Sedan Gais vann SM-guld 1954 har...

...USA gått in i minst sex krig. Bland annat Gulfkriget.

...människan har åkt ut i rymden.

...förbud mot rökning på krogen införts.

...bland annat videobandspelaren, mobiltelefonen och persondatorn uppfunnits.

...hunden Laika har åkt ut i rymden.

...Sverige fått fler än en tv-kanal.

...kabel- och sattelit-tv vuxit fram.

...internet uppfunnits.

...DU-reformen har genomförts.

...en ny regeringsform med enkammarriksdag röstats fram.

...discon kommit, setts, segrat och dött ut.

...kvinnlig arvsrätt till kronan införts.

...Tage Erlander, Olof Palme, Thorbjörn Fälldin, Ola Ullsten, Thorbjörn Fälldin igen, Olof Palme igen, Ingvar Carlsson, Carl Bildt, Göran Persson och Fredrik Reinfeldt varit svenska statministrar. I vad som under perioden utvecklats till "världens jämlikaste land", för övrigt.

...statsminister Olof Palme har mördats.

...hela Göteborg har fått rinnande vatten.

...så har Blåvitt spelat Champions League ett halvdussin gånger, vunnit och sedan slarvat bort cirka 100 miljoner kronor på spelaraffärer. Men ändå kommit tillbaka och tagit nya guld.

...Kalla Kriget är över. USA har startat ännu ett slaktkrig i Irak.

...svenska kyrkan har delats från staten.

...-60, -70, -80, -90 talen har passerat. Troligtvis passerar 2000-talet med.

...Blåvite gangstern Clark Olofsson hunnit med Norrmalmstorgsdramat, rymt från fängelsen, stulit största summan dittills i svensk kriminalhistoria, utbildat sig till journalist och suttit av fler fängelsestraff än Gais har SM-guld.

...Sverige fått se framväxten, spektaklet och döden av partiet Ny Demokrati.

...Carl XVI Gustav tagit över som svensk regent och gett dyslektikerna ett blåblodigt ansikte.

...Sverige folkomröstat i pensionsfrågan, om vänstertrafiken, om kärnkraften, om EU-inträdet och om EMU.

...Marcus Berg fötts, lärt sig gå, börjat med fotboll, gått ut skolan, förlorat oskulden, debuterat i Blåvitt, misslyckats i Blåvitt, vunnit skytteligan med Blåvitt, blivit proffs och landslagsaktuell. Utan konkurrens från grönsvarta.

...Blåvitt vunnit UEFA-cupen två gånger och vunnit 13 SM-guld.

Kanal Glenn highlights: HBK borta och Peking hemma!

Peking hemma.

HBK borta.

Rösta fram Gais till nya stordåd!

RÖSTA HÄR GP.SE/SPORT

Wernbloom: Jag är som Maradona

ALLSVENSKAN Dulee Johnsson i Aftonbladet idag: – Jag är som Steven Gerrard och visst de kan sätta mig på bänken, men jag är en bra spelare och det ska mycket till för att sätta mig på bänken.

BaraBen.com tog direkt chansen i akt och frågade ut hur IFK Göteborgs spelare jämför sig själva i ett internationellt perspektiv...

Hjalmar Jonsson: – Jag är som Just Fontaine och visst de kan sätta mig på bänken, men jag kan göra minst fyra på foten och då ska det fan mycket till för att sätta mig på bänken.

Pontus Wernbloom: – Jag är som Diego Armando Maradona och visst de kan sätta mig på bänken, men jag kan finta mig igenom ett helt lag utan problem så då ska det fan mycket till för att sätta mig på bänken.

Kim Christensen: – Jag är som Lev Yashin och visst de kan sätta mig på bänken, men jag kan hålla nollan i 56 matcher i rad så då ska det fan mycket till för att sätta mig på bänken.

Mattias Bjärsmyr: – Jag är som Fabio Cannavaro och visst de kan sätta mig på bänken, men jag kan stoppa alla världsanfallare så då ska det fan mycket till för att sätta mig på bänken.

Jonas Wallerstedt:– Jag är som Jürgen Klinsmann och visst de kan sätta mig på bänken, men jag världens bästa anfallare så då ska det fan mycket till för att sätta mig på bänken. Eller förresten, jag är bättre än Klinsmann.

