att de inte gör en gång till. Nu vet man om att de är starka, och man kommer därför vara extremt laddade och på sin vakt. Med det som bakgrund tror jag på som sämst ett kryss i första matchen och sedan en trea i returmötet. Deras konstgräs kan ställa till det för oss.
Helsingborg - 2p
Se Malmö.
Så här långt: 15p av maximala 36p.
Åtvidaberg - 6p
Trots raketstarten på Åtvidabergs allsvenska sejour var IFK ett av lagen som inte vek ner sig mot dem. Seger både hemma och borta, något jag tror och hoppas att vi ska kunna klara av även nästa säsong, som är Åtvids "svåra, andra år".
Djurgården - 3p
Ännu ett lag vi brukar ha svårt för, dock bara på bortaplan. Oavsett om vi vinner övertygande hemma kommer Djurgården tillbaka oerhört starka på sin hemmaplan. Från och med juli månad spelar man på konstgräs, så vi kanske får hoppas på en match i Stockholm på våren för att lyckas bättre?
Kalmar - 3p
Samma som för Djurgården egentligen. Seger hemma, förlust borta. Så brukar det se ut tycker jag.
Gefle - 6p
Här har vi en fet revansch att ta efter utskåpningen där uppe senast. Gefle är och måste förbli ett lag som man ska ta full pott emot om man ska ha med guldet att göra.
Mjällby - 3p
Av någon anledning så har vi även svårt borta men lätt hemma mot Mjällby. Tre poäng känns mest realistiskt.
Syrianska - 6p
Förra säsongens fadäs är inte glömd, varken av oss eller av Erik Lund gissar jag, men däremot räknar jag med att Syrianska är snäppet sämre nästa säsong, samt att vi har revansch att utkräva. Full pott är ett måste om man vill ta guld.
Öster - 6p
Nykomlingar som vi bara ska ha full poäng mot.
Brommapojkarna - 6p
Se Öster.
Halmstad - 4p
Ännu ett lag vi har haft förbannat svårt för på bortaplan. Blir nästan alltid kryss nere i Halmstad.
Och summeringen av andra "halvan" ger: 43p av 54p möjliga.
Totalt landar vi då på 58p vilket räcker som bäst till en andraplats om man ska tro historiken. Med andra ord krävs att man plockar antingen lätta(re) poäng på bortaplan mot lag som Halmstad, Mjällby, Kalmar, Djurgården eller levererar ett par segrar emot några svårare lag som AIK, Malmö eller Helsingborg. Tänk också på att för varje poäng vi tappar enligt den här kalkylen måste vi ta in lika många poäng i någon annan match. En förlust mot t.ex. Gefle eller Syrianska kräver att vi vinner en match till mot kanske Häcken, AIK eller Malmö.
Min känsla är att det blir tufft för IFK även nästa år. Man måste definitivt höja sig för att inte åka på nitlotter mot de som vi gärna vill kalla för bonkegängen. Gör gärna en egen uträkning själv, med vad Du känner är realistiskt. På så sätt kan var och en bilda sig förväntningar redan nu. Jag väljer som vanligt att lägga mina lågt, så blir jag bara uppgiven istället för ledsen och besviken på riktigt.
/patricw
@patricwestberg
Sedan vi utökade Allsvenskan till 16 lag har det krävts mellan 58 och 66 poäng för att vinna guld, oftast närmare det övre som ni kan se här nedanför.
2008: 64p (tvåan 63p, trean 54p)
2009: 61p (tvåan 57p, trean 55p)
2010: 67p (tvåan 65p, trean 52p)
2011: 63p (tvåan 58p, trean 57p, fyran 54p)
2012: 59p (tvåan 57p, trean 56p, fyran 55p)
I förra årets analys valde jag att säga att vi tar full pott mot alla bottengäng och knappt några mot topplagen, något som skulle jämna ut sig i realiteten. Den här gången tänker jag titta på föregående säsongs resultat och försöka göra en uppskattning på hur många poäng vi bör ta mot respektive lag. Vi börjar uppifrån.
Elfsborg - 3p
Tre poäng hemma. Noll poäng borta. Så har det sett ut de flesta gånger de senaste åren. Vi utgår ifrån att det kommer se ut så också.
Häcken - 3p
Sedan Häcken gick upp i Allsvenskan förra gången har vi faktiskt inte lyckats med en bättre skörd än två kryss och en seger på tre säsonger (en poängmatch per säsong). Det brukar vara ett lotteri på förhand, oavsett vem som har hemmaplan. En seger på två matcher borde vi kunna ta, om inte deras jävla målvakt storspelar som vanligt.
Malmö - 2p
Malmö är ett typiskt lag som vi spelar oavgjort mot både hemma och borta. Det är väl inte helt otänkbart att vi vinner varsin match också, men vi sätter lite halvpessimistiskt två poäng här.
AIK - 1p
Man kan säga vad man vill om de gulsvarta från Solna men tufft motstånd för IFK bjuder de allt som oftast på. Så här på förhand, utan att veta hur bra lagen kommer att vara, tycker jag att det vore extremt naivt att påstå att vi garanterat kommer ta fler än en poäng mot AIK. Vi har ruskigt svårt att göra mål på dem.
Norrköping - 4p
Här måste det ske en lite förbättring jämfört med föregående säsong. Norrköping slutade femma i Allsvenskan, något som jag tror att många lag kommer att se till att de inte gör en gång till. Nu vet man om att de är starka, och man kommer därför vara extremt laddade och på sin vakt. Med det som bakgrund tror jag på som sämst ett kryss i första matchen och sedan en trea i returmötet. Deras konstgräs kan ställa till det för oss.
Helsingborg - 2p
Se Malmö.
Så här långt: 15p av maximala 36p.
Åtvidaberg - 6p
Trots raketstarten på Åtvidabergs allsvenska sejour var IFK ett av lagen som inte vek ner sig mot dem. Seger både hemma och borta, något jag tror och hoppas att vi ska kunna klara av även nästa säsong, som är Åtvids "svåra, andra år".
Djurgården - 3p
Ännu ett lag vi brukar ha svårt för, dock bara på bortaplan. Oavsett om vi vinner övertygande hemma kommer Djurgården tillbaka oerhört starka på sin hemmaplan. Från och med juli månad spelar man på konstgräs, så vi kanske får hoppas på en match i Stockholm på våren för att lyckas bättre?
Kalmar - 3p
Samma som för Djurgården egentligen. Seger hemma, förlust borta. Så brukar det se ut tycker jag.
Gefle - 6p
Här har vi en fet revansch att ta efter utskåpningen där uppe senast. Gefle är och måste förbli ett lag som man ska ta full pott emot om man ska ha med guldet att göra.
Mjällby - 3p
Av någon anledning så har vi även svårt borta men lätt hemma mot Mjällby. Tre poäng känns mest realistiskt.
Syrianska - 6p
Förra säsongens fadäs är inte glömd, varken av oss eller av Erik Lund gissar jag, men däremot räknar jag med att Syrianska är snäppet sämre nästa säsong, samt att vi har revansch att utkräva. Full pott är ett måste om man vill ta guld.
Öster - 6p
Nykomlingar som vi bara ska ha full poäng mot.
Brommapojkarna - 6p
Se Öster.
Halmstad - 4p
Ännu ett lag vi har haft förbannat svårt för på bortaplan. Blir nästan alltid kryss nere i Halmstad.
Och summeringen av andra "halvan" ger: 43p av 54p möjliga.
