Visar inlägg med etikett jonas hellberg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett jonas hellberg. Visa alla inlägg
2010/02/26
BaraBen på Cypern: Hellberg in på skinnet
CYPERN 2010/INTERVJU. Det finns en man som ägnar sin tid åt att hämta tillbaka våra skadade spelare från ledbandsmörkret, in i fotbollsljuset. Han heter Jonas Hellberg, är fystränare och även en levande uppslagsbok när det kommer till områden som muskler, skador, jogging, styrketräning och rehab.- Värst är det om vi får hit ett nyförvärv som vi inte sett så mycket. Men det har bara hänt två gånger under mina fem år i Blåvitt så jag klagar inte, säger han med ett skratt.
Tillsammans med Sebastian Eriksson joggar Jonas Hellberg i ena hörnet av träningsplanen. De håller på att bygga upp ”Seb”:s ben efter den skada han ådrog sig på landslagslägret i Mellanöstern tidigare i vinter. Efter den initiella skadan kom Seb tillbaka och deltog för fullt, även i matchsituationer, men fick som bekant ett bakslag på Valhalla för någon vecka sedan. Nu genomgår han Hellbergs tuffa tiostegsprogram för att få tillbaka rörligheten och styrkan i kroppen:
- Det handlar om allt från att röra sig i zick-zack till att kunna vända i maxtempo. Det är en av de tuffasta sakerna att träna upp för spelare som varit borta länge. Jag har en tät dialog med Stina (Hedin, sjukgymnast) kring vilka muskler vi behöver arbeta med och vad de olika spelarna behöver arbeta med för tillfället, säger Jonas Hellberg.
För spelarna i Blåvitt har inte ett och samma rehabprogram, bara för att de drabbats av samma slags skada. I stället skräddarsys rehabprogrammen efter spelarnas behov. Exempelvis kan en typ av spelare svara på vissa övningar, medan en annan kan få negativa effekter av samma övning – trots att skadorna är närmast identiska:
- När en spelare skadar sig blir det oftast så att han rör kroppen på ett visst sätt, för att skydda det område som blir skadat. Det kan göra andra muskler, som inte är skadade, sårbara. Om man då låter spelaren gå in i tuff träning så är det stor risk att man får följdskador på andra muskelgrupper eller får bakslag i sin rehab, säger Jonas Hellberg.
En vanlig fördom är att äldre spelare inte klarar av att återhämta sig på samma sätt som unga killar gör. Men här anser Hellberg att det är dags att ”set the record straight” och tar Stefan Selakovic som exempel:
- Han har ju varit fotbollsproffs i 15 säsonger så då har han 15 försäsonger i benen. Det är naturligtvis så att hans kropp därför tar emot belastningen som kommer på ett annorlunda sätt än vad en ung killes kropp, som kanske gör sin första eller andra försäsong med A-truppen. Det går exempelvis att jämföra spelare som Sella och Hysén, som spelar alla matcher, med en del av juniorerna när det kommer till de fysiska nivåerna. Sella och Hysén är på topp i augusti, september, medan vissa unga killar är på sin toppnivå just nu. Kroppen svarar helt enkelt olika på försäsongsträning utifrån vad den gått igenom tidigare, säger Jonas Hellberg.
Från U-truppen kommer spelare till IFK Göteborgs A-trupp som redan tidigt i karriären fått lära sig vikten av att sköta sin styrketräning – och får även hjälp med dessa detaljer av exempelvis Hellberg själv:
- Jag är nere hos våra grabbar på fotbollsgymnasiet mellan varven och ger dem råd och tips på hur de ska träna olika muskelgrupper och vilka övningar som de ska genomföra. Det gäller att pränta in det tidigt om de här spelarna ska hålla rätt nivå när de sedan ska ta klivet upp till A-truppen. Men Eilert är även väldigt bra på detta så alla killar som kommer är väldigt väl förberedda, säger Jonas Hellberg.
