En del av Allsvenskan 2013 - i Växjö

EXKLUSIVT. I min ambition i att inte spä på pessimismen och för att spara er fler IFK Göteborgs-våndor så kommer här något helt annat. På lördag bjuder Östers IF på fri Entré till nybygget Myresjöhus Arena som från och med det sedan länge slutsålda smålandsderbyt mellan Östers IF och IFK Värnamo på måndag kommer agera hemmaarena för såväl Östers herrar som damer. Som ni redan är vana vid så är BaraBen alltid sist med det senaste och detta inlägg skall ge er en inblick i en helt annan satsning än den som IFK Göteborg hittills misslyckats med i år. BaraBen fick en exklusiv och guidad rundvandring inne på den nya arenan.

Arena-entrén som vätter mot Storgatan

Redan nu sticker jag ut hakan och hävdar att IFK Göteborg givetvis klarar av att spela sig kvar i Allsvenskan, och att Östers IF dessutom klarar av att spela till sig en allsvensk plats. Det ser onekligen bra ut för Öster då man efter 21 av 30 omgångar spelat till sig en ledning i Superettan och 54 poäng. I och med detta är man 13 poäng före Halmstad på en allsvensk kvalplats med blott nio omgångar kvar. Det ser visserligen mindre bra ut för vårt kära Blåvitt, men jag ser trots allt svagt optimistiskt, dock med tillförsikt, på framtiden. En del av framtiden utgörs av den nya fotbollsarenan i Växjö.

I samma område som anrika Värendsvallen legat i snart 80 år har Växjö Kommun sedan 2009 det fulla ansvaret för projekt "Arenastaden" i samverkan med stadens tre största idrottsföreningar; IFK Växjö (friidrott), Växjö Lakers (ishockey) och Östers IF (fotboll). Det första spadtaget tog ingen annan än Lars-Åke Lagrell under en svinkall vårdag 2011. Är det förresten inte underligt att inte mindre än 94,7% av SvFF:s "höjdare" är bördiga från Växjö-skogarna?

Det är på det gråa partiet de kommer placera oss Blåvita supportrar

Det är en tillsynes lättad kanslist från Östers IF som guidar oss runt bland faciliteterna inne på arenan och rundvandringen är precis sådär gemytlig som den bara kan bli på en toppmodern fotbollsarena i inre Småland. Vi märker också av en stolthet bland människorna vi pratar med under vår rundvandring. Det är inte så konstigt då de precis byggt upp en utav de största och mest imponerande arenastäder jag har sett på svensk mark. På samma område, i centrala Växjö finner man numera både en nybyggd ishockey-arena, en ny friidrotts-arena, en ny innebandy-arena, en ny toppmodern fotbolls-arena och lägg där till flera andra arenor sedan tidigare. Däribland en konståkningsarena, en curlinghall, flertalet plastgräsplaner och en större inomhushall för inomhusfotboll. Det är sannerligen ett imponerande område för att ligga beläget i de centrala delarna av en kommun med bara drygt 80 000 invånare.

Biljettkassa, VIP-loger och Restaurang-entré på den västra långsidan av arenan

Biljettpriserna på den nya arena ligger i nivå med de på Gamla Ullevi och en långsidesbiljett för vuxen blir din för omkring 350 kronor - redan i Superettan. Det råder vissa tvivel i mitt huvud kring möjligheten för dem att sälja dessa biljetter i Växjö, och våra guider, som har direkt insyn i biljettförsäljningen lovar dyrt och heligt att biljettpriserna inte speglar en finansiering av arenabygget utan de snarare speglar efterfrågan på elitfotbollsbiljetter. En ståplatsbiljett på kortsidan blir din för dryga hundringen och "Folk har hört av sig hit och frågat om det verkligen är sant att det är så billigt att gå på fotboll i Växjö" vittnar om att vår guide dessutom är en mycket duktig säljare.

Arenan tar in 12 000 åskådare varav 2000 stående, och dessa 12 000 platser blir omkring 11000 under UEFA-sanktionerade evenemang. Valet av underlag skiljer Östers IF från klåparna i bl.a. Borås. Man har alltså valt att lägga ett naturgräs från början och får därför vara med och arrangera Dam-EM 2013. Arenan har fyra stycken entréer strategiskt utplacerade runt om arenan och arenan inhyser 16 st loger.

