Gör-det-själv-intervju

HANDBOK Som PatrikG skrev i förra inlägget så är det alltså igång med lagträningen inför säsongen 2014. Han skrev även att vi inte styrt upp någon intervju med någon ur truppen i samband med denna premiär. Jag tänkte därför lista ett par standardsvar som DU sedan kan applicera på de frågor som du helst vill ha svar på.

Mikael Stahre:

• Det är ju framför allt vid sådana här tillfällen som man känner hur glad man är att man har fått möjligheten att jobba med det här varje dag.
• Någonstans handlar det om att vinna fotbollsmatcher och sättet man gör det på ser inte alltid likadant ut.
• Vi har en plan som vi jobbar efter och det finns ingen anledning att avvika från den just nu.
• Stort tack.
• Stort tack.

Håkan Mild:

• Vi tittar alltid på bra spelare.
• Vi är väldigt glada över att ha honom här.
• Inga kommentarer.

Godtycklig spelare:

• Jag läser inte så mycket vad som står i media utan jag kör på så gott jag kan så ska det förhoppningsvis gå bra.
• Pontus är den bästa jag någonsin har spelat med.

Glenn Hysén:

• Ha d gott. Glenn.

Den här lilla guiden gäller naturligtvis inte bara idag utan den kan ni plocka fram när som helst under säsongen för att få svar på just era frågor kring laget.

/patricw

@patricwestberg

Ny säsong, nya rön!

STATISTIK Som alltid när det gäller mig (nästan) så kommer det att handla om statistik. Den här gången tänker jag dock bara spinna vidare på ett inlägg som jag skrev för ganska nära ett år sedan. Då handlade det om varför vi inte behövde en ny anfallare, den här gången handlar det om raka motsatsen.

I inlägget "Vi behöver ingen ny anfallare!" listade jag Hyséns säsonger med respektive poängskörd sedan han blev ordinarie i Häcken år 2002. Jag väljer att posta samma lista här, med ett tillägg från årets säsong.

2002: 25 matcher för BK Häcken - 9 poäng (7+2)
2003: 28 matcher för BK Häcken - 20 poäng (5+15)
2004: 25 matcher för Djurgårdens IF - 12 poäng (3+9)
2005: 25 matcher för Djurgårdens IF - 19 poäng (9+10)
2006: 15 matcher för Djurgårdens IF - 6 poäng (5+1)
Här stack Tobias utomlands under sommaren men återvände hem till Sverige och en blåvit skrud efter bara ett år i England.
2007: 6 matcher för IFK Göteborg - 1 poäng (1+0)
2008: 30 matcher för IFK Göteborg - 11 poäng (4+7)
2009: 27 matcher för IFK Göteborg - 22 poäng (18+4)
2010: 22 matcher för IFK Göteborg - 13 poäng (10+3)
2011: 29 matcher för IFK Göteborg - 21 poäng (16+5)
2012: 30 matcher för IFK Göteborg - 13 poäng (6+7)
2013: 28 matcher för IFK Göteborg - 18 poäng (14+4)

Som ni ser så är mönstret tydligt. Tobias gör fortfarande bara riktigt bra säsonger vartannat år. Ni förstår naturligtvis vart jag vill komma med det här resonemanget. Enligt statistik som pågått i över 10 år kommer vår kapten inte göra särskilt många poäng den kommande säsongen. Detta är någonting ni kan ha i åtanke, ni som oroar er för att Tobbe ska lämna IFK. Oavsett var han spelar, kommer han att göra en medioker säsong. Och gör han en medioker säsong någon annanstans så är chanserna stora att han får vända hem till säsongen 2015, då han enligt statistiken kommer producera på topp igen.

Med eller utan Hysén i laget 2014 så behöver vi en annan anfallare som producerar, och i nuläget har vi inte den spelaren i truppen så Håkan måste verkligen försöka göra något åt vår anfallssituation. Om det betyder att plocka hem Berg, värva från Superettan, signa Engvall eller något annat är upp till honom att svara på, som tur är, för jag hade inte velat vara ansvarig för den avvägningen. Den kommer nämligen att ha ganska så stor inverkan på om säsongen 2014 blir flipp eller flopp.

/patricw
@patricwestberg

Här förlorade vi guldet!

STATISTIK Jag har länge förespråkat att om man vinner de matcherna man bör, så spelar det ingen roll hur det går mot övriga topplag. De poäng man tappar mot sämre lag får man dock samla in mot topplagen istället. Detta är naturligtvis lättare sagt än gjort, men jag vill ändå påvisa hur det sett ut den här säsongen.

De senaste åren har den allsvenska toppen sett ut som följer:

• 2008: 64p (tvåan 63p, trean 54p) 
• 2009: 61p (tvåan 57p, trean 55p)
• 2010: 67p (tvåan 65p, trean 52p)
• 2011: 63p (tvåan 58p, trean 57p, fyran 54p)
• 2012: 59p
• 2013: 63p (vi antar att Malmö vinner hemma mot Syrianska på söndag)

Om man vinner bägge möten mot 11 av de 15 allsvenska motståndarna landar man på 66p, en siffra som räcker för SM-guld de allra flesta säsongerna. I praktiken inte så troligt att man gör.

Detta innebär att man tar 0p i dubbelmötena med fyra toppkonkurrenter. I praktiken, inte så troligt att man gör det heller. Därför tänker jag påstå att det är ytterst rimligt att man kan ta igen de poäng man tappar mot sämre lag i matcher mot toppkonkurrenterna.

I år är det fyra toppkonkurrenterna Malmö FF, AIK, Helsingborg och Kalmar. På förhand trodde nog de flesta av oss att det skulle bli Elfsborg istället för Kalmar, och därför tycker jag att vi slår ihop de två så att vi enligt kalkylen skulle ta 6p totalt utslaget på de fyra matcherna vi hade mot dessa två lag. Äh, vi slänger in Djurgården där också eftersom de blivit ett topplag efter sitt tränarbyte. 12p på sex matcher mot Kalmar, Elfsborg och Djurgården, utöver eventuella poängtapp.

Om vi tittar på de 25 första omgångarna av Allsvenskan i år ser vi att IFK tappade poäng mot följande lag som man enligt denna tes skulle ta:

• Gefle (2p)
• Öster (2p)
• Brommapojkarna (3p)
• Ovan nämnda 12p som ska tas mot Kalmar/Elfsborg/Djurgården
• Totalt: 19 poäng som ska tas av topplagen.

Sen tittar vi på topplagen, också de första 25 omgångarna, och noterar att en match mot Djurgården och en match mot Kalmar spelades i omgångarna 26 och 27.

• Malmö (1p)
• AIK (3p)
• Helsingborg (1p)
• Kalmar+Elfsborg+Djurgården (3p+4p+1p=8p)
• Totalt: 13 poäng som vi tog mot topplagen.

När man sätter upp det hela så som vi gjort nu och tittar på återstående spelschema de sista fem omgångarna så får man vad jag tycker är en ganska nykter syn på vad som krävdes i det läget.

Kalmar och Djurgården var de enda topplagen kvar att möta och eftersom vi redan hamnat back med 6p jämfört med vad som förväntades så var seger mot båda dessa ett måste för att balansera upp.

Öster, Mjällby och Norrköping är från början lag som ska slås enligt kalkylen vilket innebär att seger mot samtliga av dessa också hade krävts eftersom vi inte hade några topplag kvar att ta poäng mot för att balansera upp eventuella poängtapp.

Nu kommer Malmö sannolikt att hamna på 63p så i praktiken hade vi haft råd att spela en av de sista fem matcherna oavgjort och då hamnat på slutgiltiga 64p vid seger i resterande fyra, men kort sagt var guldet redan bortslarvat i det läget. Nu blev det ju så i praktiken att vi hamnade ytterligare 5p back jämsides de 4p som vi skulle ta in de sista omgångarna (Kalmar plus Djurgården minus de två poängen som skiljer kalkylens 66p från de faktiskta 64p som krävdes för guld.)

Hur nära var vi egentligen att ta in de där 9p som tappades på vägen då?

• Hemma mot Helsingborg blev Jakob Johansson felaktigt avblåst för offside när han gör 3-0 i en match som Helsingborg sedan vinner efter ett mål som målskytten tagit ner på handen. Visst kan man hävda att laget inte ska tappa 2-0, men 3-0 är något helt annat och jag tycker att man kan påstå att vi blev bestulna på 3p av domarteamet här.
• Mot Öster på bortaplan står det 0-0 och blivande IFK-spelaren Darijan Bojanic får ett gult kort efter en tackling på Adam Johansson och i samma situation ett till för att ha knuffat Philip Haglund. Bojanic blir utvisad men tas sedan tillbaka in i matchen då den assisterande domaren övertygar huvuddomare Lerjéus om att det var en annan spelare som knuffade Haglund (vilket det inte var). Senare i matchen gör Öster 1-0 och 2-0 med sina 11 spelare på planen. Visst ska man slå Öster 11 mot 11 också, men förlust hade det sannolikt inte blivit för IFK med en man mer på banan i mer än en halvlek. Som sämst hade det väl slutat 0-0. Här tog domarteamet åtminstone en poäng till av oss, kanske fler.
• I bortamatchen mot Djurgården missar Robin Söder bollen med helt öppet mål i minut 70 vid ställningen 1-1. Senare, i minut 96 gör Djurgården 2-1 på straff. Mål för Söder och minst en poäng hade varit bärjad för våra blåvita änglar.
• Borta mot Gefle leder vi med 1-0 men tappar till slutresultatet 1-1.
• Vi spelar 0-0 hemma mot Öster.