Totalt landar vi då på 58p vilket räcker som bäst till en andraplats om man ska tro historiken. Med andra ord krävs att man plockar antingen lätta(re) poäng på bortaplan mot lag som Halmstad, Mjällby, Kalmar, Djurgården eller levererar ett par segrar emot några svårare lag som AIK, Malmö eller Helsingborg. Tänk också på att för varje poäng vi tappar enligt den här kalkylen måste vi ta in lika många poäng i någon annan match. En förlust mot t.ex. Gefle eller Syrianska kräver att vi vinner en match till mot kanske Häcken, AIK eller Malmö.
Min känsla är att det blir tufft för IFK även nästa år. Man måste definitivt höja sig för att inte åka på nitlotter mot de som vi gärna vill kalla för bonkegängen. Gör gärna en egen uträkning själv, med vad Du känner är realistiskt. På så sätt kan var och en bilda sig förväntningar redan nu. Jag väljer som vanligt att lägga mina lågt, så blir jag bara uppgiven istället för ledsen och besviken på riktigt.
/patricw
@patricwestberg
2012/12/03
Blåvittsupporterns dom är hård
Blåvittsupporterns dom är hård,
för stjärnorna glömde att glimma
Somnade alla på blåvit gård?
Tvåtusentolv förvandlas till dimma
Seppo har vandrat sin sista ban,
snön lyser vit på fur och gran
Har vi någonsin sett på maken?
Hoppas att Håkan är vaken
Han stod där framför vår blåvita dörr
och sa "All in, nu skall vi vinna",
Modigt och kaxigt som aldrig förr
Ska Stahres eld sluta brinna?
Vid förluster man aldrig blir van
dags nu att visa din nästa plan
Har vi någonsin sett på maken?
Hoppas att Håkan är vaken
Stundtals var vårt tonläge högt
men aldrig vi vikit en meter
Vår stolta rygg är något krökt
I klubben vi älskar finns stolthet kvar
så snälla, ge oss snart våra svar
så snälla, ge oss snart våra svar
Har vi någonsin sett på maken?
Hoppas att Håkan är vaken
Tvåtusentretton är just det år
vi enade går emot seger
Inget i vägen för oss kommer stå
kamrater, vänner, kolleger
På läktarn, på stan är vi en stor grupp
en stark och enad Blåvit trupp
Ju mer jag tänker på saken
Självklart är Håkan vaken!
Vi ses på Valhalla!
KOM IGEN BLÅVITT!
KOM IGEN BLÅVITT!
Emil på operationsbordet
MEDICIN. Officiella går idag ut med nyheten om att Emil Salomonsson lägger sig på operationsbordet för att få bukt med sin tarmsjukdom som under 2011 fastställdes till den kroniska tarmsjukdomen Ulcerös kolit (inflammation i tjocktarmen). Emil har fram fram tills nu behandlats med medicin vilket inte verkar räcka längre.
Bland flera rubriker på internet kan man bland annat läsa att detta kan innebära slutet för Emils fortsatta karriär som aktiv fotbollsspelare. Ulcerös kolit har tidigare tvingat Per Svartvadet, Modo Hockey, att lägga skridskorna på hyllan.
För att alla ska få en bättre uppfattning om vad Ulcerös kolit är redovisar vi hur 1177.se har sammanfattat sjukdomen på sin hemsida:
Allmänt
Ulcerös kolit är en inflammation i tjock- eller ändtarmen, som gör att tarmens förmåga att lagra avföring försämras. Oftast får man sjukdomen i både tjocktarmen och ändtarmen. De flesta som får ulcerös kolit är mellan 20 och 30 år och det är oklart varför man blir sjuk. Man kan ha sjukdomen hela livet och den kommer och går i perioder. Sjukdomen kan inte botas helt, men man kan bli symtomfri efter en operation eller med effektiv medicinsk behandling. Risken för tarmcancer ökar särskilt om man haft ulcerös kolit i många år eller om man har sjukdomen i stora delar av tjocktarmen.
Man kan ibland lindra besvären genom att ändra sina levnadsvanor, genom att till exempel minska stressen, sova mer och hålla sig till en viss diet. Ofta får man behandling med läkemedel, som kan göra att besvären helt eller delvis försvinner. Det är vanligt att medicinerna används för att förebygga en sjukdomsperiod. Svåra besvär av ulcerös kolit kan göra att man måste få tjocktarmen och ändtarmen bortopererade.
Mer information går även att få på Mag- och tarmförbundet.
Vi på Baraben önskar Emil all lycka till och hoppas snart få se honom springa upp och ner på sin högerkant igen!
Bland flera rubriker på internet kan man bland annat läsa att detta kan innebära slutet för Emils fortsatta karriär som aktiv fotbollsspelare. Ulcerös kolit har tidigare tvingat Per Svartvadet, Modo Hockey, att lägga skridskorna på hyllan.
För att alla ska få en bättre uppfattning om vad Ulcerös kolit är redovisar vi hur 1177.se har sammanfattat sjukdomen på sin hemsida:
Allmänt
Ulcerös kolit är en inflammation i tjock- eller ändtarmen, som gör att tarmens förmåga att lagra avföring försämras. Oftast får man sjukdomen i både tjocktarmen och ändtarmen. De flesta som får ulcerös kolit är mellan 20 och 30 år och det är oklart varför man blir sjuk. Man kan ha sjukdomen hela livet och den kommer och går i perioder. Sjukdomen kan inte botas helt, men man kan bli symtomfri efter en operation eller med effektiv medicinsk behandling. Risken för tarmcancer ökar särskilt om man haft ulcerös kolit i många år eller om man har sjukdomen i stora delar av tjocktarmen.
Symtom
Om man har ulcerös kolit är det vanligt med- blod i avföringen
- diarré
- ont i magen, som lindras efter att tarmen har tömts
- tryck i ändtarmen som ger en känsla av att man måste gå på toaletten.
Man kan ibland lindra besvären genom att ändra sina levnadsvanor, genom att till exempel minska stressen, sova mer och hålla sig till en viss diet. Ofta får man behandling med läkemedel, som kan göra att besvären helt eller delvis försvinner. Det är vanligt att medicinerna används för att förebygga en sjukdomsperiod. Svåra besvär av ulcerös kolit kan göra att man måste få tjocktarmen och ändtarmen bortopererade.
Mer information går även att få på Mag- och tarmförbundet.
Vi på Baraben önskar Emil all lycka till och hoppas snart få se honom springa upp och ner på sin högerkant igen!
2012/11/30
Vi behöver ingen ny anfallare!
STATISTIK Nu var det dags igen med lite siffror. Den här gången handlar det om 2012 års största bristvara, nämligen målskytte. Och inte vilket målskytte som helst, utan det som ibland mer, ibland mindre, tillhör vår lagkapten Tobias Hysén.
Sedan Tobias Hysén blev ordinarie i Häcken har det nämligen gått att se en viss trend i hans mål- och assistproduktion. Eller vad säger ni om det här?
2002: 25 matcher för BK Häcken - 9 poäng (7+2)
2003: 28 matcher för BK Häcken - 20 poäng (5+15)
2004: 25 matcher för Djurgårdens IF - 12 poäng (3+9)
2005: 25 matcher för Djurgårdens IF - 19 poäng (9+10)
2006: 15 matcher för Djurgårdens IF - 6 poäng (5+1)
Här stack Tobias utomlands under sommaren men återvände hem till Sverige och en blåvit skrud efter bara ett år i England.