Det föreligger självfallet absolut ingen som helst liten risk för att BaraBen.com har hittat på eller förstärkt dessa högst ödmjuka spelarcitat från våra kamrater...

Hej. Det här är Comviq.

Vi vill bara påminna dig om att du har lite pengar kvar att ringa för.

Du har noll kronor och arton öre kvar att ringa för.

Du har 26 omgångar kvar att leva för.

Du har tre kvalomgångar kvar till Champions League.

Du har elva spelare i vägen för din dröm om blåvit debut.

Du jagar något du redan fått tag i vid 18 tillfällen.

Du har en sjuklig relation till tusentals andra likasinnade.

Du kan stanna hemma nu, du har gett upp din flickvän, gett upp ditt jobb.

Du har bara 90 minuter kvar till att du är människa igen.

De som tjurar och de som biter ihop...

KRÖNIKA En vinnarskalle kostar 69 kronor på Internet. Men riktigt så enkelt är det ju inte. Förra säsongen var det Pontus. Efter att ha inlett som mittfältare blev han placerad i kylan. På bänken. Han blev petad. Alla som själv sysslat med idrott på en hyfsad nivå vet hur vidrigt det känns. Man jobbar stenhårt dag efter dag, och sen får man inte vara med när det roliga börjar. En kort replik som kan sänka dig totalt.
- Du börjar på bänken.

I mitt fall sysslade jag som tur var med en individuell sport och slapp utsätta mig för petningen mer än någon gång om året då SM för klubbar skulle avgöras. Jag minns tävlingen som igår. Efter en lång och framgångsrik dag skulle vi snart starta finalen. Alla var taggade utom jag, då jag precis fått beskedet att min uppgift under matchen var att sköta videokameran. I was the fucking cameraman! Det har inte blivit något mer kollektivt tävlande för min del.

Jag känner inte Pontus. Men jag kan svära på att han måste ha känt den där vidriga, odefinierbara känslan av att inte räcka till. Skillnaden är att han bet ihop. Han fortsatte att slita på träningarna och sedermera fick han chansen på topp. Askungesagan komplett kanske ni tänker, men riktigt så enkelt är det inte. När han väl fick chansen, i en ny position, krävdes prestation. Fysiken, tekniken och kunskapen är inte lika relevant i det här läget. Här krävs vinnarskalle. Här krävs någon som fullt ut gett sig fan på att visa allt och alla vad han kan. Vi vet alla hur det gick.

Mot Norrköping var det Tobbe. Tobbe som började på bänken, ett ställe han senaste tiden spenderat ganska mycket tid på. Visst, vi snackar fortfarande bara en match men fy fanken vad bra han var. Det fanns ingen tvekan i kroppen, han varken bad om ursäkt eller tackade högre makter när han sprang in på planen, han gick in och presterade. Det är en styrka få förunnad, men som jag tycker lyser igenom hos väldigt många i dagens IFK Göteborg. Så var det inte under ”mellanåren”. Kanske är det den största anledningen till att Blåvitt kommer försvara guldet – oavsett hur truppen ser ut efter sommaren – det finns liksom inga andra alternativ.

Tobias Hysén- den petade superstjärnan

HYSSEGATE Tre matcher i rad har tränarstaben valt att peta Tobias Hysén. Inköpta superstjärnan Tobias Hysén. Den bäst betalde spelaren i IFK Göteborg. Inte i en match, inte i två utan tre matcher i rad.

När blir detta ett problem?

Den ekonomiska investering som Tobias Hysén var och är för IFK Göteborg har ingen likvärdig motsvarighet i föreningens historia. Förväntningarna på köpet är därför självfallet väldigt höga, föreningen som organisation och supporterskaran vill ha avkastning på vår stora investering. Avkastning i form av bra spel från Hysén. Detta blir dock väligt svårt när Hysén inte får förtroendet att spela, på bänken kan han inte prestera, så lätt är det.

Det brukar sägas att alla spelare skall kunna petas och att ingen enskild stjärna är större än laget, dessa stämmer naturligtvis. Men i fallet Hysén har vi inte direkt fått se andra spelare kliva fram, Eldin Karisik har varit högst medioker, Stefan Selakovic har varit väldigt blek i sin till vänster. Varför får då dessa spelare speltid på bekostnad av Tobias Hysén? Om det är för att sätta Hysén på plats eller för att sporra en spelare med dålig form kan man förstå idén men lik förbannat ogilla att han är bänkad.

Men. Efter dessa rader kom Hysén in i matchen mot Peking. Han visade framfötterna med fart, vilja och offensiva spetskunskaper. Tobias Hysén förblir en gåta, men idag en gåta med extremt positiva vibrationer. Förhoppningsvis en gåta som inom kort ställer våra motståndare mer än oss blåvita. Tobias Hysén behöver speltid så att han kan fortsätta avbetalningen på vår investering...

Matchrapport, tillägnad Mr T.E. + feldgraus femma!

MATCHRAPPORT Detta är en matchrapport, inget annat. Och den är tillägnad Mr T.E. För tydligen så måste man skriva matchrapport när man sitter på just Den sektionen. Inget annat duger åt mr T.E. Inte över 2500 artiklar på tre år, sannolikt mest av alla mediaforum som bevakar IFK Göteborg. Inte mängder av hets, träningsrapporter, bildspel, feldgraus femma eller nyheter räcker. Inget annat än en matchrapport. För det har Mr T.E. bestämt. Så okey Mr, här har du din matchrapport.

Blåvitt inledde som vanligt matchen bra och vi börjar här se ett mönster. Bra inledningar de första 10-15 minuterna följs ofta av en sämre period resten av första halvleken. Vi såg framförallt mot Malmö och Örebro. Mot Halmstad var det faktiskt lite tvärtom, men idag var mönstret tillbaka igen. Så efter en väldigt bra inledning de första tio så slappnar laget av. Det blir stillastående och anfallarna förväntar sig hela tiden att bollen skall komma in på tidigt inlägg. Det är ingen rörelse, framförallt inte i den centrala delen av banan offensivt.

Sen har vi otur när Jonatan skadar sig. Jonatan som fram tills dess hade svarat för en gedigen insats i sin nya ovana position som högerback. För ett par år sedan såg jag Jonatan en del i b-laget. Då spelade han ofta anfallare, ibland tillsammans med brorsan Marcus. Och jag måste erkänna att det var där jag en gång trodde att han kanske skulle fortsätta. Men för dagen alltså högerback, och han gjorde det bra tills han tvingades gå ut med en befarad stukning. Som det ser ut just nu så är Jonatan inte aktuell för spel på torsdag.

Sen är det svårt för Blåvitt att skapa chanser, nästan lika svårt som Ekwalls skärp. Då får vi det turliga målet. Givetvis är det Walle som är där, även om det var ett självmål. I andra halvlek är det ett nytt lag som kommer ut. Ett lag som vågar spela runt boll och vågar fylla på med ordentligt med folk. Något som vi inte gjorde mot Halmstad. 2-0 är ett riktigt klassmål. Tempoväxlingen av Hysén och klacken av Wernbloom är riktigt hög klass. Gött att se dessa herrar komma igång och göra sina bästa insatser för säsongen i andra halvlek. Walle däremot, sliter mycket som vanligt och löper bra, men visst borde han gjort minst ett mål idag?

3-0 är gött att det är Gurra som får göra. Lite turligt när bollen träffar en röd men ändock. Gustav avslut i senaste matcherna har inte varit särskilt bra men idag satt den äntligen där. Sen kommer Ranégie in och hänger in 4-0 på hörna och det är givetvis avgjort för längesen. Härligt att det "lossnar" för Mathias.

En sak man tänker på när man sitter på Den där sektionen är hur bra klacken låter just nu. Kim-ramsan i marschtakt är enkel men fantastisk och banderollen med texten "Nej till Peking" är genialisk. Hela klacken skall ha cred idag och det skall bli gött att ställa sig där igen om en inte allt för avlägsen framtid.

Det ser bra ut nu men två tuffa kamper väntar. Först gais och sen aik på Ullevi. Och återigen står vi utan högerback. Hur tränarna löser den frågan återstår att se. Alex vill inte spela högerback och det märks ganska tydligt nu. Jonatan, Adam och Carlsson är borta. Blir det debut i derbyt för Petter Björlund, eller är Sebastian tillbaka och tar hand om högerbacksplatsen? Den som lever får se. Vad som däremot står klart är att Hysén lär få fortsätta som vänsterytter närmsta matcherna efter den starka insatsen idag. Och vad som också står klart är att vi tog de viktiga tre poängen idag och gör en bra match. Det var förstås det allra viktigaste.

*******************************************************

FELDGRAUS FEMMA Precis som mot Örebro för två omgångar sedan började Blåvitt väldigt kantigt. Det saknades rörelse och snabbhet i anfallen och det mesta gick i stå. Visst fanns det ett par chanser men samtidigt hade även Norrköping ett par bra lägen att ta ledningen på. Men så kommer det där psykologiskt viktiga målet innan halvtidsvilan. Och helt plötsligt går grabbarna ut på plan som ett helt annat lag och kör över motståndarna, och inte ens med högsta växeln i. I dag var alla på plan bra. Hjalmar var äntligen tillbaka och backlinjen var stabil som vanligt. Mittfältet gjorde ett mycket bättre jobb än senast. Och på topp slets det som vanligt.

IFK Norrköping, hemma
5 poäng: Kim Christensen - *dum dum dumdum dumdum* Kim! *dum dum dumdum dumdum* Kim! Gör ett par fina ingripanden i dag och är som vanligt gärna med i spelet. Lite för mycket nästan, kan man tycka när han är ute vid hörnflaggan och fintar, men det gör ingenting så länge det går väl. Håller nollan för första gången och har ersatt Bengan med bravur. Det trodde jag aldrig skulle ske.
3 poäng: Mattias Bjärsmyr - Jag har blivit pikad för att jag inte ger tillräckligt mycket cred till Bjärs, och det kan jag nog erkänna att så är fallet. Men spelar man bredvid Allsvenskans bästa mittback så syns man inte lika mycket, trots att man är näst bäst. I dag överglänste nog dock Mattias Ragnar i frågan om säkra ageranden.
2 poäng: Tobias Hysén - Äntligen! I dag fick Hysén ut en del av det man vill se av honom. Målet är en riktig delikatess och ett typexempel på vad Tobbe borde syssla mer med. Förhoppningsvis lossnar det ännu mer i nästa veckas derby och då slipper vi oroa oss för hur vänsterkanten ska kunna komma upp i högerkantens klass.
1 poäng: Hjalmar Jonsson - Inget ont om Sebastian Eriksson eller Tobias Hyséns insatser som vänsterbackar, men de har en bit upp till Hjalles klass. Vad som kanske var absolut bäst i dag var att jag inte räknade till en enda av de annars ganska vanliga säkerhetstjongarna. I dag spelade sig Hjalmar ur nästan alla situationer på ett mycket bra sätt.

Totalt efter 4 omgångar
1. Kim Christensen - 11 poäng
2. Ragnar Sigurdsson - 10 poäng
3. Niclas Alexandersson - 7 poäng
4. Mattias Bjärsmyr - 4 poäng
4. Hjalmar Jonsson - 4 poäng
6. Thomas Olsson - 3 poäng
7. Tobias Hysén - 2 poäng
7. Pontus Wernbloom - 2 poäng
9. Nicklas Carlsson - 1 poäng

Magiskt, men tragiskt

KRÖNIKA Så var det då match igen. Ladda först framför datorn, sen kanske några varv inne på stan innan det är dags att äntra Ullevi. Det skall dock erkännas att det inte känns på samma sätt som det brukar längre. Den riktiga spänningen finns där helt enkelt inte längre. Förhoppningar har utbytts mot förväntningar.

Vi är regerande mästare i år, och det känns. Det känns på sättet man ser på matcherna. I år så hoppas man inte längre att vi ska vinna, det är numera ett måste. Förra året - eller för all del - åren innan det, så gjorde inte en förlust så mycket ändå eftersom man ändå visste att vi var ett hopplöst mittenlag. Någon bra vinst, någon dålig förlust, so what?

Förändringen kom förra året. Efter sommaren såg det riktigt bra ut och man fick känslan av att det kanske skulle kunna gå vägen. Varje match blev en måstematch. Det var nerv och spänning till tusen. Det var krig i varje match. Och vi vann. Som vi vann. Och vi firade hela natten lång tills man ramlade ur en svarttaxi innan den fortsatte österut med Andres och Moses. Och kanske var det även där man ramlade ur det som en gång var och in i det nya. Livet som regerande mästare.

För precis som Andres och Moses försvann, så försvann även lite av känslan. Jag trodde jag var gjord för de dagarna. För livet som herren på täppan. Men jag kan ha haft fel.

En törst efter något som var så långt borta i så många år har ersatts med en nöjd känsla av att vara bäst. Att just nu vara störst, bäst och vackrast. Men är det inte så, att det som driver en människa är att hela tiden sträva efter mer? Men när man redan är på toppen av berget så är det svårt att komma högre upp. Kvalet till Champions League då, tänker säkert någon. Jo, faktiskt är det så att det är det stora målet i år i mina ögon. Att visa att vi faktiskt kan vara bättre än bönderna och alla andra lag också för den delen och faktiskt lyckas kvala in till gruppspelet. Det är det som gäller i år när Allsvenskan helt enkelt inte gör mig lika upphetsad längre.

Bättring är dock redan på väg. Vinner vi inte i år står vi där nästa år igen. Längtandes efter det stora guldet, törstandes efter segerns bubblande sötma. Kanske är det därför nu när man är mästare som man skall säga: nästa år, då jävlar. Vad vet jag.

Men det kan ju lika gärna bli så att vi vinner i år igen såklart. Och likt förbannat står jag där på läktaren igen, om bara ett par timmar. I en match som vi bara ska vinna. Och även om firandet då säkerligen skulle bli aningen beskedligare än förra året så skulle man självklart bli gladare än gladast i år igen, om vi återigen tar hem hela skiten. Och vem vet, kanske kommer de där krigskänslorna tillbaks under hösten. När varje match återigen betyder liv eller död. Vid gud, låt dom göra det.

Låt det bli magiskt men tragiskt igen.

Hobbycoachen Speeros tankar svämmar över!

HOBBYCOACHEN Precis som det låter, så kommer jag att skriva lite om tränarna och ta ut en startelva och det kommer inte att bli som vanligt utan helt befängt skulle jag tro. Ungefär som IFKs tränare Rehn och Olsson när dom tar ut startelvan. Dom gillar att experimentera och det är inte helt fel, men just därför är det fel. Jag ska förklara hur jag menar, men tar inte på mig ifall någon börjar tänka som mig. Det sker på egen risk!

Ni är varnade och jag är redo att förklara, så vi börjar väl då med tränarna tycker jag. Vi har väl alla märkt att dom gillar att rotera och byta spelare hejvilt. Alex som back, Carlsson som vänsterback/högerback och Pontus som forward för att bara nämna några. Lyckat säger många, men kunde det bli fel? Nej det tror jag inte. Spelarna är såpass duktiga att dom skulle kunna spela lite överallt och ändå spela oavgjort mot Halmstad och Malmö Iff Iff.
Kolla på Gurra som va en duktig back, men en bättre mittfältare. Hysén va en duktig back, bättre mittfältare, ganska bra forward och tillbaka till att vara en bra lösning på back platsen igen. Sella funkar på hela mittfältet och på topp, precis som Pontus och Walle.
Ni kanske förstår vad jag menar nu? Med det materialet som Blåvitt har kanske det inte är så mycket tränarnas förtjänst att spelarna lyckas på andra platser än vad dom har gjort sig förtjänta av. Tro mig inte fel. Jag gillar båda tränarna skarpt. Dom släpper in unga och spelidén är perfekt och givetvis har dom ett öga för fotboll på en hög nivå.

Men när jag såg Halmstad matchen kunde jag inte tro mina ögon. Alex som var lysande mot Örebro fick hoppa ner som back efter att Carlsson fått sin axel ur led. Varför inte ta ner Gurra istället? Hans form på mitten har ju inte varit helt perfekt. Då hade man sluppit en del problem som uppstod och kanske fått mer fart framåt. Är det mer chansning än koll på läget? Lite skumt ibland som får mig att höja på ögonbrynen.
En annan sak jag undrar lite över är Alex Jr. Va inte han tänkt att hjälpa till i anfallet? Nu är han på mittfältet och radar upp en massa dåliga matcher. Så det är inte alltid bra val dom gör, men tack vara att spelarna är så jävla duktiga blir det inga jättechock dåliga matcher, utan dom går näst intill obemärkta. Kanske inte Alex Jr då, som har haft lite otur måste jag säga. Men nog om tränarna nu.. ni förstår nog vad jag menar. Heja Blåvitt!

Nu ska jag agera lite coach och ta ut startelvan! I mitt fall så är alla spelarna friska och det är för att jag behöver lite handikapp mot dom riktiga tränarna.

I mål hittar vi Kim. Reserverna – Stenman, Dahlin.

Backarna är Adam/Bjärsa/Gurra/Hjalle. Reserverna – Seb, Carlsson, OG.

Mittfältets herrar är Alex/TO/Ragge/Hysén. Reserverna – Sella, Karisik, Berg, JJ.

I anfallet hittar vi Pontus/Walle. Reserverna – Alex Jr, Ranégie.

Sedan kan ju givetvis en mittfältare ploppa ner på backen eller upp i anfallet osv. Jag orkar inte ta och skriva allt igen.
Men ni kanske har lite synpunkter på att Ragge flyttat upp så jag får väl berätta mina tankar där. Han är hård, tuff och bra på att hålla boll. Ingen kommer förbi honom. I sin spelstil med boll liknar han, en av mina personliga favoriter, Javier Zanetti. Ragge drar ut på sina utflykter en bra bit och håller bort motståndarna för att sedan hitta en passning som alltid hittar rätt på marken. Tänk er att ha honom vid mittplanen. Ingen kommer förbi.. passningar som hittar rätt direkt ut på anfallarna och givetvis dessa löpningar med boll rakt fram i gröten. Tänk er spel mot ett mål. Tänk er den pressen som IFK skulle kunna ha.

Jag tänker iaf. Gör du? (haha... fan va fondaktigt det lät)

feldgraus femma

FELDGRAUS FEMMA Det är som vanligt omöjligt att avgöra vad som händer på motsatt planhalva när man är på bortamatch, men det var inte svårt att se att spelet från Blåvitt inte kommer upp i normal standard (d v s SM-guldstandard) i dag. Men då måste man leta positiva saker. Det är t ex en styrka att ta poäng när spelet knackar och faktum är att vi spelat sjutton allsvenska matcher i rad utan förlust. Håller sviten i sig över matcherna mot Norrköping, GAIS, AIK, Ljungskile och Sundsvall är det ett tangerat Blåvitt rekord. Vi har dessutom öppnat serien poängmässigt starkare än fjolåret. Att inte förlora borta och att vinna hemma är konceptet för guld i världens jämnaste fotbollsliga, och än så länge har vi lyckats. Men oavsett hur många positiva saker man hittar var det inte helt enkelt att hitta fyra spelare som man tycker positivt om i dag.

Halmstads BK, borta
5 poäng: Ragnar Sigurdsson - När Ragnar inte bara ger sig av på en, eller två, eller tre utan fler räder upp från backlinjen över mittlinjen och därefter slår en om inte öppnande passning så åtminstone en passning som går rätt, då vet man att Blåvitt har problem, tyvärr. När spelet sitter behöver han helt enkelt inte. Men det går ändå inte att bortse från att han är helt magnifik när han ändå behöver kliva fram.
3 poäng: Thomas Olsson - Även om det tyvärr inte hjälper till seger i dag så märker man att TO gör en enorm skillnad när han kliver in i startelvan. Kröner dessutom dagens arbete med en fin prestation och ett ännu finare skott som jag med flera andra på läktaren var säkra på gick i burgaveln. Så var icke fallet. Tack.
2 poäng: Niclas Alexandersson - Jag tycker uppriktigt synd om Alex som tvingades kliva ner på högerbacksplatsen när Nicklas Carlsson tvingades gå av planen. Gör sitt jobb förtjänstfullt som alltid men kommer inte alls till sin rätt på samma sätt som när han får jobba framför en högerback. Gör ändå som vanligt en fin insats.
1 poäng: Kim Christensen - Verkar likt Ragnar ha en riktig vinnarskalle även om han naturligtvis inte kan ge utlopp för den på samma sätt som en utespelare. Tog dock hand om ett inkast i slutet av matchen för att snabbt få igång spelet igen. Sånt uppskattas. Målet är kanske inte så mycket att göra åt även om han får fingertopparna på bollen.

