Visar inlägg med etikett gräsdebatten. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett gräsdebatten. Visa alla inlägg

2011/03/23

Mild: "Inte ens jag kan sabba den här gräsmattan"

SMÅTT & TJÔTIGT. Jag stod och kikade på gräsmattan på Gamla Ullevi medan fotograferna lät sina kameror smattra med den nya Prioritet-matchtröjan i fokus. Håkan Mild stod bakom mig och frågade mig:
– Visst ser den underbar ut?
– Ja, bara vi inte släpper ut dig på den, kontrade jag lite tyket.
– Haha, inte ens jag skulle kunna sabba den här gräsmattan, svarade Håkan Mild.
– Men jag hade gjort ett gott försök, lade han till och skrattade.
För det är verkligen känslan, att gräsmattan har fler lager och är redan bättre rotad än det tidigare mattorna på Gamla Ullevi varit. Vi kommer få se en underbar matta på premiärmatchen om tolv dagar. Således kan vi även skippa/slippa den återkommande bortförklaringen om "uselt gräs" som Blåvitts spelare, men främst ledare, ständigt skyllde och skyller 2010 års fiasko på.

BaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.com

Blåvitts nya kostymer från Tiger hade inte hunnit fått klubblogotyper påsydda till presskonferensen i går. De mörka kostymerna i kombination med svarta slipsar gjorde att GT:s sportreporter Sten Jutéus skämtsamt undrade om det var en begravning vi var bjudna på. Först sa jag nej, men efter en stunds tittande på alla svartklädda män i lokalen tvingades jag försäkra mig om att Blåvitt-personalen inte hade varit på begravning före presskonferensen. Det hade de inte.

BaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.com


Storsponsorn Nils Wiberg, ägare och vd för Prioritet Finans med dotterbolag, ville inte tala om Obol-affären. Först låtsades han om att han inte kände till det, men försvarade sig efter hand med att "Vi är ju ett seriöst företag som funnits i 30 år". Han är en kompetent – om än lite excentrisk företagare – som naturligtvis vinner väldigt mycket på ett samarbete med IFK Göteborg. Det räcker att se de våldsamma debatter som brutit ut i kommentarstrådarna här på BaraBen för att inse att inkasso-branschen väcker starka åsikter och inte är den mest respekterade i samhället.

Tobias Hysén, stjärnsponsorn Nils Wiberg och ordförande Kent Olsson. Foto: BARABEN.COM
Så tro inte på något sätt att Prioritet missat värdet i att förknippas med ett så positivt laddat varumärke som IFK Göteborg. Vem som tjänar mest på det hela är oerhört svårt att säga på förhand, men det är ett våghalsigt spel från försäljningsavdelningen på Kamratgården som inte nödvändigtvis går hand i hand med de värderingar föreningen vill stå för i det stora hela. Samtidigt är det lugnande att Prioritet – trots sin enorma profit på liggande skulder – visat tydliga ambitioner till att inte vilja delta i de allra värsta delarna av branschen, med uttalanden mot SMS-belåning som den mest strategiska externa kommunikation.

Drömscenariot är ett fifty-fifty läge, där Blåvitt inte tappar varumärkesmässigt på grund av sin nya sponsor och där Prioritet sköter sina kort väl och kan gynnas stort av sitt engagemang. Men om det blir så kan ingen sia i på förhand.

BaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.com

Nils Wibergs son och i dag högra hand i familjeimperiet, Niklas, spelade länge handboll i Sävehof, då familjen bodde i Sävedalen under sonens uppväxt. Under den perioden blev pappa Wiberg en engagerad supporter till laget och brukade följa sin son på både träning som match. Men Wiberg den äldre var inte passiv där heller – vilket vi sett senare exempel på i hans engagemang i RIK, där han krävt både styrelsepost som klubbdirektörsroll – utan propagerade stenhårt för att hans son skulle få en central roll i laget.

När tränarna inte hade samma syn på Wiberg den yngres kapacitet på handbollsplan bytte hans pappa lojalitet (i om man nu vill ta i med kraftuttryck: i vredesmod) till Redbergslid. Så säger i alla fall de andra spelarna i laget att familjen Wibergs engagemang i Sävehof såg ut, och tog slut. Ja, det där med Sävedalen är ingen livslång affär för övrigt, då Nils Wiberg efter presskonferensen var noga med att påpeka att han minsann var göteborgare och dessutom uppvuxen ett stenkast från Café Olivedal, där Blåvitt grundades en sen oktoberkväll 1904.

BaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.com

Fotbollskanalens Olof Lundh hade ringt upp Blåvitts sportchef Håkan Mild på måndagskvällen och ställt ett batteri av frågor kring hur länge man kan hålla på i en så krävande roll som den förre mittfältshjälten innehar. Intervjun gav en känsla av att Mild funderar på att sluta och istället engagera sig i sina privata företag. Men Håkan Mild dementerade direkt till BaraBen, han går inte och funderar på att sluta. Men på frågan om han i framtiden kan se sig bli befodrad i IFK Göteborgs föreningshierarki, svarade han lite kryptiskt:
– I så fall skulle jag ju sluta och inte ha kvar det jobb jag har i dag.
Och sedan bjöd Håkan Mild på ett stort leende.
Det bubblar av optimism i Blåvitt just nu.

BaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.com

I eftersnacket hyllade både Blåvitts koordinator Gustaf Hessfeldt som Sportsdays chefredaktör Henrik Leman de extremt tydliga direktiv som IFK Göteborgs tränare Jonas Olsson har för sitt lag.
– Alla spelare jag snackar med säger det. Att de har en väldigt tydligt spelidé, sa Leman.
– Det känns som att det är något på gång i år. Attityden är hunger, det glöder om dem, sa Hessfeldt.
Är det revanschbegär efter ett misslyckat 2010?
– Ja, jag tror det. Men vad det än är så känns det att det finns något i luften som är spännande, sa Hessfeldt.
Samtidigt var Leman lite mer skeptisk till om laget faktiskt kunde omvandla den tydliga spelidén till att bli en segermaskin i Allsvenskan.
– Nu är ju planen fantastisk så det kan ingen skylla på längre. Och så var de bra mot Odense, det såg riktigt bra ut. Men jag vet inte, vi får se, sa han.

2011/03/12

Bilder från Gamla Ullevi inför nya gräsmattan...


Bilder från lördagseftermiddagen. Det jobbades för fullt inför nya gräsmattans ankomst i veckan som följer...





2010/11/10

Debatt: Konstgräs är ett bättre underlag

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er läsare och supportrar. Ibland från ett okänt namn, ibland en fotbollsprofil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material till oss. I dag svarar Ludwig Berg på den debattartikel BaraBens Frankie publicerade i morse - med argument för konstgräs.

Visst skulle det vara fantastiskt om alla svenska arenor hade perfekta gräsmattor varje år när serien drar igång. Vi är dock inte där och jag har svårt att se att vi skulle kunna komma dit. Svenska klubbar har begränsade ekonomiska resurser och kan därför inte avsätta de pengar som krävs för att planerna alltid, eller för den delen ofta skall vara bra. Inte ens klubbar som Inter och Milan klarar av att hålla en god kvalitet på sin gräsmatta över en hel säsong. Hur skall vi då klara det här med vårt bistra svenska klimat?

Jag minns hur frustrerande det var att följa allsvenskan innan vm-uppehållet, och då tänker jag inte i första hand på Blåvitts totalt misslyckade resultat. Nej, det jag främst minns är bedrövliga planer som inte tillät någon form av ordnad fotboll. Visst hade vi en vinter utan like och en ovanligt tidig start av serien, men det är inte bara i år de allsvenska planerna varit under all kritik. Detta är ett problem som återkommer år efter år. Hade det då verkligen varit så negativt med konstgräs? Hade publiken påverkats negativt av detta? Hade det minskat de svenska lagens konkuranskraft i europa? Jag tror att svaret på ovanstående frågor är nej.

Det är betydligt trevligare att gå och titta på en match när man vet att underlaget alltid är ”perfekt”. Vi vill ju alla att blåvitt skall vara ett spelande lag. Det är delvis på grund av det valda spelsättet Olsson har fått så massiv kritik. Men hur skulle de kunnat spela annorlunda med de planer som fanns till förfogande under vårsäsongen? Ett spelande lag genererar mer publik oavsett om underlaget är av gräs eller plast.

