U21-landslagets kapten utan kontrakt i IFK är märkligt

YO FRANKIE! Som de flesta säkert har märkt så har jag under det senaste året, främst på grund av tidsbrist, avvecklat mitt bloggande mer och mer här ifrån BaraBen.com. Istället spyr jag ur mig majoriteten av mina tankar och vardagshysterier på privata bloggen Hankins.se (oh lala vilken diskret reklampuff) som lever i skymundan av bloggmonstret BaraBen.com.

Men ibland kan jag helt enkelt inte låta bli.

För en stund sedan satt jag och scrollade igenom lite äldre blogginlägg på min egen blogg för inbördes beundran och hittade följande lilla textstycke i en bloggpost som publicerades 23 december 2008. Ett stycke som jag tycker är än mer aktuellt i dag, när U21-EM står för dörren:

"Men, det finns alltid ett men. Är det bara jag som tycker det är skitkonstigt att IFK Göteborg verkar släppa Bjärsmyr på ett sätt som påminner om hur Mourad och Vasquez sållades bort från priolistan?

Jag förstår inte hur en ordinarie mittback som knackar på landslagsdörren och är kapten i U21-landslaget (där han ska få visa upp sig i hemma-EM i sommar), inte får ett kontrakt där han blir nöjd och därmed skriver på.

Visst, spelare ska inte få diktera villkoren i sina kontraktsförlängningar hej vilt, men om han inte gör bort sig helt brutalt så kommer vi ha ett läge där vi kan sälja honom för rätt goa pengar - även med en vidareförsäljningsklausul som bestämmer en fix summa.

Något är skumt med allt detta. Ungdomssatsande Blåvitt borde väl ha ett enormt intresse i att förlänga med U21-lagkaptenen, även om han ställer höga krav. Stolthet är inget smart drag i dessa sammanhang. Det kan lätt spilla över i dumdristighet.

Av respekt för Bjärsmyrs egen vilja och mitt avståndstagande från fotbollsgrävandet så har jag inte hört mig för närmare i ämnet. Men visst blir man lite fundersam, nästan misstänksam, mot hur den här affären skötts?"

När BaraBen.com hade bojkottfest under Gais-IFK så skänkte jag en "Är det du som ska ta en bärs med Bjärs?"-tröja från Alternativa Shopen till festens celebra hedersgäst, Håkan Mild. Det tyckte jag var en lämplig pik till vår helgonförklarade sportchef, bortsett från det uppenbart skämtsamma i budskapet. Sedan något år tillbaka gräver jag och ett par av BaraBens ursprungsskribenter inte lika aktivt i IFK Göteborgs verksamhet på grund av arbetsåtaganden på andra håll. Det funkar helt enkelt inte att ägna halva dagarna åt att fråga ut folk med kunskap om vad som kan ske i föreningen - i alla fall inte om man vill upprätthålla ett någorlunda fungerande socialt- eller arbetsliv. Effekten är tyvärr inte bara lite mindre nyhets- och transferrelaterat material här på Blåvittbloggen - det skapar samtidigt en genuin nyfikenhet hos mig som blåvit supporter.

Just nu hade jag väldigt gärna haft en ingående beskrivning av hur förhandlingen om en förlängning med Bjärsmyr föll igenom och få lite insikt kring vem det var som tyckte vad och varför. En del av er tänker säkert "men forska då, ställ de inblandade mot väggen" och så vidare, men det är inte min roll längre. Jag sysslar med annat och hade hoppats att andra skulle följa i de fotspår vi stakade ut under 2006-2008. Därmed har jag även förväntat mig att det skulle dyka upp fler grävande men även allmäna informationskanaler som satsar hårt på att bevaka Blåvitt. Helst på just det sättet vi lyckades rätt bra med under ett par år, genom närgången supporterjournalistik, där änglar kommer när organisationen genom kontakter, källor och informationshunger. Det är en viktig roll för supportrar i dagens informationssamhälle då vi genom sådan press faktiskt även kan säkerställa en öppenhet gentemot föreningens medlemmar.

Där blir jag tyvärr besviken på vår förmåga. De blåvita supportrarna är väldigt många och finns i alla områden både geografiskt, klasshierarkiskt och i samhällets olika intresseskikt. Men tyvärr är det ett väldigt litet fåtal av alla dessa som aktiverar sig på ett sätt som driver på utvecklingen och lägger press på föreningen. Naturligtvis finns de där ute, ni vet vilka ni är och där måste ett par personer kring Supporterklubben Änglarna, ett delvis annat gäng kring projektet Levande Ståplats och ett tredje gäng runt våra Ultrasgrupper få grädde, för att nämna några som aktivt gör skillnad. Men bakom fåtalet som kämpar står en enorm grå massa med armarna i kors.

Det är inte bra för vår supporterkultur.

Jag tror stenhårt på att supportrar som ställer höga krav och ständigt flåsar föreningen i nacken är supportrar som säkerställer en hög lägstanivå för alla våra verksamhetsområden. För visst är det lite skumt att U21-landslagets lagkapten är på väg in i ett EM om ett par veckor men att han samtidigt sitter på ett utgående kontrakt i IFK Göteborg? Det Blåvitt som ständigt gör en stor sak av att ungdomssatsningen står i centrum för organisationen? Men om detta talas det knappt någonting alls.

Varför finns det inte tio bloggar, femton hemsidor, tjugo nätfanzines och ett hundra forum där dessa frågor dissekeras, analyseras och detaljgranskas dygnet runt? Ni finns ju där ute alla ni blåvita med hjärta starkt klappande för vårt lag, vår stad. Bland annat så träffade jag drygt 41 000 av er på Ullevi en blöt och segerrusig höstdag 2007. Har ni lagt ner att bry er om vårt lag, vår förening, vår supporterkultur, sedan dess? Jag hoppas inte det.

Om inte annat, så ta chansen att börja blogga på BaraBen.com. Jag vet att de tar in nya fräscha skribenter då och då, så varför inte aktivera dig för en mer livaktig och intressant supporterkultur i Göteborg? Maila BaraBen med din ansökan att börja blogga.

Don't just bitch and moan, make a difference.