En del av arenan som andas miljö, fräschhet och modernitet

Arenan är byggd delvis i trä (bl.a.är takbjälkarna av naturträ och runt arenan har man ett målat rött plank vilket på håll kan få arenan att liknas vid ett gigantiskt småländskt och rödmålat torp med lite fantasi). Spelplanen har måtten 105 x 68 meter och den totala ytan som tagits i anspråk för bygget av arenan är 22 000 kvadratmeter.

Arenan påminner mycket om Gamla Ullevi (vilket har sin förklaring i att samma arkitekter ligger bakom även detta bygge), men ger ett mycket fräschare intryck då den är ljusare, målad i mer färg och framför allt innehar detaljer i ett levande material, trä. Man kan se Guldkycklings-vallen i Kalmar och Gamla Ullevi i Göteborg som två mindre lyckade projekt innan man till slut lyckades med ambitionen att bygga en riktigt vacker fotbollsarena i Växjö. Vad vi dock fortfarande har svårt att förstå är varför man envisas med att bygga såhär små arenor i två etage. Det nedersta etaget har på vissa ställen inte fler än möjligen fem stolsrader.

Varje träbjälke väger omkring 10 ton

På lördag är det alltså dags för invigning och då kommer storheter som Ingmar Nordström (saxofon) och Kronoberg Marching Band att underhålla publiken. Dessutom kommer "palindrom-Ola", Ola Salo, att framföra sin högst mediokra och nykomponerade inmarschlåt. Pompöst...

Det är inte Snart skiner Poseidon direkt.

Utöver dessa musikframträdanden i världsklass kommer man spela en uppvisningsmatch på ungefär samma tema som den mellan Manchester United och Barcelona på Ullevi ni vet. Det är gamla "Öster-stjärnor" som ställs emot varandra. Pål Lundin, Peter Wibrån, Hans Eklund, Lars "Laban" Arnesson och Tommy "VM 94" Svensson... Ja, ni förstår - det vankas familjevänlig mysfotboll i gå-tempo med ballonger till alla barn och en mellanöl till pappa. Sponsorerna kommer girigt gnugga händerna, kalla evenemanget "gratis" för att locka dit barnfamiljerna och kommersen kommer vara enorm - som brukligt i dessa sammanhang. Öl, korv, souvenirer, klapphattar och "give-aways" i en hemsk röra. Skrikande barn och folkskygga föräldrar kommer rama in detta event och göra det helt oåtkomligt för de "riktiga supportrarna" - för de finns faktiskt i Växjö också, båda två faktiskt.

I ärlighetens namn är det en förbannat häftig satsning som de gör i Växjö och att satsningen välregisserat nog går hand i hand med de sportsliga resultaten just nu är ett faktum. Vi känner inte riktigt igen det där mönstret från Göteborg, Göteborgs Kommuns satsningar och de sportsliga resultaten i samma stad. Här ligger vi i lä...

Kom ihåg var ni hörde det först - Östers IF blir farliga framöver och redan 2013 kommer de att vara och räkna med i Allsvenskan. Det var antagligen inte här ni hörde det först men jag har å andra sidan aldrig varit känd för att vara "först på bollen".

Därför måste Gamla Ullevi behålla naturgräset!

DEBATT/GRÄS. I dagens webbupplaga av Göteborgs-Posten framställs IFK Göteborg som banditer för att de är den kraft som vill bevara naturgräset på Gamla Ullevi. Först ut att resignera var Gamla Ullevi, nu följer Öis och Gais efter. Men debatten har blivit smått bisarr, fokus borde inte ligga på en strävan efter ett sämre underlag. I stället borde vi ställa oss frågan hur de gång på gång misslyckas så kapitalt med att leverera den utlovade produkten.

Blåvitt är absolut största hyresgäst på Gamla Ullevi och därmed den som drar in pengarna till arenabolaget och hyresvärden. Därmed behandlas naturligtvis IFK Göteborg som en extra tung part i diskussionerna kring hur arenans olika element bör förädlas, förändras och nyttjas. Det är inget konstigt med det.

Det konstiga är Higabs enorma lust att sätta in plastgräs på arenan, i stället för att skapa rätt förutsättningar för att sköta ett konstgräs. Om arenan inte klarar av att ha tre lag som belastar den bör det vara helt uteslutet att hyra ut den till andra fotbollsarrangemang som sliter och tär på underlaget.
Under 2010 har exempelvis ungdomsfotbollen fått hyra in sig vid ett flertal tillfällen, bland annat för att spela GT-Sanktandagen och framför allt för att spela Gothia Cup-finaler.