På ett underlag som alltid är lika bra, om än inte lika bra som en perfekt gräsmatta, har man som lag helt andra möjligheter att utveckal sitt eget spel. Att vår enda möjlighet att konkurera ute i europa är genom fyskiskt spel anser jag vara en förlegad tanke. Visst var det så förr, att de svenska lagen hade en helt annan fysik än de sydeuropeiska. Så är det dock inte längre. Skall vi stå oss i den internationella konkuransen måste vi bygga upp ett system där vi kan försvara oss kompakt och kunna ställa om snabbt. Men vi behöver även bli mycket bättre tekniskt och lära oss att hålla bollen inom det egna laget. För detta är konstgräset optimalt.

Vi kan inte lära oss att hålla bollen inom laget på en leråker. Att Elfsborg åkte ut mot Lazio tror jag inte har det minsta med konstgräset att göra. Lazio leder den italienska ligan och hade nog slagit Elfsborg på de flesta underlag. Något annat hade varit en skräll, om än en önskad sådan.
En anna sak jag funderat på är att det nästan alltid är de äldre spelarna som gnäller på konstgräset. De är konservativa i sina uttalanden och gnäller på att man inte kan tackla ordentligt. Kanske är det så att de känner att de inte har den teknik som krävs för att behärska det spel som tillåts på en jämn och fin plan. Jag vill inte ha en allsvenska som består av gamla griniga gubbar som springer omkring och tacklar varandra på en leråker. Nej, då föredrar jag tekniskt spel med snabba passningar.

Konstgräsplanernas intåg i den svenska fotbollen har gett fler ungdomar och spelare i de lägre divisionerna tillgång till ett bättre underlag. I stockholmsområdet spelar de flesta numera på konstgräs till skillnad mot för några år sedan då man spelade på grus. Detta har gett våra ungdomar helt andra förutsättningar att utvecklas som fotbollsspelare. Trycket på de tillgängliga planerna är enormt högt. Vad som då hade hänt om man lagt pengarna på några få inomhushallar istället säger ju sig själv.

Konstgräs är kanske den bästa vägen för de svenska klubbarna att med sin begränsade ekonomi bygga upp ett eget spel och utveckla moderna, tekniska och passningsskickliga spelare. Med detta kommer också publiken och det generella intresset för allsvenskan skulle öka.

/Ludwig Berg

Därför måste Gamla Ullevi behålla naturgräset!

DEBATT/GRÄS. I dagens webbupplaga av Göteborgs-Posten framställs IFK Göteborg som banditer för att de är den kraft som vill bevara naturgräset på Gamla Ullevi. Först ut att resignera var Gamla Ullevi, nu följer Öis och Gais efter. Men debatten har blivit smått bisarr, fokus borde inte ligga på en strävan efter ett sämre underlag. I stället borde vi ställa oss frågan hur de gång på gång misslyckas så kapitalt med att leverera den utlovade produkten.

Blåvitt är absolut största hyresgäst på Gamla Ullevi och därmed den som drar in pengarna till arenabolaget och hyresvärden. Därmed behandlas naturligtvis IFK Göteborg som en extra tung part i diskussionerna kring hur arenans olika element bör förädlas, förändras och nyttjas. Det är inget konstigt med det.

Det konstiga är Higabs enorma lust att sätta in plastgräs på arenan, i stället för att skapa rätt förutsättningar för att sköta ett konstgräs. Om arenan inte klarar av att ha tre lag som belastar den bör det vara helt uteslutet att hyra ut den till andra fotbollsarrangemang som sliter och tär på underlaget.
Under 2010 har exempelvis ungdomsfotbollen fått hyra in sig vid ett flertal tillfällen, bland annat för att spela GT-Sanktandagen och framför allt för att spela Gothia Cup-finaler.

Något som naturligtvis är ett vansinne, med tanke på vilka de primära hyresgästerna är. Sedan att Higabs rätt så märkliga attityd plötsligt backades upp från politiskt håll, där kommunalrådet Helena Nyhus (S) hade tröttnat på käbblet om underlaget - och därför ansåg att det kunde bli aktuellt med ett byte till plastgräs, är ju närmast bisarrt. Nu har som tur är Helena Nyhus avsatt sig själv i spåren efter GT:s och Uppdrag Gransknings avslöjanden om korruption och översittarfasoner inom Göteborgs Kommun så förhoppningsvis har vi sett och hört det sista av den här bristfälliga logiken i frågan.

Det enda som förhindrar svenska fotbollsarenor från att ha naturgräs är inkompetens.

