COMEBACKGÄSTKRÖNIKA. Jag sitter och tänker på vintern. Och de vindpinade och kalla vårdagarna, som gjorde allt för att försöka få vintern att nypa ännu ett tag om landet. Hur jävligt man kunde känna det då, när det enda man ville ha var en Allsvenska som rullade igång, ett Blåvitt som skulle utmana, som äntligen skulle ta oss ända fram. Det är guldet man tänker på. Som man alltid tänker på. Vinter, vår, sommar, höst. Guldet finns där för jämnan. Guld, guld, guld och lite pytt i panna mellan varven. För att få känna på. Testa lite. Smaka av.
Och nu närmar sig slutet på säsongen, och jag sitter och tänker på vintern? Hur det kan bli. Men jag tänker att så som jag längtade då, efter precis det här som vi har framför oss nu, längtar jag så det värker i kroppen till måndag kväll, 19.05. Två omgångar kvar. Två vinster räcker med största sannolikhet till det där efterlängtade guldet. Hur man än vrider och vänder på det, är det faktiskt så det ligger till.
Och bilderna av tappade poäng, straffmissar, öppet mål, felaktiga domslut, svaga forwards, försäljningen av Vibe, skadan på Rogne, svag trupp, svagt anfall eller vad det nu råkar handla om, det har jag lagt bakom mig nu. Det tjänar ingenting till i dagsläget att älta allt detta. Det är som det är, och nu står vi med två omgångar kvar och har en mycket god chans på det nittonde guldet.
Då måste vi pumpa in självförtroende i vårt blåvita universum, en självklar bild av oss själva som segrare, de starkaste. Vi har Solna och Peking på andra sidan, och de skrämmer inte livet ur mig om man säger så. De är inte starkare än Blåvitt, de har ingen generalplan för att spela hem det här, de har nerver som alla andra.
Därför ska vi inte vika ner oss, vi ska inte tala om brister. Vi ska lyfta fram det bästa ur oss som vi har, och bygga ett monumentalt monster av kamplust! Det är vi, supportrar, spelare, teamet runt laget, alla med blåvitt blod, det är vi som tillsammans bygger det mäktiga. Det är det mäktiga monstret som äntrar Kompisvallen på måndag kväll, det är det monstret som tillsammans ska gå in och göra ett jobb. Ett jobb som för alltid släcker ångesten från 09, som kommer att sätta oss i en katapultstol inför sista omgången nästa helg.
Vi är Blåvitt, och guldet ska hem. För tillfället finns ingenting annat som behöver uppta dina tankar. Ingenting annat.
Visar inlägg med etikett guld. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett guld. Visa alla inlägg
2015/10/22
2015/09/25
Medgångsbloggare i motvind!
KÅSERI. För länge sedan, i en galax långt, långt borta skrevs det senaste inlägget från min sida. Eller åtminstone för mer än en månad sedan, efter 4 jävla noll mot ett lag från Hisingen. Detta superlag som igår tydligen spelade hemma mot Åtvidaberg, samtidigt som stadens tredje högst rankade lag spelade hemma mot nåt annat lag, och vi spelade bortamatch på dörrmattan i Borås. Med fler åskådare på plats där, än vad just tidigare nämnda hisingslaget OCH stadens tredjelag tillsammans lyckades uppbringa i publikväg. I vanlig ordning spelar det ju ingen som helst jävla roll vad alla andra gör, men det vittnar om att det är något i luften i år. Det år som återigen ska bli ett blåvitt år.
Varför väljer jag att göra comeback nu då? Eller om man fraserar om frågeställningen, varför har jag inte skrivit på länge? Varför ens orda om det över huvud taget? (Avd. ta sig själv på stort allvar.) Nej, men ärligt talat har jag dragits med en jävla skrivkramp kombinerat med att det varit rätt gött att bara vara på matcherna utan att memorera allt för jävla mycket vad som skett, och med det sitta och dunka text i några timmar efter match när man istället bara vill suga i sig supersöta Twitterflöden, hyfsade positiva krönikor från "experter" och sköna highlights. Nu ska det ju givetvis tilläggas att jag inte på långa vägar står med nåt jävla anteckningsblock eller diktafon under matcherna, eller för den delen håller käft och bara analyserar. Men ändå, lite befriande att bara götta sig i de fina resultaten, ryckas med och delta i den fantastiska stämningen.