Sammanfattnings: 4-6p stulna av domarteamen. 1-3p tappade pga en luftspark av Söder. Borta mot Gefle hade vi stängt matchen med lite mer jäklaranamma (som Farnerud sa efter matchen) och mot Öster så har man två tunga förluster i bagaget och får för första gången på länge känna på hur viktig Tobias Hyséns närvaro på planen är för det här laget då man inte lyckas hota Östers täta försvarsspel något särskilt. Vi är ganska nära. Men vi kan inte skylla (helt) på domarinsatserna mot Helsingborg och Öster. Vi hade fortfarande behövt prestera bättre i någon eller några matcher till.

/patricw

@patricwestberg

Så tar vi guld!

ANALYS När ilskan, besvikelsen och tårarna från söndagens match äntligen har börjat lägga sig började jag titta på våra möjligheter till att, trots förlusten mot Malmö, hamna överst i tabellen lagom till dess att omgång 30 är spelad. Så här måste det (i princip) gå till:

Just nu är poängskillnaden i tabellen som följer:

• +6p Malmö (+19 mål)
• +3p Helsingborg (+25 mål)
• 0p AIK (+11 mål)
• 0p IFK Göteborg (+11 mål)

Först och främst har vi de matcher med rimligast chans att rätt resultat för oss inträffar:

• Helsingborg - Malmö ska sluta med HIF-seger.
• Elfsborg - Helsingborg ska sluta med Elfsborg-seger.
• Elfsborg - Malmö ska sluta med Elfsborg-seger.

I och med sådana resultat skulle vi således ligga på par med lagen ovanför oss, förutsatt att vi vinner våra matcher. En av de matcherna är mötet mot AIK på Gamla Ullevi. Förlorar vi den så hamnar vi 3p efter våra konkurrenter igen. Med andra ord:

VI MÅSTE VINNA MOT AIK.

Vår tränare, Mikael Stahre, sa i en intervju att man i snitt behöver 18 segrar för att vinna guld. Vi har för tillfället 11. Vi behöver alltså minst 7 segrar på 9 matcher. Här är vad vi har kvar.

• Åtvidaberg hemma
• Halmstad borta
• AIK hemma
• Gefle hemma
• Kalmar borta
• Djurgården borta
• Öster hemma
• Mjällby borta
• Norrköping hemma

Eftersom vi redan slagit fast att vi måste vinna över AIK kan vi titta på de andra hemmamatcherna och konstatera att Åtvidaberg, Gefle, Öster och Norrköping må alla ha historia av att ställa till problem för oss, men inte särskilt ofta på vår hemmaplan. Om vi får förlora max 2 matcher till den här säsongen så är det ganska enkelt att fastslå att:

VI MÅSTE VINNA ALLA VÅRA HEMMAMATCHER.

Då återstår fyra bortamatcher. Fyra bortamatcher som jag ogillar skarpt allihop. Det finns en sorts tradition i att spela oavgjort nere i Gessle-town som vi måste bryta. Det finns en historik av hemmasegrar i mötena mellan IFK och Kalmar. Det finns en rivalitet till Stockholm som gör att en bortamatch där aldrig kan vara lätt avfärdad. Och Mjällby, laget som gör allt för att förstöra för alla. Från resorna dit har vi bara fått med oss en seger på tre försök. För att komma upp i Stahres 18 segrar så gäller då även:

VI MÅSTE VINNA MINST TVÅ AV FYRA JOBBIGA BORTAMATCHER

Om vi lyckas med detta. Då kan det gå. Det är inte säkert, inte alls. Det är tre andra lag som måste tappa lite poäng också om det här ska gå vägen.

/patricw

@patricwestberg

Ett potentiellt guldrace...

SPEKULATIONER Igår släpptes den andra halvan av det allsvenska spelschemat och jag har valt att titta lite närmre på IFK Göteborgs chanser i ett eventuellt guldrace. Utmanarna om guldet tänker jag anta är Helsingborg, Elfsborg och Malmö FF. Jag tänker också nämna AIK en del eftersom de är det lag som har störst potential att stjäla poäng av topplagen.

Innan serien vänder har vi fyra matcher kvar att spela:

Omgång 12: Djurgården (hemma)
Omgång 13: Norrköping (borta) (även Helsingborg-AIK)
Omgång 14: Mjällby (hemma) (även Malmö-Elfsborg)
Omgång 15: Helsingborg (borta)

Kommentar: Mot Djurgården och Mjällby måste vi vinna. För att knappa in på HIF lite måste vi dessutom passa på att ta poäng mot Norrköping och hoppas att AIK kan stjäla ett par i Helsingborg. När vi ska på besök till samma ort får ett kryss ses som ett bra resultat.

Resten av de matcher vi kände till är som följer:

Omgång 16: BP (borta)
Omgång 17: Helsingborg (hemma)
Omgång 18: Häcken (hemma) (även AIK-Elfsborg)

Kommentar: Tre poäng mot BP och Häcken behöver vi nog ta eftersom Helsingborg inte har några svåra matcher i motsvarande omgångar (Öster och Dif). En seger hemma mot HIF hade förbättrat våra odds betydligt, men det är ingenting jag tänker räkna med.

Den första, svåra, halvan av avslutningen ser ut så här:

Omgång 19: Syrianska (borta) (även Malmö-AIK)
Omgång 20: Elfsborg (hemma)
Omgång 21: Malmö (borta)
Omgång 22: Åtvidaberg (hemma)
Omgång 23: Halmstad (borta)
Omgång 24: AIK (hemma)

Kommentar: Det som känns lite (Mil(d)t sagt) jobbigt med den här listan är att det i princip är 5 måstematcher. Svåra måstematcher. Syrianska och Halmstad borta är matcher jag bävar för. Åtvidaberg hemma ska väl gå relativt smärtfritt hoppas vi, men Elfsborg och AIK hemma. Visst att vi "alltid" slår boråsarna på hemmaplan, men i år skapar vi ytterst lite mot toppkonkurrenterna. Utan mål vinner man inga fotbollsmatcher. 

Ligger vi hyfsat till efter dessa matcher ser det dock ljusare ut. Här är avslutningen:

Omgång 25: Gefle (hemma) (även Helsingborg-Malmö)
Omgång 26: Kalmar (borta) (även Elfsborg-Helsingborg)
Omgång 27: Djurgården (borta)
Omgång 28: Öster (hemma)
Omgång 29: Mjällby (borta) (även Elfsborg-Malmö)
Omgång 30: Norrköping (hemma) (även AIK-Helsingborg)

Kommentar: Även om Kalmar och Mjällby borta är halvtuffa matcher vanligtvis är det ändå överkomliga matcher i ett eventuellt guldrace. Med lite extra motivation ska man nog kunna vinna.

Slutsatser:

• Efter Kalmar-matchen i omgång 26 får vi ligga som mest 2p (vi har ingen chans på deras målskillnad) efter Helsingborg. Då måste AIK vinna över Helsingborg i sista omgången. Har vi 1p upp räcker det med ett Gnaget-kryss.
• Det vore fantastiskt trevligt om Häcken kunde repa sig lite och ta ett par poäng av Helsingborg på hemmaplan i omgång 23 samt om det behövs ett par av Malmö och Elfsborg i omgångar 27 och 28.
• Det vore ännu trevligare om Helsingborg blev söndervärvade. För just nu ångar de på lite för bra för att vi, eller någon annan, ska ha chans på det här guldet.

Vad säger ni? Vad är känslan?

Ha det gott!

/patricw

@patricwestberg

Offensiv

SPEKULATIONER Hur ska vi göra fler mål? Genom att skapa fler chanser. Hur ska vi skapa fler chanser? Det är något som Mikael Stahre och spelartruppen måste lösa, men jag tänker nedan presentera mitt förslag till vad som skulle kunna hjälpa.

Årets IFK Göteborg har inlett på ett poängmässigt bra sätt och vunnit även då man inte har imponerat. Ett stabilt försvar har lagt grunden till de tidiga framgångarna men vår oförmåga att avgöra matcherna när de står och väger har till slut börjat att kosta oss poäng, som senast mot Gefle. I många fall består problemet av att man radar upp chans på chans utan att få in bollen, som i många matcher förra säsongen, då lagkapten Hysén brände så många frilägen att en tia per gång hade räckt till att finansiera en halv kamratsten. I år är så inte fallet. I år tycker jag att vi i långa perioder har sett extremt ofarliga ut, och inte bara på den så kallade "sista tredjedelen". Även om vi inte blir tillbakapressade och måste slå ifrån oss bollen gång på gång så har vi ändå inte kommit någonstans. Bollen har gått mellan backlinje, innermittfältare, kantspelare och målvakt i en evig loop men sällan nått fram till straffområde eller anfallare.