I länder som England, Skottland, Ryssland, Norge och Polen - för att ta några exempel där det råder jämförbart klimat - går det att sköta naturgräsplaner på ett lyckosamt vis. Långsamt, långsamt rör sig Sverige i samma riktning. Efter ett omfattande tjat från den allmänna debatten skaffade Gamla Ullevi en anläggning för konstgjort ljus och bytte även ut hela gräsmattan efter skarp kritik från olika håll.

Men som alltid i den så negativa svenska synen på - ja, allting över huvud taget - så innebar dessa förändringar inte att arenabolaget och Higab konstaterade att det går att agera i en förbättrande riktning. Nej, allt ska räknas i kronor och ören, vilket "naturligtvis" mynnar ut i att de ser förändringarna som argument för ett billigare plastgräs.

Då kan vi gå in på huvudargumentet för att inte byta till plastgräs.
Fotbollen blir inte samma, utan en avsevärt mindre underhållande sport.

Sedan urminnes tider har svenska lag haft en nyckelmöjlighet till att konkurrera ute i Europa. Det handlar om att spela en fysisk fotboll, med hög press, försvarsspel på gränsen till det tillåtna och tillåta det snabba defensiva spelet att stå i centrum. Därför behövs även ett underlag som passar den här typen av fotboll - för de föreningar som faktiskt har en uttalad ambition att lyckas i Europa.

I takt med att föreningar bytt till plastgräs har de blivit totalt slaktade i cuperna. Elfsborgs senaste sorti mot Lazio är det senaste beviset för den här utvecklingen. På plats kan inte svenska lag spela den typen av defensiv, glidtacklande, kämpande, krigarfotboll som är den enda rimliga möjligheten för att rubba tekniskt och passningsmässigt starkare lag. Och inte ens då är det säkert att vi klarar av uppgiften.

I somras var jag på Gamla Ullevi för att studera de nya motvikterna som monterades dit för att undvika hopp-vibrationer. Dessa kostade över 20 miljoner kronor att utveckla, utforma och sätta upp. På en arena som var nybyggd för bara drygt (då) 18 månader sedan. På plats visade Jan-Åke Johansson, projektledare och teknikansvarig hos Higab upp den unika konstruktionen, som tidigare bara använts på oljeplattformar. Naturligtvis snackade vi även om gräsmattan - då jag undrade vad de gjorde för att förbättra den i ett läge där en ny gräsmatta just hade lagt in.

Är det aktuellt att använda sig av grassmaster för att stärka upp gräset?
– Nej. Det känns som folk har en övertro till grassmaster. Bara ett av ett fåtal grässtrån blir syntetiskt då och det är ingen effektiv lösning på längre sikt, sa Jan-Åke Johansson då.
Vad vill ni på Higab se för lösning med underlaget?
– Konstgräs. Jag är helt övertygad om att vi kommer ha det inom fem år. Kolla på Elfsborg där det går bara bra och de har värre klimat än vad vi i Göteborg har.
Men vad är det som hindrar er från att ta in konstgräs i dagsläget då?
– Håkan Mild.

Det var någon månad före det att kommunen tog beslutet att Higab inte ska sköta Gamla Ullevi längre, utan skifta över ansvaret till arenabolaget Got Event. Därmed grusades planerna, tillfälligt. Pun intended.

Här tar Mild en kamp för något som är viktigt, inte bara för IFK Göteborg, men för den svenska fotbollen generellt. I Sverige har vi en tendens att alltid vilja spara och snåla oss fram till lösningar. Själva arenan Gamla Ullevi är det perfekta exemplet på det här, eftersom den aldrig hade blivit byggd om inte sossarnas dåvarande starke man Göran Johansson haft en nära kännedom om hur samhällets processer fungerar. Att sälja in en idé om att bygga en arena för 400-500 kanske till och med mellan 600-700 miljoner hade inte fungerat. Då hade krafter från både höger och vänster gått samman och stoppat kommunens plan för den nya fotbollsarenan.

I så fall hade Blåvitt, Gais och Öis fortfarande spelat på Nya Ullevi.
För dröm gärna på, men Blåvitt saknar i dagsläget kraft att bygga eget.

Så Göran och hans innersta krets i maktens korridorer lanserade en "budgetversion" av arenan. De hoppades på att det skulle gå att slipa bort de vassa kanterna under loppets gång. Enligt Göteborgsk modell så "löser sig det" efter hand. Det brukar ju göra det. Naturligtvis hade byggherrarna ett stort intresse av den här processen kom i gång, eftersom ett uteblivet projekt inte genererar en rôten krona.
12 § Med offentligt styrda organ avses sådana bolag, föreningar, delägarförvaltningar, särskilt bildade samfällighetsföreningar och stiftelser som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och 1. som till största delen är finansierade av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.