Resultaten ja. Som jag knapprade ut på Twitter igår efter ett ett mot Andess och resten av postorderbönderna, "det är ändå jävligt imponerande att vi ligger där vi ligger med såpass kalla anfallare och en Ankersen som inte riktigt är på topp." Vadå, gnäll igen? Njae, inte riktigt, mest konstaterande och lite ledsamt att vi som sagt med stor sannolikhet hade joggat hem den här jävla serien om våra forwards, post Vibe, hade presterat ens i närheten av vad den defensiva delen av elvan och spelet gjort. Då ska det ju iofs tilläggas att charmören Søren för all del gjort en jävla massa gött och tio baljor, vilket inte skall förringas. Men han är ju inte anfallare...
Samtidigt, poängen är ju att det spelar ju ingen roll vem som gör målen, inte alls, men att vi som igår inte lyckas varken förvalta eller skapa mer än det som görs, med tanke på Andess och resten av gängets slöhet i försvarsspelet är lite deppigt. Nu är ju serieledningen intakt, vi är där, har allt i egna händer och ska bara ta detta ändå, och, all in all var ju ett kryss igår rätt okej med facit i hand. Men, med bjudningarna som ges, chanserna som finns och pressen vi har hade en vinst varit mer rätt och riktig.
Var vill jag komma? Vet ej, i vanlig ordning. Konsekvens och kontinuitet är bra, vilket i och för sig inte varit signumet i forwardsparet (på gott och ont) men den populistiska ådran i mig ropar på att Boman och Sköld borde starta på måndag, samtidigt som den resonliga ådran (finns det en sådan?) i mig säger att vi måste nöta vidare med Engvall, han har ju det i sig. Det ena utesluter ju inte det andra så sett, Engvall och Boman borde kanske starta då, med sub på Sköld om/när det blir läge för ett forwardsbyte. Var är Riski då? Ja, inte på plan i alla fall. Visst, bra fart och fin inställning när han lirar, men det händer inte mycket. (Ja, han spelade fram till kvitteringen i Henkeborg!) Åtminstone händer det inte så mycket man kan förvänta sig. Om man nu kan förvänta sig något.
Skit samma. Dravel och kvantitet kommer igen i den gnällarmada som legat latent i mer än en månads tid nu.
Slutklämmen då, för att wrappa upp det här jävla dynginlägget. Från och med nu spelar det ingen som helst roll vem som gör målen, hur det ser ut, när matcherna avgörs, vem som byter med vem, vilken ramsa som mumlas när, hur få det är på Hisingens matcher, hur många bengaler som bränns, vem som dömer, vilka som är på andra planhalvan, hur avslagen bärsen är, vilket väder det är eller för den delen hur i helvete det går i alla andra matcher, det är nu det gäller. Det är nu vi fortsätter ha det i egna händer. Det är nu du, jag, vi och alla andra gör vår förbannade plikt att dyka upp på läktaren när våra gubbar spelar. Det är nu det är tid för guld.
2015/07/27
Om att andas Blåvitt.
När Richard Lloyd tillfrågades att lägga ett solo på Imperiets Du är religion, då gjorde han det på första och enda tagningen. Resultatet blev briljant om du frågar mig. Så kommer det här inlägget att skrivas också; löpande text, fria tankar utan uppehåll. Någon briljans eftersträvar jag inte, och stavningsfascisterna kanske kommer att få några ord att glädjas över, men varsågoda.
Efter en vecka i Göteborg, stationerad i Majorna i en lägenhet vi fick låna av en god vän, är jag nu på barndomsmark ett par dagar. Men luften i lungorna hänger kvar; 3:ans spårvagn, Bengans skivbutik, stråken genom Haga, Helix, vyerna från Hising Island, restaurangbesöken, Röhsska, Sjöfartsmuseet, de obegåvades uppgörelse på Avenyn, vi mitt i, och sedan avslutningen på John Scotts, träff med andra goda vänner, prat om Blåvitts hopplösa placering i näringskedjan, drömmar om Europa, drömmar om guld och till slut, äntligen och för första gången, hela familjen samlad på Gamla Ullevi.
