Sana - En Blåvit lirare att vara rädd om

Som supporter till IFK Göteborg har jag genom åren stått på läktaren och lärt mig älska blåvita hjältar som Mild, Wernbloom, Alexandersson, Stefan Pettersson, Tobbe, Hjalmar, Cliff m.fl.

Jag tycker mig se gemensamma nämnare i vad det tidigare inneburit att vara en blåvit hjälte i mina ögon. Du ska ha förtjänat att iträda dig rollen som hjälte genom att visa lojalitet både på planen, men också vid sidan av densamma. Att dessutom prestera på planen för många fördelar med sig för dig som spelare och inte minst ökar ditt värde i supportrarnas ögon. Det är dig man sjunger om när du gör något bra och dina misstag på planen förlåts så länge de inte tar överhanden. Ingen buar åt just dig efter matchen, och det är oftast du som vågar dig fram till klacken(...och idag till LS), även efter en förlust. Du får ofta en uppskattande applåd enbart för att du av oss supportrar anses vara just hjälte. Det finns också inte allt för sällan en speciell ramsa komponerad tillägnad just dig. Om du mot all förmodan skulle bytas ut under matchen så ställer vi oss upp och med en applåd tackar dig för din insats när du spurtar av planen vid ett eventuellt underläge eller låter viktig tid gå när du långsamt lunkar av vid en komfortabel ledning (finns sådana i år?).

Du blommar ut i ett läge där vi värvat namnkunniga spelare som aldrig förr vilket idag antagligen gör arbetet för Stahre & Co än svårare. Finns det en plats för dig på mitten när vi värvat i princip idel mittfältare den sista tiden? För mig är svaret självklart; ja. Vi behöver dig, och inte bara för dina egenskaper på planen, Tobias Sana. Med ett nytt kontrakt kan du också innebära viktiga slantar för oss. Motståndarsupportrar jag talat med är också rörande överens; Sana är någon vi blåvita bör vara oerhört rädda om.

Historiskt så har du inte varit kaxig, haft mohikanfrisyr, kunnat jonglera med bollen eller talat med tydlig förortssvenska för att i mina ögon få betraktas som blåvit hjälte, men i år är ett speciellt år. I år kommer jag minnas Tobias Sana som ett utav få positiva inslag i ett för övrigt underpresterande IFK Göteborg. Det spelar egentligen ingen roll om Blåvitt i princip tar full pott i resten av matcherna, för man har ändå underpresterat. Åtminstone relaterat till mina subjektiva förhoppningar inför säsongen. Jag låter Sana stå för det jag både tror och hoppas är framtidens Blåvitt. För visst borde det gå att bygga ett lag med hjälp av floskler likt "bärande väggar" och Tobias Sana.

Redan på Valhalla, under "förfesterna", såg jag en Sana som jag tyckte mycket om. Hans vilja att bryta in i banan och hans vilja att söka medspelare med snabba kortpassningar på få tillslag fick mig att hoppas på både honom och Blåvitt i än större utsträckning. Att han dessutom kunde snurra upp sina motståndare med en bländande teknik gjorde honom än mer attraktiv att titta på i aktion. Att sedan skador och hemtagna "stjärnspelare" stoppat Sana under vårsäsongen ser jag som mycket olyckligt. I detta nu ser det dock ut som om Sana återigen spelat till sig den ordinarie platsen på vänsterkanten. Detta är mycket glädjande, inte minst med tanke på att vi p.g.a. skador antagligen startar med alla tillgängliga och namnkunniga "stjärnor"(Alvbåge, Haglund, Gerzic, Farnerud, Sobra) mot Gefle på söndag. Ska vi sedan ge plats för fler "egna ynglingar"(Allansson, Azulay, DMK, Dahlin...) på planen så hoppas jag att Sana är den sista spelaren man flyttar på.

I "nya spelande IFK Göteborg" utgör Sana en oerhört viktig pusselbit och att han tvekar på att skriva på ett nytt kontrakt ser jag som supporter oroväckande på. IFK Göteborg skall inte vara något att tveka på om du är ung och lovande fotbollsspelare.

Mycket utav det som sägs i detta inlägg har säkerligen redan sagts, och det har säkert sagts många gånger. Jag vill dock säga det igen; Sana är viktig på alla sätt. Som jag ser det nu så måste vi omgående visa resultat med de namnkunniga spelarna på planen eller så får vi helt enkelt bita i det sura äpplet och bänka dem till förmån för lite ungdomlig entusiasm. Jag tror att både DMK och Allansson har en mycket stor potential men för att få lov att bevisa detta måste de få mer speltid i allsvenskan. Sana ser jag dock som fastvuxen i startelvan till hösten.