2007: 6 matcher för IFK Göteborg - 1 poäng (1+0)
2008: 30 matcher för IFK Göteborg - 11 poäng (4+7)
2009: 27 matcher för IFK Göteborg - 22 poäng (18+4)
2010: 22 matcher för IFK Göteborg - 13 poäng (10+3)
2011: 29 matcher för IFK Göteborg - 21 poäng (16+5)
2012: 30 matcher för IFK Göteborg - 13 poäng (6+7)
Den som är lite observant kan se att jag fetmarkerat varannan säsong. Vad betyder då detta? Jo, om ni jämför poängskörden under dessa år med de som inte är fetmarkerade (2007 undantaget, då han inte spelade speciellt mycket) ser ni förhoppningsvis det som jag vill peka på. Det borde ha gått att förutspå på förhand att Tobias "Tobbe é klar!" Hysén inte skulle leverera särskilt mycket just denna säsong. Han gör nämligen bara det varannat år.
Udda år snittar han (2007 borträknat) 20,5 poäng.
Jämna år snittar han (2006 borträknat) 11,6 poäng.
Med andra ord behöver vi inte panikvärva en anfallare nu, utan kan lugnt vänta en säsong till innan vi plockar hem Marcus Berg som inte riktigt verkar klar med sitt Europa-äventyr ännu. Nästa säsong kommer Tobias Hysén att göra upp emot 20 poäng och om man tror på statistiken kommer majoriteten av dessa att vara mål.
Vad skönt det känns nu va?
/patricw
@patricwestberg
Sedan Tobias Hysén blev ordinarie i Häcken har det nämligen gått att se en viss trend i hans mål- och assistproduktion. Eller vad säger ni om det här?
2002: 25 matcher för BK Häcken - 9 poäng (7+2)
2003: 28 matcher för BK Häcken - 20 poäng (5+15)
2004: 25 matcher för Djurgårdens IF - 12 poäng (3+9)
2005: 25 matcher för Djurgårdens IF - 19 poäng (9+10)
2006: 15 matcher för Djurgårdens IF - 6 poäng (5+1)
Här stack Tobias utomlands under sommaren men återvände hem till Sverige och en blåvit skrud efter bara ett år i England.
2007: 6 matcher för IFK Göteborg - 1 poäng (1+0)
2008: 30 matcher för IFK Göteborg - 11 poäng (4+7)
2009: 27 matcher för IFK Göteborg - 22 poäng (18+4)
2010: 22 matcher för IFK Göteborg - 13 poäng (10+3)
2011: 29 matcher för IFK Göteborg - 21 poäng (16+5)
2012: 30 matcher för IFK Göteborg - 13 poäng (6+7)
Den som är lite observant kan se att jag fetmarkerat varannan säsong. Vad betyder då detta? Jo, om ni jämför poängskörden under dessa år med de som inte är fetmarkerade (2007 undantaget, då han inte spelade speciellt mycket) ser ni förhoppningsvis det som jag vill peka på. Det borde ha gått att förutspå på förhand att Tobias "Tobbe é klar!" Hysén inte skulle leverera särskilt mycket just denna säsong. Han gör nämligen bara det varannat år.
Udda år snittar han (2007 borträknat) 20,5 poäng.
Jämna år snittar han (2006 borträknat) 11,6 poäng.
Med andra ord behöver vi inte panikvärva en anfallare nu, utan kan lugnt vänta en säsong till innan vi plockar hem Marcus Berg som inte riktigt verkar klar med sitt Europa-äventyr ännu. Nästa säsong kommer Tobias Hysén att göra upp emot 20 poäng och om man tror på statistiken kommer majoriteten av dessa att vara mål.
Vad skönt det känns nu va?
/patricw
@patricwestberg
Vad kommer tomten med i år?
Det börjar nalkas mot juletid!
Vi närmar oss julafton med stormsteg, och jag är övertygad om att samtliga av er, Mina barn, har varit riktigt goda och snälla supportrar, och att ni kommer få många fina blåvita paket. Ni vet, med sånt där lyxigt och glansigt omslagspapper, där smält lack förseglar flikarna och paketsnöret är delat så där fiffigt i mitten.
Julen är en tid där man skall vara tillsammans - umgås med familjen, knäcka nötter och lyssna på Peter Jöback framför brasan. Passa verkligen på att skämma bort varandra - rå om varandra och inte minst, drick kopiösa mängder glögg.
Allt det där är bara skitsnack. Julen är inte en tid för oss att vara tillsammans.
Det är ett substitut för att överleva den misär då Allsvenskan har uppehåll.
Det är en ursäkt. Ett tidsfördriv. Det finns bara en tomte. Han heter Håkan Mild.
Hur som helst - den 1:e advent smäller det. Då skall det bakas, pyntas och pysslas. För er som har idétorka och har kört fast tänkte jag här nedan ge lite tips på hur ni kan få det lite mysigare i hemmet.
Vi närmar oss julafton med stormsteg, och jag är övertygad om att samtliga av er, Mina barn, har varit riktigt goda och snälla supportrar, och att ni kommer få många fina blåvita paket. Ni vet, med sånt där lyxigt och glansigt omslagspapper, där smält lack förseglar flikarna och paketsnöret är delat så där fiffigt i mitten.
Julen är en tid där man skall vara tillsammans - umgås med familjen, knäcka nötter och lyssna på Peter Jöback framför brasan. Passa verkligen på att skämma bort varandra - rå om varandra och inte minst, drick kopiösa mängder glögg.
Allt det där är bara skitsnack. Julen är inte en tid för oss att vara tillsammans.
Det är ett substitut för att överleva den misär då Allsvenskan har uppehåll.
Det är en ursäkt. Ett tidsfördriv. Det finns bara en tomte. Han heter Håkan Mild.
Hur som helst - den 1:e advent smäller det. Då skall det bakas, pyntas och pysslas. För er som har idétorka och har kört fast tänkte jag här nedan ge lite tips på hur ni kan få det lite mysigare i hemmet.
 |
| Ur äggkartong är denna lilla Nisse gjord. Skaparen har döpt honom till Torbjörn. Bredvid Torbjörn står en kona. Detta är bra mycket roligare än den klassiska speldosan, och blir du mot förmodan trött på honom är det bara att stänga locket. |
 |
| Ingen jul utan julgran, och självklart är det den vita granen som gäller. Här dekorerad med blå kulor. Vad det andra krafset är har jag ingen aning om. |
 |
| Det absolut viktigaste till julpysslet är hemmets majestätiska fort. Om det är något minne jag tar med mig från min far så är det; "Min son, det finns bara två sätt att se hur en person är - dels på hans skor, men också på hans pepparkakshus." ---------------------------------------------------------------------------------------------------- |
Med dessa små tips vill jag passa på att önska er ett riktigt gott säsongsuppehåll, så lovar jag att sköta mig riktigt fint, för er skull, nästa år igen.
Ps. Julgransbilden lånades från http://ninna77.blogspot.se/ En riktigt bra blogg som kommer med mycket tips om inredning. (Ping alla fotbollsfruar)
2012/11/29
Änglar som märkts för livet
SUPPORTRAR. Att de sista säsongerna orsakat stora skador och rivit upp djupa sår, det vet vi. Att resultaten och spelet inte värmt, det vet vi. Kärleken och stödet till IFK Göteborg är dock mycket djupare rotat än så. Det kommer om inte annat Cecilia och Christoffer få statuera exempel för nedan.
Christoffer blev förälder för en kort tid sedan och det tog dryga femtio timmar innan hans nyfödda dotter hade sett sin första blåvita PPV-match. Det var förmodligen en förlustmatch med tanke på att det var under innevarande år han blev förälder. Som en hyllning till IFK Göteborg, och för att visa för sin omgivning att de sportsliga resultaten inte ligger till grund för supporterskapet, valde han att tatuera in en i högsta grad utmärkande skyddsängel på sin vänstra överarm.
Cecilia är en 22-årig tjej från Ljungby, med det blåvita hjärtat på rätt ställe. Hon får ofta frågor om vad hennes tatuering står för och betyder och hon får ofta höra att hon inte är "riktigt klok" eller "tänk om du byter favoritlag då?". För Cecilia finns det dock bara ett lag, en klubb. Om detta vittnar hennes tatuering.