Något som naturligtvis är ett vansinne, med tanke på vilka de primära hyresgästerna är. Sedan att Higabs rätt så märkliga attityd plötsligt backades upp från politiskt håll, där kommunalrådet Helena Nyhus (S) hade tröttnat på käbblet om underlaget - och därför ansåg att det kunde bli aktuellt med ett byte till plastgräs, är ju närmast bisarrt. Nu har som tur är Helena Nyhus avsatt sig själv i spåren efter GT:s och Uppdrag Gransknings avslöjanden om korruption och översittarfasoner inom Göteborgs Kommun så förhoppningsvis har vi sett och hört det sista av den här bristfälliga logiken i frågan.

Det enda som förhindrar svenska fotbollsarenor från att ha naturgräs är inkompetens.

I länder som England, Skottland, Ryssland, Norge och Polen - för att ta några exempel där det råder jämförbart klimat - går det att sköta naturgräsplaner på ett lyckosamt vis. Långsamt, långsamt rör sig Sverige i samma riktning. Efter ett omfattande tjat från den allmänna debatten skaffade Gamla Ullevi en anläggning för konstgjort ljus och bytte även ut hela gräsmattan efter skarp kritik från olika håll.

Men som alltid i den så negativa svenska synen på - ja, allting över huvud taget - så innebar dessa förändringar inte att arenabolaget och Higab konstaterade att det går att agera i en förbättrande riktning. Nej, allt ska räknas i kronor och ören, vilket "naturligtvis" mynnar ut i att de ser förändringarna som argument för ett billigare plastgräs.

Då kan vi gå in på huvudargumentet för att inte byta till plastgräs.
Fotbollen blir inte samma, utan en avsevärt mindre underhållande sport.

Sedan urminnes tider har svenska lag haft en nyckelmöjlighet till att konkurrera ute i Europa. Det handlar om att spela en fysisk fotboll, med hög press, försvarsspel på gränsen till det tillåtna och tillåta det snabba defensiva spelet att stå i centrum. Därför behövs även ett underlag som passar den här typen av fotboll - för de föreningar som faktiskt har en uttalad ambition att lyckas i Europa.

I takt med att föreningar bytt till plastgräs har de blivit totalt slaktade i cuperna. Elfsborgs senaste sorti mot Lazio är det senaste beviset för den här utvecklingen. På plats kan inte svenska lag spela den typen av defensiv, glidtacklande, kämpande, krigarfotboll som är den enda rimliga möjligheten för att rubba tekniskt och passningsmässigt starkare lag. Och inte ens då är det säkert att vi klarar av uppgiften.

I somras var jag på Gamla Ullevi för att studera de nya motvikterna som monterades dit för att undvika hopp-vibrationer. Dessa kostade över 20 miljoner kronor att utveckla, utforma och sätta upp. På en arena som var nybyggd för bara drygt (då) 18 månader sedan. På plats visade Jan-Åke Johansson, projektledare och teknikansvarig hos Higab upp den unika konstruktionen, som tidigare bara använts på oljeplattformar. Naturligtvis snackade vi även om gräsmattan - då jag undrade vad de gjorde för att förbättra den i ett läge där en ny gräsmatta just hade lagt in.

Är det aktuellt att använda sig av grassmaster för att stärka upp gräset?
– Nej. Det känns som folk har en övertro till grassmaster. Bara ett av ett fåtal grässtrån blir syntetiskt då och det är ingen effektiv lösning på längre sikt, sa Jan-Åke Johansson då.
Vad vill ni på Higab se för lösning med underlaget?
– Konstgräs. Jag är helt övertygad om att vi kommer ha det inom fem år. Kolla på Elfsborg där det går bara bra och de har värre klimat än vad vi i Göteborg har.
Men vad är det som hindrar er från att ta in konstgräs i dagsläget då?
– Håkan Mild.

Det var någon månad före det att kommunen tog beslutet att Higab inte ska sköta Gamla Ullevi längre, utan skifta över ansvaret till arenabolaget Got Event. Därmed grusades planerna, tillfälligt. Pun intended.

Här tar Mild en kamp för något som är viktigt, inte bara för IFK Göteborg, men för den svenska fotbollen generellt. I Sverige har vi en tendens att alltid vilja spara och snåla oss fram till lösningar. Själva arenan Gamla Ullevi är det perfekta exemplet på det här, eftersom den aldrig hade blivit byggd om inte sossarnas dåvarande starke man Göran Johansson haft en nära kännedom om hur samhällets processer fungerar. Att sälja in en idé om att bygga en arena för 400-500 kanske till och med mellan 600-700 miljoner hade inte fungerat. Då hade krafter från både höger och vänster gått samman och stoppat kommunens plan för den nya fotbollsarenan.

