Blåvitt är allt en jul behöver

JULKRÖNIKA Har nu firat julen och kommer på mig själv med att ha en känsla av olustighet tryckande innanför skjortan. Jag har fått mängder av fina julklappar men känner mig inte bättre för det. Är så oerhört trött på den ständigt kommersialiserade julen där materiella ting står i fokus. Törsten efter materiella ting börjar sakta men säkert släckas för mig som firat jul sjutton gånger.

Julafton inleds på bästa möjliga sätt då det ligger en bok som sammanfattar guldåret i julstrumpan. Jag skummar igenom texterna som till min stora förtvivlan inte är inbundna men för en nostalgisk ängel kan det förvisso göra detsamma. Jag fylls med minnen och tillbakablickarna i min hjärna duggar tätt. Att något så billigt kan lysa upp en mulen decembermåndag så där. Sedan börjar den olidliga väntan till gästernas ankomst ett par timmar längre fram.

Gästerna kommer och den goda stämningen håller i sig en bra bit in på Kalle Anka men när Ferdinand luktat klart på blommorna händer det något. Jag drömmer mig bort och får återigen tillbakablickar från säsongens matcher. Jag frågar mig själv varför jag för sjuttonde gången sitter och tittar på ett barnprogram. Känslan om att något fattas börjar infinna sig. Jag kan inte sätta fingret på vad det är men det fortsätter att uppehålla mig. Känslan gnager vidare i mitt inre likt en nervös väntan på slutsignalen under en 1-0-ledning.

Kalle Anka tar slut och julmaten dukas upp på faten och alla sätter sig till bords. Återigen infinner sig väntan efter tomten som skall komma efter maten. Efter en dryg timma knackar det äntligen på dörren och tomten står där med tomtemask och röd tomtedress. Han sätter sig i den speciellt utvalda stolen och börjar sedan dela ut paket. Tomten påminner mig om Bengans intervju på fotbollsgalan, det är inte bara allsvenska målvakter som tar sig några öl för mycket vid fel tillfälle.

Återigen slits mina tankar tillbaka till Ullevi, den här gången till guldmatchen då Bengan och Alex lyfter bucklan i regnet. Jag väcks ur min dvala av ett inkommande paket som jag reflexräddar likt en Bengt Andersson på amfetamin. Jag öppnar mitt paket och inser i samma sekund som omslagspappret slits av att det är det här som saknar. I paketet ligger ett Kamratkort för år 2008!

Jag granskar med glädje och förväntan kortets omslag som täckts med fyra utmaningar. Under kommande säsong kommer vi att spela Allsvenskan, Champions Leuage, Svenska cupen och eventuellt Royal Leuage. Det är känslan som saknas. Det är känslan av stämningen på Ullevi som saknas. Det är Blåvitt som saknas. Aldrig förr har jag känt mig så övertygad om vad som verkligen betyder något. Det är familj och vänner som givit mig kortet och det är Blåvitt som är mitt kött och blod. Så länge jag har ovannämnda är jag hur nöjd som helst. Jag behöver ingen GPS, Plasma-TV eller Ferrari!