Att försöka bena ut vad som är en "riktig supporter" eller inte är tämligen meningslöst då det sannolikt finns lika många olika supporterskap som det finns människor som kallar sig supportrar. En sak är dock säker. Väljer man att märka sin kropp för livet efter säsonger som de vi precis fått uppleva så är man utan tvekan en riktig supporter. Detta innebär oerhört mycket för IFK Göteborg i längden. I hela Sverige går det runt människor med tydligt blåvita budskap intatuerat på sina kroppar. De kommer alltid få frågor om sina tatueringar - och alltid få berätta för sina omgivningar om sin kärlek till IFK Göteborg.
Tack till Cecilia och Christoffer för era bilder!
Att försöka bena ut vad som är en "riktig supporter" eller inte är tämligen meningslöst då det sannolikt finns lika många olika supporterskap som det finns människor som kallar sig supportrar. En sak är dock säker. Väljer man att märka sin kropp för livet efter säsonger som de vi precis fått uppleva så är man utan tvekan en riktig supporter. Detta innebär oerhört mycket för IFK Göteborg i längden. I hela Sverige går det runt människor med tydligt blåvita budskap intatuerat på sina kroppar. De kommer alltid få frågor om sina tatueringar - och alltid få berätta för sina omgivningar om sin kärlek till IFK Göteborg.
Tack till Cecilia och Christoffer för era bilder!
2012/11/27
Gästkrönika bildspecial - Emelie
GÄSTKRÖNIKA. I
dag serverar vi en gästkrönika bildspecial gjord av en flicka vid namn
Emelie.
Eftersom vi gillade Emelies bilder så mycket kommer hon, i den mån hon kan, dela med sig av bilder från kommande bortamatcher i Skåneregionen.
Vill du delge dina åsikter eller tankar i form av ett kåseri, en krönika eller en analys? Maila oss din text eller din bild på:kontakt@baraben.com så kan den bli publicerad här - på Fotbollsgöteborgs största och bästa blogg!
Det var en vanlig skoldag när min kompis frågade vad jag helst av allt ville uppleva i livet innan det var dags och lämna jordens yta. Det dröjde inte länge innan jag svarade med svagt gråt i rösten: ”Helst av allt vill jag, precis som alla andra IFK Göteborgs supportrar uppleva en fantastisk Allsvensk säsong som avslutas med att man står på Gamlas Ullevi, inväntar slutsignalen av säsongens sista match som resulterar i att vi får fira det 19:onde och efterlängtade SM-guldet. Dock inte bara som en trogen supporter, utan som en fotograf som följt laget och föreningen genom hela säsongen, borta som hemma, i med och motgång.”
När min "fotbollshatare" till vän ifrågasatte denna dröm och ljuva tanke så gick det genast upp för mig – det finns folk som verkligen inte har någon stor passion och förståelse för hur mycket känslor det egentligen finns inom fotbollsvärlden. Det är inte bara en boll och ett gäng spelare som kämpar för en seger. Det är mer än så. De flesta drömmer om pengar, kärlek och kändisskap medan andra lever sig in i dröm fylld med blod, svett, tårar och fotboll.
Jag och min kompis promenerade genom Helsingborgs centrum när jag förklarade att det är en ren kärlek som växer inom en när man väl står på Gamla Ullevi och förs samman med alla supportrar i tonerna till Snart Skiner Poseidon. När vi alla förenas i ett och samma vrål efter slutsignalen och segern är vår. Vi lämnar Ullevi med en stolthet i hjärtat och längtar redan efter den kommande matchen, då vi åter igen kan få visa våra starkaste känslor och leva för vår passion. När vi sedan efter 29 omgångar genomgått gråt av både glädje och sorg, väntas säsongens sista match som ska resultera i ytterligare ett SM-guld, då vi återigen står på Gamla Ullevi och inväntar den 30 slutsignalen och sedan kan rusa in mot planen och tillsammans skapa historia och fira hela natten lång.
Tanken på att stå nere vid Gamla Ullevis gräsmatta som fotograf och fånga dessa ögonblick som sker under 90 minuters tid om och om igen under en hel säsong är tillfredsställande. Men att få fånga den otroliga historien bakom ett 19:onde SM-guld är en långt levande dröm.
En dröm, som skall uppfyllas.
En dröm, som inom en kort tidsperiod kommer vara ett minne blott.
En dröm och ett minne som ska återberättas i decennier.
Fram tills det 20:onde SM-guldet åtminstone..
Min långa och inlevelsefulla förklaring bidrog till att min kompis till viss del fick en uppfattning om vad fotboll egentligen handlar om, och vad det är för historia som ska dokumenteras och återberättas. Vad en sann passion är, och vad som, i mitt liv, är en sann och ren jävla kärlek! I med och motgång, glädje och sorg, tills döden skiljer oss åt. Som legenden Bertil ’Bebben’ Johansson sa; ”Man vet inte, näste dag är det min tur, sånt är ju livet och det är ju bara att acceptera. Men jag går ju inte och funderar på att jag ska dö imorn men så lätt är det och dö alltså. Men Blåvitt får aldrig dö.”
Vi är blåvitt! Vi har satt våra spår i fotbollens historia, men än är det inte slut. Så nu vänder vi ryggen till den allsvenska säsongen 2012, bryter ner minnena till sand så de rinner ut med tiden och tar en paus. För om ett par månader är det dags igen, då återförenas vi på Gamla Ullevi med blickarna framåt och satsar allt, för guldet det ska hem till Göteborg!
Nu kör vi!
Eftersom vi gillade Emelies bilder så mycket kommer hon, i den mån hon kan, dela med sig av bilder från kommande bortamatcher i Skåneregionen.
Vill du delge dina åsikter eller tankar i form av ett kåseri, en krönika eller en analys? Maila oss din text eller din bild på:kontakt@baraben.com så kan den bli publicerad här - på Fotbollsgöteborgs största och bästa blogg!
Det var en vanlig skoldag när min kompis frågade vad jag helst av allt ville uppleva i livet innan det var dags och lämna jordens yta. Det dröjde inte länge innan jag svarade med svagt gråt i rösten: ”Helst av allt vill jag, precis som alla andra IFK Göteborgs supportrar uppleva en fantastisk Allsvensk säsong som avslutas med att man står på Gamlas Ullevi, inväntar slutsignalen av säsongens sista match som resulterar i att vi får fira det 19:onde och efterlängtade SM-guldet. Dock inte bara som en trogen supporter, utan som en fotograf som följt laget och föreningen genom hela säsongen, borta som hemma, i med och motgång.”
När min "fotbollshatare" till vän ifrågasatte denna dröm och ljuva tanke så gick det genast upp för mig – det finns folk som verkligen inte har någon stor passion och förståelse för hur mycket känslor det egentligen finns inom fotbollsvärlden. Det är inte bara en boll och ett gäng spelare som kämpar för en seger. Det är mer än så. De flesta drömmer om pengar, kärlek och kändisskap medan andra lever sig in i dröm fylld med blod, svett, tårar och fotboll.
Jag och min kompis promenerade genom Helsingborgs centrum när jag förklarade att det är en ren kärlek som växer inom en när man väl står på Gamla Ullevi och förs samman med alla supportrar i tonerna till Snart Skiner Poseidon. När vi alla förenas i ett och samma vrål efter slutsignalen och segern är vår. Vi lämnar Ullevi med en stolthet i hjärtat och längtar redan efter den kommande matchen, då vi åter igen kan få visa våra starkaste känslor och leva för vår passion. När vi sedan efter 29 omgångar genomgått gråt av både glädje och sorg, väntas säsongens sista match som ska resultera i ytterligare ett SM-guld, då vi återigen står på Gamla Ullevi och inväntar den 30 slutsignalen och sedan kan rusa in mot planen och tillsammans skapa historia och fira hela natten lång.
