Med förr menar jag för 15-20 år sedan. Det skulle vara ruskigt intressant att få lite kommentarer från de som var med innan det drällde av fansidor och bloggar, då en dator såg ut som på bilden nedan. Kvällstidningar och dagstidningar är idag allt som oftast "tvåa på bollen" när det gäller nyheter som rör de allsvenska klubbarna, hur var det på 80- och början av 90-talet? Ös på med egna erfarenheter och historier från den tiden!
Jag kommer ihåg då blå-vitt låg i 2:an i början av sjuttitalet. Vid några tillfällen fick mamma ringa till GP för att försöka få reda på resultatet av bortamatcherna eftersom varken TV eller radio bevakade division 2 matcherna speciellt bra.
SvaraRaderaVid ett annat tillfälle ringde min kompis, som bodde i skottland några år, på kvällen för att få reda på resultatet.
Svårt att tänka sig idag då man kan få reda på varje snedspark inom ett par sekunder
Underbar första kommentar. Just sånt här jag ville höra
SvaraRaderaJag är född i början på 80-talet så jag har haft det hyfsat tacksamt på denna fronten. Jag klippte ut alla tidningsartiklar jag fick tag på och sparade. Hade en pärm med bara utklipp. För varje match hade jag ett tomt A4-papper som jag häftade fast alla artiklar jag hittade, mest från GP och GT. Sen kom ju internet-tiden och då var ju Angelz.net oslagbart. Nu förtiden så kan man ju nästan få reda på varje spelares toalettbesök. Måste varit enklare att smyga sig som spelare förr i tiden...
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaRätt länk
SvaraRadera"En riktigt äkta ängel! Han berättade att han var på plats -69 när de vann SM-Guld mot Jönköpings Södra. Sen var han också med när de åkte ur (!) -70 i Örebro. Han bästa minnen var från 70-talet då de mötte Gais och Kalmar FF i Div 2 (dagens SE?) på Ullevi. Då låg publiksnittet på 45-50.000 åskadare. På min fråga vad det var som hände ( var tog publiken vägen..) var svaret:
SvaraRadera- Tråkigare fotboll helt enkelt. "Finfotbollen försvann" . Den ersattes av en en hårdare fotboll som inte tilltalade någon.. Alliansen köpte Gamla Ullevi av en orsak, det blev för ödsligt på Nya.
Men vad var den stora skillnaden mot nu och då, vad fick publiken att dra sig tillbaka?!?
- Vi (Blåvitt) storsatsade, köpte in storspelare som Ove Kindwall och Ralf Edström, det gav ett enormt tryck. Sen vet jag inte. I och med att den s.k. "stora satsningen" efter hand avtog så avtog också publiken men jag är glad att få ha upplevt denna historia med Blåvitt."
Saxat från en annan sida.. =)
Jag minns bara för tio år sedan innan SR börjat sända hela matcher via weben, innan PPV och Canal+ fått korn på att sända Allsvenskan, hur man kunde få sitta och lyssna på Sportradion med nervöst daller på läppen vid varje målsignal.
SvaraRadera-Mååååååååål!
På Eyravallen har Örebro tagit ledningen mot IFK Göteborg. Dan Sahlin med ett skott från 25 meter, Ravelli chanslös och varnad för protesten efteråt mot linjemannen.
Blåvitt i media sent 70- och tidigt 80-tal var ju mycket radiosporten. Lokal- och stereoradio var nytt, vilket förutom dagliga radionämndsanmälningar mot Frank Gunnarsson och ideliga testsändningar ("Nu skall ljudet komma ur vänster högtalare...") innebar att Loket följde Blåvitt i Europa. Vetefan hur det gick till, lokalsporten är väl mer eller mindre död nuförtiden, men man hade då råd att skicka ut Loket för att referera på plats och man hade möjlighet att spräcka programtablån för direktsänd fotboll. Minns t ex att jag och farsan (i gillestugan givetvis, detta var som sagt 70-tal) lyssnade på den berömda Arsenal borta (vi fick väl stryk med 5-1, helt obegripligt enligt Lokets något färgade rapport). Hemmamatchen på Ullevi däremot var precis som idag: svinkallt, man såg inte ett skit från platserna långt ned i kurvan och 0-0.
SvaraRaderaHur var det med Silly Season förr? Existerad den över huvud taget.
SvaraRaderaJag är född i slutet av 70-talet och har hållt på IFK hela livet. Men det var först för några år sedan som jag hade möjlighet att följa med på nära håll.
(samma anonymous som första inlägget)
SvaraRaderaDen silly season som fanns, sköttes helt och hållet av GP.
Alla nyförvärv som Bernmar fixde under de heta åren (Gud, Kindvall, Nordqvist, Edström etc) tillkännagavs i GP
Men ryktades det ett tag först eller fick man reda på det först när allt var klart? Var det "Enligt säkra källor" eller "Endast detaljer återstår" även på den tiden?
