GEOGRAFI/HISTORIA/KRÖNIKA Min resa genom fotbollssverige fortsätter, i dag med fem nya spännande platser. Del 1 kan man läsa här.
Gästrikland – Som redan nämnt i del 1 är Gästrikland ett ordentligt fotbollsfäste, med orterna Gävle och Sandviken i spetsen. Av outgrundliga anledningar har dessa två städer på senare tid dock först och främst förknippats med andra sporter. I Gävles fall är det Brynäs IF i hockey och i Sandvikens fall är det Sandvikens AIK i bandy som har stulit rubrikerna. Trots att dessa båda klubbar faktiskt spelade fotboll ett bra tag innan man började syssla med hockey respektive bandy. Dessutom har de båda föreningarna spelat allsvenskt. Visserligen bara en säsong vardera. Brynäs utmärkte sig dock genom att bli den första allsvenska föreningen att använda en utländsk spelare när engelsmannen Ronnie Powell spelade 19 matcher och gjorde fyra mål 1974. Brynäs och SAIK överskuggas dock av sina lokalkonkurrenter Gefle IF och Sandvikens IF. Gefle var faktiskt en av stormakterna inom svensk fotboll runt sekelskiftet, när man vann den Rosenska pokalen tre gånger i rad, bland annat efter en 9–0-vinst mot AIK. Sandvikens IF med hemmastadion Jernvallen—som är världens genom tiderna nordligaste stadion att ha stått värd för en VM-match—är dock Gästriklands historiska gigant med 21 allsvenska säsonger och bland annat en tredjeplats 1935–36.
Jönköping – Sveriges kanske mest bortglömda stad förtjänar naturligtvis ett par rader. Staden är rejält bortglömd trots att den ligger väldigt centralt i södra Sverige, men finns det då någon anledning att stanna till där om man inte är intresserad av hockey eller LAN-party? Naturligtvis finns det det. Bara en sådan sak som att den klassiska låten "Det spelades bättre boll" behandlar en Division 2-match mellan Jönköpings Södra IF och Grimsås IF på Stadsparksvallen den 20 maj 1973. Stadsparksvallen förresten, verkar vara en synnerligen mysig stadion, trots att jag aldrig besökt den. Det gjorde däremot ett antal hundra Blåvita supportrar den 18 oktober 1969 då IFK säkrade sitt sjunde SM-guld varpå tumult uppstod och den moderna svenska huliganismen kan anses ha uppstått.1 J-Södra, som för övrigt har fler allsvenska säsonger än till exempel BK Häcken och Gefle IF, ett stort silver från 1949–50 och därtill ett mycket gott publikunderlag, upp i Allsvenskan 2009 skulle kunna sätta Jönköping på kartan igen.
Malmö – Det är synd om Malmö. Malmö är tvåa i den allsvenska maratontabellen, de har näst flest SM-guld, de har näst flest meriter från europaspel, de blev 1933–34 tvångsnedflyttade från Allsvenskan till Division 2 för att ha brutit mot amatörreglerna.2 Jag tänkte därför glädja alla Malmöiter—och nu menar jag plötsligt både Malmö FF och IFK Malmö eftersom den här texten inte blir lika lång annars—med lite positiva nyheter. Ni var först med att ha numrerade tröjor (MFF hade nr 12–22 borta mot Elfsborg den 16 april 1939, Elfsborg hade dock inte 1–11). Ni har massor med pengar på banken (att ni inte vet hur ni ska använda dem är en annan femma). Ni har spelat i VM (eller rättare sagt, Argentina använde IFK Malmös gula tröjor i sin match mot Västtyskland den 8 juni 1958). Ni hade Jean-Paul Vondenburg som sedemera blev första svarta spelare i det svenska landslaget (debut mot Förenade Arabemiraten den 14 februari 1990). Ni var först att nå kvartsfinal i Europacupen (IFK Malmö mot Rapid Wien, 2x0–2 den 22 mars och 4 april 1961). Ni har flest vinster i Svenska Cupen (vilket ni gärna skryter om samtidigt som ni hatar att SM avgjordes på cupform under 80-talet). Grattis Malmö!
