"Varför skall Bengt Hassle få ansvarsfrihet?"

KRÖNIKA Bengt Hassle sa han. Sedan lutade han sig bakåt så att dubbla vek formerade sig på hans gråa tweedkavaj.
- Den där Bengt Hassle får väl lägga korten på bordet.
Irritationen i hans röst var märkbar. Men hans fråga kring varför ordförande Bengt Halse skulle få ansvarsfrihet när kassören Jan "Plånbok" Nilsson inte fick det, kvävdes av hans eget lilla misstag. Tanken sa Halse, men mannen råkade yttra Hassle. Gång på gång.

Vi satt på det högst infekterade årsmötet för IFK Göteborg. Halse satt längst fram i salen och samlade ihop sina papper. När pressuppbådets kameraslutare gav ifrån sig ett smattrande eko bröt hans röst smått nervöst skrattande ljudsalvorna i Burgårdens aula.
- Ni som är sådana proffs borde väl inte behöva ta hundra bilder för att få en bra, sa han.
Vår ordförande, märkbart pressad av ett medialt intresse som en del av godtyckliga skäl kallade för "drev". Inte minst Hassle, eller Halse själv. Som gång efter annan själv ville bestämma när han skulle ställa upp på intervjuer och när han skulle få strunta i det. Kvällen i fråga blev det alternativ två. Halse vägrade att göra press.

Efter att årsmötet var slut hade en i högsta grad oenig medlemsskara valt att ge Halse den ansvarsfrihet han självfallet var ute efter. Ett demokratiskt beslut, men det som följde därefter var även det som irriterade väldigt många "ute i stugorna". I samma sekund som den första frågan efter mötets stängning kom, i det här fallet från TV4 Göteborgs utsände, så ville Halse åter diktera villkoren för hans ansvar mot omgivningen. Han gick då fram till ytterdörren och ville smita förbi journalisterna, men råkade i all hast trycka dörren utåt.

Men dörren öppnades bara inåt.

Fast mellan press och en "låst dörr" för ett par sekunder. Framför den rullande kameran. Då fick han frågan. Om hans reaktion på att ha fått ansvarsfrihet av medlemmarna. Då pausade den nyligt avgångne ordföranden, märkbart stressat och sa:
- Jag tänker inte kommentera det där. Nu är jag privatperson och det tillhör historien.

Tiotusentals supportrar sitter framför sina dumburkar. Alla har förmodligen frågor. Men nu är han privatperson. Därmed markerade Halse att det inte var acceptabelt för pressen att vara intresserade, för då skulle de trackassera en privatperson. Han syftade till att anspela på sympatinerven i var mans ryggrad, något som gick hem. Eländet med pressens intresse förknippades härmed för evigt med den offentliga posten som ordförande för landets största fotbollsförening. En balansgång mellan privat distans till intresserade och ämbetets tvingade närhet till alla informationstörstande personer, kanaler, grupper och intressenter. Halse förmedlade att man som ordförande i IFK Göteborg är ett offer om media blir väldigt intresserade. Man är en person som drabbas av allmänhetens nyfikenhet, inte en person som har ansvar för en hel stad av blåvita. Det är de som har ansvar att sympatisera med hans.

Men vi förstår ju Bengt Halse. Han "är ju bara människa" och han tog rollen som ordförande i IFK Göteborg för att han stolt ville leda sitt favoritlag. Men med hela situationen klar för sig och med en viss period av tidsmässig distans till hela händelsen är det viktigt att lära sig av vår förenings historia. Om alla hade fått tydliga svar på Halses synpunkter kring vad som skett och då kunnat ställa dem i relation till vad Mats Persson och Jan Nilsson med flera hävdade så hade de omfattande sympatierna för Halse troligtvis uteblivit helt. Nu fungerade tystnadens taktik perfekt. Men som resultat hängde änglaskaran i en total ovisshet när Kamratgården lade karbonpapper över frasen "Vi har inga kommentarer i nuläget", oavsett vem som ringde. Oavsett om man var medlem. Oavsett om man haft årskort i hela sitt liv.