Träningskulturen i IFK Göteborg kan inte ens fysgurun Hellberg klaga på. Han ser en röd tråd genom föreningens tänkande som går mer än 20 år tillbaka i tiden:
- För ett tag sedan snackade jag med Kjell Pettersson (tidigare tränare i Blåvitt i flera omgångar) om hur de förberedde sig på 80-talet och han berättade att det var så hård löpträning på en bortamatch i Europacupen att han nästan skämdes för hur hårt de körde med sina spelare. Sedan kom ju Roger på 90-talet, ja ni vet ju alla hur han resonerar kring detta. I dag har vi en sportchef som ja...
Var rätt så löpvillig på sin tid?
- Ja så kan man ju säga, säger Hellberg med ett leende.
Värre kan det vara med nyförvärv som kommer till föreningen – men bara i undantagsfall.- Inget ont om dem som spelare men José Shaffer och Alejandro Lago kom till Blåvitt i dåligt skick. Vi fick först öka belastningen på deras träning för att få igång dem, för att de skulle närma sig samma nivå som de andra i den dåvarande truppen. Men jag snackade med Arne (Erlandsen) om det och så drog vi ner träningen till hälften. Då svarade de på träningen, säger Jonas Hellberg.
Det viktiga ur kroppslig synpunkt när en spelare värvas till Blåvitt är dels att läkarundersökningen ger ett bra resultat, så att spelaren inte lider av några sjukdomar, men även att det finns en vilja och mentalitet att träna i spelaren:
- För inte så länge sedan körde vi ett fyspass med Robert Kronbergs (Sveriges bästa häcklöpare) tränare och då fick spelarna se hur indiviuella elitidrottsmän tvingar sig själva att träna så hårt att de nästan spyr efter passet. Sådant get motivation till killarna att sköta sina träningsprogram när de är lediga från lagträningarna, som i början av en försäsong. Annars blir det extra träning med mig och det är det ju ingen som vill vara med om, säger Jonas Hellberg.
||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||
I förrgår hade Ragnar hår. I går var Ragnar flintskallig. Därmed frågade vi:
Vart är ditt hår Ragnar?
- Jag tog en dusch, sa Ragnarök.
Det är ännu oklart om det är han svavelsyra eller vulkanlava som han duschar i.
Over and out
/Frankie
cypern@baraben.com
2009/03/09
Barcelona dag tre: "Sisten upp är en AIK:are"
BARCA 09. Klockan var 06.15 när mobilen ringde till i morse. Löpning med Hellberg och Mild stod på programmet. 25 minuter genom bergen innan man var framme i receptionen på El Montanya. Väl där möter Hellberg upp och visst har fystränaren redan varit ute och sprungit när klockan börjar närma sig sju. Mild kommer ner punktligt och det bär iväg längst med kullarna i soluppgången.
Lite nervös är man i det här laget, när man inte ägnat senaste tio åren åt att vara i fysisk topptrim som Hellberg, eller när man inte sprungit biiptest sönder och samman som Mild. Hellberg gick dock ut ganska lugnt och jag och Håkan hängde på utan problem. Jag ville försäkra mig om att ligga framför Håkan för att ha koll när rycket skulle komma. Något ryck blev det dock inte tal om på ett tag. Upp och ner bar det genom backarna och ut på grusvägar där vi till slut tvingades vända när en gäng galna hundar började skälla. Hellberg hade tydligen blivit jagad av hundar på sin tidiga runda i morse och det märktes att han blev lite darrig i benen när rabiesbestarna satte igång att skälla.
Till slut så började vi närma oss receptionen igen efter vad som kändes som en halv evighet. Nu började åtminstone mina krafter tryta. Då utbrister Hellberg ”siste man upp är en AIK:are”, och sätter sedan världens fart sista biten. Vem vill vara en AIK:are tänker jag och lägger mina absolut sista krafter på att trycka förbi Mild med en liten rusch. Problemet här är bara att det är 200 meter kvar och när Håkan driver förbi och flinar ”jaså, du utmanar?” då känner jag att det är kört. Jag har bränt mina sista krafter, jag har gjort en Brink. Jag gick för tidigt helt enkelt.
Till sist stapplar jag upp till receptionen men får trots allt beröm för min löpning. ”Jag ska säga till Niclas Carlsson”, säger Hellberg då. ”Vadå då”, undrar jag. ”Så får han fixa en tröja till dig”.