Norrköping – Det är bara två lag som kan stoltsera med att ha vunnit SM-guld fyra säsonger i rad efter det att Allsvenskan startade. IFK Göteborg 1993, 1994, 1995 och 1996, samt IFK Norrköping 1944–45, 1945–46, 1946–47 och 1947–48. Men jag tänkte faktiskt inte ägna den här texten åt IFK Norrköping, utan istället åt den mindre kända lokalkonkurrenten IK Sleipner som faktiskt har allsvensk plusstatistik på sin storebror. Sleipner vann dessutom SM-guld före Norrköpingskamraterna, när de säkrade seriesegern på Råsunda den 6 maj 1938 genom en 3–0-vinst mot AIK. Men det var inga lyckliga miner på spelarna som radade upp sig för guldfotografiet, när man ser bilden är det sorgsna ögon och hängande huvuden på de tio spelare som syns. Anledningen är just att de bara är tio, då den elfte spelaren, Sven Unger, under matchen fick ett ben avsparkat och i ilfart fördes till sjukhus. Lite mer lycka hade man önskat föreningen vid dess enda SM-guld. Bara tre säsonger senare försvann man ut ur högsta serien för att aldrig mer återkomma, efter att ha spelat sexton av de sjutton första allsvenska säsongerna.
Sveg – Om Kalmar är familjens bortbyting är Sveg det ofödda syskonet. Och då inte bara tätorten Sveg, utan faktiskt hela kommunen. Som dock heter Härjedalens kommun och omfattar hela landskapet Härjedalen. "Härjedalen", säger ni, "vad är det för ställe?", och jag är böjd att påstå att det är en berättigad fråga. Efter en mycket rudimentär undersökning—som försvåras en hel del av att SvFF försöker dölja denna vita fläck på kartan genom att ha skapat distriktsförbundet Jämtland/Härjedalen och således inkluderar ett något mer lyckosamt grannlandskap till Härjedalen—framkommer den pinsamma uppgiften att fotbollslag från kommunen genom hela den svenska fotbollens historia sammanlagt har spelat tre säsonger i en av det nationella förbundet administrerad serie. Ytterhogdals IK3 gjorde ett besök i Division 3 Södra Norrland säsongen 1957–58—den så kallade maratonsäsongen i svensk fotboll—och Älvros IK gjorde två korta visiter i Division 3 Södra Norrland Nedre säsongerna 1964 och 1969. Sedan snart fyrtio år har alltså Härjedalen stått utan ett lag i nationellt seriespel. Åk till Härjedalens kommun, upplev 11 364 kvadratkilometer orörd fotbollsmark!
1 Även om en annan händelse drygt ett år senare i Örebro, även då med Blåvit inblandning, har rönt betydligt större uppmärksamhet i gällande startskottet för svensk huliganism.
2 Det här är tydligen en öm punkt hos äldre MFF:are som fortfarande hatar IFK Malmö som avslöjade fusket. Buhu, buhu. Redbergslids IK blev nedsparkade till den lägsta serien, Division 8, tre säsonger tidigare för motsvarande brott.
3 Därtill ligger Ytterhogdal inte i landskapet Härjedalen—utan i landskapet Hälsingland som har en mycket rikare fotbollshistoria—men orten tillhör dock kommunen Härjedalen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Underbar läsning. Mer sånt här, detta är kvalitét rakt igenom.
SvaraRaderaSveg tills jag dör!!! ;D
SvaraRaderavänta ivrigt på Östersund =)
tobbe/ HAHA! Samma här! :)
SvaraRaderaKarlstad med, och Blekinge, satackrs Mjällby....
SvaraRaderaNä IFK Göteborg tills alla dör!
helt ointressant, snälla skriv nåt om blåvitt!
SvaraRaderaFin läsning!!
SvaraRaderaDet var riktigt roligt att läsa om lite annat..
SvaraRaderaYtterhogdal har varit uppe i trean på 2000 talet med hammarbys tränare Tony G som spelare och tränare.
SvaraRaderaSveg har en fotbollsanknytning i allsvenskan just nu då Elfsborgs ordförande Bosse Johansson kommer från Sveg.
Anonym 10:17/ Division 3 på 2000-talet innebär dock den fjärde eller femte högsta serien. Division 3 på 50- och 60-talet var just den tredje högsta serien.
SvaraRaderamalmö spelade hemma i tröja 12-22.
SvaraRadera