Hjälp polisen att identifiera rånarna!

Försvarsspel som i skräckslagen pojklagsfotboll

MATCHANALYS. Blåvitt spelade mot ett skitlag i går, ha inga illusioner om något annat. Sorgligt nog uppträder Blåvitt även de som ett skitlag så fort de spelar på en annan arena än Gamla Ullevi. Så motståndet spelar liksom ingen större roll. Försvarsinsatserna vid bägge baklängesmål är så pinsamt usla att jag tror IFK Göteborgs P12-lag hade gjort det bättre.

Att spela så räddhågset är inte acceptabelt.
Det var rena farsen att se vårt agerande i defensiv box i går.

För andra matchen i rad drog vi på oss en utvisning, då Ragnar Sigurdsson hade käkat lite för mycket krossat glas till frukost. Men det blev inte direkt avgörande för matchens utgång. Lillgamle Hjalmar Jonsson gick dessutom och skaffade sig en avstängning genom att dra på sig ännu ett gult kort så nu ska det bli riktigt spännande att se vilken fantasifull lösning som Jonas Olsson och Stefan Rehn kan hitta på för att fortsatt hålla Karl Svensson utanför laget. Nu när de två ordinarie mittbackarna är avstängda.

Under matchen i går spekulerade jag och en polare i vad som faktiskt meddelas i den handsfree som Jonas Olsson ständigt har i sitt öra. I den andra änden av denna telefonförbindelse sitter som bekant Teddy Olausson, uppe på läktaren. Där ifrån kan han få en "örnblick" över spelplanen och sedan förmedla vilka taktiska förändringar som kan ligga nära till hands, ner till bänken. Men tänk om Teddy inte pallar med att berätta vad han ser, det blir ju aldrig några förändringar ändå, utan helt enkelt flippar ur? Samtidigt måste Jonas hålla masken och låtsas som allt är allright - när Teddy sjunger fyllevisor och drar fräckisar i hans öra...

För något måste ju störa koncentrationen på vår bänk och det helt brutalt.
Annars är väl ingen tränare så passiv i ett underläge som JO är, var och lär fortsatta att vara.

Låt oss se över baklängesmålen. Blåvitt bjuder på två gånger pojklagsfotboll som är direkt skrämmande att se "på den här nivån". Spelare som bara står och dräller på sina hälar, kollar på boll och undrar vem som ska göra något åt situationen. Hjalmar Jonssons "insats" vid 1-0 och Erik Dahlins "insats" vid 2-0 är skolexempel på hur försvarsspel inte skall bedrivas. De ser rädda ut, de saknar pondus, självförtroende och motståndarna äger deras straffområde.

Vårt försvar bara tappar tvålen och tar emot konsekvenserna.

1-0.

2-0.

Det börjar bli ihåligt med de ständiga bortförklaringarna från tränarstaben. Om det inte är så att tränarna skyller på att de själv fegade så rasar de mot att spelet inte håller för den här nivån. Ändå får samma killar spela vidare, killar som begår väldigt enkla misstag och som inte glänser för någon annan än Jonas Olsson. Som chef för spelverksamheten bör han ju ändra på de saker han inte anser sig fungera? Men trots idoga laborerande under säsongen får han ingen ordning på den trupp som faktiskt rankas som en av de starkaste i ligan.

Men när vi ser hur Elmar Bjarnason snubblar på bollen för femte anfallet i rad, hur Jakob Johansson lägger ännu en passning bakom sin medspelare, hur Erik Lund vet att han saknar vänsterfot och bromsar upp spelet i stället för att rusa längs kanten eller märker vid den tredje nicken rätt upp i luften att Stefan Selakovic har en dålig dag - måste väl tränarna vara de som agerar och bryter dessa negativa spiraler. För vem ska ändra på det hela om inte bossen?

Bortförklaringar ger inga mål, inga poäng i tabellen. De ger bara en besk eftersmak.
Och den smaken har vi tvingats vänja oss vid i år.

Djurågdens IF - IFK Göteborg, 1-0

ANALYS. Det där var ta mig fan det sämsta försvarsspel jag någonsin har skådat. Man ska ju inte hänga ut enskilda spelare, men:

Adam Johansson, Ragnar Sigurdsson, Erik Dahlin och Hjalmar Jonsson...

...vad sysslar ni med på 1-0?
Vad fan tänker ni på? Tänker ni alls? Sorgligt!

Fortsättning följer, under måndagen.