Lite nervös är man i det här laget, när man inte ägnat senaste tio åren åt att vara i fysisk topptrim som Hellberg, eller när man inte sprungit biiptest sönder och samman som Mild. Hellberg gick dock ut ganska lugnt och jag och Håkan hängde på utan problem. Jag ville försäkra mig om att ligga framför Håkan för att ha koll när rycket skulle komma. Något ryck blev det dock inte tal om på ett tag. Upp och ner bar det genom backarna och ut på grusvägar där vi till slut tvingades vända när en gäng galna hundar började skälla. Hellberg hade tydligen blivit jagad av hundar på sin tidiga runda i morse och det märktes att han blev lite darrig i benen när rabiesbestarna satte igång att skälla.
Till slut så började vi närma oss receptionen igen efter vad som kändes som en halv evighet. Nu började åtminstone mina krafter tryta. Då utbrister Hellberg ”siste man upp är en AIK:are”, och sätter sedan världens fart sista biten. Vem vill vara en AIK:are tänker jag och lägger mina absolut sista krafter på att trycka förbi Mild med en liten rusch. Problemet här är bara att det är 200 meter kvar och när Håkan driver förbi och flinar ”jaså, du utmanar?” då känner jag att det är kört. Jag har bränt mina sista krafter, jag har gjort en Brink. Jag gick för tidigt helt enkelt.
Till sist stapplar jag upp till receptionen men får trots allt beröm för min löpning. ”Jag ska säga till Niclas Carlsson”, säger Hellberg då. ”Vadå då”, undrar jag. ”Så får han fixa en tröja till dig”.
2008/11/27
Offside: Jonas Hellberg om försäsongsträning
OFFSIDEINTERVJUN I samarbete med fotbollsmagasinet Offside presenterar BaraBen.com idag Sveriges bästa fotbollsmagasins intervju med IFK Göteborgs fystränare Jonas Hellberg. Intervjun publicerades i årets sista nummer av Offside och kommer här i sin helhet, endast för BaraBen.com:s läsare.
För de allsvenska spelarna väntar fyra månader av mjölksyra och träningsvärk. För en annan yrkesgrupp är det julafton.
– I januari hatar de mig, men jag är hellre en bra tränare än en omtyckt tränare, säger IFK Göteborgs fysansvarige.
– Selakovic blev vansinnig eftersom han blev rädd att jag skulle tända till och köra ännu hårdare. Men Erik kan vara lugn. Niclas Alexandersson, som ju lägger av, har lovat att komma med synpunkter på hur jag kan göra träningen på Munkebäcksgymnasiet jobbigare.
Det är där ni brukar leka skeppsbrott?
– Spelarna skulle nog varken kalla det lek eller skeppsbrott. Vi kör en hinderbana med frekvensstege, tjockmatta och plintar. Ett varv tar ungefär en minut, så vilar vi en minut och kör igen. Det handlar om förmågan att växla tempo, vi kör 36 varv och killarna ligger ofta på 90 procent av maxpuls under hela timmen. Spelarna hatar det, Rehn gillar det.
Du driver dina spelare tills de spyr eller faller ihop. Hur känns det?
– Då är jag stolt över dem. Ofta är det en tyst, ångestfylld stämning innan passen. Efteråt är det mer uppsluppet. Men det får inte vara för glatt. När spelarna sitter tysta med tom blick och knappt klarar att hälla upp återhämtningsdrycken, då har det varit ett bra pass.
Hur ofta försöker spelarna mygla när det är fysträning?
– Det händer att de såsar. I slutet av en träning under mitt första år i IFK fick Bengt Andersson och »Ölme« agera barnvakter åt Andres Vasquez sista varvet. Efteråt kunde han knappt torka sig när han hade duschat. »Har de andra kört så hela tiden? Vad har jag sysslat med?« undrade han. Men de flesta är bra på att köra järnet. Annars hotar jag med extra träning, och de vet att jag är så dum att jag inte skojar.
Gnäller de aldrig?