Tanken på att stå nere vid Gamla Ullevis gräsmatta som fotograf och fånga dessa ögonblick som sker under 90 minuters tid om och om igen under en hel säsong är tillfredsställande. Men att få fånga den otroliga historien bakom ett 19:onde SM-guld är en långt levande dröm.
En dröm, som skall uppfyllas.
En dröm, som inom en kort tidsperiod kommer vara ett minne blott.
En dröm och ett minne som ska återberättas i decennier.
Fram tills det 20:onde SM-guldet åtminstone..
Min långa och inlevelsefulla förklaring bidrog till att min kompis till viss del fick en uppfattning om vad fotboll egentligen handlar om, och vad det är för historia som ska dokumenteras och återberättas. Vad en sann passion är, och vad som, i mitt liv, är en sann och ren jävla kärlek! I med och motgång, glädje och sorg, tills döden skiljer oss åt. Som legenden Bertil ’Bebben’ Johansson sa; ”Man vet inte, näste dag är det min tur, sånt är ju livet och det är ju bara att acceptera. Men jag går ju inte och funderar på att jag ska dö imorn men så lätt är det och dö alltså. Men Blåvitt får aldrig dö.”
Vi är blåvitt! Vi har satt våra spår i fotbollens historia, men än är det inte slut. Så nu vänder vi ryggen till den allsvenska säsongen 2012, bryter ner minnena till sand så de rinner ut med tiden och tar en paus. För om ett par månader är det dags igen, då återförenas vi på Gamla Ullevi med blickarna framåt och satsar allt, för guldet det ska hem till Göteborg!
Nu kör vi!
2012/11/25
P1 Dokumentären Kom Igen Gubbar! (Blåvitt 2012)
WEBBRADIO. Tidigare under söndagen sändes den omtalade P1 Dokumentären "Kom igen Gubbar"...
Programmet kan även laddas ner direkt som podcast/mp3a HÄR.
Programmet kan även laddas ner direkt som podcast/mp3a HÄR.
2012/11/23
Kan vi fylla Gamla Ullevi?
STATISTIK OCH HETS Med Sveriges största supporterskara är det näst intill pinsamt att inte kunna ha ett högre publiksnitt än de dryga 10 000 vi haft de senaste säsongerna. I år var vi inte bara efter Malmö och AIK utan till och med Elfsborg. Jag tänker här presentera en uppskattning på hur lite som egentligen krävs för att vi ska fylla Gamla Ullevi match ut och match in.
Enligt en undersökning som gjordes nyligen påstods det att det finns ungefär 477 000 IFK-supportrar runtom i Sverige. Totalt bor 9 515 000 människor i landet. Enkelt matematik kan då berätta för oss att ganska exakt 5% av Sveriges befolkning faktiskt är Änglar.
I Göteborgs tätort bor 550 000 människor. Om vi antar att antalet supportrar till varje lag är jämnt utspridda över Sverige skulle således även 5% av Göteborgs befolkning ha Blåvitt som sitt lag. Lite enkel matematik igen så kan vi då hävda att minst 27 500 Göteborgare håller på IFK.
Så är det naturligtvis inte i realiteten. Eftersom geografisk plats är en stor faktor när man skapar relation till ett idrottslag är ju sanningen den att många fler i just Göteborg har IFK som sitt favoritlag än i någon annan stad.
I en undersökning från 2007 (presenterad på BaraBen i mars 2009) uppger 6 av 10 Göteborgare att deras lag är IFK Göteborg. Drygt 1 av 10 håller på Gais och knappt 1 av 10 håller på Öis. Resterande håller på något annat svenskt lag (t.ex. Elfsborg) eller på något utländskt lag.
Året då undersökningen gjordes, 2007, var visserligen ett par år sedan nu. Om vi tittar på publiksnitten sedan dess (och lite till) kan vi se följande:
Om man är lite negativ av sig kan man räkna högt på de andra lagens snitt för att ge oss ett "worst case scenario" om hur fördelningen av supportrar i Göteborg ser ut. Ponera att Gais har 5 000 på sina matcher, Öis har 5 000 när de spelar i Allsvenskan och Häcken kommer göra ett bra år nästa år också och närma sig 5 000 i snitt de också. IFK fortsätter på sina stadiga 10 000. 20% håller fortfarande på något annat lag.
10 000 personer av totalt 31 250 (10 000 + 5 000 + 5 000 + 5 000 + 20%) är i princip en tredjedel, 32%. I teorin har alla lag lika stor andel supportrar som går på matcher som anhängare som stannar hemma. Därför antar vi att fördelningen av det totala antalet anhängare i Göteborg är samma som fördelningen av antalet människor på matcherna. 32% av Göteborgs tätorts (mer eller mindre) fotbollsintresserade håller på IFK Göteborg.
Fördelningen mellan hur många som anser sig ha en lagtillhörighet kontra inte är intresserade av klubbfotboll över huvud taget är svårt att veta. Om man tittar på antalet svenskar som följer sändningarna av landslagets matcher ser man att det brukar vara ungefär två miljoner, något fler när det är större matcher, men i runda tal 20% av Sveriges befolkning. Vi antar att det finns lika många som bara följer landslaget som det finns personer som enbart följer sitt klubblag, då bör samma antal, 20%, av det svenska folket ha någon form av intresse för klubbfotboll.
Sammanfattningsvis: 20% av Göteborgs befolkning är mer eller mindre intresserade av klubbfotboll, vilket motsvarar ungefär 110 000 människor. 32% av dem säger att IFK är deras lag, konstaterade vi tidigare. Då landar vi på runt 35 000 människor, enbart i Göteborgs tätort, som håller på IFK Göteborg. Om hälften av dem går på match så har vi fyllt Gamla Ullevi, utan att en enda stackars sate från kringliggande kommuner eller långväga resmål får biljett.
Dock är det flera aspekter som gör att inte alla går på match ut och match in. Tid är den ena, ekonomi är den andra och hype är den tredje. Den sista "ursäkten" accepterar jag egentligen bara i ett läge som de sista två-tre matcherna för säsongen en säsong som den vi haft i år, då inget finns att spela för och spelet inte värmer för fem öre. Inte heller jag hade motivation att gå på sista matchen och när den halvt krockade med en innebandymatch i Korpen blev det ett enkelt val att inte gå dit. Spelarna hade redan lagt ner säsongen, så varför skulle jag fortsätta?
Angående tid så har vi ju faktiskt konstaterat att det inte behöver vara så tidskrävande eftersom det räcker att varje IFKare går på varannan match i snitt för att vi ska fylla Gamla Ullevi med enbart göteborgare. Och handlar det om ekonomi så kan man ju använda samma resonemang. Köp årskort varannat år och gå på (i alla fall nästan) alla matcher det året och stanna hemma året därpå. Gör alla likadant så fyller vi arenan varje match.
Det här är givetvis inte fakta och det är inte heller riktigt så svart och vitt som jag framställer det, men vi borde verkligen kunna vara mycket, mycket närmre fullsatt än vad vi faktiskt brukar vara.
/patricw
@patricwestberg
Enligt en undersökning som gjordes nyligen påstods det att det finns ungefär 477 000 IFK-supportrar runtom i Sverige. Totalt bor 9 515 000 människor i landet. Enkelt matematik kan då berätta för oss att ganska exakt 5% av Sveriges befolkning faktiskt är Änglar.