I så fall hade Blåvitt, Gais och Öis fortfarande spelat på Nya Ullevi.
För dröm gärna på, men Blåvitt saknar i dagsläget kraft att bygga eget.

Så Göran och hans innersta krets i maktens korridorer lanserade en "budgetversion" av arenan. De hoppades på att det skulle gå att slipa bort de vassa kanterna under loppets gång. Enligt Göteborgsk modell så "löser sig det" efter hand. Det brukar ju göra det. Naturligtvis hade byggherrarna ett stort intresse av den här processen kom i gång, eftersom ett uteblivet projekt inte genererar en rôten krona.

12 § Med offentligt styrda organ avses sådana bolag, föreningar, delägarförvaltningar, särskilt bildade samfällighetsföreningar och stiftelser som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och 1. som till största delen är finansierade av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.

Kapitel två i Lagen om offentlig upphandling (2007:1091).

Byggherrarnas taktik vid projekt av den här typen är i princip alltid att buda under sin egen rimliga maginal - så att beslut blir tagna om att bygget skall bli av. Svenska politiker har nämligen skyldighet att följa lagen, som påpekar tydligt att de inte ska slösa med skattebetalarnas pengar. Så när ett kommunalt eller statligt byggprojekt väl är i gång "upptäcker" byggherren ofta att allt blir mycket dyrare än planerat. Men eftersom beslut redan är tagna och byggprocessen satt i rörelse skulle det bli väldigt komplicerat att stoppa detta, vilket ger den önskade följden att de i stället får lite tillskott här och lite extra pengar där. Allt för att projektet kan avslutas.

När Göteborgs kommun beställde en ny arena i juni 2005 hade "de" aldrig kunnat drömma om att slutnotan skulle landa på över 350 miljoner kronor. I alla fall inte utanför Göran Johanssons innersta krets. Där visste alla att det är den här metoden som krävs för att något ska bli av över huvud taget.

Vänersborgs bandyarena är ett annat klockrent exempel. Tragiskt nog har vi ett system som är bristfälligt och som i många fall straffar de politiker som vill få saker gjorda. Men på ett lika tragiskt vis har vi en kultur inom svensk idrott som leder till få egna initiativ och en bristfällig entreprenörsanda. Att IFK Göteborg inte började projektera en egenägd arena reda på 1990-talet är på många vis tjänstefel. Sedan kan dåtidens ledning skylla på att "kommunen vägrade, stoppade oss och ville inte upplåta marken" bäst ni vill, för alla vet att politiker ändrar sig efter vad deras väljare vill ha i slutändan. Den som ger sig fan på att få till ett nytt projekt ger inte upp och satsar inte halvhjärtat.

I söndags läste jag Henrik Rydströms krönika i GT, där han sammanfattade säsongen som gått. Bland annat var han irriterad över att kvalet verkade bli mellan Gefle och Sundsvall - vilket det även blev till slut - då bägge lagen spelar på plastgräs. "Ännu ett konstgräsunderlag i Allsvenskan", skrev Rydström. Hans huvudsakliga argument för att plastgräs förstör fotbollen är liknande det jag presenterade i början. Det går inte att tackla på plastgräs, det går inte att glidtackla på plastgräs, det går inte att spela samma fysiska och intensiva fotboll på plastgräs. I alla fall inte på samma sätt som vi alltid sett och är vana vid.

"Alibifotboll", döpte han spelet på konstgräs till.

Rydström konstaterade att fotboll på plastgräs är en annan - mindre intensiv - sport. Han har en poäng. Kampen för att bibehålla naturgräs handlar inte om att vara envis till den milda grad att det blir idiotiskt, det är mycket enklare än så. Kampen för att behålla gräset på våra svenska arenor handlar om att bibehålla sportens hjärta och själ. Därför måste vi lyssna på de spelare och ledare som inte tänker i kortsiktiga ekonomiska termer utan vill sporten och dess utveckling väl.