– Selakovic är bra på att gnälla, men med glimten i ögat. Pontus Wernbloom kan behöva lite piska ibland. Som när vi är på träningsläger, han ser alltid så jäkla trött ut på morgnarna! Jag och Håkan Mild drar alltid upp honom en timme tidigare än de andra och går ut och går. Å andra sidan, då har jag och Håkan redan varit ute och sprungit en timme.
Kan det bli för tufft?
– Förut var det mest betoning på mängd, men det är inte alltid som hårdast är bäst. När en så rutinerad spelare som »Alex« kommer och säger »Jonas, nu är vi nära gränsen« då måste man tänka till. Det är mer vetenskapligt nu, med pulsklocka och dokumentation, så det är lättare att se till att alla spelare får optimal träning med hög intensitet och rätt återhämtning.
IFK Göteborg är kända för sin starka fysik. Hur tränar ni?
– Under försäsongen kör vi tre styrkepass, tre fyspass och tre fotbollspass i veckan. Jag försöker att lägga in mycket boll i fysen också, för att få start- och stoppträning. Det handlar om att få en funktionell snabbhet, fotbollskondition.
Hur orkar spelarna?
– I januari hatar de mig. Men de vet vilken oslagbar känsla det är att känna sig starkare än motståndaren, opasserbar. Den viktigaste talangen är att träna hårt, att fortsätta springa även om du har blodsmak i munnen. Det handlar om att hela tiden bli bättre. Jag var nöjd i några timmar efter guldet förra året, sedan tänkte jag »fasen, hur ska vi kunna försvara det här?«
Var investeringen i ett mobilt isbad ett resultat av de tankarna?
– Vi pratar om den gyllene kvarten, direkt efter match. För återhämtningen är den tiden otroligt viktig, då ska spelarna få i sig hundra gram kolhydrater och kyla ner sig i isbadet. Det får fart på blodcirkulationen och onödiga blodansamlingar skickas ut till det kalla hudlagret.
Vem är klassens ljus när det gäller fysträning?
– När det gäller explosivitet är det Hysén, Wallerstedt och Bjärsmyr som är bäst. På löpningen är det Pontus Wernbloom, Gustav Svensson och Oscar Gustafsson. De som har en grym allroundfysik, och därför skulle kunna bli väldigt bra i många idrotter, är Pontus och Ragnar Sigurdsson.
Ändå knäcker du dem i spåret.
– Jag måste ju visa att gubben fortfarande kan ta i. När det är tävling går propparna. Men det är inte för att visa min manlighet, som spelarna tror. Jag måste hålla koll på underlaget, så där inte finns stenar och rötter.
Spelarna säger att du själv missade det en gång…
– Jo … i en nerförsbacke vände jag mig om för att varna spelarna att det var fullt med sten. Då trampade jag själv på en stor sten, rasade framåt men räddade fallet med en militärrullning. Jag stukade foten men var snabbt uppe igen och joggade vidare. Dagen efter kom foten inte i skon, jag fick gå med flipflops. Men jag sade inget då heller. Herregud, jag vet hur ont spelarna kan ha och ändå spela vidare. Då kan inte fystränaren komma och gnälla.
MALIN JONSON
För de allsvenska spelarna väntar fyra månader av mjölksyra och träningsvärk. För en annan yrkesgrupp är det julafton.
– I januari hatar de mig, men jag är hellre en bra tränare än en omtyckt tränare, säger IFK Göteborgs fysansvarige.
Jonas Hellberg om försäsongsträning
Jag hörde att Erik Lund var orolig för kvaliteten på försäsongsträningen i IFK när han kom från Aston Villa i somras.– Selakovic blev vansinnig eftersom han blev rädd att jag skulle tända till och köra ännu hårdare. Men Erik kan vara lugn. Niclas Alexandersson, som ju lägger av, har lovat att komma med synpunkter på hur jag kan göra träningen på Munkebäcksgymnasiet jobbigare.
Det är där ni brukar leka skeppsbrott?
– Spelarna skulle nog varken kalla det lek eller skeppsbrott. Vi kör en hinderbana med frekvensstege, tjockmatta och plintar. Ett varv tar ungefär en minut, så vilar vi en minut och kör igen. Det handlar om förmågan att växla tempo, vi kör 36 varv och killarna ligger ofta på 90 procent av maxpuls under hela timmen. Spelarna hatar det, Rehn gillar det.
Du driver dina spelare tills de spyr eller faller ihop. Hur känns det?
– Då är jag stolt över dem. Ofta är det en tyst, ångestfylld stämning innan passen. Efteråt är det mer uppsluppet. Men det får inte vara för glatt. När spelarna sitter tysta med tom blick och knappt klarar att hälla upp återhämtningsdrycken, då har det varit ett bra pass.
Hur ofta försöker spelarna mygla när det är fysträning?
– Det händer att de såsar. I slutet av en träning under mitt första år i IFK fick Bengt Andersson och »Ölme« agera barnvakter åt Andres Vasquez sista varvet. Efteråt kunde han knappt torka sig när han hade duschat. »Har de andra kört så hela tiden? Vad har jag sysslat med?« undrade han. Men de flesta är bra på att köra järnet. Annars hotar jag med extra träning, och de vet att jag är så dum att jag inte skojar.
Gnäller de aldrig?– Selakovic är bra på att gnälla, men med glimten i ögat. Pontus Wernbloom kan behöva lite piska ibland. Som när vi är på träningsläger, han ser alltid så jäkla trött ut på morgnarna! Jag och Håkan Mild drar alltid upp honom en timme tidigare än de andra och går ut och går. Å andra sidan, då har jag och Håkan redan varit ute och sprungit en timme.
Kan det bli för tufft?
– Förut var det mest betoning på mängd, men det är inte alltid som hårdast är bäst. När en så rutinerad spelare som »Alex« kommer och säger »Jonas, nu är vi nära gränsen« då måste man tänka till. Det är mer vetenskapligt nu, med pulsklocka och dokumentation, så det är lättare att se till att alla spelare får optimal träning med hög intensitet och rätt återhämtning.
IFK Göteborg är kända för sin starka fysik. Hur tränar ni?
– Under försäsongen kör vi tre styrkepass, tre fyspass och tre fotbollspass i veckan. Jag försöker att lägga in mycket boll i fysen också, för att få start- och stoppträning. Det handlar om att få en funktionell snabbhet, fotbollskondition.
Hur orkar spelarna?
– I januari hatar de mig. Men de vet vilken oslagbar känsla det är att känna sig starkare än motståndaren, opasserbar. Den viktigaste talangen är att träna hårt, att fortsätta springa även om du har blodsmak i munnen. Det handlar om att hela tiden bli bättre. Jag var nöjd i några timmar efter guldet förra året, sedan tänkte jag »fasen, hur ska vi kunna försvara det här?«
Var investeringen i ett mobilt isbad ett resultat av de tankarna?
– Vi pratar om den gyllene kvarten, direkt efter match. För återhämtningen är den tiden otroligt viktig, då ska spelarna få i sig hundra gram kolhydrater och kyla ner sig i isbadet. Det får fart på blodcirkulationen och onödiga blodansamlingar skickas ut till det kalla hudlagret.
Vem är klassens ljus när det gäller fysträning?
– När det gäller explosivitet är det Hysén, Wallerstedt och Bjärsmyr som är bäst. På löpningen är det Pontus Wernbloom, Gustav Svensson och Oscar Gustafsson. De som har en grym allroundfysik, och därför skulle kunna bli väldigt bra i många idrotter, är Pontus och Ragnar Sigurdsson.
Ändå knäcker du dem i spåret.
– Jag måste ju visa att gubben fortfarande kan ta i. När det är tävling går propparna. Men det är inte för att visa min manlighet, som spelarna tror. Jag måste hålla koll på underlaget, så där inte finns stenar och rötter.
Spelarna säger att du själv missade det en gång…
– Jo … i en nerförsbacke vände jag mig om för att varna spelarna att det var fullt med sten. Då trampade jag själv på en stor sten, rasade framåt men räddade fallet med en militärrullning. Jag stukade foten men var snabbt uppe igen och joggade vidare. Dagen efter kom foten inte i skon, jag fick gå med flipflops. Men jag sade inget då heller. Herregud, jag vet hur ont spelarna kan ha och ändå spela vidare. Då kan inte fystränaren komma och gnälla.
MALIN JONSON
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)