Matchtankar - Degerfors hemma (borta!), 21/2

ANALYS. Då var vi här igen. Ni. Jag. Oss. Och mina andra jag. Den populistiska och opportunistiska falangen av övervintrade 30-plussare, som på någon sorts maniskt manér återkommer och uppstånder på samma sätt likt fågel Fenix och några andra religiösa hittepåväsen en gång om året. Bloggaren. Den blåvita tyckaren. Ett utdöende släkte, vad det verkar, som fått sätta artens överlevnad till prov emot de stora och flashiga poddkollektivens och hemmameckade periscopesändningarnas nytidstörstande klickjagande anlete. Skit samma. Oppositionen, den blåvita, anno 2016 är härmed igångsatt.

En entusiastisk skara slöt upp på nån sorts sportbar på Wieselgrensplatsen, habil och ganska lagom tillförseende mot eftermiddagens tävlingspremiär mot anrikt motstånd i form av Degerfors. Själv var jag mest euforisk över att få se stan för ovanlighetens skull, och även med det, få smaka lite kolsyrad humleblanding. Med det även få språka lite med Glenn, första gången i år. Allt upplagt för katastrof med andra ord.

Överraskades lite av Bravidas intimitet. Jävlar vad liten den skitarenan är. Även om jag måste erkänna att det ändock på nåt sätt kändes lite gemytligt och mysigt, och från min position på mittersta ståplats, åtminstone kändes att vi skapade ett jävligt bra tryck, även om inga publikrekord slogs. Plast, betong, hisingen och fan hans moster därtill, måste ändå medges snäppet bättre än Valhalla, alla traditioner till trots.

Emellertid, allt blev ju ändå som man hade förväntat sig. Katastrof. Nej, självklart är inte ett ett mot fucking jävla Degerfors ett helt katastrofalt resultat (minns 2-2 mot Trollhättan, och vi vann hela skiten), men det får en ändå att falla in i det där gamla vanliga bittra "modet", som på något sätt gjort sig påmint åtminstone en eller två gånger de senaste säsongerna sedan 2007... Eller jo. Ett ett mot Degerfors är fanimej under all kritik. Vårt mål görs av (Köng!) en debuterande Ragnaradept och inte så mycket mer än det skapas framåt. Förutom några missar av Sören och lite halvchanser av Sköld, som absolut inte tog chansen. Återigen är det offensiven som står ut och gör sig märkvärdig. Trots att vi fått hem Glenns pojk. Jag vet inte vad det är.

Nej, det är inte enbart anfallsparet och det direkt offensiva spelet som sådant som hängs här och nu. Det är inte heller den något trötta och tämligen halvmediokra högerbacksinsatsen från vår med dagen blivande 33-åring (skönt att krisa några månader efter honom) som är orsaken till att vi bara lyckas få ett ett i denna match, det är mer än så. Vad det är? Ja, många saker. För att förenkla och minska risken för mer ordbajseri än ni redan utstått såhär långt avslutar jag min analys med någon sorts punktform.

* Vi sätter inte våra chanser (typ Sören).
* Vi står på linje i mittfält och anfall. Får inget som helst djupledsspel.
* Med ovan punkt, vi spelar mest i sidled i anfallsspel genom mittfält.
* Vi skjuter i vanlig ordning inga skott utifrån.
* Vi är tämligen kalla i matchen generellt sett, och åker på den gamla devisen, även om den inte stämmer fullt ut, "motivation slår klass".
* Vad man än tycker, anfallsspelet på högerkanten är inte alls detsamma utan Emil.

Återigen. Ingen ko på isen än. Allt är inte kaos och panik. Vi har inte åkt på några korsband eller för den delen spelat noll noll mot BP. Däremot. Kryss mot ett lag från Degerfors, var det nu ligger, det känns lite tråkigt.

Men visst, vi är ju bara i februari, och, det kan ju bara bli bättre. Eller nåt. Kul som fanken med match i alla fall.

Några korta då:

+ Hjörtur! Go jävla hemmadebut ändå. Köng.
+ Det var inte så kallt som det hade kunnat vara.

- Ja, ett kryss mot ett superettanlag är ju inte bra.

Nu är vi igång i alla fall. Och tröjorna är jävligt snygga. Trots allt.

Know your enemy: Häcken Hemma

Efter segern mot Malmö har vi nu slagit tre av de fyra guldkandidaterna. Två av segrarna har dessutom kommit på bortaplan. I fallet Malmö FF var det första förlusten för di blåe på hemmaplan. Två insläppta mål under samma hemmamatch är knappast något man är vana vid nere i Malmö, man hade bara släppt in två mål under de tolv tidigare matcherna. Med tanke på att vi bara tagit en seger på bortaplan innan Malmö-matchen var väl inte förhoppningarna om tre poäng allt för stora. Att det dessutom blir mål innan man knappt hunnit in på arenan gjorde det knappast bättre. Under matchen hade jag ovanligt svårt att skapa mig någon ordentlig bild av spelarnas  individuella prestationer. Har inte heller kunnat se matchen i efterhand. Mycket av det jag upplevde på plats skiljer sig enormt emot vad man kunnat läsa på nätet efter matchen.

Dels tyckte jag att Sobralense gjorde en sisådär insats, något jag verkar ha varit ganska ensam om baserat på vad folk skrivit på olika forum. Stiller tyckte jag knappt syntes förren han skarvade vidare Alvbåges utspark till Hysén. Så när DMK var på väg in var jag tämligen säker på att det var Stiller som skulle ut. Att det var Sella som gick ut hade jag inte mycket att säga om då inte heller han varit direkt lysande. I ärlighetens namn tyckte jag att man på individnivå gjorde en ganska medioker insats. Men det som förvånade mig mest var att Farnerud slog bort så mycket passningar som han gjorde. Att det regnade något enormt kan givetvis ha bidragit till det. Det som däremot var roligt att se var att Jakob återigen gjorde en bra match på innermittfältet. En gång är ingen gång brukar man säga. Mot Elfsborg var han riktigt bra, mot Gais var det lite si sådär och mot IFF IFF gjorde han återigen en riktigt bra insats.

Låter kanske negativ i texten, men sett till hela matchen så är jag oerhört nöjd. Att åka ner till Malmö och ta poäng är knappast någon enkel uppgift. Särskilt inte när läget ser ut som det gör nu. Malmö i en guldstrid och vi kämpar för att undvika kval. Lägg där till att Malmö inte förlorat på hemmaplan i allsvenskan sedan 24e maj förra året. Som om inte det vore nog så hade vi bara vunnit en match på bortaplan och det mot Häcken. Ingen seger utanför Göteborgs stad det vill säga. Det fanns alltså inte mycket som talade för en blåvit seger. Men när vi stod där med tre poäng efter 90 minuter så var bussresan på över tre timmar väl värd! Och det här med att stå i bar överkropp matchen igenom? Det kanske bara är jag, men jag tyckte det var svinkallt och behöll glatt min jacka på! Och tröja. Och t-shirt. Och halsduk. Kallt var ordet...

Vill även passa på att berömma Nordin Gerzic. Att trots lite speltid, något som ofta leder till sämre självförtroende, kunna gå in i ett avgörande läge ha såpass med självförtroende att ta frisparken i slutet. Och det efter bara ett par minuter på planen. Att han dessutom drar bollen i insidan stolpen är  jävligt synd, nu såg Stiller till att den fick det öde den förtjänade ändå. Men jag hade verkligen unnat Nordin att se den gå in direkt. Nordin är en spelare som växt mycket hos mig det senaste. Kanske inte som spelare, men som person med sin inställning. Trots skralt med speltid har han fortsatt köra på och när han blivit inbytt har han gjort det riktigt bra. Bidrar även med mycket energi på träningarna. Det gillas starkt!

Två guldkandidater avklarade, två kvar. En intensiv höst med på pappret oerhört svåra matcher. Att vi skulle möta samtliga guldkandidater under hösten var något jag verkligen bävade för, men som det hittills utvecklat sig så märker man att Blåvitt för tillfället är ett lag som gör bättre matcher mot bra lag. Av någon anledning har man oerhört svårt att slå "lättare" motstånd. Om man bara utgår från resultat i matcherna mellan topplagen och lägger till Blåvitt får man, om jag nu räknat rätt, en tabell som ser ut som följer.

En något haltande tabell men om man väljer att se till poängsnitt per match så kan man se att man hittar Blåvitt i topp. Vad det beror på är svårt att säga men min gissning är att det handlar om att Malmö, Elfsborg och Häcken alla är lag som satsar allt framåt och vill föra spelet. Det är något som verkar passa Blåvitt. Vi får väl se hur den här tabellen ser ut när säsongen är färdigspelad. Elfsborg är enda laget som har full pott på hemmaplan, men man har heller inte tagit någon vinst på bortaplan. Samband med att samtliga de övriga lagen spelar på gräs? Det är en sån där säsong där man får leta ljuspunkter. Och detta får väl ses som en sådan...

Det känns som att dagens startelva är ganska given. Med Emil Salomonsson tillbaka i truppen igen efter sin hjärnskakning lär han gå in på högerbackspositionen igen. Även om jag tycker att Allansson gjorde det bra senast mot Malmö så vill jag se honom högre upp. Och jag håller fortfarande Salomonsson som en bättre försvarsspelare. Målvaktsfrågan har det funnits en del frågetecken kring det senaste men efter matcherna mot Elfsborg, Gais och nu mot Malmö har dessa snarare utbytts mot till utropstecken. Alvbåge har varit riktigt bra sedan han kom tillbaka emellan stolparna. Kjetil och Bärs är givna. Återigen är vänsterbacksplatsen ett frågetecken. Logi är avstängd och Hjalmar gjorde sina första spelminuter på länge senast. Man kan tycka att det öppnar för Azulay, men det lär vara Hjalmar som får chansen.

Blåvitts dynamiska duo?

På innermittfältet är Jakob och Farnerud givna, jag tycker vi fått en bättre balans i laget sedan Jakob kom in på mitten. Han har ståt för ett par riktigt bra insatser och kompletterar Farnerud på ett bra sätt. Hysén kommer att starta ute till vänster och Sella lär ta högerkanten. Sella tycker jag gjord en halvtaskig insats senast och hade gärna sett Allansson där. Sobralense och Stiller får troligtvis fortsatt förtroende på topp. Med ett mål och en assist är det svårt att peta Stiller och det tycker jag absolut inte man skall göra!

Alvbåge

Salomonsson - Kjetil  - Bjärs - Hjalle

Sella - Jakob - Farnerud - Hysén

Stiller - Sobra

Häcken kommer likt Malmö gjorde senast att satsa allt framåt. Efter Elfsborgs och AIKs segrar igår så ligger pressen för första gången på Häcken att vinna. Det är oerhört viktigt att inte tappa poäng om man vill hänga med i toppen. Jag tror att man ser allt annat än tre poäng som en förlust även om det är en tuff match. Man har inga spelare avstängda och kan därmed välja på samtliga spelare som är friska och hela. I senaste matchen. 2-2 mot Helsingborg, fick man spela med Oscar Lewicki som mittback, något som tydligen märktes på planen. Lewicki har varit riktigt bra i de matcher jag sett honom spela. Han har en grym blick för spelet och ligger allt som oftast rätt i defensiven. Han är oerhört viktig i uppbyggnadsfasen för Häcken. 

Även om det skulle bli så att Lewicki skulle få fortsätta som mittback så finns det ändå gott om kvalité på Häckens mittfält. Man har Dominic Chatto, Martin Ericsson och nu senast Dioh Williams. När Lewicki får flytta ner ett steg känns laget väldigt framtungt och det kanske var därför man inte lyckades stänga matchen mot Helsingborg. Offensivt handlar annars spelet väldigt mycket om René Makondele och Waris Majeed. Ettan respektive tvåan i poängligan. Det är givetvis här det absolut största hotet finns. 

FRÅGETECKNET Var det guldfrossa som slog till mot topplagen i förra omgången? Samtliga lagen tappade poäng, nog för att Elfsborg och AIK kryssade mot varandra. Men hur många hade egentligen trott att både Malmö och Häcken skulle tappa poäng? AIK och Elfsborg visade under söndagen att det inte var något som höll i sig någon längre period. Men det satt långt inne för bägge lagen innan man vann sina respektive matcher. Är det svårare för Häcken att komma in på det vinnande spåret igen?

UTROPSTECKNET Häckens offensiv! Man har ett målsnitt på 2,3 mål per match. Man har gjort hela 55 mål på 24 matcher. Senast ett lag hade ett så högt målsnitt var när Kalmar vann 2008. Då gjorde man hela 70 mål under samma säsong. Det är främst  Waris Majeed med sin snabbhet som skapar målchanser för Hisings-laget. Tillsammans med Makondele har man gjort hela 42 poäng vilket är helt enormt. Det gäller alltså att få dessa två att göra sämre matcher än vanligt, ligga tätt och inte ge några ytor. Kjetil skötte det utmärkt mot Majeed i våras på Rambergsvallen. Förhoppningsvis löser han det även idag.

Måndagens måstematch

Måndagstankar. Om en vecka väntas sommarväder, och isen vi står på har aldrig varit tunnare än nu. Flertalet kamrater känner säkert i någon mån som jag. I tider då skillnaden mellan att snöra på sig ett par dykarskor eller ett par sneakers på måndag morgon inte enbart kan beräknas med en ekvation vars beståndsdelar är en boll och räckvidden för Hannes Stillers panna i förhållande till samma Hannes Stillers onsideplacerade kropp, då upplöses allt som oftast de fasta punkternas opposition för mig; och jag finner mig svingandes fram och tillbaka likt pendeln i Poes klassiska novell, bara det att den som ligger på inkvisitionens tortyrbräde också är jag; ytterst medveten om att detta mitt okontrollerbara pendlande säkerligen hotar att ta kål på mig.

Jag tror att den mänskliga benägenheten att bygga upp svaren på frågor i dikotomiska termer handlar om att modellen erbjuder ett system som är å ena sidan överblickbart, och å andra sidan navigerbart i den mån att det rymmer en möjlighet till opposition och differentiering mellan det som är och det som inte är. En råtta är inte en ängel. En förlorare är inte en vinnare. Framför allt är det som är negativt inte positivt. Visst kan man argumentera för att det finns såväl Stahrar som oavgjorda matcher och realistiska synsätt som gör sitt bästa för att fickparkera mellan den dumdristige optimisten och den gråtrista pessimisten; men jag vill mena att dessa företeelser oftast kan beskrivas som åtminstone lite närmre belägna antingen den ena eller den andra sidan av en tvåsidig skala. De verkliga anomalierna är få, men desto mer igenkännliga genom den oro och de magsår som de ofta medför.

I nästa match möter vi Göteborgsregionens i särklass mest anatomiska lag, åtminstone vad gäller namnet. Jag tänker inte försöka förutsäga resultatet utan nöjer mig med att upprepa det som redan har sagts av många. Sett till det spel vi har presterat över 358 minuter (jag tar mig friheten att exkludera agerandet kring Syrianskas och Norrköpings ledningsmål), så borde vi ha en chans. Sett till de resultat vi har presterat så är vi mer rökta än samtliga fimpar på Andra Långgatan.

Blåvitt anno 2012 är så här långt definitionen av en anomali. Guldskimrande ögonblick har varvats med gott om vingklippta ageranden. Om det är någonting som jag önskar mig av mina änglar, vid sidan av framgång, så är det klara besked. Jag vill se en seger så odiskutabel att inget frågetecken undkommer sträckbänken. Faktum är att allt annat än en vinst skulle kunna förpassa orden "All in!" till samma komposthög där "Vi gjorde en bra match..." redan ligger och ruttnar.

När jag går till Rambergsvallen på måndag kväll så går jag för att se en måstematch.

Det 64:e skälet att åka till Hisingen

INVASION HISINGEN. Jag bor på Hisingen, på samma hållplats där Supporterklubben Änglarnas nuvarande ordförande håller till. I mitt bostadsområde bodde Glenn Strömberg när han släpades hem från BB en tidig januarimorgon 1960 och Glenn Hysén tog sina första stapplande steg några hållplatser inåt denna landets fjärde största ö. Spelare Bengt "Fölet" Berndtsson några av sina första matcher ute i Backaklubben Hisingstad, tvillingbröderna Thomas och Andreas Ravelli bodde i ett höghus i Brunnsbo när de flyttade till Göteborg och den mer nutida ärkeängeln Dennis "Cliff" Jonsson brukade sparka boll på "Granhäcken" i Bäckebol när han var liten. Jag kan fortsätta rabbla gubbar till den här listan hela helgen lång om någon vill, men jag skiter i det då min poäng är enkel.

Detta är änna en blåvit ö.

Sen kan flanarna på nya Häckenborg, i folkmun benämnd som "Den andra skinkan", betala hur många dollars som helst ur den välfyllda Gothia-kappsäcken till reklambyrån Miami för att formulera ihop ännu en märklig uppföljare till deras i dag klassiska (och rätt rejält utskrattade) pizzakartongskampanj från något år tillbaks i tiden. Men ingen kan lära en gammal hund att sitta.

Precis som på fastlandet föds man med Blåvitt, Gais eller Öis även på Hisingen, vare sig man vill eller inte. Det bara är så när naturen har sin gång. Och oftast är det faktiskt Blåvitt.

Så lyssna på följande stockholmare...


...och ignorera henne sedan. Det enda skäl vi behöver för en tripp genom "tian" eller över broarna till Göteborgs Manhattan är här på söndag. Då spelar Blåvitt på Rambergsvallen. Det brukar gå åt helvete, diverse Häcken-lirare brukar få sina genombrott i de här matcherna, reservkeepers vi släpat över från Gais brukar göra självmål och vädret har en tendens att visa sin absolut mest helvetiska sida. Så förutsättningarna är det jävligast möjliga, men det där spelar ingen roll.

Invasion Hisingen är här.

Nu för tiden är det trend bland en grupp på drygt 30 gangsterungar i Hisings Backa att härja och bränna allt de kommer över när Hisingspolisen varit så "hemsk" att de mosat någon i deras kriminella umgängeskrets. Men vad är en brinnande bil mot det absoluta mayhem som Blåvitt brukar lämna efter sig? Inte särskilt mycket. Här är en autentisk filmupptagning på eftermälet av IFK Göteborgs besök på den stora ön här om året:



Om ni tycker jag var löjlig nu så kan ni faktiskt få något de facto autentiskt från Hisingen att kika på. En lång rödhårig kille som kallades "Krickan" var målvakt i mitt pojklag (ja, jag spelade i BK Röva back in the day) när vi var mindre. När vissa av oss lade ner fotbollen och började intressera oss för skola, supporterkultur, öl, tjejer, och att skriva vår generations stora novell (inte nödvändigtvis i den ordningen) – lirade han och ett par killar till vidare och hamnade till sist i BK Häckens A-lag. I dag är han den ende av dem som är kvar i klubben och jag kan inte mer än beklaga att Källqvist tid på Rambergsvallen förvandlat honom till en sådan kallblodig mördare. 1.30 in i följande film erkänner han iskallt, utan att darra på rösten, vilken slakt han begått på sina husdjur.



Så nu när det inte är ett öga torrt i läsarkretsen måste vi röra oss vidare till lite mer lättsamma ting. Om någon av er skulle få för er att ta ett första vårdopp i Kvillebäcken, Svarte Mosse eller Slätta Damm varnar vi er skarpt för den skitnödiga Hisingemåsen...



När det kommer till motståndarens fans, ja det vi normalt brukar beskriva och tala om i termerna "Know your enemy" så kan vi berätta att de finns. De är inte många, de är inte riktigt friska, men de stryker omkring här bland häckarna. Under VM i Tyskland fick dock en paparazzifotograf en unik filmsnutt på dem samlade och jag varnar er – det finns viss risk för att bli dövstum av att se detta videoklipp.



Och till sist, om någon nu mot förmodan undrade, ja, Samhall har verksamhet även på den här sidan Älva...

Glenn är från Hisingen

REVANSCH2010. BaraBen.com gav er timmarna före hemmapremiären en liten teaser från den introvideo som Laglund klippt ihop till minuterna före Snart skiner Poseidon. Det var en åtgärd från Blåvitts marknadsavdelning tänkt att koppla ihop "katastrofen" i slutet av 2009 med den nya säsongens inledning. Vi inledde därmed med det fortsatta elände som avslutade vårt senaste besök på arenan men fick även en vändning med Poseidon i blickfånget. Vi var bara halvvägs och nu skulle vi enas under parollen "Nu kör vi."

Det går inte att se sekunderna vid "vändningen" i videon utan att få gåshud.

Men BK Häcken hade inte riktigt förstått konceptet. Det där med att vändningen för säsongen 2009/2010 kom före matchen mot dem, inte efter den samma. Med ett klassiskt AIK-resultat, 0-1 trots stort underläge i spelet, sänkte de den naturliga återmarschen mot guldet. Så jävla typiskt, kan tyckas. "Karma för vårt flyt mot Kalmar i bortapremiären", säger andra. Jag skyller allt på okänsliga BK Häcken, som inte hade vett nog att förlora på vår hemmaarena. De saknar helt enkelt stil och klass, se bara hur vi var bussiga mot lokalkonkurrenten och ställde ut skorna vid besöket på Rambergsvallen 2009. Då fick ni vinna med 4-1, med marginellt motstånd från de blåvita spelarna. Så bjuder man på sig själv - visar lite klass.

Motreaktionen lär bli häftig. I augusti kommer området kring Wiselgrensplatsen - Häckens hemmamarker - att totalinvaderas av Blåvita från samtliga göteborgska stadsdelar. Hisingen har aldrig varit Häckens, Hisingen är vansinnigt blått och vitt. Fölets hemmaö. Glenns hemmaö. I augusti är det dags för revansch och då åker silkeshandskarna av. Rambergsvallen kommer aldrig att bli densamma. Bäva månde BK Röva. Nu kommer storebror på besök, och han är förbannad.

Mer information om "Invasion Hisingen" kommer i sommar.