I Göteborgs tätort bor 550 000 människor. Om vi antar att antalet supportrar till varje lag är jämnt utspridda över Sverige skulle således även 5% av Göteborgs befolkning ha Blåvitt som sitt lag. Lite enkel matematik igen så kan vi då hävda att minst 27 500 Göteborgare håller på IFK.
Så är det naturligtvis inte i realiteten. Eftersom geografisk plats är en stor faktor när man skapar relation till ett idrottslag är ju sanningen den att många fler i just Göteborg har IFK som sitt favoritlag än i någon annan stad.
I en undersökning från 2007 (presenterad på BaraBen i mars 2009) uppger 6 av 10 Göteborgare att deras lag är IFK Göteborg. Drygt 1 av 10 håller på Gais och knappt 1 av 10 håller på Öis. Resterande håller på något annat svenskt lag (t.ex. Elfsborg) eller på något utländskt lag.
Året då undersökningen gjordes, 2007, var visserligen ett par år sedan nu. Om vi tittar på publiksnitten sedan dess (och lite till) kan vi se följande:
- IFK haft runt 10 000 i publiksnitt nästan varje år sedan 2006 (undantaget guldåret 2007 och nästan-guldåret 2009).
- Gais har tappat från nära 7 000 (2006 och 2007) till mellan 4 500 och 6 000 beroende på år.
- Öis, som spenderat samtliga år sedan 2007 utom ett i en lägre division, har legat stadigt på ungefär 2 500 i snitt. Dock är det väl rättvist att nämna deras åskådarantal under säsongen 2009, när man spelade i Allsvenskan. Då hade de nästan 5 000 i snitt, trots att man var så dåliga att man åkte ur igen.
- Häcken, som inte ens var med i undersökningen 2007, är det enda laget som har en tydligt uppåtgående trend. Deras framgångar på planen har gjort att de gått från ett snitt på under 1 500 till över 3 000. Det som blir intressant är att se om deras snitt i år, då man var med i guldstriden till sista omgången, på nästan 4 500 personer per match är en indikation på nästa års snitt eller om man går tillbaka till runt 3 000 igen.
Om man är lite negativ av sig kan man räkna högt på de andra lagens snitt för att ge oss ett "worst case scenario" om hur fördelningen av supportrar i Göteborg ser ut. Ponera att Gais har 5 000 på sina matcher, Öis har 5 000 när de spelar i Allsvenskan och Häcken kommer göra ett bra år nästa år också och närma sig 5 000 i snitt de också. IFK fortsätter på sina stadiga 10 000. 20% håller fortfarande på något annat lag.
10 000 personer av totalt 31 250 (10 000 + 5 000 + 5 000 + 5 000 + 20%) är i princip en tredjedel, 32%. I teorin har alla lag lika stor andel supportrar som går på matcher som anhängare som stannar hemma. Därför antar vi att fördelningen av det totala antalet anhängare i Göteborg är samma som fördelningen av antalet människor på matcherna. 32% av Göteborgs tätorts (mer eller mindre) fotbollsintresserade håller på IFK Göteborg.
Fördelningen mellan hur många som anser sig ha en lagtillhörighet kontra inte är intresserade av klubbfotboll över huvud taget är svårt att veta. Om man tittar på antalet svenskar som följer sändningarna av landslagets matcher ser man att det brukar vara ungefär två miljoner, något fler när det är större matcher, men i runda tal 20% av Sveriges befolkning. Vi antar att det finns lika många som bara följer landslaget som det finns personer som enbart följer sitt klubblag, då bör samma antal, 20%, av det svenska folket ha någon form av intresse för klubbfotboll.
Sammanfattningsvis: 20% av Göteborgs befolkning är mer eller mindre intresserade av klubbfotboll, vilket motsvarar ungefär 110 000 människor. 32% av dem säger att IFK är deras lag, konstaterade vi tidigare. Då landar vi på runt 35 000 människor, enbart i Göteborgs tätort, som håller på IFK Göteborg. Om hälften av dem går på match så har vi fyllt Gamla Ullevi, utan att en enda stackars sate från kringliggande kommuner eller långväga resmål får biljett.
Dock är det flera aspekter som gör att inte alla går på match ut och match in. Tid är den ena, ekonomi är den andra och hype är den tredje. Den sista "ursäkten" accepterar jag egentligen bara i ett läge som de sista två-tre matcherna för säsongen en säsong som den vi haft i år, då inget finns att spela för och spelet inte värmer för fem öre. Inte heller jag hade motivation att gå på sista matchen och när den halvt krockade med en innebandymatch i Korpen blev det ett enkelt val att inte gå dit. Spelarna hade redan lagt ner säsongen, så varför skulle jag fortsätta?
Angående tid så har vi ju faktiskt konstaterat att det inte behöver vara så tidskrävande eftersom det räcker att varje IFKare går på varannan match i snitt för att vi ska fylla Gamla Ullevi med enbart göteborgare. Och handlar det om ekonomi så kan man ju använda samma resonemang. Köp årskort varannat år och gå på (i alla fall nästan) alla matcher det året och stanna hemma året därpå. Gör alla likadant så fyller vi arenan varje match.
Det här är givetvis inte fakta och det är inte heller riktigt så svart och vitt som jag framställer det, men vi borde verkligen kunna vara mycket, mycket närmre fullsatt än vad vi faktiskt brukar vara.
/patricw
@patricwestberg
Minnen från Råsunda
ÅTERBLICK. Dagen efter sista matchen på Råsunda är det dags att ta en titt i backspegeln och minnas 2 av de vackra stunder arenan har gett oss. Håll till godo:
Sedan får vi inte heller glömma hur AIK kommer minnas Råsundas sista spark....
Sedan får vi inte heller glömma hur AIK kommer minnas Råsundas sista spark....
2012/11/22
P1 Dokumentär: "Kom igen, gubbar!"
P1 söndag den 25 November klockan 15:03
Hur var det att komma in i en grupp som drabbades av det här oväntade nederlaget?
– Mm … det var ju spännande att se humörsvängningarna. Mikael Stahre brukade prata om den här känslomässiga hissen som man inte får åka med i, men det var ganska mycket en känslomässig hiss.
Dokumentären sänds i P1 på söndag den 25 november klockan 15:03
Louise Jacobson arbetar för Sveriges radio och har tidigare bland annat gjort dokumentären "Sommar utan män" som nominerades till Tempo Radio Award 2011.
@BengtsonJoakim
RADIODOKUMENTÄR. Vi visste alla förutsättningarna inför årets säsong. Efter en ovanlig satsning med ett flertal prestigevärvningar så var framgång det enda som räknades för IFK Göteborg säsongen 2012. En toppstrid, kanske ett guld, vi som följde laget under försäsongen såg ett självsäkert gäng som stundtals spelade bländande fotboll. Det var lätt att vara blåvit. Vad kunde gå fel? Allt visade det sig. IFK Göteborg blev ett rysligt exempel på fotbollens komplexitet och psykologi, vi fick bevittna en mental härdsmälta som nästan slutade med degradering.
Under den här märkliga säsongen följdes laget av Sveriges radios Louise Jacobson. Det som hon först trodde skulle bli en radiodokumentär om segrar och vinnarkultur blev till slut något helt annat. Jag ringde upp henne och frågade varför hon ville göra den här dokumentären.
– Därför att … jag är lite fascinerad över det här med vinnarskallar, och till en början var det ju tänkt att Blåvitt skulle vara med i toppstriden vilken jag ville följa, men nu blev det ju inte så riktigt.
Vad hade du för relation till fotbollen innan?
- Ingen! Jag hade bara sett några matcher på TV då och då. Men absolut inte Allsvenskan. Men jag var ändå fascinerad och förstod ju att det engagerade många och kände att jag ville förstå.