I mina ögon är problemet att vi inte har tillräckligt med spelare som bidrar till offensiven i startelvan. Vi kan börja bakifrån. Alvbåge är ingen Kim Christensen. Hans utsparkar blir sällan till direkta målchanser. Kjetil må spela stabilt i försvaret, men en boll vid fötterna är inte hans starka sida. Bjärsmyr kan slå krossbollar, men bara ibland. Varannan går till helt fel adress. Adam verkar ha tappat all förmåga att gå på överlapp som han hade innan han reste till USA. Antalet offensiva löpningar vi sett honom göra i år är lätträknade. Vårt innermittfält består av två grovjobbare. Philip har visserligen gjort ett par mål i år, men det är allt som oftast på kontringar och fasta situationer han hotar motståndarnas mål. På högerkanten får Gerzic tyvärr inte till mycket rätt. Och när han inte får alternativet att spela överlappande högerback blir det vanligen en slumpmässig lyftning mot våra anfallare, tätt omgivna av försvarsspelare.

Vad har vi kvar då? Jo, vi har en vänsterkant, med Dyre och Sam, och vi har två anfallare, varav en har en riktig känsla för avslut. Söder och DMK har tyvärr inte den där kylan som krävs i avgörande lägen. Inte än i alla fall. Dessa anfallare får inte sällan möta upp långbollar från resten av laget, eftersom avståndet mellan anfallare och innermittfältare är väldigt stort. Vi blir lite för långa i laget och beroende av vår vänsterkant samt individuella prestationer. Detta är inte hållbart i längden.

Jag har diskuterat saken med ett par kompisar och kommit fram till att med den trupp vi har nu, och så som spelet har sett ut hittills, finns det ett spelsystem som skulle kunna bidra till en lite mer kreativ offensiv, samt ett mer kompakt lag: 4-2-3-1.

Genom att låta mittbackar (MB, KW) och innermittfältare (JJ, PH) behålla sina positioner bibehåller vi stabiliteten bakåt. Mittfältarna kan fokusera på att stötta upp defensiven vilket gör att ytterbackarna (MD, ES) kan gå med i anfallen. Genom att spela med tre kreativa, kalla det fria, offensiva mittfältare (SL, PF, JA) skapar vi en koppling mellan bollvinnarna (JJ, PH) och anfallarna (TH, DMK/RS) som vi inte har i dagsläget. Vi får även en möjlighet att fokusera vårt spel var som helst i banan, då de tre kan lämna sina kanter utan att det blir för trångt i mitten och vetandes att ytterbackarna fyller på utanför.

 
Det som gick fel senast vi spelade 4-2-3-1 var att vi hade två defensiva mittfältare (Gurra och Seb) som båda presterade bättre i ensamhet och en brist på bra offensiva mittfältare efter att Pontus lämnade (som fick till följd att Tobbe blev för ensam på topp). Jag tror att förutsättningarna är mycket bättre nu.

Vad tror du?

/patricw
@patricwestberg

Straff?

SKANDAL Förra året var det ett antal mycket tveksamma domslut (tillsammans med ett par riktiga skräpinsatser) i inledningen av säsongen som tidigt krossade våra gulddrömmar. I år har vi så här långt varit skonade från tvivelaktiga domslut som resulterat i poängtapp... fram till igår.

I en svårspelad bortamatch mot Gefle har vi lyckats kriga in ett ledningsmål, utan att på något sätt imponera. Antalen chanser för de båda lagen är ytterst begränsade en sån här kväll. Matchen står och väger.

Då skjuter Tobias Hysén ett skott från distans som Mattias Hugosson i Gefle-målet släpper retur på. På väg mot bollen syns Emil Salomonsson rusa, med två försvarare emot sig.

Den främre försvararen syns här med sin arm hindra Emil på ett sätt som inte är regelrätt i min bok. Om man inte skulle hålla med mig redan här kan vi ju gå in på försvarare nummer två. Det är här det riktigt ledsamma kommer in. I första fallet kan man hävda att det är kamp om bollen, men när försvarare två slänger sig i en glidtackling för att slå bort bollen är det ganska solklart vad som gäller tycker jag. Han missar bollen och fäller istället den framrusande Emil. Han missar bollen och träffar spelare. Direkt frispark och förmodligen ett gult kort. Tillhör man kritikerna kan man hävda att Emil inte hade ramlat om det inte vore för den andra försvararen, men i så fall skulle jag vilja påstå att Salomonsson blir mer nedriven snarare än att han förlorar en närkamp.

Det ska vara straff. Matchen skulle ha varit stängd. Tillräckligt många vassa lägen för att hämta upp två mål skapades inte i den här matchen. Domare Mohammed Al-Hakim och hans stab ger Gefle chansen att ta poäng, när de inte skulle ha haft den. Det är min åsikt.

Vad säger ni? Straff eller ej?

/patricw
@patricwestberg

Viktiga matcher

UPPMANING. Så här timmar före den stora bortamatchen mot Solna AIK skrev IFK Göteborgs officiella Twitter-konto att man för närvarande har 8000 sålda biljetter till lördagens match mot Halmstad BK. Jag tänkte därför ta tillfället i akt, innan vi vet hur kvällens match slutar, att belysa förutsättningarna inför dessa två matcher.

AIK borta är aldrig en match som måste vinnas för att IFK Göteborg ska vinna SM-guld. Åtminstone inte i omgång 7. Förutsatt att man vinner mot de lag man förväntas vinna mot ska man i alla fall inte behöva vinna mot AIK i Solna. Den här matchen är viktig för att hävda sig. Lagen och deras supportrar vill visa att de fortfarande är en stormakt i svensk fotboll. Det är en kamp om ära, en hederssak.

Med detta som bakgrund hoppas jag verkligen inte att någons gulddrömmar dör om det skulle bli så att vi står på lika många poäng imorgon bitti som vi gjorde när vi vaknade imorse. Det är inte borta mot AIK som man vinner Allsvenskan. Det är genom att slå lagen man måste slå. Som till exempel Halmstad BK.

Jag har länge ifrågasatt varför så få väljer att se en match mot t.ex. Halmstad, Syrianska, Gefle. De som stannar hemma från en sådan match är dessutom oftast de som klagar på att IFK spelar för tråkigt/dåligt och aldrig vinner när man går dit. De verkar sällan reflektera över effekterna på spelet som kommer av vilket motstånd som står på andra sidan. En match mot ett lite sämre lag har större chans till roligt spel, en större chans till många mål och en större chans till seger och tre poäng. Som jag tidigare sagt så är det även de här matcherna man måste vinna för att ha chans på guldet. Därför skulle jag vilja ställa ett par frågor till alla som kan tänkas läsa detta:

I vilka matcher behöver IFK publikens stöd mest, tror ni? De matcher som redan handlar om stolthet och ära eller de matcher som känns lite avslagna, de som bara ska avverkas på vägen till guldet, de som trots detta måste vinnas? När behöver du mest hjälp med motivationen? När du sitter i bilen på väg till flygplatsen och en semesterresa eller när du sitter i bilen på väg till jobbet för fyrtionionde veckan i rad, för att kunna uppnå den där resan?

Gör det bara!

/patricw
@patricwestberg

Fullsatta läktare i premiären på stora Ullevi

HETS OCH SIFFROR Som vanligt när det gäller mig så brukar det handla om siffror som underlag för mina texter här på BaraBen. Den här gången blir inte annorlunda. Dock är det mest siffror för nöjets skull, och inte några siffror direkt relaterade till IFKs framtida framgångar, som det kunnat handla om tidigare.

Som titeln avslöjar tänkte jag fortsätta publikhetsen, för även om stora förbättringar måste ske ute på plan är det på läktaren som vi supportrar kan påverka. De handlar om oss som säger oss vara anhängare till IFK Göteborg. Vi som tillsammans delar hela ansvaret för publiksiffran på varje match. That's right, I said it! Det är vi som bestämmer hur många som befinner sig på läktaren varje match, inte spelarna eller klubbens ledning, inte resultat eller motstånd. Vi väljer om det ska vara fullsatt eller inte, match in och match ut.

Som många redan känner till spelas den Allsvenska premiären för IFK Göteborgs del på stora Ullevi (väljer det namnet för att säkerställa att ingen missförstår) med motståndare BK Häcken, fjolårets tvåa och det enda i närheten av en derbymotståndare vi har kvar. Datumet är på påskdagen, en söndag då alla är lediga, den 31 mars. Tiden är 16:00 om inget ändras.

Jag tycker mig har hört spelare efter spelare i intervjuer prata om hur viktigt det är att få en bra start, att undvika att hamna i samma situation som under förra säsongens inledning. Kan vi inte då se till att de får en, ursäkta uttrycket, sjuhelvetes jävla start redan från match 1? Det är få förunnat att kunna se en bortapremiär på hemmaplan, så låt oss göra premiären till vår hemmamatch genom att fylla, ursäkta igen, hela jävla skiten till bredden!

Ullevi har 43 000 sittplatser. Häcken har ingen bred supporterbas som vi. De kommer inte kunna vaska fram särskilt många fler personer än de brukar ha. De flesta som håller på Häcken går redan på matcherna (eftersom de har sin mest framgångsrika period någonsin och nosade på guld förra säsongen). Vi kan därför utgå från att 35-40 tusen platser går att sälja till IFKare. Tänk er själva att stå där nere på planen i en Allsvensk premiär och höra 40 000 människor skandera "FRAMÅT BLÅVITT GÖR ETT MÅL!" direkt från avspark. Där har ni en kickstart på matchen och på hela säsongen som inget annat lag kan komma att mäta sig med.

