Vikten av ett bra samarbete

Tanken var att denna text skulle ha kommit ut dagen efter att Jörgen blivit presenterad i förra veckan, men nu blev det inte så av olika anledningar.
Ta därför hänsyn till att vissa ämning texten som följer redan debatterats en del de senaste dagarna samt att första stycket i stort sett är meningslöst.
Men va fan, here it goes:

---------------------------------------------------------------------

Jag hade tänkt mig att ägna min första riktiga text här på Baraben åt att försvara Mats Grens och övriga i fotbollsutskottets val av att ta in Jörgen Lennartsson. Men efter att ha läst på media, forum, twitter och hört diverse kommentarer så ser det ut som om jag slipper det.

Lennartsson ger ett väldigt proffsigt sken och använder sig av helt rätt ord enligt mig. Han anser att vi måste anpassa spelet efter underlag och motstånd, att han med anser sig ha förbättrat sin taktiska sida sen Elfsborgstiden ihop med att han vill använda spelarna och laget efter dess individuella styrkor gör mig extra glad. Det vitnar på något sätt om att han är detaljerad och insatt i Allsvenskan. Vilket som sig bör.

Jag tänkte då istället gå igenom vad jag tycker att Stahre gjorde för fel, sett från läktarplats.

Men inser snabbt att det är näst intill ett evighetsjobb som kräver bra mycket mer tid, och ber om att få återkomma runt det ämnet.

---------------------------------------------------------------------

Så nu kommer en här en text och genomgång från tiden som varit och om vikten av att få ett bra samarbete den närmaste tiden emellan Mats Gren och Jörgen Lennartsson.

Om vi backar bandet några år och ser på några av Håkan Milds värvningar som han plockade in utifrån till Micke Stahre så kan vi se spelare som; Nordin Gerzic, Daniel Sobralense, Pontus Farnerud, Philip Haglund, Malick Mané, Gustav Svensson, Darijan Bojanic, Lasse Vibe, May Mahlangu och Martin Smedberg-Dalence för att nämna ett gäng profilstarka spelare som spelar framför backlinjen.

Endast två av de ovan nämnda spelarna, spelade och presterade på sin position i ett rakt 442 perioden då när de värvades in till Blåvitt.

Nordin Gerzic kom från ett dåligt år stört av skador, men värvades troligtvis från minnesbilden av året innan det. Då spelade Örebro ett 433 men Nordin som styrande spelfördelare i en av två mer defensiva positioner på mittfältet.

Daniel Sobralense gjorde många fina prestationer i Kalmar. Men de gångerna Kalmar spelade 442 under Nanne är lätträknade. Daniel spelade oftast på en högerkant i ett 4231/433.

Philip Haglund värvades visserligen in ett halvår innan Stahre tillträde. Han slog igenom i vad vi kallade för Wernbloomrollen i ett BP som spelade mestadels 451. Senare i slutet av Heerenveenåren så vikarierar han som mittback då han inte klarar av att ta plats på mitten i deras 433-system.

Lasse Vibe vet vi ju alla har gjort succé för oss, både på kanten men främst som forward. Inte mycket att klaga på hos Lasse som är ett superproffs med rätt inställning på både planen och utanför den.
Men, värt att veta är att Lasse kommer från ett klassikt Danskt 433 i grunden, men de sista innan han flyttade till Göteborg var ytterforward i ett 343.

Darijan Bojanic innehar en otrolig talang. Inget snack om det. Men att hitta en plats för honom i ett 442 är inte lika enkelt. I Öster så fick han oftast hoppa in på en kant i ett 4231. Ibland hamnade han i en plats bakom forwarden.

Gustav Svensson är en ”säker” värvning då man vet vad man får. Men faktum är att året innan han värvas till Göteborg huserar titt som tätt som mittback i en trebackslinje. Någon gång tom som högerback. Han värvas också som mittback till föreningen. Men snabbt inser Stahre att han passar bäst som mittfältare igen. Vilket jag anser som klokt. Otur bara att vi har typ 5 centrala mittfältare i truppen då.

May Mahlangu är ytterligare en klasspelare. Jag förstår värvningen helt klart då han två år innan är bäst i serien på en central position i ett 442.
Men året innan, det året som han skadar sig, är han minst lika dominant i ett 4231 som en av de två mittfältarna bakom Bedoya.

Malick Mané kommer som en välscoutad värvning från Norge och Sogndal. Har stora spetsegenskaper. Skulle bli Hyséns ersättare. Sogndal hade ju som bekant Jonas Olsson som tränare. Och visst, de spelade 442 det året där uppe. Men Mané, han höll till på kanten. I Göteborg användes han mest som forward med uppgift att suga ner långbollarna från Bjärsmyr med ryggen mot målet istället för den vänd emot mål.

Pontus Farnerud, de bästa fötterna som beträtt (nya)Gamla Ullevi? Så synd att han inte fick vara hel eller kom till oss tidigare i sin karriär. Pontus kom från ett Stabaek i Norge där han spelade under bland annat Jörgen Lennartsson. Och då såklart i ett hans 442.

Och så kommer vi då till den andra spelare som faktiskt spelat över tid på sin position i ett 442.
Martin Smedberg-Dalence har i år efter år matat inlägg från högerkanten på nickstarka spelare i Norrköping. Ibland som högerback, men oftast som ytter. Hos oss hoppades man på att Vibe, Söder eller Mané skulle knoppa in hans inlägg.

