BaraBen.com: SVT-Text

2009/09/05

We paid for your hats, twats!

SMÅTT & GÔTT. Den senaste tiden har det tjafsats fram och tillbaka på BaraBen kring om hat kan vara, är eller bör vara katalysatorn till folks fotbollsintresse. Lägren är uppdelade och flera olika håll och kommer inte alls överens i sakfrågan. I den mån det finns någon debatt i all pajkastning som förekommer i kommentarstrådarna...

Själv funderar jag kring influenserna i vår läktarkultur. För 15 år sedan var den helt dominerande läktarkulturen i Sverige den "brittiska", utan trummor, men där klappande och raka sånger med ett enkelt budskap dominerade. Sedan dess har den "sydländska" (läs italienska) tagit över där trumma, megafon och mer upprepande långa sånger ekar på läktaren. Detta kan man tycka mycket om - men är det något jag saknar från den engelska läktarkulturen så är det de finurliga och roliga (ofta även spontana) sångerna som bryter ut när man minst anar det.

We paid for your hats. Mer sådant hade jag älskat att se på våra läktare. Här levererar Manchester United- avhopparna i FC United Manchester (ni minns väl de fans som "hoppade av" och bildade eget när Man U såldes till en amerikan) ett vasst, småkaxigt, roligt men inte hatiskt buskap till förbipasserande poliser. Lite av alla element i en mix, levererad på ett snyggt och ibland självironiskt sätt. Därmed inte sagt att trumman eller megafonen bör utrotas från våra läktare, men i bland kan de bli för dominerande.

Jag saknar tillbaka till de läktare där inte spontana sånger hyschades ner för att någon av klackledarna bestämt att det nu ska sjungas en femtonde vända av "tjalala". Där har vi på sittplats och vi på levande ståplats ett ansvar att visa klacken att det finns fler sidor av läktarkulturen. Ansvar att leverera, inte bara snacka om svunna dagar.