När moderaternas nya kommunalråd Jonas Ransgård nyligen sa i GT att det inte är ett problem att skaffa konstgräs för "alla ungdomar spelar på det underlaget ändå" visar han att insikten om fotboll hos honom är marginell. Förvisso påpekade samma man att han föredrog hockey framför fotboll "för det blir fler mål där", men hallå eller. Orsaken till att ungarna spelar på plastgräs är ju för att vi i Sverige saknar kraft och kunnande för att bygga inomhushallar och eluppvärmda naturgräsplaner. Det är i vanlig ordning kronor och ören som bestämt att de ska spela på plast, eftersom det är mycket billigare att rulla ut en plastmatta än att projektera och bygga en inomhushall. Speciellt om den ska vara kommunalt eller regionalt finansierad, i tuff konkurrens med skolor, äldreboenden och sjukhus.

Naturligtvis vill skattebetalaren hellre att vi har en bra sjukvård än att vi har en ny fotbollshall i Kortedala eller Frölunda. Men argumentation av den typen - där kultur och idrott - ställs mot andra samhällsnödvändiga funktioner är falsk och ful. Den nyttjas enbart av okunniga debattörer och populistiska politiker. När tas de omätbara faktorerna med fotbollens nytta med i beräkningrna?

Samhället har allt att vinna på ungdomars idrottsengagemang. De minskade kostnaderna från mindre kriminalitet, social oro och uteblivet utanförskap går inte att mäta på samma sätt som en budget kan nobba en ny inomhushall för fotboll. Därför blir de inte av, för de positiva effekterna som fotbollen, i rollen som Sveriges största folkrörelse och sport, mäts i princip inte alls. Och de positiva sidoeffekterna är många fler, exempelvis står idrottsrörelsen i och med dagens marginaliserade skolidrott för en majoritet av de träningstimmar som barn och ungdomar "får". Här har vi direkta hälsoeffekter i ett samhälle som slåss mot hjärt- och lungsjukdomar och räds den snabbmatsframkallade fetmavåg som sköljer österut över Atlanten.

När får vi höra politiker argumentera för större satsning på idrotten för att det gör befolkningen mer hälsosam, vilket leder till enorma besparingar på sjukvård och eftervård i framtiden? Nej, men det är ju inget för den kommande mandatperioden. Det var inom en sådan tidsmarginal som Helena Nyhus ville ha slut på "käbblet".

Konstgräsdebatten är snedvriden och märklig. Den vill bara ta i beaktande ett par kortsiktiga kalkyleringar och billiga poäng, men struntar blankt i vad fotbollen - och idrotten - egentligen vill göra med sin idrott. Det är elitidrotten som till stor del gör breddidrotten möjlig och när det i ett sådant läge blir viktigare för en kommun att lägga plastgräs för att de inte orkar med "bråk" eller "problem" kring naturgräsplanen så undrar jag i varje fall vart det balanserade och sunda tänket finns hos våra politiker?

Sossarnas nya maktfaktor i Göteborg, Anneli Hulthén, har varit väldigt tyst i den här frågan. Jag har en känsla av att hon gjort helt rätt i det. För låter man de inblandade själva föra en konstruktiv dialog så leder det oftast till att de kommer fram till ett bra beslut. Och om beslutet visar sig vara problematiskt, kan de inte skylla i från sig eftersom de själva fick vara med och påverka dess utgång. Men nu har vi parter som uppträder som envisa små barn. Ena sidan vill inte göra som fotbollen begär och den sistnämnda saknar kompetens att lösa problemet på egen hand. För märk väl, när vi drar allt till sin spets är fortfarande problemet i den lilla ankdammen Sverige att samtliga elitfotbollsföreningar, inklusive IFK Göteborg, väntar på att få hjälp eller bli serverade av sin kommun när det kommer till ny arena.

De säger att det är omöjligt på egen hand.

Men jag håller inte med dem, alls. Flera av mina favoritcitat och berättelser kommer från Göteborg och Co:s avgående VD Leif Nilsson. I en av dem berättade han om sina möten med kinesiska företagare. När ett problem lades fram för ett svenskt team - vi behöver inte nämna vilket yrkesområde det handlade om - så var deras reaktion "Vilka problem finns med detta? Går det att genomföra? Kommer det bli för dyrt?" Kineserna som senare tog över projektet hade reagerat med följande instinktiva och liknande, men ändå radikalt motsatta arbetsprocess: "Hur ska vi genomföra detta? Vad behövs för att klara av det? Hur får vi ihop pengarna vi behöver?"

