Nästa anfallsvapen - flytta in Sana i mitten?

RAMBERGSVALLEN/ANALYS. Visst, nu har Blåvitt vunnit en match och alla är glada. Men det är långt kvar till att det råder ordning på torpet. I paus är IFK Göteborg ett grått, oinspirerat och håglöst lag som verkar rädda för att tala med varann ute på planen. Tränaren ställer upp med en elva där bägge yttrarna i första hand bromsar ner spelet, lirar med åtta-nio, varför inte fjorton touch på bollen och där mittförsvaret stundtals liknar rena hönsgården. Samtidigt har vårt så meriterade innermittfält problem att slå enkla pass och ytan mellan defensiva mittfältare och forwards är så stor att Titanic hade fått plats där.

 Men så byts Hannes Stiller in.

Det är alltid lätt att säga "I told you so" när man inte dokumenterat detta, men i paus stod jag bland polarna och propagerade för tre förändringar i laget. Dels ville jag ha in Hannes Stiller för att skapa en ny dimension i laget, där vi fick in en centertank som stångades i luftdueller, som vann förstabollar som sedan Hysén kunde hugga på och visade lite mentalitet. Sedan ville jag ha in Stefan Selakvic till höger - för att ge oss ytterligare en dimension med inläggsspel och överlappningar längs högerkanten. Mitt tredje förslag tar jag med mig till framtida matcher, nämligen att flytta in Tobias Sana som central mittfältare.

Nu höll Stahre med mig på två av dessa punkter. Dels blev spelet mycket mer varierat så fort Stiller kom in. Det går att älska Robin Söder i all oändlighet, men när vi har Hysén, Söder och Sobralense som våra tre offensiva pjäser blir spelet väldigt lättläst och helt beroende av individuella prestationer från Sana och Sobra. Kommer inte ett maginummer från höger eller en perfekt passning från vänster - så har vi två killar som spelar med alldeles för många touch på kanterna. Med Stiller i boxen har vi fortfarande kvar möjligheten att spela i djupled på Hysén, vi kan förvänta oss en mot en utmaningar från vänster med Sana, stötar uppåt från Farnerud i mitten och nu även möjligheten att skicka luftbollar in mot en vilt stångande gammeltjur vid namn Hannes.

Sedan fick Sella komma in och briljerade förvisso inte jättemycket, men avgjorde matchen med sin straff. Utan Selakovic till höger blir vårt ytterspel där stelt, där lagets enda försvarsmässiga speedkula ångar framåt - men saknar understöd från Sobralense eller Söder, bägge i grunden centrala anfallare av olika slag, vars natur är att dra sig in mot mitten. Selakovic stannar kvar, erbjuder passningsvägar, vägg-alternativ och drar isär motståndarnas försvar.

Så Sana in i mitten? Vad menar jag med det? Jo, Tobias Sana är en "gudabenådad" fotbollsspelare med en med allsvenska mått mätt unik förmåga att se passningsvägar. Vid flera tillfällen kommer han in centralt och spelar fram våra anfallare till lägen som nästan genererar mål. Närmast med sin chipp till Tobias Hysén (och vilken mottagning, wow!) som friställs med "Krickan" i Häckens mål, som i sin tur gör en jätteräddning. Till vänster kommer Sana i viss mån till sin rätt, men blir samtidigt en bromskloss i de snabba anfallsmomenten. Med det menar jag att Sana kan slå de perfekta passningarna, eller ta sig runt på kanten för att hitta en väg in i mitten - men blir lika många gånger stående med boll i ett läge där motståndarnas försvar hinner samla sig. Nu är det ju uppenbart att Stahre bygger sitt lag kring de två defensiva mittfältarna Farnerud och Haglund - bägge kvalitativa fotbollsspelare - men de saknar den offensiva instinkt som Sana besitter.

Därför skulle ett effektivt anfallsvapen kunna vara just att byta om lite i laget, särskilt i matcher där vi jagar en kvittering eller seger. Flytta då in Sana centralt, dra upp islänningen på vänster ytter och ner mer Farnerud eller Haglund som mittback, samtidigt som Hjalle stiger ut till vänster. Alla spelare från vänsterback, via vänster ytter och innermittfält till ena mittbacken rör sig helt enkelt ett steg åt höger - modell volleyboll.

Nej, jag tror inte Stahre kommer göra sådana rockader särskilt ofta, han är en återhållsam tränare på det sättet. Men att utesluta möjligheten för att ta tillvara Sanas passningsskicklighet och förmåga att söka sig till ytor bör inte förkastas. Som vänsterytter löper han i dag över hela banan för att jaga boll, men när han väl får den (och han får den ofta!) så blir det lätt lite för stereotypt rörelsemönster framför honom. Det är inte lätt att spela instick mot forwards, hur rörliga de än är, om det står åtta spelare mellan bollhållare och potentiell avslutare.