- Ingen! Jag hade bara sett några matcher på TV då och då. Men absolut inte Allsvenskan. Men jag var ändå fascinerad och förstod ju att det engagerade många och kände att jag ville förstå.
Hur har ditt förhållande till fotbollen förändrats?
– Jo, jag har ju blivit mer intresserad. Inte såpass att jag kommer köpa årskort nu, men jag kommer helt klart att se fler matcher, Allsvenskan och andra. Man behöver ju få lite nycklar för att det ska bli kul, så är det ju med all kunskap. Och först då kan man skaffa sig ett eget förhållande till det. Men att bli sådär galet lycklig av fotboll som jag sett andra bli, dit kommer jag nog aldrig. Då måste det till något socialt eller genetiskt.
– Det jag kommer minnas längst är nog den kompakta stämningen som uppstår i ett rum med 30 män med gott självförtroende. De garvas åt saker hela tiden, utan att man fattar poängen. Det är väl del av en kultur.
Hur var det att komma in i en grupp som drabbades av det här oväntade nederlaget?
– Mm … det var ju spännande att se humörsvängningarna. Mikael Stahre brukade prata om den här känslomässiga hissen som man inte får åka med i, men det var ganska mycket en känslomässig hiss.
– Stahre är väldigt intressant tycker jag. Han är väldigt engagerad som person och tränare. Det jag blev nyfiken på hos honom var hans oerhörda vinnarfokus. Alla elittränare bör ju ha det mer eller mindre tänker jag, men Mikael Stahre var inte rädd att säga att vinnandet betyder allt för honom.
– Och det är ju sjukt spännande att komma in i en grupp, och försöka fånga upp vilken jargong och vilka värderingar som råder där tycker jag. Det speciella med fotbollen är att allt handlar om att vinna, vinnarmentaliteten är norm för nästan alla där, och det var det där svartvita jag ville skildra i den här dokumentären.
Louise Jacobson arbetar för Sveriges radio och har tidigare bland annat gjort dokumentären "Sommar utan män" som nominerades till Tempo Radio Award 2011.
@BengtsonJoakim
Gästkrönika signerad John Alvbåge
GÄSTKRÖNIKA. I dag serverar ingen mindre än John Alvbåge en gästkrönika om sitt liv som fotbollsupporter och spelare. Vill du delge dina åsikter eller tankar i form av ett kåseri, en krönika eller en analys? Maila oss din text eller din bild på:kontakt@baraben.com så kan den bli publicerad här - på Fotbollsgöteborgs största och bästa blogg!
Jag hade förebilder och idoler och det är just det ämnet som denna krönika handlar om. Att man ska ha drömmar och att man måste ha förebilder!
//
Samtliga bilder är ifrån John Alvbåges privata samling.
Hej Alla Blåvita.
Det är alltid ett
litet känsligt ämne när man får frågan att skriva en krönika för
fotbollsbloggarnas fotbollsblogg BaraBen. Det är givetvis en ära att få frågan, men det kanske kan uppfattas som fjäsk till fansen att smöra och klappa fansen
medhårs. Men jag tänker inte bry mig om det nu. Jag ska helt enkelt försöka
skriva ner något som kommer rakt ifrån hjärtat.
Jag har inte här i
denna krönika tänkt summera det Blåvita året 2012, eller berätta om mitt första
hela år som Blåvit spelare. Jag har valt ett helt annat ämne. Dels för att jag
brinner mer för det ämnet jag ska skriva om, och sen så har ju det Blåvita
fotbollsåret inte varit så jävla roligt så att det är värt att summeras i en
krönika eller liknande. Det bästa med året är att vi nu har mer erfarenhet än
förra året och att vi har ett jädrans sug på att göra något bra med
fotbollsåret 2013!
Saken är den att
under ledigheten som är just nu så har jag haft tid till att göra lite saker
som jag under året skjutit upp till framtiden.
Dom där hyllorna
måste upp - Det gör jag när jag får
tid...
Jag måste måla
färdigt på övervåning - Det gör jag när
jag är ledig...
Fan jag måste städa i
garaget - Det gör jag på semestern....
osv osv...
Så när jag var ute i
garaget och städade för någon vecka sen så började jag rota i gamla flyttlådor
för att se vad som skulle sparas och vad som skulle slängas. Då hittade jag en
låda som innehöll en mängd gamla foton, tidningsutklipp och gamla fotbollsalbum
ifrån VM 1990 och 1994 osv. Jag började bläddra och på en sekund så kändes
det som att jag var en pojke på 7-8 år igen.
Jag visste inte då vad jag skulle bli, men jag kunde drömma om det. Jag drömde mycket och ofta.
Jag visste inte då vad jag skulle bli, men jag kunde drömma om det. Jag drömde mycket och ofta.
Jag ville bli
fotbollsmålvakt och jag ville spela i Champions League med Blåvitt.
Faktum var ju att
varje gång jag satt framför TV:n, eller stod i kylan på Ullevi och såg
spelarna komma in till Champions League-låten så stannade världen upp för en
stund. Man stod och njöt, och gåshuden var total.
"The Champions Leaaaague, the Chaaaaampionsssss" - Fantastiskt!
"The Champions Leaaaague, the Chaaaaampionsssss" - Fantastiskt!
Hela den där
framgångrika eran på 90-talet med SM-guld efter SM-guld och Champions League-matcher varje höst/vinter på Ullevi gjorde ju att min kärlek till klubben var
stor. Jag var ingen medgångsupporter som bara höll på Blåvitt för att dom var
Sveriges bästa lag - Jag höll på Blåvitt för att min morfar, pappa och alla
andra i släkten gjorde det. Jag fick en Blåvit uppfostran skulle man kunna
säga. Vi hade en sån där liten matchdräkt hängandes med en sugpropp i ena fönstret
i familjekombin och pappa hade gamla porträttbilder av spelare i byrån hemma
som han visade mig ibland. När jag var hemma hos mormor och morfar så kunde
morfar berätta om gamla Blåvita storspelare som jag aldrig hört namnet på
tidigare. Jag var som liten grabb imponerad och att få spela i Blåvitt var ju
den ultimata drömmen om det ens var möjligt att få göra det.
 |
| Lagbild ifrån RekordMagasinet, IFKs lag ifrån 1945. Jag fick Morfars RekordMagasinet utklipp innan han gick bort. Jag har kvar samlingen än idag, den har ett stort värde för mig. |
Jag insåg ganska
tidigt att det var fotbollsmålvakt jag ville vara. Jag spelade visserligen
handboll länge in i tonåren och var inte helt värdelös där, men fotbollsmålvakt
var ju grejen, det som var roligast. Man fick ha handskar på sig och det var
riktigt skönt att kasta sig på grusplanen kunde jag tycka.
Jag gillade hela
grejen med att vara målvakt och intresset var stort.
Jag hade förebilder och idoler och det är just det ämnet som denna krönika handlar om. Att man ska ha drömmar och att man måste ha förebilder!
För mig så har mina
drömmar och mina förebilder haft en extrem påverkan på just mitt liv och på
vart jag är idag. Mitt pojkrum hade visserligen Batman och Stålmannen på
väggarna men annars var det andra superhjältar som gällde - Sebastiano
Rossi, Gianluca Pagliuca, Michael Proud Homme, Claudio Taffarel, Peter
Schmeichel och såklart Thomas Ravelli.
Ravelli var speciell för han var min Blåvita
hjälte. Han var gud för mig när jag växte upp och jag gillade honom långt innan 1994 då resten av Sverige fick upp ögonen för honom.
Jag njöt som 12årig pojk att Ravelli blev hjälten i VM 94.
"Haha där fick ni alla tvivlare" tänkte jag. För jag minns hur sjukt ifrågasatt Ravelli var just innan den där magiska sommaren 1994.