Häckens publiksnitt förra säsongen, med hemmamatchen mot IFK borträknad, låg på 4227 personer per match, över 14 hemmamatcher. Om vi förutsätter att de kommer ha samma siffror under 2013, men med en fullsatt premiär mot oss på Ullevi så skulle deras snitt flyga upp till 6812 personer per match. Jämför vi detta med förra årets totalsnitt (alltså inklusive matchen mot oss) på 4348 personer så skulle vi, enbart IFKare, höja BK Häckens publiksnitt med 57%. Vi skulle ha genererat 36% av hela Häcken-säsongens publiksnitt. Efter en match!

Vi skulle även totalskrota deras pubikrekord från 1981 då man mötte Elfsborg på Ullevi. Den gången hade man 19 205 åskådare, en siffra som vi i händelse av fullsatt skulle mer än dubblera.

Jag tror att vi alla kan vara överens om att Häcken redan har så löjligt mycket pengar på inström från Gothia Cup att det inte skulle göra någon större skillnad om vi gav dem ett boost genom fullsatta läktare denna match. Om resultatet blir att vår säsong får en kanonstart som gör att vi är med och slåss om guldet in på höstkanten så tycker jag att det är mer än värt att skänka några slantar till BK Häcken.

En biljett till matchen kostar 200kr för vuxen, 150kr för barn/student/pensionär. Det är inte jättemycket pengar för chansen att uppleva något stort. Det kan aldrig bli fullsatt utan oss. Det är vi som bestämmer. Vi har tillsammans ansvaret. Ta ditt ansvar och köp biljett med en gång! Dra med kompisar, släktingar, svärfamiljen, den där killen som du egentligen inte gillar så mycket men som snackar fotboll med dig varje gång ni ses. Alla ska med! Låt oss göra premiären till en fest!

Köp biljett här!

Mot 43 000! Framåt Blåvitt...!
/patricw
@patricwestberg

Håkan kommenterar truppen!

SLUTLEDNING Igår publicerade GP en artikel där man pratat med sportchef Håkan Mild fick delge sina tankar. Här kommer jag att tolka hans uttalanden och översätta dem till mer konkreta händelser som vi kan vänta oss framöver.

Det jag fokuserar på är frågan "Vad återstår för att du skall känna dig nöjd med truppen?" som Håkan svarar följande på: 

"Att vi får in ett par spelare till. Vi har en ambition att truppen skall ligga på 21-22 spelare, nu ligger vi på 23.

Vi börjar med att försöka identifiera vilka 23 spelare han räknar till 2013 års trupp och det här är vad jag tror:

Målvakter: Alvbåge, Sandberg, (U-målvakt)
Försvarare: Emil, Logi, Kjetil, Hjalmar, Lund, Azulay, Dyre, Bjärs
Mittfältare: Haglund, Gerzic, Sobra, JJ, Farnerud, Allansson
Anfallare: Bärk, Tobbe, Söder, Stiller, DMK, Sam

Om vi nu tolkar Milds citat "...får in ett par spelare till" som att åtminstone två (ett par = två) nya spelare ska tillkomma så kommer vi således hamna på en 25 man stor trupp, där 3 spelare måste lämna för att vi ska hamna på Håkans övre gräns, 22.

Vi ska inte tro att detta betyder bombsäkert att vi kommer få två stora nyförvärv utifrån. För Håkan är en uppflyttad ungdomsspelare lika mycket nyförvärv som något annat. Men oavsett vad för spelare som ska in så kan vi konstatera att tre spelare ska ut. Vilka tycker du?

Personligen ser jag gärna att Logi lämnar oss. Han har kämpat troget men den gångna säsongen har hans spel varit under all kritik. Det har varit alldeles för många bollar som han varit solklart först till, men där han lyckats dansa runt bollen länge nog för en motståndare att kliva in och stjäla bollen i närheten av vårt straffområde. Alldeles för många rensningar med riktning mot Levande Sittplats.

Mer då? För mig är det fullkomligt obegripligt om Robin Söder ska hålla spelare som David Moberg Karlsson eller Sam Larsson utanför startelvan. En Söder före skadorna var snabb och hyfsat målfarlig. Söder idag är tyvärr ingetdera. Han saknar i dagsläget uppenbara styrkor på planen.

Den tredje spelaren att lämna är svårare att sia om. Kan Emil spela professionell fotboll igen? Kommer Dyre vara hel? Kommer Azulay ens användas om han är kvar? Har Bärkroth blivit bättre i Portugal eller är han fortfarande inte bra nog? Kommer Haglund få speltid? Allansson? Eller kan det vara Sam Larsson som lånas ut eller säljs pga att man inte kan garantera tillräcklig speltid? Vad tror ni?

Det här är Silly Season när den är som bäst. Förhoppningsvis kommer Håkan att agera också, så slipper vi på BaraBen skapa all hype och alla rykten.

/patricw
@patricwestberg

Nya siffror om Göteborgarna

PUBLIKHETS I min artikel här på BaraBen för en månad sedan gjorde jag ett försök till att resonera fram till hur stor del av Göteborgs befolkning som håller på IFK för att belysa hur många av dessa som ännu inte släpar sig till Gamla Ullevi för att se våra kamrater spela live. I dagarna kom en färsk (efter säsongen 2010) undersökning från forskare på Göteborgs Universitet, med förmodat bättre siffror än vad jag rörde mig med, eftersom mina enbart var spekulativa. Jag tänkte därför göra en  överläggning med hjälp av de nya siffrorna som publicerats.

Vi tar siffrorna enkelt uppradade i steg för steg:

• I Göteborgs tätort bor ungefär 550 000 människor enligt Wikipedia.
• Enligt undersökningen som nämns ovan har 38% av göteborgarna ett favoritlag (i fotboll). Dessa motsvarar 209 000 personer.
• Av alla de i tätorten som har ett favoritlag säger sig 48% ha sympatier för Blåvitt. 100 320 personer IFK-fans, bara i Göteborgs tätort (sträcker sig till Volvo i Tuve, Volvo i Torslanda, Askim, Delsjöreservatet, Bergsjön, Angered, Mölndal, Partille, Sävedalen).
• IFK har ett stabilt publiksnitt på ungefär 10 000 per match och i praktiken mellan 5 000 och 15 000 på varje match. 
• Eftersom arenan (i princip) aldrig är fullsatt och biljetterna inte slutsålda kan vi således konstatera att mellan 85 000 och 95 000 IFKare väljer att vara någon annanstans än Gamla Ullevi på matchdag. Antagligen fler eftersom en mer eller mindre jämn andel åskådare till varje match kommer från en plats utanför tätorten.
• IFK har 10% av sina sympatisörer på varje match. Gais har 18% (om man räknar bort den extra tillströmningen som derbyt ger) en säsong där de kommer sist och slår bottenrekord. Öis har 10% i Division 1 Södra och Häcken har 53%, en extremt hög siffra trots guldstrid.

Slutsatser:

• Om var femte person med IFK-sympatier vill gå på varje match hade några blivit utan biljett.
• Vänder man på det kan man konstatera att om varje person som säger sig hålla på IFK går på var femte match kommer vi också ha fullsatt på alla matcher.
• Var femte match innebär tre hemmamatcher på en Allsvensk säsong.

Frågor som Andrej Häggblad och de andra på Kamratgårdens kansli måste fråga sig:

• Vad beror det på att så många som 85 000 - 95 000 stannar hemma på matchdag?
• Hur får man 100 000 människor att gå på tre hemmamatcher var per säsong? 50 000 på sex matcher? 20 000 på alla 15?
• Hur lyckas man med ovanstående då laget ligger på nedre halvan av tabellen, då publikstödet behövs som mest?

Det är upp till Andrej och grabbarna att nå ut och locka de som inte redan är smått fanatiska. Dock har de flesta av oss som läser den här bloggen regelbundet redan passerat tröskeln för att vara så inbitna att inget som klubben lockar med påverkar oss ändå. Vi vet om att vi har möjligheten att gå. Vi vet när matcherna spelas. Vi vet vad det kostar. Vi vet hur lång tid det tar. Vi måste ta vårt eget ansvar och se till oss själva för rannsakan. Gick jag verkligen på alla matcher jag kunde förra säsongen? Försökte jag verkligen låna ut mitt årskort när jag inte kunde gå själv? Försöker jag verkligen tillräckligt med att få med polarna på match?

Det finns de som argumenterar emot att gå på matcher mot mindre attraktiva lag som t.ex. Sundsvall, Gefle, Mjällby osv. men till er som tänker så har jag en bra synvinkel på det hela. Det är ju i de matcherna det är störst chans att få se en vinst (i vanliga fall)! Tycker man fortfarande inte att det känns lockande att gå på dessa matcher, så finns det en lösning som höjer publiksiffrorna och således även attraktionskraften för dem: Se till att stormatcherna är fullsatta så att det inte är möjligt att se IFK mot ett topplag om man inte är ute i god tid. Då kommer de som blir utan biljett gå på en annan match istället, för att stilla sitt sug efter fotboll/Blåvitt.