Ärligt talat vet jag inte vad BK Häcken sysslar med i andra halvlek. De tappar helt initiativet och det är delvis för att Blåvitt börjar lyfta upp laget, framför allt Farnerud löper säkert dubbelt så många meter som i första och Haglund börjar vinna ännu fler av 50/50-duellerna, varpå Blåvitt äter upp motståndet. Samtidigt märks det att Stiller är en killer, för med lite flyt hade han stänkt dit ett mål på första stolpen och blivit matchhjälte. Får han speltid med den här formen och inställningen så är IFK Göteborg som helhet ett bättre lag. Men det förutsätter även att kapten Tobias Hysén fortsätter att leda med exempel. Han är nere i backlinjen och bryter passningar, löper över enorma ytor och visar sin omgivning vad som krävs för att vinna matcher. En inspiration att se, även om det saknas flera snäpp till EM-formen.

Däremot är det en bristande kommunikation i laget vid flera tillfällen. Spelare som ser att lagkamrater kommer bli överrumplade av motståndare skriker inget, spelare slår kortpassningar mellan varann hör inte en signal från en annan medspelare som har perfekt läge att få bollen och enkla misstag begås gång på gång. Även passningsspelet i sidled har en del att önska. Vid flera tillfällen bromsas anfall upp av rent horribla passningar som går bakom medspelare, så att kontringslägen rinner ut i sanden. Så det finns mycket att leva upp till.


Jag noterade att Kjetil Wæhler sa "Vi är trots allt inte Barcelona" till en av kvällstidningarna inför "Bottenslaget" (den snodde jag på alltid lika sunkigt charmiga Whoopsi Daisy). Nej Ketil, det är ni inte. Ni är Real Göteborg. Och därmed kommer inte en seger på fem vara nog för att få lugn, för visst märktes det på spelarnas jubel vid slutsignalen att de nu hoppades på att få andas ut lite? Det doftade snarare lättnad än segerglädje på många håll, med alltid taggade Hysén och ungdomligt hysteriska Sana som undantag.

Först efter ytterligare två, kanske tre raka segrar kan ni börja känna att pressen att akutprestera lättar en aning. Så glöm bort första halvlek och tänk på det mesta från andra. Det går att vinna fotbollsmatcher med annat än drömfotboll, som kamp och vilja. Klyschan är välanvänd, men när det kommer till domslut och "stople ut" så är karma en bitch. Den här gången för Häckens del. Blåvitt fick en straff som inte var galet solklar och hade flyt med en stolpe ut i ett läge där John Alvbåge var halvvägs upp på Ramberget samtidigt som lädret fick stolpen att plinga till. Det som går emot ett lag i vissa matcher går med dem i andra.

I morgon blir det roligt att köpa tidningen och läsa om den efterlängtade segern. Och sedan börja ladda om till nästa kraftprov - för fem poäng efter fem matcher är fortfarande ett snitt som ligger klart under godkänd nivå för det här laget. För den här föreningen. Eller som Stahre sa i SVT: "Jag har förtjänat fler poäng i de matcherna än jag har fått." Som tur är har vi elva killar som hjälpte till att förbättra den statistiken på Rambergsvallen. Nu får vi hoppas att de ställer upp med själ och hjärta även framöver.

Förresten, Tobias Sana, skriv på ditt nya kontrakt. 
Annars blir jag arg på dig. Och så kan vi ju inte ha det?

Spelare, ledare - ta ert historiska ansvar!

Slut på gulligullet?

SMEKMÅNADEN ÄR ÖVER. Säsongen 2012 skulle bli Blåvitts storslagna comeback. Nyförvärven avlöste varann som regnskurar över Borås och Stockholmspressen var snabb med att döpa om laget till "Real Göteborg". Men i morgon spelar detta stjärnornas hopkok sin femte allsvenska match för säsongen och saknar fortfarande det enda som spelar någon som helst roll i den här sporten - en seger.

Eftersom förhållandena för den här säsongen är rätt speciella, med en ur-AIK:are som tränare och allt, har de blåvita supportrarna slagit knut på sig själva i försöken att legitimera lagets - och därmed sin egen - existens. En "vi mot världen"-attityd frodas redan bland en del supportergrupper och det finns ett annat allsvenskt lag som i alla fall jag förknippar med den typen av mentalitet. Och för varje förlust, domartabbe eller annan motgång gräver denna typ av fans ner sig lite djupare i sina skyttegravar.

