”Dyrestam är överskattad”

BACKPROBLEMATIK. Snacka om att man känner en viss abstinens just nu, personligen har jag grävt ner mig själv i arbete för att inte känna av tomheten utan blåvitt. Men nu tänkte jag istället gräva ner mig i den situation som uppstått på backfronten. Mycket riktigt blev Råttan ”såld” tillbaka till Stockholm och BP som jag spekulerade i tidigare i höst. Situationen har därför inte förändrats särskilt mycket sedan mitt senaste inlägg som berörde ämnet. Men problemen hur vår backlinje ska se ut kvarstår ju alltså med andra ord. Låt oss beta av en position i taget.

Högerbacksalternativen: Adam Johansson, Erik Lund

Detta har varit långt ifrån Adam Johanssons bästa säsong i dem blåvita ränderna, ändå har ryktena kring en eventuell flytt börjar poppa upp nu i december. Både Fiorentina så väl som Sunderland ryktas vara intresserade av vår högerback. En övergång som Daily Mail värderar upp emot 20-25(!) miljoner trakten. Sköna pengar som kan stoppas i och fylla många hål. När vi dessutom har en fullgod ersättare i Erik Lund så tror jag inte Mild ställer sig allt för negativ till en sådan försäljning. Lund har tidigare gjort det mycket bra i Adams frånvaro så någon katastrof skulle det absolut inte vara om Johansson såldes. Självklart är Adam Adam, precis som Lund alltid kommer vara Lund, givetvis kommer det bli annorlunda men inte nödvändigtvis sämre. Frågan är dock hur Mild resonerar: Adam Johansson och en bra back-up i Erik Lund, eller Erik Lund och 20 miljoner på kontot?

Mittbackspositionerna: Ragnar Sigurdsson, Kalle Svensson, Tuomo Turunen, Mikael Dyrestam, Hjalmar Jonsson

Ragnar Sigurdsson vill ta nästa steg, och vem kan neka honom? Han är för bra för allsvenskan, det har närmast varit en privilegie att haft honom i laget så länge som det nu varit. Men nu har vi kommit till en punkt då vi nog måste släppa honom, dels för att han vill ha större utmaningar och dels ifall vi vill ha några pengar för honom. Hans ses väl som så gott som förlorad och jag räknar inte med att han spelar i den blåvita dressen till våren, nu återstår det bara att utse honom till årets ärkeängel så att han får en godkänd avtackning för sin utomordentliga tjänstgöring i blåvitt.

Så har vi ju Kalle Svensson. Oj vilka förväntningar man hade, vilka förväntningar JAG hade. Kanske var dem för höga. Han har skickat ut signaler om att han vill få mer speltid, vill inte JO satsa på honom, då vill han pröva lyckan någon annanstans. Liknande signaler har väl sänts i motsatt håll, att Kalle behöver en ”nytändning”. Turunen som under hösten varit utlånad till TFF trivs där och skåningarna i sin tur är nöjda med finnens insatser. Det känns därför inte allt för långsökt att då dra slutsatsen att ”Muki” lär fortsätta på Vångavallen även nästa år. Men vad det gäller båda dessa herrar är allt väldigt osäkert, Mild lär inte vilja släppa iväg någon utan att veta att det finns alternativ på väg in, så att ens försöka spekulera känns meningslöst.

I a-lags sammanhang är Dyrestam tämligen oprövad på sin naturliga position, det vill säga mittbacksplatsen. Något man knappast kan klandra honom själv för, på en position där en finsk U21-stjärna och 2 tidigare stöttespelare i den blåvita backlinjen inte lyckats ta en plats kan man knappast kräva att en 18-årig talang ska göra det. Men ”Dyres” tid kommer, och det är på mittbackspositionen han ska hålla till, men ska han göra det redan nästa säsong? Kommer han kunna ta så stora kliv framåt att han etablerar sig i mittförsvaret redan nu? Det tror jag inte.