Härmed är min kärleksförklaring till Tobias Sana avslutad och jag vill i stället passa på att rekommendera er alla att ta på er en blåvit matchtröja och ta del av Kamratunionens arrangemang enligt länk. Det finns inget mäktigare än när fotbollssupportrar på gator och torg manifesterar fredligt iklädda favoritlagets färger. Speciellt mäktigt och vackert är det när färgerna är blåvita.

Vi ses på stan och på Gamla Ullevi på lördag. Kom igen Blåvitt!

@danielsjogren

Höna av en fjäder?

KAMRATUPPFOSTRAN. Min första tanke igår när matchen drog igång och en del folk på LS var skrålsugna och i sedvanlig hetsironiskt anda därmed retades lite med klacken var hur mycket internettjafs detta lilla bus skulle innebära...

Bakgrunden -för nytillkomna läsare- till tisdagens stora blåvita internetdebattämne är alltså följande: Delar av läktarsektionen Levande Sittplats (LS) valde att sjunga lite ramsor i början av matchen trots att framträdande och ledande grupperingar inom blåvittklacken hade gått ut och uppmanat samtliga supportrar till en tystnadsmanifestation de första tjugo minuterna av måndagkvällens match mot Trelleborg. Manifestationen var tänkt som en del i ledet av rikstäckande supporterprotester mot SVFFs planer på att steg för steg de närmsta åren skära ner på det procentuella antalet potentiella ståplatser på arenor i Allsvenskan.

Jag har själv årskort på LS och -för att ha ryggen fri åt alla håll- vill nämna att jag var en av de många på LS som ändå valde att inte deltaga i ramsorna innan 20:e minuten. Samtidigt dömer jag inte de som valde att sjunga lite eller deltog i några av skoj/hetsramsorna som skickades iväg mot klacken med ett garv.

Alla på och nära LS kan inte missat det ironiska i att dra igång bl.a. "Hejsan klacken är ni klara" innan 20:e minuten då manifestationen skulle upphöra. När klacken då innan 20:e inte svarade tycker jag att den tysta manifestationen klockrent nådde sitt syfte och mål med att visa hur tråkigt det är om läktarna dör ut.

En sak som faktiskt inte framgått i vare sig artikeln eller i alla kommentarer till bloggposten Här är "storbråket" mellan LS och klacken är det faktum att det ändå var självaste "Tollan" som ställde sig på räcket hos LS strax innan 20:e minuten och det var då "Hejsan klacken är ni klara" började köras ett par gånger på allvar och organiserat. Tollan räknade faktiskt sedan ned med typ orden "-Nu är det bara 10 sekunder kvar!" vill jag minnas så att folk skulle börja peppa inför att hela arenan (inkl klacken samt alla på LS) nu förhoppningsvis skulle explodera när 20:e minuten skulle ticka in och tystanden brytas på riktigt av mäktig växelsång.

Tyvärr blev det inte så för det visade det sig att klackfolkets och manifestations barrikadkämpar nu var snea på de "sega LS-gubbarna" och började dra igång trumman och en ramsa istället för att svara på den sista och mest ljudliga "Hejsan klacken är ni klara". Men arenan vaknade till ordentligt och LS slöt direkt upp i den ramsa klacken drog igång utan att sura. Att klackfolk ändå är betydligt segare gubbar än LS som aldig skulle komma på tanken att hålla på med samma ramsa i typ tio eller ens två minuter är en helt annan diskussion...

Och nu kallas det tyvärr "storbråk" mellan klacken och LS fastän båda sektioner består av fritt väljande och tänkande individer.

Anledningen till att de grupperingar som organiserade tystnadsmanifestationen valt att den skulle sluta i just 20:e minuten måste väl ändå varit att det klockslaget är en form av officiellt klockslag (liksom i 60:e) då ramsor mellan klacken och LS körs? Så tolkade definitivt jag och säkert många fler med mig det som. Några tycker nu att hela historien är att göra en höna av en fjäder medans vissa andra tar detta väldigt personligt och man kan på det anonyma internet -såväl som i verkligheten- ana en spricka i supporterleden som kanske är ett problem på sikt.

MEN det behöver heller verkligen inte vara eller bli ett problem om du där bakom skärmen väljer att inte vilja eller att tycka att det skall behöva vara ett problem. Släpp det bara. Vi är alla blåvita fans och visst jag förstår er i klacken som känner sig kränkta men då måste ni också sätta in i mentaliteten som råder på LS.

