"Vem är Thomas Mikkelsen?" Frågade min fru från soffan.
"Ingen aning, hurså?"
"Han är ny anfallare i Blåvitt."
"Va? Hur vet du det?"
"Jag följer dem på Instagram, det står där."
Under 10-15 år har jag följt med alla möjliga kanaler under Silly season för att få reda på det senaste om blåvitts nyförvärv. Timme efter timme har forum uppdaterats och tidningar plöjts igenom för att få med mig de senaste ryktena och de nyaste nyförvärven och nu får jag alltså reda på att ett helt okänt namn är klart via min fru på grund av Instagram? Två minuter senare har jag skapat ett konto på Instagram och lagt upp ett par bilder som inte gjorde några stora avtryck i historien - ingen kommenterade eller gillade mina foton. Kontot glömdes bort och Allsvenskan rullade igång på riktigt och poängen tickade in över all förväntan under våren. Mikkelsen, denna rödlätte dansk, hoppade in sent i matcherna och kämpade och slet, oftast utan att göra den avgörande skillnaden i matcherna, och visade upp ett imponerande fighterhjärta.
Inför en av vårens matcher tog jag den obligatoriska matchtröjebilden på min lille son Hjalmar och mindes plötsligt mitt Instagramkonto. Bilden laddades upp på mitt konto utan stor uppståndelse. Matchen såg ut som de flesta matcherna under våren - aningen trevande spel med tre poäng som resultat. Efter matchen plingar det till i mobilen då två personer har gillat min bild. Den ena var min fru. Den andra? Thomas Mikkelsen.Stort tack för dina insatser i den blåvita tröjan, inte minst målet mot Bajen. Du var varken den största eller bästa spelaren som dragit på sig de vackraste färgerna, men du är tamigfan den enda som har gillat mina bilder på Instagram!
/Ludinho