Låt oss tillsammans tvinga IFK Göteborg att öppna upp de oanvända delarna av bortaläktaren för att vi Änglar ska få plats. Låt oss släpa varandra till Gamla Ullevi oavsett motstånd, tabellposition eller väder. Låt oss blir fler och fler som hittar till det som är ett andra hem för så många redan.

Tillsammans mot 18 500! 

/patricw
@patricwestberg

Nyckel till guld 2013

ANALYS Förra året gjorde jag en analys av vilken poängskörd som behövdes för att IFK Göteborg skulle vinna SM-guld. Släng gärna ett getöga på den här, så får du kanske en bättre förståelse för vad jag försöker göra redan från start. Nu tycker jag att det har blivit dags igen att, utan att titta på de olika lagens spelartrupper eller dess förändringar, bena ner säsongen 2013 i enkla siffror. Det handlar om vinst, oavgjort eller förlust.

Sedan vi utökade Allsvenskan till 16 lag har det krävts mellan 58 och 66 poäng för att vinna guld, oftast närmare det övre som ni kan se här nedanför.

2008: 64p (tvåan 63p, trean 54p) 
2009: 61p (tvåan 57p, trean 55p)
2010: 67p (tvåan 65p, trean 52p)
2011: 63p (tvåan 58p, trean 57p, fyran 54p)
2012: 59p (tvåan 57p, trean 56p, fyran 55p)

I förra årets analys valde jag att säga att vi tar full pott mot alla bottengäng och knappt några mot topplagen, något som skulle jämna ut sig i realiteten. Den här gången tänker jag titta på föregående säsongs resultat och försöka göra en uppskattning på hur många poäng vi bör ta mot respektive lag. Vi börjar uppifrån.

Elfsborg - 3p
Tre poäng hemma. Noll poäng borta. Så har det sett ut de flesta gånger de senaste åren. Vi utgår ifrån att det kommer se ut så också.

Häcken - 3p
Sedan Häcken gick upp i Allsvenskan förra gången har vi faktiskt inte lyckats med en bättre skörd än två kryss och en seger på tre säsonger (en poängmatch per säsong). Det brukar vara ett lotteri på förhand, oavsett vem som har hemmaplan. En seger på två matcher borde vi kunna ta, om inte deras jävla målvakt storspelar som vanligt. 

Malmö - 2p
Malmö är ett typiskt lag som vi spelar oavgjort mot både hemma och borta. Det är väl inte helt otänkbart att vi vinner varsin match också, men vi sätter lite halvpessimistiskt två poäng här.

AIK - 1p
Man kan säga vad man vill om de gulsvarta från Solna men tufft motstånd för IFK bjuder de allt som oftast på. Så här på förhand, utan att veta hur bra lagen kommer att vara, tycker jag att det vore extremt naivt att påstå att vi garanterat kommer ta fler än en poäng mot AIK. Vi har ruskigt svårt att göra mål på dem.

Norrköping - 4p
Här måste det ske en lite förbättring jämfört med föregående säsong. Norrköping slutade femma i Allsvenskan, något som jag tror att många lag kommer att se till att de inte gör en gång till. Nu vet man om att de är starka, och man kommer därför vara extremt laddade och på sin vakt. Med det som bakgrund tror jag på som sämst ett kryss i första matchen och sedan en trea i returmötet. Deras konstgräs kan ställa till det för oss.

Helsingborg - 2p
Se Malmö.

Så här långt: 15p av maximala 36p.

Åtvidaberg - 6p
Trots raketstarten på Åtvidabergs allsvenska sejour var IFK ett av lagen som inte vek ner sig mot dem. Seger både hemma och borta, något jag tror och hoppas att vi ska kunna klara av även nästa säsong, som är Åtvids "svåra, andra år".

Djurgården - 3p
Ännu ett lag vi brukar ha svårt för, dock bara på bortaplan. Oavsett om vi vinner övertygande hemma kommer Djurgården tillbaka oerhört starka på sin hemmaplan. Från och med juli månad spelar man på konstgräs, så vi kanske får hoppas på en match i Stockholm på våren för att lyckas bättre?

Kalmar - 3p
Samma som för Djurgården egentligen. Seger hemma, förlust borta. Så brukar det se ut tycker jag.

Gefle - 6p
Här har vi en fet revansch att ta efter utskåpningen där uppe senast. Gefle är och måste förbli ett lag som man ska ta full pott emot om man ska ha med guldet att göra.

Mjällby - 3p
Av någon anledning så har vi även svårt borta men lätt hemma mot Mjällby. Tre poäng känns mest realistiskt.

Syrianska - 6p
Förra säsongens fadäs är inte glömd, varken av oss eller av Erik Lund gissar jag, men däremot räknar jag med att Syrianska är snäppet sämre nästa säsong, samt att vi har revansch att utkräva. Full pott är ett måste om man vill ta guld.

Öster - 6p
Nykomlingar som vi bara ska ha full poäng mot.

Brommapojkarna - 6p
Se Öster.

Halmstad - 4p
Ännu ett lag vi har haft förbannat svårt för på bortaplan. Blir nästan alltid kryss nere i Halmstad.

Och summeringen av andra "halvan" ger: 43p av 54p möjliga.

Totalt landar vi då på 58p vilket räcker som bäst till en andraplats om man ska tro historiken. Med andra ord krävs att man plockar antingen lätta(re) poäng på bortaplan mot lag som Halmstad, Mjällby, Kalmar, Djurgården eller levererar ett par segrar emot några svårare lag som AIK, Malmö eller Helsingborg. Tänk också på att för varje poäng vi tappar enligt den här kalkylen måste vi ta in lika många poäng i någon annan match. En förlust mot t.ex. Gefle eller Syrianska kräver att vi vinner en match till mot kanske Häcken, AIK eller Malmö.

Min känsla är att det blir tufft för IFK även nästa år. Man måste definitivt höja sig för att inte åka på nitlotter mot de som vi gärna vill kalla för bonkegängen. Gör gärna en egen uträkning själv, med vad Du känner är realistiskt. På så sätt kan var och en bilda sig förväntningar redan nu. Jag väljer som vanligt att lägga mina lågt, så blir jag bara uppgiven istället för ledsen och besviken på riktigt.

/patricw
@patricwestberg

Vi behöver ingen ny anfallare!

STATISTIK Nu var det dags igen med lite siffror. Den här gången handlar det om 2012 års största bristvara, nämligen målskytte. Och inte vilket målskytte som helst, utan det som ibland mer, ibland mindre, tillhör vår lagkapten Tobias Hysén.

Sedan Tobias Hysén blev ordinarie i Häcken har det nämligen gått att se en viss trend i hans mål- och assistproduktion. Eller vad säger ni om det här?

2002: 25 matcher för BK Häcken - 9 poäng (7+2)
2003: 28 matcher för BK Häcken - 20 poäng (5+15)
2004: 25 matcher för Djurgårdens IF - 12 poäng (3+9)
2005: 25 matcher för Djurgårdens IF - 19 poäng (9+10)
2006: 15 matcher för Djurgårdens IF - 6 poäng (5+1)
Här stack Tobias utomlands under sommaren men återvände hem till Sverige och en blåvit skrud efter bara ett år i England.
2007: 6 matcher för IFK Göteborg - 1 poäng (1+0)
2008: 30 matcher för IFK Göteborg - 11 poäng (4+7)
2009: 27 matcher för IFK Göteborg - 22 poäng (18+4)
2010: 22 matcher för IFK Göteborg - 13 poäng (10+3)
2011: 29 matcher för IFK Göteborg - 21 poäng (16+5)
2012: 30 matcher för IFK Göteborg - 13 poäng (6+7)

Den som är lite observant kan se att jag fetmarkerat varannan säsong. Vad betyder då detta? Jo, om ni jämför poängskörden under dessa år med de som inte är fetmarkerade (2007 undantaget, då han inte spelade speciellt mycket) ser ni förhoppningsvis det som jag vill peka på. Det borde ha gått att förutspå på förhand att Tobias "Tobbe é klar!" Hysén inte skulle leverera särskilt mycket just denna säsong. Han gör nämligen bara det varannat år.

Udda år snittar han (2007 borträknat) 20,5 poäng.
Jämna år snittar han (2006 borträknat) 11,6 poäng.

Med andra ord behöver vi inte panikvärva en anfallare nu, utan kan lugnt vänta en säsong till innan vi plockar hem Marcus Berg som inte riktigt verkar klar med sitt Europa-äventyr ännu. Nästa säsong kommer Tobias Hysén att göra upp emot 20 poäng och om man tror på statistiken kommer majoriteten av dessa att vara mål.

Vad skönt det känns nu va?
/patricw
@patricwestberg

Kan vi fylla Gamla Ullevi?

STATISTIK OCH HETS Med Sveriges största supporterskara är det näst intill pinsamt att inte kunna ha ett högre publiksnitt än de dryga 10 000 vi haft de senaste säsongerna. I år var vi inte bara efter Malmö och AIK utan till och med Elfsborg. Jag tänker här presentera en uppskattning på hur lite som egentligen krävs för att vi ska fylla Gamla Ullevi match ut och match in.