Ett av de stora nöjena och något av det som ger mest valuta för årskortspengarna med att stå på LS är guldläget -gentemot och snett ovanför motståndarfansen- att få hetsa och skoja. I avsaknad av motståndarklack passade vissa igår helt enkelt på att rikta abstinensen åt ett lite annat håll men med glimten i ögat. Tyvärr kan det ju vara svårt att se en glimt i ögat om man står hundra meter ifrån varandra. Det som hände hände och det har verkligen ingenting med brist på respekt sinsemellan läktarsektionerna att göra vill jag hävda.

Sedan inflytten på nya Gamla Ullevi kan ändock vi flitiga matchbesökare skriva under på att det tyvärr blivit bokstavligt talat en lång distans mellan de två klackarna Blåvitt nu i princip har på GU. Inte konstigt att "vi och dom"-känslor kan dyka upp. Kanske framförallt hos yngre i klacken som fortfarande ser saker i svart och vitt som ju ofta är fallet i ungdomen eller alldeles särskilt bland uppretade fotbollsfans.

En ytterligare bidragande faktor till situationen är ju även att de flesta och mest pådrivande klackmedlemmarna i Ultras/Supras/etc heller aldrig besökt LS på en hemmamatch och vice versa. Desto svårare blir det ju då även att förstå, se och höra med vilken ironi LS-gubbarna skrålade sina ramsor innan klackens trumma och strupar tillslut drog igång i 20:e och arenan blev mycket roligare och ljudligare som sig bör.

Om det nu vore så enkelt som klyschorna säger att LS består av mer eller mindre alkade, gubbsjuka, småbarnsföräldrar och gamla rävar samtidigt som klacken samtidigt enbart består av fjuniga gymnasieelever i bar överkropp med ryggen mot planen.

Men vad som heller inte skall glömmas är att de flesta på LS är folk som på gamla Gamla Ullevi och Nya Ullevi under byggnationen av nya arenan alltid stod på ståplats och är klackfolk ur de äldre gardet. Aningen äldre supportrar som de sista åren på hemmamatcher kanske ändå valt att stå en bit bort från de mest hetlevrade ungdomarna i klackkärnan men ändå finnas i närheten.

En del av av problematiken handlar nog snarare om ett klassiskt generationsproblem där de äldre inte förstår sig på dagens unga och vice versa och där det framförallt saknas möjligheter för fansen att mötas, förutom på internet. Den så kallade kamratuppfostran i supporterleden riskar blir svårare och risken finns att en spricka håller på att uppstå i supporterleden om och när fler och fler äldre väljer att lämna klacken. Se bara på hur (internet)debatten kring alla bangers på läktarna nyligen i Borås blossade upp till närmast en "äldre mot yngre grej".

En fin fördel med gamla Gamla Ullevi tycker jag var hur alla besökarna på ståplatsläktarna blandades med varandra och minglade runt i halvlek till de två toaletterna eller kioskerna. Detta var kanske det bästa sättet att lära känna igen en massa ansikten år ut och år in bland alla olika änglafans. Detta är en grej jag insett att jag lite kan sakna nu på nya arenan.

På de få -men ofta större- bortamatcher jag brukar besöka varje år inser jag även att jag längre inte känner igen många av dagens mest hetlevrade yngre Ultras som gör ett hästjobb med att stå och driva på klacken. Detta kan ju iofs bero på att flera grupperingar har typ gemensamt inköpta jackor, jeans och vita sneakers. Nya Gamla Ullevi bidrar rent strukturellt och sektionsmässigt till att fans ur det äldre gardet (hela östra övre långsidan) inte kan blandas med de nya yngre som förr i tiden.

Jag kan bara tala för mig själv men jag har själv aldrig sett Blåvitt på nya GU från den stora klacksektionen på kortsidan för jag har ju årskort på LS från starten av förra säsongen. Nu när två säsonger på nya arenan gått så har jag noll egen koll på hur känslan och stämningen är i klacken på hemmaplan för jag har aldrig varit där. Segregationen är ett faktum.