Jag läser på många forum; ”Köp ingen ny vänsterback, nästa år är Dyrestam tillbaka, låt han göra det han gör bäst”. Jaha tänker jag, nog för att han skötte sig med bravur när han under hösten förra året klev in och spelade vänsterbacksspel som om han aldrig gjort något annat tidigare. För att tidigare ha varit helt oprövad skötte Dyre sig utmärkt, men med det sagt; många höjer Dyrestam till skyarna, men han gjorde bara det han skulle, i mina ögon inte särskilt mycket mer. Så att säga att han är lösningen på våra vänsterbacksproblem som funnits ända sedan Wendt tog färjan över sundet skulle jag säga är rent nonsens. Med risk för att bli hatad skulle jag nog vilja sträcka mig så långt som att säga att jag tycker Dyrestam är överskattad. Överskattad som vänsterback. Oprövad som mittback.

Ena stunden hör jag folk ropa om att Bjarnason ska placeras centralt på mittfältet eftersom där får han ut mest av sin potential och samtidigt är det där han vill spela. Nästa sekund hör jag samma personer ropa ”sätt Dyrestam på vänsterbackspositionen”. En liten fågel har viskat i mitt öra att Dyrestam inte direkt jublar över att se sitt namn på vänsterbacksplatsen, istället föredrar han, föga oväntat, mittbackspositionen eftersom han där inte måste följa med upp i varje anfall. Så med andra ord, att placera Dyre på vänsterbacken är som att sätta Bjarnason på vänsteryttern, man går mot spelarens egen vilja och då är man inte mycket bättre än Jonas Olsson. Är det samtidigt rättvist gentemot Dyrestam att lägga så mycket press på honom? Killen har varit allvarligt skadad och har heller inte varit med på den här nivån särskilt länge. Att se honom som en nyckelspelare eller på något vis en frälsare är bara befängt!

Än så länge är det knappast någon ko på isen, Dyrestam bör vara glad om han får spela, han är fortfarande ung och har en lång karriär framför sig, så all rutin han kan samla på sig lär han vara glad över, och det ska han vara. Jag säger inte att vi absolut måste signa en ny vänsterback redan imorgon, i så desperat behov är vi verkligen inte. Det finns andra positioner som bör prioriteras, även om vänsterbacken kommer högt på den listan. Det jag efterfrågar är bygge av något så när som på långsiktigt, och varken Hjalmar eller Dyre kan ses som långsiktiga alternativ på vänsterbacksplatsen, inte nödvändigtvis av samma anledning dock.

Övriga kandidater på vänsterbacksplatsen: Erik Lund, Hjalmar Jonsson, Tuomo Turunen.

Precis som Dyre så är vänstarbacksplatsen inte idealisk för varken Lund eller Turunen. I dagsläget är det Hjalmar Jonsson som ska spela om man ska gå efter vem som är den mest naturlige vänsterbacken. Å andra sidan har han mer eller mindre fått stå åt sidan nu under hösten vilket får en att fundera kring JO’s förtroende för ”Hjalle”. Men säga vad man vill om Hjalles kvaliteter (vissa kanske föredrar ”bristen på dem samma”), Hjalmar lär hänga med ett tag till, han känns åtminstone inte som någon som är i farozonen för att skeppas bort. I vilket fall som helst känns vänsterbacksplatsen mer oviss än på länge.

Bubblare:

Elfar Freyr Helgason (mittback) och Hjörtur Logi Valgarsson (vänsterback) kommer den här veckan träna med övriga laget och provspelet avslutas med träningsmatchen mot Odense på fredag. Huruvida någon av dessa herrar kommer finnas med i spekulationerna kring backlinjens utformning återstår att se. Håkan Mild uttalade sig nyligen om att det skulle bli svårt att ta in en mittback om Ragnar blir kvar, däremot avfärdade han inte möjligheten att en vänsterback fortfarande kan plockas in.

Summa summarum: Vår backlinje nästa år kan se hur fan ut som helst!

Försvarsspel som i skräckslagen pojklagsfotboll

MATCHANALYS. Blåvitt spelade mot ett skitlag i går, ha inga illusioner om något annat. Sorgligt nog uppträder Blåvitt även de som ett skitlag så fort de spelar på en annan arena än Gamla Ullevi. Så motståndet spelar liksom ingen större roll. Försvarsinsatserna vid bägge baklängesmål är så pinsamt usla att jag tror IFK Göteborgs P12-lag hade gjort det bättre.

Att spela så räddhågset är inte acceptabelt.
Det var rena farsen att se vårt agerande i defensiv box i går.

För andra matchen i rad drog vi på oss en utvisning, då Ragnar Sigurdsson hade käkat lite för mycket krossat glas till frukost. Men det blev inte direkt avgörande för matchens utgång. Lillgamle Hjalmar Jonsson gick dessutom och skaffade sig en avstängning genom att dra på sig ännu ett gult kort så nu ska det bli riktigt spännande att se vilken fantasifull lösning som Jonas Olsson och Stefan Rehn kan hitta på för att fortsatt hålla Karl Svensson utanför laget. Nu när de två ordinarie mittbackarna är avstängda.

Under matchen i går spekulerade jag och en polare i vad som faktiskt meddelas i den handsfree som Jonas Olsson ständigt har i sitt öra. I den andra änden av denna telefonförbindelse sitter som bekant Teddy Olausson, uppe på läktaren. Där ifrån kan han få en "örnblick" över spelplanen och sedan förmedla vilka taktiska förändringar som kan ligga nära till hands, ner till bänken. Men tänk om Teddy inte pallar med att berätta vad han ser, det blir ju aldrig några förändringar ändå, utan helt enkelt flippar ur? Samtidigt måste Jonas hålla masken och låtsas som allt är allright - när Teddy sjunger fyllevisor och drar fräckisar i hans öra...

För något måste ju störa koncentrationen på vår bänk och det helt brutalt.
Annars är väl ingen tränare så passiv i ett underläge som JO är, var och lär fortsatta att vara.

Låt oss se över baklängesmålen. Blåvitt bjuder på två gånger pojklagsfotboll som är direkt skrämmande att se "på den här nivån". Spelare som bara står och dräller på sina hälar, kollar på boll och undrar vem som ska göra något åt situationen. Hjalmar Jonssons "insats" vid 1-0 och Erik Dahlins "insats" vid 2-0 är skolexempel på hur försvarsspel inte skall bedrivas. De ser rädda ut, de saknar pondus, självförtroende och motståndarna äger deras straffområde.

Vårt försvar bara tappar tvålen och tar emot konsekvenserna.

1-0.

2-0.

Det börjar bli ihåligt med de ständiga bortförklaringarna från tränarstaben. Om det inte är så att tränarna skyller på att de själv fegade så rasar de mot att spelet inte håller för den här nivån. Ändå får samma killar spela vidare, killar som begår väldigt enkla misstag och som inte glänser för någon annan än Jonas Olsson. Som chef för spelverksamheten bör han ju ändra på de saker han inte anser sig fungera? Men trots idoga laborerande under säsongen får han ingen ordning på den trupp som faktiskt rankas som en av de starkaste i ligan.

Men när vi ser hur Elmar Bjarnason snubblar på bollen för femte anfallet i rad, hur Jakob Johansson lägger ännu en passning bakom sin medspelare, hur Erik Lund vet att han saknar vänsterfot och bromsar upp spelet i stället för att rusa längs kanten eller märker vid den tredje nicken rätt upp i luften att Stefan Selakovic har en dålig dag - måste väl tränarna vara de som agerar och bryter dessa negativa spiraler. För vem ska ändra på det hela om inte bossen?

Bortförklaringar ger inga mål, inga poäng i tabellen. De ger bara en besk eftersmak.
Och den smaken har vi tvingats vänja oss vid i år.

Djurågdens IF - IFK Göteborg, 1-0

ANALYS. Det där var ta mig fan det sämsta försvarsspel jag någonsin har skådat. Man ska ju inte hänga ut enskilda spelare, men:

Adam Johansson, Ragnar Sigurdsson, Erik Dahlin och Hjalmar Jonsson...

...vad sysslar ni med på 1-0?
Vad fan tänker ni på? Tänker ni alls? Sorgligt!

Fortsättning följer, under måndagen.