Kapitel två i Lagen om offentlig upphandling (2007:1091).
Byggherrarnas taktik vid projekt av den här typen är i princip alltid att buda under sin egen rimliga maginal - så att beslut blir tagna om att bygget skall bli av. Svenska politiker har nämligen skyldighet att följa lagen, som påpekar tydligt att de inte ska slösa med skattebetalarnas pengar. Så när ett kommunalt eller statligt byggprojekt väl är i gång "upptäcker" byggherren ofta att allt blir mycket dyrare än planerat. Men eftersom beslut redan är tagna och byggprocessen satt i rörelse skulle det bli väldigt komplicerat att stoppa detta, vilket ger den önskade följden att de i stället får lite tillskott här och lite extra pengar där. Allt för att projektet kan avslutas.

När Göteborgs kommun beställde en ny arena i juni 2005 hade "de" aldrig kunnat drömma om att slutnotan skulle landa på över 350 miljoner kronor. I alla fall inte utanför Göran Johanssons innersta krets. Där visste alla att det är den här metoden som krävs för att något ska bli av över huvud taget.

Vänersborgs bandyarena är ett annat klockrent exempel. Tragiskt nog har vi ett system som är bristfälligt och som i många fall straffar de politiker som vill få saker gjorda. Men på ett lika tragiskt vis har vi en kultur inom svensk idrott som leder till få egna initiativ och en bristfällig entreprenörsanda. Att IFK Göteborg inte började projektera en egenägd arena reda på 1990-talet är på många vis tjänstefel. Sedan kan dåtidens ledning skylla på att "kommunen vägrade, stoppade oss och ville inte upplåta marken" bäst ni vill, för alla vet att politiker ändrar sig efter vad deras väljare vill ha i slutändan. Den som ger sig fan på att få till ett nytt projekt ger inte upp och satsar inte halvhjärtat.

I söndags läste jag Henrik Rydströms krönika i GT, där han sammanfattade säsongen som gått. Bland annat var han irriterad över att kvalet verkade bli mellan Gefle och Sundsvall - vilket det även blev till slut - då bägge lagen spelar på plastgräs. "Ännu ett konstgräsunderlag i Allsvenskan", skrev Rydström. Hans huvudsakliga argument för att plastgräs förstör fotbollen är liknande det jag presenterade i början. Det går inte att tackla på plastgräs, det går inte att glidtackla på plastgräs, det går inte att spela samma fysiska och intensiva fotboll på plastgräs. I alla fall inte på samma sätt som vi alltid sett och är vana vid.

"Alibifotboll", döpte han spelet på konstgräs till.

Rydström konstaterade att fotboll på plastgräs är en annan - mindre intensiv - sport. Han har en poäng. Kampen för att bibehålla naturgräs handlar inte om att vara envis till den milda grad att det blir idiotiskt, det är mycket enklare än så. Kampen för att behålla gräset på våra svenska arenor handlar om att bibehålla sportens hjärta och själ. Därför måste vi lyssna på de spelare och ledare som inte tänker i kortsiktiga ekonomiska termer utan vill sporten och dess utveckling väl.

När moderaternas nya kommunalråd Jonas Ransgård nyligen sa i GT att det inte är ett problem att skaffa konstgräs för "alla ungdomar spelar på det underlaget ändå" visar han att insikten om fotboll hos honom är marginell. Förvisso påpekade samma man att han föredrog hockey framför fotboll "för det blir fler mål där", men hallå eller. Orsaken till att ungarna spelar på plastgräs är ju för att vi i Sverige saknar kraft och kunnande för att bygga inomhushallar och eluppvärmda naturgräsplaner. Det är i vanlig ordning kronor och ören som bestämt att de ska spela på plast, eftersom det är mycket billigare att rulla ut en plastmatta än att projektera och bygga en inomhushall. Speciellt om den ska vara kommunalt eller regionalt finansierad, i tuff konkurrens med skolor, äldreboenden och sjukhus.

Naturligtvis vill skattebetalaren hellre att vi har en bra sjukvård än att vi har en ny fotbollshall i Kortedala eller Frölunda. Men argumentation av den typen - där kultur och idrott - ställs mot andra samhällsnödvändiga funktioner är falsk och ful. Den nyttjas enbart av okunniga debattörer och populistiska politiker. När tas de omätbara faktorerna med fotbollens nytta med i beräkningrna?