Man kan ändå inte undgå att notera att det i takt med en säsong av dåliga resultat och slutligen ointressant motstånd på slutet av säsongen så börjar det tunnas ut en del på klacksektionen. De s.k. klackturisterna dyker ju heller inte upp när det inte gäller något på plan eller på läktarna. Sedan hör man ju ständigt av de tyvärr färre och färre lite äldre bekanta som fortfarande står i klacken att det inte är "som förut" och att de nog kommer byta till LS eller så nästa år. -Om det inte vore så dyrt där jämfört med klackens ståplatspriser. (Förutsatt att sektionen ifråga inte fortsätter vara slutsåld/fullsatt på årskort som i år)

Häri ligger också mycket av problematiken Blåvitt har att ta sig en rejäl tankeställare på. Biljettpriserna blir dyrare och dyrare. Missar du bara ett par matcher pga jobb/resa/sjukdom så har du inte tjänat in ditt årskort. I mitt fall så har jag pengarna och de går ju ändå till Blåvitt så jag bryr mig inte så mycket om jag missar en match eller så. Årskortet kan man ju ändå alltid låna ut till någon bekant som annars brukar köpa lösbiljett. Men någonstans går smärtgränsen för alla och inför denna säsongen försvann tex de två roliga -för LS sjukt roliga- publikmatcherna mot ÖIS och Bajen men ändå höjdes priset på årskortet någon hundring.

Häri har ju Blåvitt en fördel av att de ändå har rätt många årskortsinnehavare och jag kan tala för mig själv men jag kommer givetvis förnya det mycket pga att jag vill ha kvar min plats på LS även om AIK åker ur och vi förlorar en av de potentiellt roligaste hetsmatcherna. Andra årskortsinnehavare jag pratat med (även på andra sektioner) tänker precis likadant. Man är ett gött gäng som sitter ihop. För det finns ju tyvärr inte ståplatser kvar där man kan klumpa ihop sig som man vill längre på långsidorna. Även på LS har man ju sin plats. Då kvarstår ståplats som numera bara finns på kortsidan.

Jag tycker det är oerhört viktigt att det måste finnas kvar ståplatsläktare på svensk fotboll med bra sikt till en rimlig och hyfsat billig entrépeng för de mindre bemedlade eller bara de blåvittfans som vet att de ändå inte kommer kunna gå på alla matcher och därmed insett att årskort inte är en sån lysande idé. Det är viktigt att det måste få finnas hyfsat billiga biljetter till de fans som inte tycker det är värt betala 250 spänn för upplevelsen att få spö av Trelleborg en svinkall måndag i oktober.

Men å andra sidan har ju heller aldrig den riktiga ståplats sektionen nedanför klacken varit utsåld mer än i första och sista omgången förra säsongen. BaraBens läsare lär hursomhelst definitivt få anledning att återkomma till denna diskussion om biljettpriser framöver...

Åsikter om Blåvitt och i synnerhet om hur supportergemenskapen ser ut och upplevs sinsemellan olika falanger och alfabetskombinationer av fans är ständigt något av det som ständigt berör mest här på BaraBen men också just därför tyvärr i vissa frågor gör att änglarskarans åsikter stundom går isär. Därför tycker jag att det är utmärkt att BaraBen finns som en ventil för en öppenhjärtlig, sansad men helst eftertänksam debatt som i längden kan mynna ut i och bör leda till någon positivt.

Och de som tycker att fjädrar lätt blir till hönor måste ju heller inte logga in på varenda internetsida om man inte vill ta del av hur snacket går.

Imorgon är en annan dag och då släpper vi detta.
Men alla är väl fortfarande överense om att ståplatsreduceringen är korkad.

Avslutningsvis Glenn Hyséns lysande citat: "Man måste kunna få skämta om allt!"

Eller ?

Stärk läktarstödet - Änglarna behöver din hjälp!

LÄKTARSTÖD. Under hemmamatchen mot Helsingborg så samlade Kamratunionen - ett nätverk av läktargrupperingar, baserade på ståplats - in pengar för ett PA-system. Tanken är att detta högtalarsystem skall användas för att synkronisera sången på klackläktaren i större utsträckning än vad som går med klackledare som skriker på egen hand eller använder megafon.

Änglarna har skänkt 10 000 kronor, Ultras har skänkt 5 000 och under läktarinsamlingen gav publiken 4 753 kronor från egna fickor. Det här är tydligen en bra bit på vägen, men det saknas fortfarande ett par tusenlappar för att inköpet skall kunna finansieras. Därför uppmanar vi på BaraBen er läsare som värnar om ett starkt läktarstöd att slänga in en slant på Supporterklubben Änglarnas konto, plusgironummer 52 18 12-8 (och märk insättningen "PA-system").

PA står för Public Address, det vill säga en ljudanläggning som används för att påkalla allmänhetens uppmärksamhet. PA-anläggningar har historiskt sett används på såväl järnvägsstationer som vid konserter. En PA-anläggning består av ett stort antal komponenter, men i sin enklaste form av en signalkälla till exempel (mikrofon) samt en högtalare av något slag med tillhörande förstärkeri. I mer avancerade tillämpningar tillkommer förutom högtalarsystem för scen och utljud även anpassade slutsteg, processorer, mixerbord och mikrofoner. (Wikipedia)