Enligt en undersökning som gjordes nyligen påstods det att det finns ungefär 477 000 IFK-supportrar runtom i Sverige. Totalt bor 9 515 000 människor i landet. Enkelt matematik kan då berätta för oss att ganska exakt 5% av Sveriges befolkning faktiskt är Änglar.

I Göteborgs tätort bor 550 000 människor. Om vi antar att antalet supportrar till varje lag är jämnt utspridda över Sverige skulle således även 5% av Göteborgs befolkning ha Blåvitt som sitt lag. Lite enkel matematik igen så kan vi då hävda att minst 27 500 Göteborgare håller på IFK.

Så är det naturligtvis inte i realiteten. Eftersom geografisk plats är en stor faktor när man skapar relation till ett idrottslag är ju sanningen den att många fler i just Göteborg har IFK som sitt favoritlag än i någon annan stad.

I en undersökning från 2007 (presenterad på BaraBen i mars 2009) uppger 6 av 10 Göteborgare att deras lag är IFK Göteborg. Drygt 1 av 10 håller på Gais och knappt 1 av 10 håller på Öis. Resterande håller på något annat svenskt lag (t.ex. Elfsborg) eller på något utländskt lag.

Året då undersökningen gjordes, 2007, var visserligen ett par år sedan nu. Om vi tittar på publiksnitten sedan dess (och lite till) kan vi se följande:

• IFK haft runt 10 000 i publiksnitt nästan varje år sedan 2006 (undantaget guldåret 2007 och nästan-guldåret 2009).
• Gais har tappat från nära 7 000 (2006 och 2007) till mellan 4 500 och 6 000 beroende på år.
• Öis, som spenderat samtliga år sedan 2007 utom ett i en lägre division, har legat stadigt på ungefär 2 500 i snitt. Dock är det väl rättvist att nämna deras åskådarantal under säsongen 2009, när man spelade i Allsvenskan. Då hade de nästan 5 000 i snitt, trots att man var så dåliga att man åkte ur igen.
• Häcken, som inte ens var med i undersökningen 2007, är det enda laget som har en tydligt uppåtgående trend. Deras framgångar på planen har gjort att de gått från ett snitt på under 1 500 till över 3 000. Det som blir intressant är att se om deras snitt i år, då man var med i guldstriden till sista omgången, på nästan 4 500 personer per match är en indikation på nästa års snitt eller om man går tillbaka till runt 3 000 igen.

Sammanfattar man ovanstående kan man egentligen konstatera att den ökning som Häcken har gjort inte är på bekostnad av IFK, dvs det är inte IFK-supportrar som bytt lag till Häcken. Antingen är det Gaisare eller personer som inte tidigare hade något favoritlag i Sverige (eller över huvud taget) som numera väljer att gå och se Häckens matcher.

Om man är lite negativ av sig kan man räkna högt på de andra lagens snitt för att ge oss ett "worst case scenario" om hur fördelningen av supportrar i Göteborg ser ut. Ponera att Gais har 5 000 på sina matcher, Öis har 5 000 när de spelar i Allsvenskan och Häcken kommer göra ett bra år nästa år också och närma sig 5 000 i snitt de också. IFK fortsätter på sina stadiga 10 000. 20% håller fortfarande på något annat lag.

10 000 personer av totalt 31 250 (10 000 + 5 000 + 5 000 + 5 000 + 20%) är i princip en tredjedel, 32%. I teorin har alla lag lika stor andel supportrar som går på matcher som anhängare som stannar hemma. Därför antar vi att fördelningen av det totala antalet anhängare i Göteborg är samma som fördelningen av antalet människor på matcherna. 32% av Göteborgs tätorts (mer eller mindre) fotbollsintresserade håller på IFK Göteborg.

Fördelningen mellan hur många som anser sig ha en lagtillhörighet kontra inte är intresserade av klubbfotboll över huvud taget är svårt att veta. Om man tittar på antalet svenskar som följer sändningarna av landslagets matcher ser man att det brukar vara ungefär två miljoner, något fler när det är större matcher, men i runda tal 20% av Sveriges befolkning. Vi antar att det finns lika många som bara följer landslaget som det finns personer som enbart följer sitt klubblag, då bör samma antal, 20%, av det svenska folket ha någon form av intresse för klubbfotboll.

Sammanfattningsvis: 20% av Göteborgs befolkning är mer eller mindre intresserade av klubbfotboll, vilket motsvarar ungefär 110 000 människor. 32% av dem säger att IFK är deras lag, konstaterade vi tidigare. Då landar vi på runt 35 000 människor, enbart i Göteborgs tätort, som håller på IFK Göteborg. Om hälften av dem går på match så har vi fyllt Gamla Ullevi, utan att en enda stackars sate från kringliggande kommuner eller långväga resmål får biljett.

Dock är det flera aspekter som gör att inte alla går på match ut och match in. Tid är den ena, ekonomi är den andra och hype är den tredje. Den sista "ursäkten" accepterar jag egentligen bara i ett läge som de sista två-tre matcherna för säsongen en säsong som den vi haft i år, då inget finns att spela för och spelet inte värmer för fem öre. Inte heller jag hade motivation att gå på sista matchen och när den halvt krockade med en innebandymatch i Korpen blev det ett enkelt val att inte gå dit. Spelarna hade redan lagt ner säsongen, så varför skulle jag fortsätta?

Angående tid så har vi ju faktiskt konstaterat att det inte behöver vara så tidskrävande eftersom det räcker att varje IFKare går på varannan match i snitt för att vi ska fylla Gamla Ullevi med enbart göteborgare. Och handlar det om ekonomi så kan man ju använda samma resonemang. Köp årskort varannat år och gå på (i alla fall nästan) alla matcher det året och stanna hemma året därpå. Gör alla likadant så fyller vi arenan varje match.

Det här är givetvis inte fakta och det är inte heller riktigt så svart och vitt som jag framställer det, men vi borde verkligen kunna vara mycket, mycket närmre fullsatt än vad vi faktiskt brukar vara.

/patricw
@patricwestberg

11 års vänsteryttrar

IAKTTAGELSE Nu när vi har lagt säsongen 2012 bakom oss finns det många saker som rör runt i huvudet. De flesta handlar om saker som gått dåligt eller som gjorts fel. Saker som var bättre förr och som borde bli bättre genast. Det ämne som jag och mina vänner råkade fastna lite extra i häromdagen var naturligtvis hur vi saknar vissa spelartyper i laget jämfört med ett guldlag. De mest uppenbara just nu är någon som gör mål och en vänsterback med klass ett par grader över en kon. Den här texten handlar dock om något som var lite tydligare för ett eller ett par år sedan men som fortfarande är ytterst aktuellt, nämligen vänster mittfältsplats.

Vi tog oss friheten att gräva lite i gammal statistik och jämförde och räknade ihop antal startade matcher bland lagets spelare under de senaste 10-11 åren samt läste matchrapporter för att styrka att spelarna i fråga startade på rätt position i majoriteten av matcherna. Nedan tänker jag presentera samtliga ordinarie vänstermittfältare i IFK Göteborg ett par år tillbaka.

2012
Tobias Sana, högerfotad, teknisk spelare. Inte mycket till inläggsfot. Bidrog inte med en enda (allsvenskt) assist. Spelade fram till sommaren, alltså ungefär hälften av matcherna (11).
Tobias Hysén, visserligen vänsterfotad men på senare år mer naturlig i anfallsroll, startade den andra hälften (nästan). Slår stenhårda inlägg längs marken som antingen fastnar på första backen, i målvaktens famn eller rullar rakt igenom hela straffområdet och går till inkast för motståndarna. Världsklass på att springa offside även som mittfältare.

2009-2011
Theodor Elmar Bjarnason, central mittfältare som anlände under sommaren 2009. Spelade ungefär hälften av lagets matcher till vänster då. Övriga matcher blandades det friskt utan någon riktig framgång. Under hela Bjarnasons tid i IFK pratades det om islänningens missnöje över att inte få spela centralt, något han visade i ett fåtal matcher kanske hade varit bäst trots allt. Problemet var ju att om inte Elmar spelade till vänster, vem skulle då göra det?

2008
Detta år blandades det så friskt att det vore orättvist att utnämna någon till ordinarie vänsterytter. Ej heller gjorde någon tillräckligt med avtryck för att vi skulle minnas vem som faktiskt spelade där, då samtliga aspiranter är centrala mittfältare även det här året.

2005-2007
Stefan Selakovic, högerfotad högermittfältare vid den här tiden i karriären förpassad till vänsterkanten, helt enkelt eftersom mannen på andra sidan, Niclas Alexandersson, inte gick att flytta på.

2002-2004
Mikael Sandklef, VÄNSTERFOTAD. Spelade majoriteten av matcherna 2002-2003 och dryga hälften 2004. Har väl inte gjort några ordentliga avtryck i statistikböckerna men ändå någon man minns med glädje. Någon man var ledsen över fick karriären delvis förstörd av skador.

Slutsatsen man kan dra av detta är enkel, som ni kanske har förstått vid det här laget. Senast som IFK Göteborg hade en naturlig, "renodlad" (som det brukar heta i media) vänster yttermittfältare var 2004, alltså åtta år sedan. Åtta. 8. Det ska sägas att flera (eller åtminstone en) av de vi haft på positionen gjort fullgoda insatser, men faktum kvarstår att man inte har haft en vänstermittfältare på platsen till vänster på mittfältet sedan Mikael Sandklef, år 2004.