Halse satt en dag och läste BaraBen.com. Då kritiserade jag honom skarpt för att inte ta det ansvar han hade för den inträffade skattehärvan från positionen som föreningens ordförande och därmed högste ansvarige. Jag argumenterade för att den som sitter längst upp när ett omfattande fiffel och fusk avslöjas bör ta sitt ansvar och avgå. Halse läste artikeln och tyckte att "den där Frankie är ju inte riktigt klok". Nu jublar säkert en del som inte är mina åsiktsfränder. De som dessutom har stora sympatier för Halse jublar garanterat dubbelt. Men Halse sa detta efter att ha blivit kritiserad för att inte ta sitt ansvar som föreningens högste chef. En man som samtidigt valde att aldrig tala ut om det hela inträffade. En man som idag åter är med som en av föreningens absolut största ekonomiska intressenter, i det nya riskkapitalbolaget. En man som till den här dagen valt att bara under rättens tvång tala ut om vad som skedde under den turbulenta tid då han basade i föreningen. Det är jävligt fegt av dig Bengt Halse.

Släktingar och vänner till Halse svor irriterat åt mitt resonemang, Halse själv pratade ut om kritiken med en av BaraBens skribenter och många medlemmar eller supportrar till Blåvitt kritiserade mig för att vara för kritisk mot Halse när det "i själva verket var Mats Persson och Jan Nilsson som är skurkarna i dramat". Men poängen är värd att upprepas med en relativt stor tidsdistans mellan oss och skattehärvan. Ingen kan bli IFK Göteborgs ordförande och därmed mer eller mindre officiell chef över en hel stads majoritetsbefolkning, formellt ansvarig för landets största och bästa fotbollsförening, utan att samtidigt få räkna med att ställas till svars från en informationstörstande omgivning.

Bengt Halse är blåvit genom rygg och märg. Om den saken råder absolut ingen tvekan. Han är dessutom fruktansvärt sympatisk och hade stor del i den avfrostning av relationen supporter gentemot klubbledning som hade levt kvar sedan pamp-Gunnars dagar under storhetstiden. Han är dessutom den privatperson som med all sannolikhet har bidragit mest rent ekonomiskt till föreningens kassa genom alla år. Egentligen borde det vara Halse och inte Janne som kallas för "Plånbok".

Men det gör honom samtidigt inte untouchable för kritik.

Oavsett om Halse inte visste ett jota om vad hans anställda Persson och Nilsson sysslade eller om han valde att tiga om delar av det som hände så var och är frågan om han inte borde avgått när det inträffade skedde, en fråga som inte bara var tvungen att ställas. Även med "facit" i hand i form av en dom som stödde Halses version. Det är en fråga som jag i högsta grad hoppas att någon ställer den dag vi åter drabbas av tveksamheter inom föreningens verksamhet. Även om den dagen helst får utebli helt.

Det är även en fråga som är värd att spinna vidare på. En fråga som väcker tanken på om alla anställda i en så stor organisation som IFK Göteborg, som berör så många människor, faktiskt måste gå att ifrågasätta och kritisera? För svarar vi nej på den frågan, så har vi på någon nivå ett demokratiskt problem i förhållandet till vår förening. Kanske ett problem som direkt tillät hela skatteaffären att över huvud taget ske.

I måndags höll IFK Göteborg årsmöte. Ingen krävde Stig Lundströms avgång. Tack gode Torbjörn för det. Låt oss bara hoppas att vi aldrig kommer tillbaka till den plats där de ansvariga i IFK Göteborg inte är berädda att öppet berätta sanningen om vad som sker i vår förening till oss medlemmar och supportrar. Berätta för oss vad som sker med det som står oss allra närmast hjärtat. Låt oss lära av föreningens historia. Låt dem aldrig tiga igen.