Jag njöt som 12årig pojk att Ravelli blev hjälten i VM 94.
"Haha där fick ni alla tvivlare" tänkte jag. För jag minns hur sjukt ifrågasatt Ravelli var just innan den där magiska sommaren 1994.
Jag minns tydligt när jag var 10 år
gammal. Året var 1992 och det var EM på hemmaplan och Ravelli skulle stå i
Femmans köpcentrum och signera bollar. Jag åkte in med mamma och alla hennes
dagbarn för att få en sån där EM 92-boll signerad. Väl framme hos Ravelli så
var jag stum, helt förstummad. Jag tror inte ens att jag fick fram ett
"hej".
Ravelli ville vara
trevlig och kallpratade lite till mig. Han såg att jag hade en Los Angeles
Kings-keps på mig och sa "Kings, aha så du spelar ishockey?".
Jag fick inte fram något svar jag bara mumlade något för jag spelade ju inte alls ishockey. Jag hatade ishockey.
Jag fick inte fram något svar jag bara mumlade något för jag spelade ju inte alls ishockey. Jag hatade ishockey.
Jag var nog hans
största fan och fick inte sagt ett skit till honom.
Det hela var slut och
det var mer folk som skulle ha sina bollar signerade och jag gick till min
mamma som glatt stod och tittade på sin son som äntligen fått träffa sin idol.
Men jag var ledsen och förstörd eftersom att Ravelli nu trodde att jag spelade
ishockey. Han hade ju ingen aning hur mycket jag avgudade honom.
Hela dagen var
förstörd och på bussresan hem till Torslanda så tittade jag ner i golvet och
tänkte hur dum i huvudet jag var som hade på mig min gamla urtvättade Los
Angeles Kings keps just denna dagen. Hur kunde jag vara så dum att jag nu hade
fått Ravelli att tro att jag gillade ishockey - idiot!
Det tog ett tag att
smälta och det är väl inte för inte som att jag minns hela historien än idag.
Sen den dagen som
10åring så har det gnagt mig i bakhuvudet att jag ska fan visa någon gång för
Ravelli att jag inte alls spelar ishockey utan det är fotboll som jag spelar
och att jag är fotbollsmålvakt, precis som han själv.,
.JPG) |
| En del av EM92-laget. Ni kan se flera Blåvita hjältar som Kennet, Rehn, Micke Nilsson, Ravelli och min personliga favorit Micke Martinsson |
Att ha förebilder är
ett utav dom bästa tipsen jag kan ge till en ung fotbollspelare. Titta på din
idol och försök göra likadant. Se och lär!
Jag missade inte
många av hemmamatcherna när jag kom upp i tonåren och allt som oftast så åkte
jag buss och spårvagn in till Gamla Ullevi med mina andra Blåvita kompisar från
Torslanda.Det var stämning redan på bussen. Ofta hoppade vi av på Backaplan
och tog spårvagnen över Götaälvbron för på spårvagnen var det alltid så bra
drag.
Väl inne på Gamla Ullevi så sa jag ofta till kompisarna att "Gå ni bort till klacken så kommer jag sen", för jag stod allt som oftast precis bakom Ravellis mål och tittade på hans uppvärmning. Jag såg på honom och försökte suga i mig av varje intryck jag kunde få. Jag tog hundratals "mentala bilder" som jag sen försökte göra till mina hemma på TorslandaVallen. När uppvärmningen sen var klar så trängde jag mig in borta hos klacken med kompisarna för att lyssna och sjunga med i Andreas Tolls allsång.
Väl inne på Gamla Ullevi så sa jag ofta till kompisarna att "Gå ni bort till klacken så kommer jag sen", för jag stod allt som oftast precis bakom Ravellis mål och tittade på hans uppvärmning. Jag såg på honom och försökte suga i mig av varje intryck jag kunde få. Jag tog hundratals "mentala bilder" som jag sen försökte göra till mina hemma på TorslandaVallen. När uppvärmningen sen var klar så trängde jag mig in borta hos klacken med kompisarna för att lyssna och sjunga med i Andreas Tolls allsång.
Ibland var det för
packat med folk på Gamla Ullevis långsida så vi var tvungna att stå på
kortsidan där Micke Nilsson minst en gång per match sköt en boll över till
Stampgatan på andra sidan vattnet.
"-Micke Nilsson skjuter för o döda, Micke Nilsson skjuter för o döda!"
"-Micke Nilsson skjuter för o döda, Micke Nilsson skjuter för o döda!"
.JPG) |
| Jag och min kompis Mats Johanesson innan avresa till ännu en Blåvitt match.
Ni ser också hur sjukt modern jag va på den tiden! Lusekoftan! =)
|
Idag så är det
givetvis en viss Malmöpåg som heter Zlatan som är alla kidsens förebild och det
är han som till 90% gör att vår Svenska fotbollsframtid kommer att bestå av
sulfinter, klacksparkar och bicicletas.
Zlatan är tokviktig just därför men jag är i grund och botten en kille som njöt mer åt Jonas Thern och Stefan Schwartz tacklingar än åt finliret som ung.
Zlatan är tokviktig just därför men jag är i grund och botten en kille som njöt mer åt Jonas Thern och Stefan Schwartz tacklingar än åt finliret som ung.
Jag minns väl den
gången som den övernaturligt snabbe Andrei Kanchelskis blev så enkelt ikappsprungen av Jocke Björklund på Nya Ullevi 1994, och när Jocke tog bollen ifrån
Kanchelskis så jublade jag så högt jag kunde. Det var vacker fotboll för mig.
Annars var Roberto
Baggio min allra största idol om jag nu inte skulle välja en målvakt. Roberto
Baggio var liraren jag alltid var när jag skulle spela ute och skjuta straff
när vi lekte "VM-final" på gräsmattan hemma vid radhusområdet i
Torslanda. Det var det enda tillfället, annars så var jag målvakt och då var det
Schmeichel, Ravelli och grabbarna som gällde.
.JPG) |
| Lagbild på mitt gamla Torslanda IK lag. Bilden tagen efter segern i Lion Cup 1992. Good old Times! |
Just det att få vara
en del av IFK Göteborg idag är stort för mig, otroligt stort. Jag kan väldigt
enkelt relatera till alla unga supportrar för jag är ju en av dom liksom. När
det står en liten kille och vill ha sin keps eller tröja signerad efter
träningen så ler jag bara, för jag har precis gjort som han en gång i tiden. Det
känns inte som att det var så längesen, trots att jag numera är 30 år fyllda och
har hår på pungen.
Hela idén till denna
krönikan fick jag som sagt när jag rotade i den där flyttlådan ute i garaget
och kände mig som en ung pojke igen. Innehållet i lådan påminde mig om min uppväxt
som gjort att jag är där jag är idag. Jag drömde och ville bli som mina
idoler......och en bit på vägen har jag kommit för jag drömmer fortfarande om
det där Champions League låten som jag återigen vill höra på Ullevi....
"The Chaaaampioooons Leaaague, the Chaaaaampionssss!"
"The Chaaaampioooons Leaaague, the Chaaaaampionssss!"
 |
| Bild tagen i Svanesund 1997 då jag var med på IFKs Sommarproffs. Hittar ni mig på bilden? Andra lirare på bilden är bland annat Johan Elmander, Stefan Ishizaki, Daniel Niklasson mfl. Som ledare ser ni bland annat Bullen, Ola Svensson och legenden Leif Nilsson. |
Fortsätt drömma gott
folk, det är sjukt viktigt och Heja Blåvitt !
//
Eder burväktare John
Alvbåge
Samtliga bilder är ifrån John Alvbåges privata samling.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)