Totalt efter 3 omgångar
1. Ragnar Sigurdsson - 10 poäng
2. Niclas Alexandersson - 7 poäng
3. Kim Christensen - 6 poäng
4. Hjalmar Jonsson - 3 poäng
4. Thomas Olsson - 3 poäng
6. Pontus Wernbloom - 2 poäng
7. Mattias Bjärsmyr - 1 poäng
7. Nicklas Carlsson - 1 poäng

Wernbloom ser gult ikväll

SMÅTT OCH GÔTT Ikväll spelar Pontus Wernbloom sin tredje Allsvenska match. Jag sätter 1 000 riksdaler på att Pontus Wernbloom får sitt tredje gula kort ikväll. Orsaken? En domare finns ju med på plan. Det verkar nämligen räcka för att Kungälssonen skall få se den gula faran viftas framför sig...

Någon som sätter mot?

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

Vi som hade glädjen att se Liverpool krossa Arsenal igår (och dessutom har sympatierna hos Liverpool) måste kollektivt få chansen att samlas vid Götaplatsen och asgarva åt den här skruvade "artikeln" hos supermegafanshemsidan Svenskafans Arsenal-redaktion: "Domarskandal!" Roligaste kocko-inlägget på internet på ganska länge. Sicken match det blev dessutom, helt galen underhållning!

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

Ni som inte har en digitalbox men äger en internetuppkoppling kan för en gångs skull andas ut. Halmstads Bollklubb- IFK Göteborg verkar nämligen streamas via internet ikväll. Om det fungerar rent tekniskt är det bara att gratulera er som inte kan ta den dryga timmens bilresa söderut...

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

Från Bajens införhets inför sin Gais-match (om samma lag):

"Men sedan kommer den grymma verkligheten tillbaka. Det kom en morgondag och så är ni tillbaka på era 3.005 tappra igen. Snacka om hjärtrytmkurva över er publiksiffra under säsongen. Fast det blev ett bra snitt förstås."

Avdelningen "patrask känner igen annat patrask"...

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

Adam är på väg tillbaka, ge honom ett par veckor till så är han fit for fight. Hjalmar är på väg tillbaka, ge honom en dryg vecka så är även han fit for fight. Men efter storsegern mot mediokra ÖSK har nu duon Nicklas "Råttan" Carlsson och Sebastian Eriksson chansen att sno åt sig ytterbacksplatserna om så inte permanent i alla fall fram till EM-uppehållet. Konkurrensen ökar med tiden i backlinjen, något som självfallet är ett positivt "problem" för trion Stefan-Jonas-Teddy. Nu undrar vi bara vem av Bjärsa och Ragnar som blir såld först i sommar?

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

Det här var en väldigt märklig grupp för före detta Blåvittreserven John Alvbåge att gå med i på communityt Facebook. Vad kommer härnäst, Pontus Wernbloom joinar "Wernbloom till AC Milan" och Rami Shaaban joinar "Shaaban to Cork City"?!?

Vårderbyt- 9 dagar kvar

DERBYHETS Precis som Kanal Lokal sänder KlubbTV Blåvitt så har Gais en motsvarighet på samma kanal. KlubbTV Gais har dock ingen gammal spelarprofil som expert i studion utan kör med tränaren och före detta Blåvitt-spelaren Magnus Pehrsson istället.

Dagens frågesport går ut på att gissa vilken spelare som Magnus Pehrsson gav tre plus till efter premiärmatchen. Svaret är nämligen årets (hittills) största "Kommentarer överflödiga"- inlägg i den Allsvenska fotbollsdebatten.

Så: vem fick tre plus och blev premiärens bästa Gaisare?

Uppdatering 14:00-
Korrekt svar: Markus Halsti.

(Ni vet han som såldes till Malmö FF ett par timmar före Gais premiär. Enligt Gais tränare var han omgångens treplussare. Motiveringen: "Han har gjort mycket bra för Gais framtida satsning." Översättning till svenska: "Vi är fattiglappar och blir överlyckliga för varje miljon vi kan få." Halleluja på den...)