"Blåvitt är bäst e-g-e-n-t-l-i-g-e-n och det är 
alla andra som är dumma som inte fattar det", typ.

Därför är det en extra intressant match som väntar på måndagskvällen. Efter en briljant start på årets allsvensk tror "alla" att hajplaget Häcken kan köra över Blåvitt på Rambergsvallen. "Ett kvickt anfall möter ett långsamt försvar" och allt vad det nu kan heta. Men precis därför har Blåvitt för en gångs skull allt att vinna! Till skillnad från de första fyra omgångarna där IFK Göteborg - helt i sin ordning - varit storfavoriter som underpresterat är ordningen nu den omvända. Ett BK Häcken i medvind bör ha lekstuga med ett IFK Göteborg i kraftig motvind.

Nu är naturligtvis inte fotbollen så enkel. Om underdogen alltid hade haft stor chans att vinna skulle vi inte ha ett dussintal storlag som i princip prenumererar på slutspelsplatserna i Champions League. I så fall hade Åtvidaberg tagit hem Allsvenskan. Men vänta nu, leder inte de ligan just nu? Oj, då föll det med. Fotboll är en fruktansvärt ologisk sport och trender går att analysera i all evighet, men den gamla klyschan "inställning besegrar kunnande" är alltid värd att damma av.

Så för att få utväxling från sitt lag, oavsett om man är en underskattad oförtjänt rik klubb á la BK Häcken eller en publik jätte med stor press på sig enligt modell Blåvitt, så vinner man inga matcher på gamla meriter. Eller nya. Matcher vinns genom 90 minuters stenhård vilja och förmåga att offra sig. Det räcker inte att börja forcera i matcherna när ett par minuter återstår, när en gnista tänts efter ett bortdömt mål eller en försvarstabbe som gett motståndarna ledningen.

IFK Göteborg måste börja förtjäna sitt rykte och göra det nu.

Förra året krävde supportrarna tränarens huvud efter fyra omgångar. I år har vi lika många segrar vid samma läge på säsongen. Det vanligaste svaret på en sådan jämförelse är "men i år har vi ett så mycket bättre spel" och det finns en poäng i detta resonemang. Men samtidigt är det farligt att sugas in i ett tänkande kring att det lossnar snart, speciellt om du är spelare eller ledare i IFK Göteborg. Ingenting sker av sig självt. Varje meter på det gröna fältet måste vinnas med en medveten satsning som grund. Meritlistor är fina i årsböcker, men helt värdelösa som ammunition mot ett heltaggat BK Häcken.

Därför är det hög tid för Blåvitt att vinna en match. Annars är ännu en säsong i högsta grad på väg att förloras. Som supporter är det fullt möjligt att ljuga för sig själv en hel säsong, för att det finns en stark inre vilja att tro på framgång - en vilja som övervinner allt annat. Men som spelare och ledare i IFK Göteborg förvaltar du en bit av ett historiskt ansvar om ära och framgång. Ett ansvar som den här gången går ut på en enkel sak, att vinna över BK Häcken. Så sätt fart, nu är smekmånaden över.

Här visar BK Häcken sin korpnivå som klubb

BK FAIL. BK Häckens sportchef Sonny Karlsson drömmer om att växa ikapp IFK Göteborg. När drygt 6000 blåvita kom på besök till Rambergsvallen stod det dock klart att Häcken befinner sig på korpnivå än så länge. Två minuter efter matchstart stod minst 500 personer utanför sittplatsentrén och drömmaren Sonny fick ställa sig och riva biljetter.

Precis som förebilden Håkan Mild brukar göra på Gamla Ullevi varje vecka.
Noooooooooooot.

"Därför förlorade Blåvitt på Rambergsvallen i dag"

BORTFÖRKLARINGAR. I dag spelar Blåvitt mot BK Häcken, på skräckarenan Rambergsvallen. Vi vet ju av tradition hur de flesta av dessa matcher slutar så – trots att Sella är tillbaka – vi måste förbereda oss inför det värsta tänkbara. Och sedan säsongen 2010 har IFK Göteborg doktorerat och skrivit en massiv avhandling på området "bortförklaringar i samband med förlustmatcher" vilket gör att jag vill hjälpa Jonas Olsson, Håkan Mild och gubbarna på traven.

Vid förlust på Rambergsvallen är det inte Blåvitts fel, det är...

...spårvagnarnas fel. Det sanslösa oljud som kommer från de slammrande vagnarna längs Hjalmar Brantingsgatan. Hur ska någon kunna koncentrera sig på att spela fotboll i det oljudet? Speciellt när de italienska vagnarna kommer, då det ju är allmänt känt hur störiga de är. Skandal att Västtrafik och Göteborgs Spårvägar tillåter sådant oljud i ett civiliserat land.

...målramens fel. Det finns obekräftade uppgifter om att målramen på Rambergsvallen är hemsökt av onda andar, något som manifesterades väl när Blåvitts dåvarande målvakt Sören Järelöv helt oförklarligt sprang rätt in i stolpen under ett derby för många år sedan. "En av stolparna började plötsligt psyka mig", sa en skakad Järelöv i samband med förlusten.

...idioternas fel."Dom sa att allt var gudarnas fel, dom sa att allt var judarnas fel, dom sa att allting var den blöta sommarens fel, dom sa att allting var den jävla domarens fel, men jag vet vem som driver sitt spel, allt är idioternas fel." - Dan Berglund.

...Rambergets fel. Totalt icke sheng fui att ha stadens största berg precis vid arenan. Vem ska kunna känna rätt energier i luften under sådana vansinniga förutsättningar?

...Rambergsvallens fel. "Men vi vinner ju aldrig här på Rambergsvallen!"

...McDonalds fel. Sedan ett par år är IFK Göteborg vana vid att ha Max vid arenan. Nu ska de plötsligt ställa om till att ha McDonalds vid arenan. Var ska spelarna äta före match? Var ska de äta i paus? Var ska de äta efter matchen? Big Mac är sämsta tänkbara kost för ett lag som lever på Max-mat. Så McDonalds bör verkligen ta sitt ansvar för den negativa inverkan de har på Blåvitts förutsättningar.

...motvind i spelargången. Blåvitt är vana vid medvind inomhus.

...tv:s fel. Mannen på tv sa att spelarna skulle sitta kvar framför tv-apparaten.

...Allsvenskans fel. Fotboll ska spelas för att det är skoj! Det är så omoget att räkna hur många mål lagen gör och dessutom hålla på med tabeller och skit. Vi lirar för att det är det bästa vi vet, inte för att vinna.

...djurens fel. En sork sprang förbi Rambergsvallen under matchen.

...sjukdomarnas fel. Halva Blåvitts trupp har varit sjuk i veckan. Dessutom var de hos tandläkaren i går och har ont i munnen. Därmed har uppladdningen varit katastrofal. Hade Jakob varit frisk i veckan hade vi vunnit mot Häcken. Och troligtvis Champions League med.

...solens fel. Enligt YR.no ska det bli uppemot 17-18 grader på Hisingen i dag. I början av april. Det är ett klimat som de blåvita inte alls har någon vana av, tvärtom brukar vi ha tjäle i marken under den här perioden av året och spela i Royal League bakom massiva snövallar. BK Häcken har sannolikt hyrt in det kinesiska luftvapnets väderstörningsteam som stoppade alla oväder i samband med Peking-OS. Detta är ett uppenbart sabotage av de naturliga förutsättningar (storm, hagel, vågrätt regn) som Blåvitt normalt spelar som bäst under. Värmebölja är inget för Blåvitt. Och spelarnas ögon tål definitivt inte sådant starkt solljus som det är på Hisingen.

Och funkar inget annat kan vi alltid återvända till favoriten från 2010 och konstatera att allt är...
...gräsmattans fel. Nu när Blåvitt äntligen fått lira en (förlust)match på riktigt gräs på Gamla Ullevi tvingas vi tillbaka till en åker på Rambergsvallen. IFK Göteborg vill spela champagnefotboll och det går naturligtvis inte när vi tvingas spela på en plan vars enda skötsel består i att ett par vilda getter släpps ut på brunbete.

Det 64:e skälet att åka till Hisingen

INVASION HISINGEN. Jag bor på Hisingen, på samma hållplats där Supporterklubben Änglarnas nuvarande ordförande håller till. I mitt bostadsområde bodde Glenn Strömberg när han släpades hem från BB en tidig januarimorgon 1960 och Glenn Hysén tog sina första stapplande steg några hållplatser inåt denna landets fjärde största ö. Spelare Bengt "Fölet" Berndtsson några av sina första matcher ute i Backaklubben Hisingstad, tvillingbröderna Thomas och Andreas Ravelli bodde i ett höghus i Brunnsbo när de flyttade till Göteborg och den mer nutida ärkeängeln Dennis "Cliff" Jonsson brukade sparka boll på "Granhäcken" i Bäckebol när han var liten. Jag kan fortsätta rabbla gubbar till den här listan hela helgen lång om någon vill, men jag skiter i det då min poäng är enkel.

Detta är änna en blåvit ö.

Sen kan flanarna på nya Häckenborg, i folkmun benämnd som "Den andra skinkan", betala hur många dollars som helst ur den välfyllda Gothia-kappsäcken till reklambyrån Miami för att formulera ihop ännu en märklig uppföljare till deras i dag klassiska (och rätt rejält utskrattade) pizzakartongskampanj från något år tillbaks i tiden. Men ingen kan lära en gammal hund att sitta.

Precis som på fastlandet föds man med Blåvitt, Gais eller Öis även på Hisingen, vare sig man vill eller inte. Det bara är så när naturen har sin gång. Och oftast är det faktiskt Blåvitt.

Så lyssna på följande stockholmare...


...och ignorera henne sedan. Det enda skäl vi behöver för en tripp genom "tian" eller över broarna till Göteborgs Manhattan är här på söndag. Då spelar Blåvitt på Rambergsvallen. Det brukar gå åt helvete, diverse Häcken-lirare brukar få sina genombrott i de här matcherna, reservkeepers vi släpat över från Gais brukar göra självmål och vädret har en tendens att visa sin absolut mest helvetiska sida. Så förutsättningarna är det jävligast möjliga, men det där spelar ingen roll.

Invasion Hisingen är här.

Nu för tiden är det trend bland en grupp på drygt 30 gangsterungar i Hisings Backa att härja och bränna allt de kommer över när Hisingspolisen varit så "hemsk" att de mosat någon i deras kriminella umgängeskrets. Men vad är en brinnande bil mot det absoluta mayhem som Blåvitt brukar lämna efter sig? Inte särskilt mycket. Här är en autentisk filmupptagning på eftermälet av IFK Göteborgs besök på den stora ön här om året:



Om ni tycker jag var löjlig nu så kan ni faktiskt få något de facto autentiskt från Hisingen att kika på. En lång rödhårig kille som kallades "Krickan" var målvakt i mitt pojklag (ja, jag spelade i BK Röva back in the day) när vi var mindre. När vissa av oss lade ner fotbollen och började intressera oss för skola, supporterkultur, öl, tjejer, och att skriva vår generations stora novell (inte nödvändigtvis i den ordningen) – lirade han och ett par killar till vidare och hamnade till sist i BK Häckens A-lag. I dag är han den ende av dem som är kvar i klubben och jag kan inte mer än beklaga att Källqvist tid på Rambergsvallen förvandlat honom till en sådan kallblodig mördare. 1.30 in i följande film erkänner han iskallt, utan att darra på rösten, vilken slakt han begått på sina husdjur.



Så nu när det inte är ett öga torrt i läsarkretsen måste vi röra oss vidare till lite mer lättsamma ting. Om någon av er skulle få för er att ta ett första vårdopp i Kvillebäcken, Svarte Mosse eller Slätta Damm varnar vi er skarpt för den skitnödiga Hisingemåsen...



När det kommer till motståndarens fans, ja det vi normalt brukar beskriva och tala om i termerna "Know your enemy" så kan vi berätta att de finns. De är inte många, de är inte riktigt friska, men de stryker omkring här bland häckarna. Under VM i Tyskland fick dock en paparazzifotograf en unik filmsnutt på dem samlade och jag varnar er – det finns viss risk för att bli dövstum av att se detta videoklipp.



Och till sist, om någon nu mot förmodan undrade, ja, Samhall har verksamhet även på den här sidan Älva...

En Häcken-snubbe som "skämmer ut sig"

ANALYS. Ovanstående rader kommer från ett pinfärskt matchsammandrag på Stampen Fans Häckensida "Sektion G". Den här så kallade analysen görs timmarna efter att BK Häcken fått sig en A-B-C/1,2,3-lektion i ämnet fotboll, på sin egen hemmaplan, mot Blåvitt.

De har just blivit förnedrade med 1-5 och svarar med att kalla Blåvitts målvakt Marcus Sandberg klantig och säga att han "fortsatte att skämma ut sig". Förlorarsidan i en 1-5 drabbning gör den slutsatsen. Hur skulle de då beskriva sin egen keeper, som släpper in fem mål?

Får han då beskrivas som en mycket dålig, värdelös, eländig, bedrövlig, uschlig, uslig, bristfällig, undermålig, klandervärd, förkastlig, miserabel, erbarmlig, ynklig, arm, kass, skral, sketen, tarvlig, gemen, lumpen, nedrig , slem målvakt? Jag bara undrar.

Dokument: Rambergsvallen vid 1-0 till Häcken.

DOKUMENT. Hur det gick sedan vet vi alla. Ett lag i Götet.