Och där inträffar en form av magi som inbegriper allt vad jag kommit att älska med staden Göteborg och laget Blåvitt. Gemenskapen, sången där vi gör det tillsammans, och ofelbart slutar det med att man gråter i slutfasen av Snart skiner Poseidon. Jag har aldrig kunnat sjungit klart den sången, men jag njuter och ryser och jag har svårt att tro att jag skulle vara ensam om den känslan. Så. Stark. Så. Magiskt.
Och matchen sedan; Vibe hade precis lämnat, vi hade fått en hel del att fundera på, inte minst efter ett par matchers kryssande, svajigt spel, tappade ledningar. Och nu Vibe. Som om det inte vore nog. Men Blåvitt visade än en gång att det finns så mycket mer i Jörgens trupp än vad vi sett på många många år. En närmast perfekt genomförd Europamatch, båda våra forwards nätar och många är vi som lämnar Gamla Ullevi med ett leende på läpparna. Och dagen efter lämnar jag och familjen Göteborg för färd norrut. Igen.
På sociala medier är de blåvita nöjda, man ser hoppfullt på framtiden. Gren "lovar" att spelare ska in, helst före onsdag. Det flyter liksom på, så där som det gör efter en blåvit seger. Serieledare som vi vant oss att skriva. Men i takt med att helgen närmar sig, och Falkenberg borta, kommer tvivlen. Ska reaktionen komma? Hur fan klarar vi oss utan Seb på mitten? Att tappa Vibe påverkar vilket lag som helst, hur ska Blåvitt reagera? Och vädret sedan.. Storm? Regn? Badbollen kan man i vart fall lämna hemma.
Så när jag slår mig ner i soffan hos brorsan med en nytappad Guinness, är väl känslan inte helt bekväm. Även om jag alltid (nåja) försöker se det positiva. Det blåser utav helvete där nere, och det kommer att påverka matchen i negativ riktning för alla inblandade parter. Att han-ni-vet-vem ställer till det för Tom och Blåvitt redan i matchens inledning har vi redan trasat sönder i vår ångestvånda, och att Blåvitt inte får dit bollen likaså. Det blir förlust. En tung sådan. Tung. T-u-n-g. Förlust.
Då kommer också sleven, eller stormen, eller haveriet, ni får kalla det vad ni vill, på sociala medier. Säsongen är över. Jörgen borde avgå. Ankersen borde vända hem till Danmark igen. Det är åt helvete för dåligt. Och missförstå mig inte, jag tycker inte det var någon insats som kommer och ligga och glöda på någon VIP-sida i historieböckerna, och jag tycker att många av spelarna gör en för svag insats. Ändå kan jag inte se någon katastrof. Vi för matchen, vi gör inte ett haveri. Som jag ser på det hela. Och vi leder fortfarande serien. Lagen bakom hade kunnat gå om oss för ett par matcher sedan, men de gör också kassa insatser. Vi är där vi är, och jag tycker nog att det är så förbannat mycket bättre att vara i serieledning än att ligga bakom och jaga. Våren har vi med oss, allt är inte över och förbi, vakna upp nu och försök att hålla huvudet högt. Vi, tillsammans, är Blåvitt.
Och egentligen är det väl det enda jag skulle behöva skriva i detta skriva-utan-stopp-inlägg, för spelare, ledare, supportrar läser vad vi skriver, hör vad vi säger och hur vi uttalar oss. Och detta tror jag svävar ut över Göteborg, det färgar himlen och molnen, och hur besvikna vi än är, och hur mycket krav vi än ställer, borde vi vara stoltare än så. Kritik måste självklart komma, men vår uppgift är att bära Blåvitt vidare, uppåt, framåt. Så glöm inte att Blåvitt är Blåvitt. Alla har vi gemensamma drömmar, och just den här säsongen är drömmen ett guld i höst. Vi är serieledare. Visst kan man (kanske till och med ska) tömma ut besvikelsen och rasa eller såga ett tag, men glöm aldrig att vända på det hela.Vi är inte GAIS, vi är inte Solna eller något annat ångestvibrerande lag.
