Djurgårn' har bara hockeyn kvar

MISÄR Jag pratade nyligen med en god vän som är Djurgårdare om tillståndet i deras förening. Tydligen var det värre än jag ens kunde förvänta mig. Det finns en någorlunda solid stomme kvar av spelare som gör att laget inte rasar ihop fullständigt, men alla bråk och allt tjafs kring makten i klubben har satt dem i en svag och nästan hopplös situation.

Han avslutade samtalet med att säga:

"Just nu hoppas men egentligen mest på att Djurgårn' hamnar på kvalplats i hockeyns elitserie. Då blir det förmodligen derby mot AIK i ett fullsatt Globen. Det är nog det största vi kan se fram mot just nu, tyvärr."

Tro det eller ej, men jag tyckte synd om killen. Jag vet hur det är att gå från en segerrad till fullständigt elände, till medelmåttighet och till onda cirklar. De har de inte lätt just nu, de som representerar det så kallade "hoppet för svensk fotboll". Hockeyn som sista hopp för glädje. Där har vi ett par skor jag inte skulle vilja vandra en mil i.