Samhället har allt att vinna på ungdomars idrottsengagemang. De minskade kostnaderna från mindre kriminalitet, social oro och uteblivet utanförskap går inte att mäta på samma sätt som en budget kan nobba en ny inomhushall för fotboll. Därför blir de inte av, för de positiva effekterna som fotbollen, i rollen som Sveriges största folkrörelse och sport, mäts i princip inte alls. Och de positiva sidoeffekterna är många fler, exempelvis står idrottsrörelsen i och med dagens marginaliserade skolidrott för en majoritet av de träningstimmar som barn och ungdomar "får". Här har vi direkta hälsoeffekter i ett samhälle som slåss mot hjärt- och lungsjukdomar och räds den snabbmatsframkallade fetmavåg som sköljer österut över Atlanten.

När får vi höra politiker argumentera för större satsning på idrotten för att det gör befolkningen mer hälsosam, vilket leder till enorma besparingar på sjukvård och eftervård i framtiden? Nej, men det är ju inget för den kommande mandatperioden. Det var inom en sådan tidsmarginal som Helena Nyhus ville ha slut på "käbblet".

Konstgräsdebatten är snedvriden och märklig. Den vill bara ta i beaktande ett par kortsiktiga kalkyleringar och billiga poäng, men struntar blankt i vad fotbollen - och idrotten - egentligen vill göra med sin idrott. Det är elitidrotten som till stor del gör breddidrotten möjlig och när det i ett sådant läge blir viktigare för en kommun att lägga plastgräs för att de inte orkar med "bråk" eller "problem" kring naturgräsplanen så undrar jag i varje fall vart det balanserade och sunda tänket finns hos våra politiker?

Sossarnas nya maktfaktor i Göteborg, Anneli Hulthén, har varit väldigt tyst i den här frågan. Jag har en känsla av att hon gjort helt rätt i det. För låter man de inblandade själva föra en konstruktiv dialog så leder det oftast till att de kommer fram till ett bra beslut. Och om beslutet visar sig vara problematiskt, kan de inte skylla i från sig eftersom de själva fick vara med och påverka dess utgång. Men nu har vi parter som uppträder som envisa små barn. Ena sidan vill inte göra som fotbollen begär och den sistnämnda saknar kompetens att lösa problemet på egen hand. För märk väl, när vi drar allt till sin spets är fortfarande problemet i den lilla ankdammen Sverige att samtliga elitfotbollsföreningar, inklusive IFK Göteborg, väntar på att få hjälp eller bli serverade av sin kommun när det kommer till ny arena.

De säger att det är omöjligt på egen hand.

Men jag håller inte med dem, alls. Flera av mina favoritcitat och berättelser kommer från Göteborg och Co:s avgående VD Leif Nilsson. I en av dem berättade han om sina möten med kinesiska företagare. När ett problem lades fram för ett svenskt team - vi behöver inte nämna vilket yrkesområde det handlade om - så var deras reaktion "Vilka problem finns med detta? Går det att genomföra? Kommer det bli för dyrt?" Kineserna som senare tog över projektet hade reagerat med följande instinktiva och liknande, men ändå radikalt motsatta arbetsprocess: "Hur ska vi genomföra detta? Vad behövs för att klara av det? Hur får vi ihop pengarna vi behöver?"

Ingenting är omöjligt. Gamla Ullevi behöver bibehålla sitt gräs för sportens, konkurrenskraftens och åskådarnas skull. Hade jag varit politiker i Göteborg skulle jag tvingat in arenabolaget, Got Event och andra berörda parter i ett rum med order om att samtala sig fram till en lösning som alla parter kan vara nöjda med. Inte fört en debatt i medierna och grävt ner mig i skyttegravar.

Vi betalar biljetten till Gamla Ullevi, trots att vi redan betalt den på skattsedeln.
Vi röstar fram styrelsen för att få sitta kvar - både i föreningen och kommunen.

Alla problem går att lösa om det finns vilja att göra det.
Men när kommer ni att visa oss den viljan?

2010/10/16

Det behöver inte bara vara åker eller plastgräs

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er läsare och supportrar. Ibland från ett okänt namn, ibland en fotbollsprofil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material till oss. I dag skriver signaturen "Slips" om problemen med gräsmattan på Gamla Ullevi.