Känns det inte lite som att man borde värva rätt spelartyper nu istället för rätt namn?

/patricw
@patricwestberg

Edit: Jag missade faktiskt Samuel Wowoah som säsongen 2005 gjorde 21 starter för IFK Göteborg. Detta beror på att både Selakovic och Alexandersson startade fler matcher. Vad jag inte tänkte på dock är att Håkan Mild och Sebastian Johansson bara spelade drygt hälften av matcherna på innermitt båda två, vilket antyder att Alex spelade en hel del centralt. Det går att argumentera för om Wowoah är en renodlad vänsterytter eftersom han spenderat stora delar av sin karriär som vänsterback, men jag skulle inte säga emot om man hävdade att vi haft faktiskt haft två äkta vänstermittfältare på 11 år.

Effektivitet och målskytte!

STATISTIK Nu är det dags igen för ännu ett bittert men sant inlägg baserat på statistik från min sida. Den här gången handlar det om målskyttet och effektiviteten hos mesta mästarna anno 2012.

När jag kollade den Allsvenska tabellen efter dagens 0-0-match mot Gais noterade jag att IFK faktiskt bara förlorat 6 matcher den här säsongen. Bara Malmö FF, AIK och Djurgården har förlorat färre. Samtidigt är det bara två lag i Allsvenskan som vunnit färre matcher än IFK Göteborg. Just det, Örebro och Gais.

11 oavgjorda matcher är vad som skiljer IFK Göteborg på plats 9 från att vara ett topplag denna säsong. Jag tänkte göra en kort sammanfattning av hur dessa sett ut:

AIK-IFK: Sen kvittering av IFK. Inget att snacka om. Här kan vi vara nöjda med ett kryss.
IFK-Örebro: Denna matchen vann vi. Tyvärr inte på pappret tack vare den största domartabben i år.
IFK-Malmö: Vi har ledningen två gånger och släpper in kvittering i minut 92. Försvaret får ta på sig den.
Mjällby-IFK, Gais-IFK, IFK-Kalmar: Tre 1-1-matcher där IFK vunnit skotten med råge utan att kunna avgöra.
IFK-HIF, IFK-Gefle: Två matcher till som IFK dominerar spelmässigt och bör kunna avgöra innan motståndarna tillåts rulla in en boll.
Norrköping-IFK: Inte mycket att snacka om. 15-5 i skott till Norrköping. Vi blir ägda.
Sundsvall-IFK: Vi hämtar upp 0-3 till 3-3 och ska vara ytterst nöjda med ett kryss.
IFK-Gais: Vi dominerar skotten även här, men lyckas knappt skrämma Gais-keepern.

Med lite enkel matematik hittar man således 2p som vi egentligen tog (Örebro) och åtminstone 6 matcher som IFK med bättre effektivitet (läs: GJORT MÅL PÅ SINA JÄVLA LÄGEN) vunnit istället för att spela oavgjort.

Det blir 14p fler än vad vi har idag. Det hade gett oss totalt 43p. Lika många som AIK och Malmö FF. Två färre än Häcken och Elfsborg. Vi hade varit med i guldstriden med tre av fyra konkurrenter kvar att möta. Den fjärde spelar bort sig själv så fort det börjar lukta nyklippt gräs.

Nu tycker en del av er att jag gråter över spilld bröstmjölk, och det kanske jag gör, men jag tycker ändå att det är dags att sluta klaga på det stundtals darriga försvarsspelet, för statistiken här ljuger inte. Med en Tobias Hysén i målform eller en Söder/DMK/Stiller som över huvud taget kan hitta målet eller en Pär Ericsson som inte blivit bortskeppad när han faktiskt hade kunnat användas rätt, så hade vi kunnat vara med där uppe.

Detta blir nöten att knäcka till nästa säsong för Mikael Stahre och Håkan Mild. Vi behöver en målskytt. Det må vara skralt i backuppsättningen, men anfallet behöver krisåtgärder. (Tips: Marcus Berg har suttit 3 raka matcher på bänken i Hamburg på de inledande 4 matcherna.)

/patricw
@patricwestberg

Jämförelse: IFK före EM vs IFK efter EM

STATISTIK Nu kommer jag med ännu ett statistikbaserat inlägg. Jag vet att ni längtat. Här kommer jämförelsen av IFK före EM och IFK efter EM. Nu kör vi!

Uppkomsten av det här inlägget är bland annat en intervju med Hannes Stiller gjord av FotbollDirekt.se där han säger så här:

"Jag tycker absolut att det känns som att vi är på gång nu. Vi har åkt på några rejäla käftsmällar, men just vändningen som gjorde att vi fick 3-3 i Sundsvall senast var viktig för moralen."

Jag tänkte därför späda på lite för att peka på hur viktigt det är att den gode Hannes får rätt i att en pinne mot Sundsvall behövdes för fortsättningen.

Före EM-uppehåller tog IFK 15 poäng på 12 matcher. Ett snitt på 1,25 poäng per match. Under den här tiden mötte man samtliga lag i Allsvenskan utom Helsingborg, Djurgården och Gefle. Med andra ord alla topplag utom Helsingborg och Djurgården (som på något vänster ligger femma i Allsvenskan nu).

Efter EM har IFK tagit 10 poäng på 9 matcher. Snittet blir där 1,11 poäng per match, dvs något sämre än före. Det som oroar dock är att detta har varit mot i princip idel så kallade påstådda "bonkelag". Vad sägs om listan Djurgården, Helsingborg, Gefle, Gefle, Syrianska, Norrköping, Mjällby, Kalmar, Sundsvall? 2 segrar och 4 oavgjorda är allt man mäktat med under en period där Helsingborg och Djurgården är det enda topplag man mött (Dif var dessutom inget topplag före mötet med IFK).

Idag ligger IFK Göteborg 3 poäng från kvalplats. Känslan påstås vara bra och det sägs ha vänt nu. Hoppas verkligen att det stämmer för kvar har vi att möta Elfsborg, Gais, Malmö, Häcken, Åtvidaberg, AIK, Helsingborg, Djurgården och Örebro. Det vill säga topp 6 i Allsvenskan, succénykomlingen Åtvidaberg, ett derby och jumbon som vi inte lyckades slå på hemmaplan (för det hjälper inte att vi borde ha vunnit den).

Är det bara jag som är lite nervös? Lite rädd? Lite orolig?
/patricw
@patricwestberg

Måltider

STATISTIK Igår kväll/natt roade jag mig med att ta fram lite statistik från de första 19 omgångarna av Allsvenskan för att ta reda på när i sina matcher IFK Göteborg släpper in respektive gör mål. Resultatet tänkte jag dela med mig av här. Ber om ursäkt för den missvisande titeln, kunde inte låta bli.

IFK Göteborg har under den Allsvenska säsongen 2012...

• ...gjort 24 mål.
• ...släppt in 27 mål.
• ...gjort 9 av sina mål (37,5%) under de 40 första minuterna. Med andra ord, om vi inte leder efter 40 minuter säger statistiken att motståndarna kommer att göra fler mål under resten av matchen.
• ...gjort fler mål än sina motståndare under de första 5 minuterna av andra halvlek, tro det eller ej.
• ...spelat riktig Hawaii-fotboll mellan minut 50 och 60? Då har man nämligen både släppt in 14,8% och gjort 16,7% av sina mål.
• ...släppt in nästan hälften (48,2%) av sina mål mellan minut 50 och 80. Något för Stahre att slipa på?
• ...aldrig släppt in ett enda mål i minut 80-85, så om motståndaren pressar för kvittering eller ledningsmål i slutet så kan vi spara nervositeten till sista 5 istället.
• ...aldrig heller gjort något mål i minut 80-85, så om VI pressar för kvittering eller ledningsmål så är det ingen mening att hoppas förrän sista 5.

Där har ni det svart på vitt. Ni vet ju vad man säger. Den som vet mest vinner mest!

/patricw

@patricwestberg

Alla ska med!

HETS Nu är det snart en vecka sedan Johan Nerman skrev sin krönika om hur publik och medial hype göder varandra och resulterar i ökad ekonomisk styrka för IFK Göteborg, något som behövs för att kunna utmana om framtida SM-guld och gruppspel i europeiska cuper. Eftersom BaraBen-bloggen är en form av media tänker jag ta mitt ansvar och se till att konkretisera hur vi ska uppnå det som Johan så väl beskrivit.

Vi är alla överens om att säsongen inte har gått riktigt som vi önskat. Ny tränare och nya spelare har inte lyckas få någon succéstart utan det har snarare gått som det egentligen borde förväntas med halva startelvan och tränarstaben utbytt. Detta har lett till att publiken sviker trots den härliga (förvisso något regnblandade) sommarvärmen. Om IFK Göteborg ska kunna nå nya framgångar krävs att vår publik sluter upp. Det är vi som gör att reklamplatserna på matchtröjorna och Gamla Ullevis läktare blir intressanta för företagen. Ju fler människor som ser deras annonser, desto fler företag vill synas där och desto mer konkurrens blir det om platserna. Det är våra biljetter tillsammans med deras reklamplatser som betalar för IFK Göteborgs verksamhet. Vill vi vara i topp år efter år (och inte bara de år vi råkar ha turen att ha lyft upp Allsvenska toppspelare från de egna leden på alla positioner samtidigt, vilket är ganska sällsynt inte sant?) måste klubben få möjlighet att ha de bästa förutsättningarna till det. Hade IFK haft fullsatta läktare 2010 och 2011 hade vi kanske kunnat betala Mattias Bjärsmyr tillräckligt för att han ska ge fan i att gå och leta klubbar i Europa in i oändligheten.