De få procent vi kan andas ut över landet och Göteborg, kan vara de få procent som lyfter Blåvitt över den sista barriären. Det är den luften jag har kvar i lungorna mellan mina resor till Göteborg, den försvinner aldrig. Jag har lärt mig att livnära mig på den. Därför vårdar jag den ömt.
Även om det gör ont ibland.
Efter en vecka i Göteborg, stationerad i Majorna i en lägenhet vi fick låna av en god vän, är jag nu på barndomsmark ett par dagar. Men luften i lungorna hänger kvar; 3:ans spårvagn, Bengans skivbutik, stråken genom Haga, Helix, vyerna från Hising Island, restaurangbesöken, Röhsska, Sjöfartsmuseet, de obegåvades uppgörelse på Avenyn, vi mitt i, och sedan avslutningen på John Scotts, träff med andra goda vänner, prat om Blåvitts hopplösa placering i näringskedjan, drömmar om Europa, drömmar om guld och till slut, äntligen och för första gången, hela familjen samlad på Gamla Ullevi.
Och där inträffar en form av magi som inbegriper allt vad jag kommit att älska med staden Göteborg och laget Blåvitt. Gemenskapen, sången där vi gör det tillsammans, och ofelbart slutar det med att man gråter i slutfasen av Snart skiner Poseidon. Jag har aldrig kunnat sjungit klart den sången, men jag njuter och ryser och jag har svårt att tro att jag skulle vara ensam om den känslan. Så. Stark. Så. Magiskt.
Och matchen sedan; Vibe hade precis lämnat, vi hade fått en hel del att fundera på, inte minst efter ett par matchers kryssande, svajigt spel, tappade ledningar. Och nu Vibe. Som om det inte vore nog. Men Blåvitt visade än en gång att det finns så mycket mer i Jörgens trupp än vad vi sett på många många år. En närmast perfekt genomförd Europamatch, båda våra forwards nätar och många är vi som lämnar Gamla Ullevi med ett leende på läpparna. Och dagen efter lämnar jag och familjen Göteborg för färd norrut. Igen.
På sociala medier är de blåvita nöjda, man ser hoppfullt på framtiden. Gren "lovar" att spelare ska in, helst före onsdag. Det flyter liksom på, så där som det gör efter en blåvit seger. Serieledare som vi vant oss att skriva. Men i takt med att helgen närmar sig, och Falkenberg borta, kommer tvivlen. Ska reaktionen komma? Hur fan klarar vi oss utan Seb på mitten? Att tappa Vibe påverkar vilket lag som helst, hur ska Blåvitt reagera? Och vädret sedan.. Storm? Regn? Badbollen kan man i vart fall lämna hemma.
Så när jag slår mig ner i soffan hos brorsan med en nytappad Guinness, är väl känslan inte helt bekväm. Även om jag alltid (nåja) försöker se det positiva. Det blåser utav helvete där nere, och det kommer att påverka matchen i negativ riktning för alla inblandade parter. Att han-ni-vet-vem ställer till det för Tom och Blåvitt redan i matchens inledning har vi redan trasat sönder i vår ångestvånda, och att Blåvitt inte får dit bollen likaså. Det blir förlust. En tung sådan. Tung. T-u-n-g. Förlust.
Då kommer också sleven, eller stormen, eller haveriet, ni får kalla det vad ni vill, på sociala medier. Säsongen är över. Jörgen borde avgå. Ankersen borde vända hem till Danmark igen. Det är åt helvete för dåligt. Och missförstå mig inte, jag tycker inte det var någon insats som kommer och ligga och glöda på någon VIP-sida i historieböckerna, och jag tycker att många av spelarna gör en för svag insats. Ändå kan jag inte se någon katastrof. Vi för matchen, vi gör inte ett haveri. Som jag ser på det hela. Och vi leder fortfarande serien. Lagen bakom hade kunnat gå om oss för ett par matcher sedan, men de gör också kassa insatser. Vi är där vi är, och jag tycker nog att det är så förbannat mycket bättre att vara i serieledning än att ligga bakom och jaga. Våren har vi med oss, allt är inte över och förbi, vakna upp nu och försök att hålla huvudet högt. Vi, tillsammans, är Blåvitt.