Alla är enskilt väldigt bra spelare som presterat väldigt fin fotboll i olika delar av sina karriärer. Men troligtvis också rejält dyra spelare för föreningen som än så länge gett väldigt lite resultat sett till vad de kostat oss. 

Även om flera av spelarna presterat bra fotboll i klubben som går det inte att bortse från att, med undantag för Vibe, så ser alla ut att bli rena förlustaffärer. Både sportsligt och ekonomiskt, sett till de förväntningar man kan ha från ett så pass namnkunnigt gäng.

Det är okej och ofta bra att värva in etablerade spelare. De höjer förhoppningsvis laget och utvecklar talanger och yngre spelare i truppen till att öka sitt värde. Men jag tycker att det varit för högt risktagande när man värvar duktiga spelare som presterat på positioner eller i formationer som de inte ges chansen på i Göteborg.

Visst det finns spelare som lyckats. Men efter så många misslyckade storvärvningar så måste man se vad som gått fel?

Det behöver såklart inte vara så enkelt som jag får det att låta. Men jag tycker att vi har fler dåliga värvningar än bra det senaste året, sett till vad var och en kostar.

Jag undrar jag hur mycket Mild och Stahre har samarbetat när det gäller värvningarna?
Och om de hade ett tätt samarbete vid de här frågorna, varför misslyckas man med att få in dem och prestera i laget?

---------------------------------------------------------------------

Åter till Gren och Lennartsson. Vi står inför ett fönster med extremt stor omsättning. Mats och Jörgen har nu chansen att rejält sätta sin prägel på laget. Jag hoppas att de inte bara ser till duktiga spelare som presterat. Utan även till spelare som passar in i sättet man vill spela, bygga sin trupp och utvecklas.

Varför jag oroar mig lite är dels för att Mats har haft 4231 i alla sina lag tidigare, medans Jörgen spelat med ett 442(här har jag anledning till att återkomma framöver då detta är en sanning med modifikation).
Nu är nästan alla spelare utom Hysén, som de spekuleras i, spelare som huserar i andra uppställningar än 442.

Nu är det ju bara en lek med siffror och behöver inte betyda något alls. Men detta ihopkopplat med att andra spelare och ledare upplever kommunikationen med Mats som något bristfällig så hoppas jag verkligen att de ihop bygger laget. Och att vi inte bara värvar ”bra spelare”. Utan att vi i år värvar rätt spelare.

Alla lag värvar ibland fel spelare. Men det är vid detta läget, med Malmös försprång, så otroligt viktigt att det blir rätt. Vi har inte råd med otaliga felköp igen.

Gren måste så upp så att han inte blir bländad av viss stjärnglans från spelare med attraktiva namn och meriter och ställer dem framför spelare som passar in i de lagbygge som nu är så viktigt för oss.

Han måste se upp så att han inte köper på sig ett problem på mitten med så många spelare som skall in. Vi kan inte ha 4 centrala mittfältare som kräver att vara startspelare. Kontinuitet är bra, men en för stor rotation centralt ger sällan de bästa resultaten.

Nu känner jag mig i och för sig relativt hoppfull till att Jörgen är bättre än sin företrädare på att använda materialet på rätt sätt, snarare än att försöka använda materialet på sitt sätt.

Jag känner mig med ganska lugn då jag tror att även Mats är bättre än sin företrädare på att se vilka luckor som behöver fyllas snarare än att bara förstärka med bra spelare.

Hoppas nu bara att kemin och kommunikationen mellan Mats och Jörgen är tillräckligt bra för att ge Jörgen, Edlund och Affe bästa möjliga förutsättningar för att bygga det vi alla vill ha. En lagmaskin som vinner vilka spelare som än är skadade eller avstängda. En trupp som är i harmoni och längtar efter nästa träning, match borta mot Gefle och tar jobbet, ansvaret som en grupp för att nå framgång nu och imorgon.

Spelare som vill utvecklas eller utveckla föreningen. Inte spelare som bara vill komma hit och plocka ut sin lön, vara nöjd med att tillhöra föreningen eller rädda föra att misslyckas.

Tydligare rollspelare är ett önskemål från min sida. Spelare som verkligen vill framåt med sin karriär. Hungriga på framgång, utveckling och drivs av viljan att vinna snarare än rädslan utav en förlust.
Man kan inte begära att alla skall äga ett blåvitt hjärta dagen de skriver på för oss. Men jag vill att det skall synas att de gör allt för att förtjäna sin tröja, fansens hjärta och framför allt så vill jag att det inte skall vara nöjda med att kvala till Europa eller spela lika borta mot Elfsborg. 

Jag vill ha spelare som visar upp en inställning som Ragnar, Sebastian, Bjärsmyr, Pontus, Berg, Bengan eller tom Nordin. Spelare som inte accepterar en förlust om vi inte gjort allt som vi klarar av för dagen. Spelare som inte låter någon i truppen bara spela av matcherna. Och framförallt spelare som ser till att övriga spelare i truppen utvecklas för varje träning som går.

Kan vi få in det, ihop med att Jörgen lyckas få det att fungera ihop. Då tror jag på en väldigt ljus framtid, både på planen men även på läktaren.
Framgång föder framgång sägs det ju, men Sebastians frenesi och vilja att göra allt för minsta duell kan tända en hel sektion så pass att de ställer sig och applåderar en defensiv löpning.

Jag tackar än en gång er som följt med mig hela vägen hit ner på texten.
Stort Tack!

/ Philip Hellström