Efter att ha gått på Ullevi och Gamla Ullevi och Gamla Ullevi i 38 år i år så känner jag att jag måste blanda mig i debatten kring standarden på Gamla Ullevis gräsmatta och skötseln av den. Som given årskortinnehavare i många år och själv fotbollspelande fram till 2000 så är jag en helt övertygad entusiast av riktigt gräs. Jag säger som många andra; fotboll skall spelas på riktigt gräs. Dock har de senaste åren fått mig att vackla.

Den stora utbyggnaden av 25 konstgräsplaner i Göteborg de senaste åren är en helt fantastisk investering i Ungdoms- och breddfotbollen. Runt stans konstgräsplaner kan man numera återigen se spontanfotboll från strax efter skoltid till träningar långt in på kvällen. Konstgräsutvecklingen och konstgräsetablering i Göteborg med omnejd är suverän för framtiden.

Men, på Sveriges läckraste arena, ja läckrare än den i Malmö, skall det vara riktigt gräs. Men det måste bli ordning på det. Förra säsongen och ännu tydligare i år så kan man inte sköta planen. Jag tillbringade ett par veckor på nära håll inne på Gamla Ullevi förra sommaren vid U21 EM och redan då var det ett faktum att mattan var skitdålig. Orsaken sades vara att solljuset inte kom till, framför allt på den sista fjärdedelen mot bortaläktaren. ”Vi byter ut gräset så är allt frid och fröjd”. Tjena.

Tidig säsongstart 2010 och en lång och kall vinter var ju inte bästa starten för andra säsongen, men hade man haft kunskapen kring hur man sköter en sån här plan hade man löst det också. Byte av delar av gräset och sen resten under VM-uppehållet skulle lösa allt. Dessutom svenskt gräs som rotar sig bättre än det holländska. ”Nu kommer det att bli bra”. Tjena.

Precis som det inte gick att lösa gungningarna på Stampgatan när klacken hoppar med annat än att de dem sluta hoppa, precis lika begränsade är Georgsson och hans medarbetare inför gräsproblemet. ”Det är för mycket matcher och för lite solinsläpp för att vi skall kunna få till en fin plan”. Är detta en överraskning? Jag tycker också att Öis kan spela på Valhalla med sin publiktillströmning men det blir fortfarande 30 allsvenska matcher plus damlandslaget och troligen Gothia Cup. Man måste lösa problemet trots många matcher och trots lite solinsläpp. Det har man gjort på bland annat Emirates i London och Anfield i Liverpool.

I olika artiklar så sågar man Grass Master som en hjälp. Grass Master i sig är ingen lösning. Det är en dellösning till att lägga nytt, riktigt gräs. http://www.dessosports.com/en/desso-grassmaster/. Plaststråna som sätts ner 20 centimeter fungerar som ett stöd för rötterna i det riktiga gräset. Rötterna växer ihop med plastståt och skapar en mycket starkare yta än idag som står emot glidtacklingar och annat som sliter på gräset. Naturligtvis måste mattan läggas om med riktigt gräs på en ny jordmån som är bättre än i dag och där kanske den hemlige ”skotske gräsexperten från Ibrox” kan hjälpa till.

För att sen hjälpa till i tillväxtprocessen under vintern, och kanske även under säsongen så kan ju samma sollampor som vi såg på Amsterdam Arena i söndags vara lösningen. Bortse från de fyra personerna på bilden. Det är lamporna bakom jag syftar på.

Ljushuvud?
Om vi hardcore fans inte skall sitta där på läktaren 2011 när vi återigen skall jaga ett SM guld efter mellansäsongen 2010 och klaga på att bollen hoppar och far i knähöjd så måste man på Gamla Ullevi och inom GotEvent åtminstone pröva dessa förslag. Provså någon annanstans i stan och ta hjälp av Grass Master och ta reda på fakta om det håller eller inte!

/Slips

2010/10/05

"Den här gången har Håkan Mild helt rätt!"

GRÄSDEBATTEN. Den senaste veckan har en debatt rasat kring gräset på Gamla Ullevi. Vissa predikar kring "grassmaster" som om det vore en gudagåva, andra tycker vi ska satsa på ett riktigt gräsunderlag och somliga i maktens korridorer vill se ett slut på debatten med lösningen plastgräs.

Det går inte låta bli att ha en åsikt i ämnet, så även jag tog upp ämnet på Frankie's GBG i går med den enkla slutsatsen/frågan: