Andreas Toll: Läktaren måste dra åt samma håll

GÄSTKRÖNIKA/DEBATT Idag skriver Supporterklubben Änglarnas före detta ordförande och en av läktarens största profiler under det senaste decenniet, Andreas "Tollan på räcket" Toll, i en debattarikel här på Baraben.com om sin vision kring hur den sjungande delen av de blåvita supportrarna ska enas och röra sig åt samma håll. Har du en gästkrönika eller debattartikel i detta eller annat ämne? Maila oss.

I början av 1990-talet ansåg Göteborgs samlade fotbollssupportrar att Nya Ullevi inte höll måttet som allsvensk arena. Man gick till och med i ett gemensamt demonstrationståg genom Göteborg inför en match. Som ett resultat blev det en flytt tillbaka till Gamla Ullevi igen. I början av 2000-talet märkte man dock att det återigen gick att fylla Nya Ullevi vid derbyn. Intresset för fotbollen i stort hade ökat. Återigen blev det dock liv på klackarna, varför skulle man placeras bakom mål med flera hundra meter till målet på motsatt sida, resonerade man.

Idag lever vi med Nya Ullevi på heltid igen, den här gången är det dock för en begränsad tid. Framför oss står en helt ny arena som tas i bruk senast om 1,5 säsonger. Återigen hör man dock klagosången från fotbollssupportrarna. Sektion LM saknar tak, det faller regn (och det gör det förvisso en del den här sommaren) och akustiken är usel.

Att akustiken är sämre än på GHI behöver man nog inte diskutera, det är ett faktum. Men några frågeställningar finns dock kring det hela.

-Hur är ljudet på planen?
På GHI blir det ett ok drag när alla hjälper till, ljudet går rakt upp i taket och studsar tillbaka på personerna under. På LM när alla hjälper till studsar inte ljudet tillbaka utan går istället rakt fram över planen och till andra sidan.

Vilka är det då stämningen är till för? Spelarna på planen eller personerna i klacken? Jag har inga bevis för min tes, utan det är just en tes, att ljudet tar den vägen istället för att studsa tillbaka. Jag har ett antal gånger stått framför klacken och fått allt ljud rakt i ansiktet, när alla tar i är det inte sämre idag än det har varit tidigare eller på andra sektioner.

-Vad krävs för att supportrar skall vara nöjda?
Vi lever i en kompromiss, en kort period innan vi skall flytta över till det som kommer bli IFK Göteborgs hem under en längre tid. Kan vi då kräva att allt skall vara perfekt? Och vad är viktigast, att personen 10 meter längre bort vågar sjunga för att taket ger honom mod eller att man ser matchen bra?

För här är lite av IFK Göteborgs problem idag, det som en gång enbart gällde sittplats gäller nu även ståplats. Man är rädd för att utmärka sig, att göra bort sig. Man vågar inte sjunga om inte personen bredvid tar i lika mycket.

Vi kanske istället för att fokusera på vad som är den absolut bästa platsen för att få hjälp av arenan med att få ut sångerna borde fokusera på hur vi själva kan höja ljudnivån?
Hur kan vi få personerna runt omkring att ta i lite extra, hur kan vi få en större samstämmighet och inte låta sången börja i ena ändan av läktaren för att sedan dö ut innan den nått andra sidan. Och det går inte att skylla på att läktaren är för bred/lång. På Gamla Ullevi var den bra mycket längre.

På olika internetforum kan man idag se en splittring bland gammal och ung i supporterbeteende. Dem yngre som anammat fotbollen som varit stor på TV under deras uppväxt och det samma för dom äldre. En splitring mellan sydländska ultras och genuin brittisk. Inget är fel och inget är rätt.
Men kanske behöver vi även här en kompromiss för att nå fullt ut?
Att hjälpas åt att bära fram båda åsikterna? Att visa sin kärlek och supporterkultur. Att båda lägren bär fram alla sånger och att dom ledande inom klacken inte enbart startar upp det som dom anser vara den rätta kulturen.

Vi kan mycket mer än vi visar idag och kanske är det så att LM är precis vad vi behöver just nu. 1,5 år i motvind när det gäller hjälp från arenan och där vi alla istället får jobba lite hårdare och ta i lite mer. Då, om 1,5 år når vi kommer till den nya arenan som år byggd för fotboll, då kommer vi vara starkare än någonsin och all vår kraft kan ta över och dominera totalt när gästande lag kommer till Göteborg. Då kanske vi kan skapa ett riktigt helvete som gör att motståndare avskyr att spela här.
Då kanske klacken kan lyfta hela publiken så att ingen skäms för att sjunga med, ingen skäms för att ställa sig upp och bara skrika ut sina känslor.

Jag har inga svar, men en väldigt massa kansken. Men kanske är det dags för eftertanke och fundera på vad vi själva kan göra för att vårt stöd skall maximeras. För vi kan, inga tvivel råder om det och vi hörs, hur kan sittplats svara oss annars?

Kanske är det så enkelt att vi måste enas och jobba för varandra och för IFK Göteborg?

//Andreas Toll
Tidigare Ordförande i Supporterklubben Änglarna