Ingenting är omöjligt. Gamla Ullevi behöver bibehålla sitt gräs för sportens, konkurrenskraftens och åskådarnas skull. Hade jag varit politiker i Göteborg skulle jag tvingat in arenabolaget, Got Event och andra berörda parter i ett rum med order om att samtala sig fram till en lösning som alla parter kan vara nöjda med. Inte fört en debatt i medierna och grävt ner mig i skyttegravar.

Vi betalar biljetten till Gamla Ullevi, trots att vi redan betalt den på skattsedeln.
Vi röstar fram styrelsen för att få sitta kvar - både i föreningen och kommunen.

Alla problem går att lösa om det finns vilja att göra det.
Men när kommer ni att visa oss den viljan?

"Vad använder du för schampo Lollo?"

VALHALLA RISING. Blåvitt vann hemmapremiären ganska säkert, efter en lite stabbig försvarsinsats i första halvlek. Motståndet var ju trots allt ett Champions League-lag för inte allt för länge sedan, så det är en bra insats att gå in och vinna mot detta danska herrefolk. För lite längre sedan än deras CL-äventyr så stod de ju trots allt utanför Göteborgs portar med kanonerna riktade mot Skansen kronan...

I dag var hotet lite mer beskedligt.

Lollo Chanko fick komma in i andra halvlek och blev snabbt sittplatsläktarens favorit...hånobjekt. "Vilket vackert hår du har", "Vad använder du för schampo", "Klipp dig nu" och många andra liknande rop hördes eka ner från läktarplats. Det är en av mina favoriter från den här typen av träningsmatcher, den goa stämningen som genererar sådana klassiska citat vi kan se tillbaka på under nästa vinteruppehåll. Snöbollskriget med danskarna är ett annat.

Ute på banan rök Kim Christensen och Hjalmar Jonsson ihop så det stod härliga till. Erik Lund fick lite problem med sin Perez Hilton-lookalike längs högerkanten och Kim tvingades styra ut ett rätt löst skott till hörna. Hjalmar gillade inte alls det och röt ifrån mot den egna dansken varpå Kim svarade: "Men vad fan ska jag göra då?". Det är naturligtvis inte exceptionellt att vinnarskallar av den här typen tar diskussion i en matchsituation, men detta kom efter ett antal mindre organiserade försvarsinsatser i första halvlek.

Nej, jag säger som det är. Försvarsspelet i första halvlek var rena katastrofen. Jag anser att Kim Christensen är den enda av sex (!) spelare i den direkta försvarslinjen som kan komma undan med ett godkänt i paus. Ja, jag är medveten om att ett totalförsvar innebär att hela laget tar ansvar för det defensiva spelet. Trots detta är det Hjalmar, Ragnar, Erik, Dyre och Seb - som samtliga skulle ha fått motta betyget underkänt om matchen avslutats i det läget. Så Stefan Rehns mantra om att bygga ett stabilt försvarsspel har utmanats ett snäpp. Ett bortdömt mål, en stolpträff, en boll på målllinjen, flera förvissade insatser vid fasta situationer. Ja, rent ut sagt så var eländet på en nivå som kunde inneburit en 5-6 mål i baken.

Beroende på om man är en "glaset är halvfullt" eller "glaset är halvtomt"-personlighet kan slutsatserna av första halvleken mot Ålborg vara att vi borde vara väldigt oroliga just nu - eller att det här var helt enligt den större planen. Jag väljer i dag en tredje väg och ställer mig frågan:

Ärligt talat - vem bryr sig om lite kaos när vi fick se den
maskerade hämnaren ta plats i den blåvita gängen?

Som hämtat ur en spaghettivästern. Nej, jag har inga som helst illusioner om att vara poet eller ens nationalskald. Jag bara tycker om sjuka jävla detaljer i den här sporten. Som att feldgrau ger snöbollskriget poäng i sin femma och som att Blåvitt enligt BaraBens ytterst opålitliga konspirationskällor friserade upp publiksiffran så den hamnade över 3lax-strecket. Men bara för att jag är paranoid innebär det inte att jag inte är förföljd.

I entrén till Valhalla - vid parkeringen utanför Valhallabadet - upplevde jag och mina vänner de mest nitiska matchvärdar och vakter jag träffat på...sedan senaste matchen vi såg live. Två grabbar som skulle in före oss blev tullade när den ena killen stoppades med ett förbjudet föremål.

En bengal?
En rökbomb?
En plunta med whiskey?
En ståltermos?

Vad var det då vakterna hittade? Jo - en inplastad rulltårta. Vakten tog då denna rulltårta, tittade på den, och sa högt till sina kollegor - och helt utan märkbar sarksasm - "sådant här får man väl inte ta in?" Jag fick omedelbart flashbacks till förra säsongen när jag jobbade till samma minut som en allsvensk höstmatch började. Därmed hann jag inte äta mellan jobbet och läktaren och eftersom att jag inte blir speciellt mätt på en korv och lite mos, som är det min kiosk på Gamla Ullevi har att erbjuda, så stressade jag in på Max hamburgare på arenan. En påse med burgare och pommes vore perfekt tänkte jag.

Tills vakterna i spärren fick syn på mig. Då var det totalstopp. Den typen av nitiskt och på gränsen till barnsligt agerande av våra matchvärdar och vakter skapar motsättningar mellan dem och publiken. Det måste väl ingå i deras utbildning att de är där i funktion att förbättra upplevelsen för publiken - inte för att kompensera att de misslyckats med intagningsprovet till polishögskolan. Speciellt i de lägen där det blir smått löjeväckande att vara paragrafryttare.

Men det är klart. Med den maskerade hämnaren på banan så kanske matchvärdarna trodde att grabbarna med rulltårtan hade bakat en specialare - med en bengalisk eld i mitten av bakverket? Det vore nog fullt logiskt i deras värld, tyvärr. Jag och polarna slank in före det att någon hann reagera på tårtdiskussionen i spärrarna - så det framgår inte om tårtan beslagtogs.

Däremot så misslyckades visitationen med att stoppa Ålborgsfansen från att ta in bengaler på Valhalla. Grattis till ert lyckade rulltårtestopp, dock. Undrar om den utvärderingen känns lyckad i efterhand? "Fan vad gött, vi stoppade de riktigt farliga grejerna i dag. Vem vet, det kunde ju ha varit en bomb i den rulltårtan! High five gubbar".

Skriv gärna lite om den triumfen på er nästa ansökan om jobb hos Securitas.

Om framtiden och Gamla Ullevi

KOMMENTAR. Det rapporteras idag i tidningsvärlden att Blåvitt och Gamla Ullevi AB (GUAB) står långt ifrån varandra i förhandlingarna om ett nytt kontrakt. GUAB sa upp det gamla kontraktet efter säsongens slut då de vill höja hyran eftersom driftkostnaden för arenan blev högre än vad man beräknat. Gais och Öis skall vara nära nya kontrakt med företaget, men vår klubb är alltså fortfarande långt ifrån ett nytt avtal.

Det stora problemet i förhandlingarna är att Blåvitt vill ha tillgång till mer av intäkterna från arenan på matchdagen. Den gångna säsongen så tillföll intäkterna från loger, reklam, försäljning i kioskerna och restaurangerna GUAB. Redan inför den förra säsongen så kritiserades uppdelningen av intäkter då Blåvitt helt klart drabbas hårdare än övriga klubbar av avtalet. De intäkter vi förlorar på att inte ha tillgång till loger o.s.v. är markant större än de förlorade intäkterna för Gais och Öis, då vi utöver detta dessutom har högre hyra än våra lillebröder så blir situationen något absurd. Varför skall vi betala mer bara för att vi har mer publik?

Att Blåvitt äntligen insett att man förlorar viktiga intäkter och nu kräver att man nästa säsong skall få ta del av dessa är givetvis positivt. Om vi ska fortsätta vara Sveriges ledande fotbollsförening så måste vi kunna ta del av alla intäkter på matchdagen, inte bara biljettförsäljningen. Jag förutsätter att den här frågan kommer lösa sig innan säsongen startar och att Aftonbladets ”skräckscenario” om en flytt från arenan aldrig slår in. Frågan är dock hur vi skall ställa oss till framtiden på arenan, alltså åren efter dem kommande säsongen.

Gamla Ullevi är sportsligt en stor framgång för klubben. Även publikmässigt har vi fått ett lyft. Ekonomiskt har arenan dock inte varit det lyft den borde varit. Inför kommande år bör därför klubben se över arenasituationen. Som jag ser det finns det ett antal alternativ.