===

Lite statistik (hoppa över den här biten om du inte är intresserad av sådant):

År 2009 slutade Malmö FF på sjunde plats i Allsvenskan. Året därefter hade man nästan 5000 fler personer i snitt på sina matcher jämfört med IFK Göteborg.
Året därefter, 2010, slutade AIK på elfte(!) plats. Nästkommande säsong hade man 3000 fler personer i publiksnitt än IFK Göteborg.
Till och med 2009, när vi hade ny arena och var med och slogs med AIK om guldet fram till sista matchen,  så hade Malmö FF, med sin sjundeplats, näst mest publik efter AIK.

Är det så enkelt som att det inte finns fler som håller på IFK Göteborg? Att vi snittar 10500 personer kanske är ett mått på att varenda Blåvit själ släpat sig ner för att se matchen de gånger vi lyckats fylla alla platser på Gamla Ullevi. Men jag tror inte det. Det måste finnas fler än 2% av Göteborgs storstadsbefolkning (nästan en miljon) som säger att de följer, älskar eller brinner för IFK Göteborg. Två ynka procent är vad som krävs för att fylla Gamla Ullevi. 18 416 människor. Fler än så måste vi väl ändå vara som håller på Blåvitt? Eller?

===

Vi har faktiskt bara fem hemmamatcher kvar i år, men vilka matcher det är sen. Titta bara på följande lista:

IFK-Elfsborg 16/9 (sön) Revansch att utkräva efter mötet i Borås. Vi brukar göra bra ifrån oss hemma mot dem. Vore inte helt dumt att sätta blivande Svenska Mästarna på plats lite och visa dem att de åtminstone inte kom hem med några poäng från vår arena.
IFK-Gais 24/9 (mån) Derby. Kanske det sista derbyt vi får på ett tag, Häcken borträknat. då lillebror är på väg ur Allsvenskan och dras med ekonomiska problem vilket gör att de kanske aldrig tar sig tillbaka. Stor chans till seger mot ett bottenlag dessutom.
IFK-Häcken 1/10 (mån) Lillderby. Vi slog dem på Rambergsvallen tidigare i år och vi ska fan visa dem att förra årets seger på Gamla Ullevi var deras sista.
IFK-AIK 22/10 (mån) Behöver jag ens säga något mer? Laget vi bara älskar att slå. En seger här kan mycket väl bli det vi minns i framtiden när vi blickar tillbaka på denna mediokra säsong. Om vi gör bra ifrån oss i matcherna fram hit kan det mycket väl vara så att vi kan komma ikapp eller till och med gå om Solnaiterna. Här finns dessutom en publikmatch att vinna.
IFK-DIF 4/11 (sön) Ännu ett lag med publik på sina bortamatcher (hoppas vi) och dessutom ett lag som vi både kan, vill och borde slå. Låt oss lämna säsongen med en bra känsla och en längtan till omstarten 2013.

Fem matcher på två månader är väl inte för mycket begärt att kunna kräva att folk ska gå på? Det är två och en halv match på fyra veckor. Max fem timmar du spenderar på IFK under fyra veckors tid. 75 minuter i veckan. Prismässigt handlar det om totalt 1170kr för klackbiljetter. 1210kr för billig sittplats. Kan rekommendera att stå/ställa sig i hörnen på övre läktaren där man ser bäst på hela arenan rent vinkelmässigt och där man betalar nästan minst. 600kr i månaden. 150kr i veckan. Ännu mindre om du är ungdom eller pensionär. Det kan man enkelt spara ihop om man låter bli den där utelunchen två dagar i veckan eller skippar fredagspizzan eller havskräftorna eller vad det nu kan vara.

Slut upp, alla änglar! Det betyder så oerhört mycket för både ekonomi som spelarnas insats på planen. Klyschan om den tolfte spelaren på läktaren är ingen myt. Ett lag med en fullsatt läktare i ryggen är MYCKET svårslaget. Tror ni mig inte så finns det bara ett sätt att bevisa det: Fyll Gamla Ullevi så blir det åka av! Vi har fortfarande chans på en plats topp 3-4, men de behöver vår hjälp för att rädda säsongen. Låt oss se till att avslutningen på säsongen blir en att minnas!

/patricw
@patricwestberg

Årets ärkeängel 2012

BLOGG En tanke slog mig denna morgon. I ett lag fyllt av nyförvärv och underprestation, vem kan ens vara värdig att bli utsedd till Årets ärkeängel 2012? Med detta som bakgrund ögnade jag just igenom IFK Göteborgs spelartrupp anno 2012 på jakt efter ett svar.

Årets ärkeängel beskrivs på Wikipedia så här:
"Årets ärkeängel är ett pris som delas ut varje år till en spelare i IFK Göteborg av Supporterklubben Änglarna. Priset röstas fram av Supporterklubbens medlemmar och delas ut till en spelare i dagens trupp som anses visa särskilt stor lojalitet mot IFK Göteborg. Priset kan bara erövras en gång per person och vinnaren röstas fram under vintern för att sedan presenteras på Supporterklubbens årsmöte i februari."

Vad vi alla kan vara överens om, antar jag, är att ingen av de nya spelarna kan förtjäna en så ädel titel på så kort tid. Åtminstone inte utan en exceptionell prestation över hela säsongen, något vi inte har sett skymten av under första halvan och därför kan utesluta helt vid det här laget. Som beskrivningen säger går det ej heller att vinna priset mer än en gång, vilket ur dagens trupp har gjorts av Hjalmar Jonsson, Stefan Selakovic och Tobias Hysén. Har man varit utlånad under halva säsongen tycker i alla fall inte jag att man hör hemma i snacket om Årets ärkeängel heller då det handlar om att visa "stor lojalitet mot IFK Göteborg", vilket man knappast gör i en annan klubb.

Så vilka teoretiska möjligheter har vi kvar så långt?
Logi Valgardsson, Robin Söder, Jakob Johansson, Erik Lund, Hannes Stiller, Tobias Sana, Mikael Dyrestam, Erik Dahlin, David Moberg Karlsson och Joel Allansson.

Några tycker jag att vi kan stryka med en gång. Logi presterar inte bra nog på planen och gör inga särskilda utfall som tyder på egentligen någonting rörande hans relation till föreningen eller laget. Mikael Dyrestam och Erik Dahlin har knappt spelat och därför inte fått chansen att ta för sig så mycket på planen. Vid sidan av är båda favoriter hos fansen, men ännu inga ärkeänglar, tycker jag. DMK är inte ny i klubben, men ny i laget och har därför inte visat tillräckligt ännu han heller. Tobias Sana lämnade just det sjunkande skeppet för en bänkplats i Amsterdam. Allansson är likt DMK fortfarande färsk och behöver bli en mer utmärkande spelare för att kunna bli belönad med titeln i fråga. Robin Söder har inte sänkt Djurgården med några mål och inte har han bidragit med så jättemycket annat heller, vilket har resulterat i en plats på bänken i flertalet matcher på slutet.

Med det sagt återstår således endast tre kandidater.
Jakob Johansson, Erik Lund och Hannes Stiller.

Tre spelare som alla fått nöta mycket bänk utan att yppa så mycket som ett ord om saken. Tyvärr för Erik Lunds del fick han en dålig start på säsongen och blev därefter långtidsskadad vilket gör att han hamnar något efter de båda andra i mina ögon då de andra två fortfarande kan stärka sina aktier ytterligare innan säsongen är över.

Jakob Johansson eller Hannes Stiller då?
En mycket svår fråga, men så här långt har Jakobs mittbacksspel bara sett stabilt ut, det har inte bidragit till några vunna matcher. Stiller har med sina två mål mot succénykomlingen Åtvidaberg och 1-0 mot Sundsvall visat vägen i två av de tre segrar vi tagit så här långt. Mycket mer än så har han faktiskt inte haft chansen att göra, då han enbart startat en match utöver de två segrarna och då laget haft svårt att få till ett inläggsspel (utan Stefan Selakovic) de gånger han hoppat in. Lägg därtill att han levererat mål på löpande band de senaste säsongerna och att han lyckats peta anfallare (Drugge) efter anfallare (Pär) efter anfallare (Söder) allt eftersom de utmanat hans position. Jämför man de båda spelarnas ålder kan man även notera att Jakob har framtiden framför sig och att Stiller kanske inte får så många fler chanser till en sådan här utmärkelse, vilket han absolut förtjänar enligt mig och många andra.

Därför uppmanar jag Supporterklubben Änglarnas medlemmar att i vinter rösta fram Hannes Stiller till Årets ärkeängel 2012. En spelare som satt allt åt sidan (jobb, prestige) för att göra det som han är bra på, att kötta in bollar och kötta bort spelare i offensivt straffområde så fort han får chansen.

/patricw