Och egentligen är det väl det enda jag skulle behöva skriva i detta skriva-utan-stopp-inlägg, för spelare, ledare, supportrar läser vad vi skriver, hör vad vi säger och hur vi uttalar oss. Och detta tror jag svävar ut över Göteborg, det färgar himlen och molnen, och hur besvikna vi än är, och hur mycket krav vi än ställer, borde vi vara stoltare än så. Kritik måste självklart komma, men vår uppgift är att bära Blåvitt vidare, uppåt, framåt. Så glöm inte att Blåvitt är Blåvitt. Alla har vi gemensamma drömmar, och just den här säsongen är drömmen ett guld i höst. Vi är serieledare. Visst kan man (kanske till och med ska) tömma ut besvikelsen och rasa eller såga ett tag, men glöm aldrig att vända på det hela.Vi är inte GAIS, vi är inte Solna eller något annat ångestvibrerande lag.
De få procent vi kan andas ut över landet och Göteborg, kan vara de få procent som lyfter Blåvitt över den sista barriären. Det är den luften jag har kvar i lungorna mellan mina resor till Göteborg, den försvinner aldrig. Jag har lärt mig att livnära mig på den. Därför vårdar jag den ömt.
Även om det gör ont ibland.
2013/12/12
Ta chansen - Buda hem John Alvbåges signerade guldtröja!
BaraBen.com vill i samråd med IFK Göteborgs John Alvbåge utmana Andreas Drugge och Gais i deras insamling för musikhjälpen.
Sedan klubben åkt ner i superettan ser vi detta som den enda ärliga chansen att få till ett härligt "derby".
Vi har dessutom gett Andreas ett dygns förskott, så det är nu upp till oss att visa vad vi kan.
Vi erbjuder er nu att kamma hem John Alvbåges exklusiva signerade guldtröja från Cupfinalen 2013 på Friends Arena.
Detta är din chans att köpa något som vanligt inte går att få tag i för pengar, och att de dessutom går till en god sak gör väl inte saken sämre?
Slut upp nu alla Blåvita, företag som privatpersoner och visa vilka som verkligen är bäst i stan.
För att vara med och buda - Klicka på följande länk http://www.tradera.com/item/280404/198047315/john-alvbages-signerade-guldtroja-fran-cupfinalen-2013
Andreas Drugges auktion följes här;
http://www.tradera.com/item/230908/197958924/gais-matchtroja-fran-andreas-drugge
Sedan klubben åkt ner i superettan ser vi detta som den enda ärliga chansen att få till ett härligt "derby".
Vi har dessutom gett Andreas ett dygns förskott, så det är nu upp till oss att visa vad vi kan.
Vi erbjuder er nu att kamma hem John Alvbåges exklusiva signerade guldtröja från Cupfinalen 2013 på Friends Arena.
Detta är din chans att köpa något som vanligt inte går att få tag i för pengar, och att de dessutom går till en god sak gör väl inte saken sämre?
Slut upp nu alla Blåvita, företag som privatpersoner och visa vilka som verkligen är bäst i stan.
För att vara med och buda - Klicka på följande länk http://www.tradera.com/item/280404/198047315/john-alvbages-signerade-guldtroja-fran-cupfinalen-2013
Andreas Drugges auktion följes här;
http://www.tradera.com/item/230908/197958924/gais-matchtroja-fran-andreas-drugge
2013/09/24
ALLA SKA MED!
BILJETTHETS. Kidnappa valfri person, dra in individen i en svart van och kasta in hen på Gamla Ullevi på torsdag. Berätta för din mormor att ni ska ut på en ”promenad”. Säg till din haschrökande granne att kiosken på Gamla Ullevi säljer det bästa haschet.
Mejla din chef och säg att den ultimata effektivseringsplanen kommer att presenteras på en viss arena på torsdag 19.00. Säg till din far att banden i familjen hade stärkts om ni umgicks över en öl den där dagen. Upplys spårvagnschaffören att facket har utlöst strejk och att det är helt okej att stanna vid centralstationen, hoppa av och gå och kolla på blåvitt.
Skicka ett brev till kungen och förklara att det ska klippas band i Göteborg på torsdag.