- Köp Gamla från kommunen. Detta bör helst göras utan inblandning från lillebror grön och röd, de kan få hyra arenan av oss eller flytta. Köpet kan finansieras genom försäljning av namnrättigheter till något företag (helst inte Swedbank, vi har tillräckligt med arenor som heter det).
- Låt nuvarande ägarstruktur vara, men utarbeta ett avtal som ger IFK möjligheten att bli den storklubb vi förtjänar vara. Intäkter från loger, reklam, restauranger och så vidare måste tillfalla klubben, inte kommunen.
- Bygg nytt. Gamla Ullevi är en arena som har en hel del brister och är inte en arena som tillåter någon större expansion för Blåvitt. En ny arena kan finansieras på samma sätt som ett köp av Gamla och skulle dessutom ge Blåvitt en egen arena som helt kan anpassas efter våra behov, helt utan Gais och Öis. Blåvitt är en klubb som borde kunna nå publiksnitt på över 20 000 och då behövs givetvis en större arena. Då marken i centrala stan är dyr så bör man kolla på mark i utkanten av stan eller i till exempel Mölndal.

Nu vet jag att det sista alternativet inte är särskilt troligt, men det är samtidigt egentligen det bästa enligt mig. Blåvitt är ett starkt varumärke och vi borde ha en egen arena där våra lillebrorsor inte är välkomna. Det jag vill uppnå med den här artikeln är att på nytt sätta igång en debatt inom de blåvita leden om vår framtid, en framtid som inte nödvändigtvis måste vara bunden till Gamla Ullevi.

Vi är blåvitt och framtiden är vår!

Politikens Håkan Mild och rånskandalen på Ullevi

FOTBOLLSPOLITIK En populär idrottsklyscha är den om spelaren som alla vill ha med i sitt lag, men ingen vill möta i motståndarlaget. En typisk Håkan Mild. Den starka spelaren som river och lämnar avtryck.

I Göteborgspolitiken heter han Göran Johansson.
Idag avgår han från sin post.

Göran Johansson är en person som alla göteborgare har en åsikt om. Han lämnar helt enkelt ingen oberörd. Under det senaste decenniet har han fungerat som stadens starke man och överlevt kontroverser på lokalt som nationellt plan. Göran är, vad man än har för politiska sympatier, den typen av politiker som mannen på gatan kunnat relatera till. Därför har han hela tiden varit populärare än sitt parti, för att han tagit ställning för Göteborg gentemot rikspolitiken både när Socialdemokraterna som borgarna haft regeringsställning.

Populärare i egna led än hos motståndarna. En politikens Håkan Mild. Som för övrigt har likvärdiga politiska sympatier.

Vintern 2006 lät BaraBen.com er läsare tycka till om vem som borde bli ny ordförande i IFK Göteborg efter avhoppade Bengt Halse. Göran Johansson, som är storblåvit, vann i överlägsen stil. Nu är det oklart om Johansson lämnar alla sina styrelseuppdrag när han kliver ner från den politiska toppscenen men med vår ordförande Stig Lundströms sviktande hälsa lär många se kopplingen mellan Göran Johansson, Gunnar Larsson och Blåvitt.

Oavsett hur jävlig den idén kan tyckas vara så måste det medges att idén om Göran Johansson som Blåvitt-bas kittlar mina tankesprön lite. Jag kan inte tänka mig någon annan som skulle bli så jobbig att möta för våra motståndare på allsvensk, internationell och förbundsnivå. En tungviktare av sällan skådat slag. Nu är i och för sig chansen att "Himself" går från att vara en kamratblåvit pamp till en annan minimal.

"Tack gode gud för det", resonerar skeptikern.
"Vi kunde ha fått gud som ordförande", resonerar spekulanten.

Nu återstår att se om "himself" kommer nomineras till Blåvitts styrelse 2009?
En sak är säker, vi skulle i alla fall bli helt jävliga att möta.
________________________________
Tydligen har IFK Göteborgs matchvärdar beslagtagit Ullevibesökarnas pengar inför matchen mot Ljungskile. Utanför klacksektionen GHI har ett stort antal beslag av åskådares mynt gjorts av matchvärdar. Allt från 46 kronor till 2 kronor har sonika stulits av matchvärdarna i entrén. Det här beteendet hänvisade matchvärdarna på platsen till "order uppifrån", vem som gett ordern och varför är dock oklart.

I vilket fall så är det här inget annat än ren och skär stöld. Det finns ingen som helst vettig förklaring till varför folk skulle förbjudas att ta med mynt in på arenan. Speciellt när precis samma kunder sedan får växel i kioskerna inne på arenan. Fullständigt skandalöst beteende av de som initierat den här idiotaktionen, i vilket fall.

Och så frågar de sig varför publiken är missnöjda med Blåvitts matcharrangemang.

I alla fall gött att se...

att de utlovade ballongväggarna bakom mål...

...äntligen fanns på plats.