Gå till valfri skola i veckan och håll ett föredrag om Blåvitts betydelse i samhället för att få ungdomen att komma till Gamla Ullevi. Berätta för din mor att du infört en speciell mors dag enbart till hennes ära den 26:e September. Ring din gamla klasskompis med en förkärlek för att komma in bakom nätets stängda dörrar och be honom hacka ticnet. Sprid sedan biljetterna till de som aldrig hade råd.
Håll ett brandtal på Gustav Adolfs torg och manifestera mot de allsvenska antagonisterna. Berätta att det handlar om liv och död och lite mer än så... Skrik ut i din megafon att IFK Göteborg ska rädda världen!
Dra på dig en go neonväst och dirigera om trafiken mot...Mmm ...Väl där kan du ”råka” peka mot arenan och berätta lite anekdoter om hur oerhört gemytligt det är där inne. Berätta för barnen i din närhet att du inte är en elak farbror, utan att det i stället är den där Pelle i Gefle. Lova dem att de är tryggast långt uppe på läktaren.
Sätt en lapp utanför syföreningens lokaler och informera dem om att deras sammankomst är flyttad. Sedan är det bara att skriva ut en vägbeskrivning. De kommer bli överlyckliga om du berättar att de kommer få brodera in vår andra stjärna nästa år. Säg till kioskägarna att de får några timmars ledighet och skicka in en gaisare som stand-in.Gå ut på valfri karaokebar på onsdag och entré scenen till tonerna av Snart skiner Poseidon.
Råka fördärva bandet på kvällsskiftet och stäng ner fabriken.
Ring dina vänner att du har ångest över att det kanske inte blir fullsatt på torsdag. Kommer de med vet du att du har riktigt bra kamrater.Ställ dig med en bössa, bredvid Amnesty och Röda korset, i Nordstan och samla in biljettpengar till behövande blåvitare.
Betala en annonsplats i GP. Skicka upp en luftballong. Köp en banderoll. Hyr ett flygplan med en sådan där go grej bakom ÄNNA. Ring din svärfar och säg att du älskar honom om han kommer. Plinga på grannen under och be om förlåtelse för tvättbråket förra veckan genom att bjuda med henne på match. Sjukskriv dig ifrån jobbet när chefen vägrar ge dig ledigt. Skyll på fågelinfluensan eller HIV.Gå till din lokala brottarförening och berätta om den stora brottningsmatchen. Dra in på någon krog på Avenyn och berätta att det upptäckts salmonella i kycklingen. Vägled panikartade gäster i en utrymningsväg som leder till... Ja, just det.
Förlägg era dejter, som ni lyckades skaffa genom den bländande karaokeuppvisningen, på torsdag klockan 19. I klacken. Gift er inför 17.000 förväntansfulla gäster och spara pengar. Ni behöver varken pröjsa några stora pengar för underhållningen eller lokalen. Ni betalar några hundralappar och då ingår mat och öl. Helt plötsligt har ni pengar till en go smekmånad i CL-kvalet nästa år. Ta planet och åk till Moskva, Mönchengladbach och Bologna. Hämta upp gubbarna och hälsa tränarna att de fått ledigt. Av dig.
Sätt upp lappar i området att du kan vara barnvakt. Ta sedan med dig högen av ungar och förlägg "passningen" på Gamla. Kör en svensexa. Börja med att åka den coola padda för att sedan dra ett varv med en av alla görfräcka spårvagnen. Hoppa av vid centralen och klä han i trosor eller något sådant görfyndigt som svennebananerna gör.Sedan om han inte sjunger inne på arenan kan ni kasta ägg på honom. Han kommer att sjunga.
Med slutligen, undvik hockeysupportrar och be dem stanna hemma om de frågar om de får följa med. Inget jävla ”klapp,klapp” på torsdag...
...Eller så borde alla ändå fatta att de ska vara på plats på torsdag.
ALLA MOT GAMLA! #FullsattMotGefle
Mejla din chef och säg att den ultimata effektivseringsplanen kommer att presenteras på en viss arena på torsdag 19.00. Säg till din far att banden i familjen hade stärkts om ni umgicks över en öl den där dagen. Upplys spårvagnschaffören att facket har utlöst strejk och att det är helt okej att stanna vid centralstationen, hoppa av och gå och kolla på blåvitt.
Skicka ett brev till kungen och förklara att det ska klippas band i Göteborg på torsdag.
Gå till valfri skola i veckan och håll ett föredrag om Blåvitts betydelse i samhället för att få ungdomen att komma till Gamla Ullevi. Berätta för din mor att du infört en speciell mors dag enbart till hennes ära den 26:e September. Ring din gamla klasskompis med en förkärlek för att komma in bakom nätets stängda dörrar och be honom hacka ticnet. Sprid sedan biljetterna till de som aldrig hade råd.
Håll ett brandtal på Gustav Adolfs torg och manifestera mot de allsvenska antagonisterna. Berätta att det handlar om liv och död och lite mer än så... Skrik ut i din megafon att IFK Göteborg ska rädda världen!
Dra på dig en go neonväst och dirigera om trafiken mot...Mmm ...Väl där kan du ”råka” peka mot arenan och berätta lite anekdoter om hur oerhört gemytligt det är där inne. Berätta för barnen i din närhet att du inte är en elak farbror, utan att det i stället är den där Pelle i Gefle. Lova dem att de är tryggast långt uppe på läktaren.
Sätt en lapp utanför syföreningens lokaler och informera dem om att deras sammankomst är flyttad. Sedan är det bara att skriva ut en vägbeskrivning. De kommer bli överlyckliga om du berättar att de kommer få brodera in vår andra stjärna nästa år. Säg till kioskägarna att de får några timmars ledighet och skicka in en gaisare som stand-in.Gå ut på valfri karaokebar på onsdag och entré scenen till tonerna av Snart skiner Poseidon.
Råka fördärva bandet på kvällsskiftet och stäng ner fabriken.
Ring dina vänner att du har ångest över att det kanske inte blir fullsatt på torsdag. Kommer de med vet du att du har riktigt bra kamrater.Ställ dig med en bössa, bredvid Amnesty och Röda korset, i Nordstan och samla in biljettpengar till behövande blåvitare.
Betala en annonsplats i GP. Skicka upp en luftballong. Köp en banderoll. Hyr ett flygplan med en sådan där go grej bakom ÄNNA. Ring din svärfar och säg att du älskar honom om han kommer. Plinga på grannen under och be om förlåtelse för tvättbråket förra veckan genom att bjuda med henne på match. Sjukskriv dig ifrån jobbet när chefen vägrar ge dig ledigt. Skyll på fågelinfluensan eller HIV.Gå till din lokala brottarförening och berätta om den stora brottningsmatchen. Dra in på någon krog på Avenyn och berätta att det upptäckts salmonella i kycklingen. Vägled panikartade gäster i en utrymningsväg som leder till... Ja, just det.
Förlägg era dejter, som ni lyckades skaffa genom den bländande karaokeuppvisningen, på torsdag klockan 19. I klacken. Gift er inför 17.000 förväntansfulla gäster och spara pengar. Ni behöver varken pröjsa några stora pengar för underhållningen eller lokalen. Ni betalar några hundralappar och då ingår mat och öl. Helt plötsligt har ni pengar till en go smekmånad i CL-kvalet nästa år. Ta planet och åk till Moskva, Mönchengladbach och Bologna. Hämta upp gubbarna och hälsa tränarna att de fått ledigt. Av dig.
Sätt upp lappar i området att du kan vara barnvakt. Ta sedan med dig högen av ungar och förlägg "passningen" på Gamla. Kör en svensexa. Börja med att åka den coola padda för att sedan dra ett varv med en av alla görfräcka spårvagnen. Hoppa av vid centralen och klä han i trosor eller något sådant görfyndigt som svennebananerna gör.Sedan om han inte sjunger inne på arenan kan ni kasta ägg på honom. Han kommer att sjunga.
Med slutligen, undvik hockeysupportrar och be dem stanna hemma om de frågar om de får följa med. Inget jävla ”klapp,klapp” på torsdag...
...Eller så borde alla ändå fatta att de ska vara på plats på torsdag.
ALLA MOT GAMLA! #FullsattMotGefle
2013/05/28
Söndagen 26/5
Jag har valt att fokusera på glädje, lycka, eufori på fans, supportrar, ståplats, sittplats på resan tur och retur till Solna och det finns självklart några bilder från resan hem på dom som gjorde oss så härligt glada.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)