SvaraRaderaVad jag minns så stod det bara att nu är det klart. På sin höjd kunde Bernmar säga att "fler nyförvärv kommer"
SvaraRaderaDetta var ju på den tiden när blå-vitt inte var någon "stormakt". Efter 1982 blev det lite mer spekulationer.
Fanzines då? Några som bör lyftas fram?
SvaraRaderaSportradion, sportspgeln och även kvällstidningarna (AB.EXP) som då kom ut tidigast kl.15 oftast senare.
SvaraRaderaText-tv var stort ett tag.....
Jag är ungefär i din ålder erikbe och jag kommer ihåg när Radiosporten började sina vardagssändningar klockan 20. Hela första halvlek svävade man i ovisshet om ställningen.
SvaraRaderaLite smått började texttv komma med målservice. Den var dock långt ifrån så omfattande och snabb som idag.
Man fick helt enkelt ge sig till tåls.
Silly Season kändes inte som så stor skillnad mot idag. Dagens GP är inte nerlusad med varje litet rykte utan tidningarna skrev mest om de med substans.
Själv har jag många gånger funderat över vad det var som gjorde att man blev Blåvit. Jag växte upp på landet i södra Bohuslän och de flesta ”bonnpojkarna” var Öisare, fan vet varför men så var det. Dessutom överbefolkades Gais av Bohusläningar så många hade sitt hjärta där, dessvärre så hade även min farsa sitt hjärta hos Gais. Han var Byggnadsarbetare och jobbade på byggena i Göteborg. Själv bestämde jag mig för Blåvitt eller IFK som vi sa då när jag gick i ettan och avkrävdes på ” mitt lag”. Jag visste inte så mycket men en kille som flyttat in från Göteborg och var några år äldre hade en IFK tröja och jag tyckte den var fruktansvärt fräck. Detta var 1966. IFK kämpade i botten av allsvenskan och jag hade rätt dålig koll. Det gick ett par år och jag och min bror som var två år yngre än jag började tjata på farsan om att åka in till Göteborg för att gå på Ullevi. Det hade hunnit bli 1969. Farsan tog oss med på Gais-Malmö. Gais vann med 2-0 men jag och min bror surade på vägen hem, vi ville ju se på IFK. Farsan gav med sig och några veckor senare så var vi på Ullevi igen. Blåvitt mot Norrköping, (1-0 Göran ”Pisa” Niklasson på straff). Därefter Var jag om möjligt än mer såld och sportradion blev min gud. Jag bodde vid radion varje söndag och fick kramp varje gång musiken ljudades ner för någon rapport från någon arena. Reine Almqvist vann skytteligan 20 år gammal och blev stor idol, kanske är det därför jag har jävligt svårt för när yngre historielösare förmågor pratar ner Reine. Hur som helst så blev det guld och lyckan visste inga gränser. !970 blev inte lika kul om man säger. Sportradion gick varm och jag erkänner utan omsvep att jag låg hemma i pojkrummet och hoppades på att matchen på Eyravallen skulle brytas. Det blev inte så och tur var väl det för om så hade blivit fallet så hade nog inte jag fått uppleva 70- talet på det sättet som det blev. 71 till 73 var öken. IFK gjorde allt fel. Värvningarna var från Kullen och Backa och allt var bara skit. Man blev retad i skolan av dryga Öisare och korkade Gaisare. När mitt lag skulle åka in till Göteborg för att se på Derby så var det mellan Gais och Öis. Rätt kul var dock att Mikael Holmstedt från Stenungsund sprang runt löparbanan med IFK-flagga till stora delar av publikens jubel. Tro det eller ej men jag tror det var över 30000 på den matchen. 1974 började det dock hända saker. Rövarn började agera. Det som hände därefter har nog de flesta hört om men för mig är det den absolut bästa tiden. Det levererades nyförvärv i Helikopter. Björn Nordqvist, Ove Kindvall och Ralf Edström kom. Bara att ta hem Ralf var fantastiskt, det är som om vi skulle värva Zlatan idag. Spektakulärt var namnet, leveranserna var på Ullevi i paus. Jag kommer aldrig att glömma när Rövarn levererade Torbjörn efter Torbjörns misslyckade Eindhoven äventyr. Publiken bara dog. Tänk er att Mild i sommar som en blixt från klar himmel i halvlek mellan Blåvitt och Malmö ställer sig i mittcirkeln med Mikael Antonsson eller någon annan av våra bortflugna hjältar. Nu har jag ”flötet” ut i en massa nostalgier men 70-talet var något alldeles extra. Det var precis det som Malmö, Djurgården och AIK fått uppleva nu på senare år fast dubbelt upp. Snacka om publikhyp. Över 50000 mot Gais, 44000 mot Kalmar. Matcher mot Bayern Munchen med Beckenbauer och gubbarna, New-York Cosmos med Pelé. Bortemot 20000 mot Blomstermåla o.s.v. Glöm heller aldrig att allt detta fick man uppleva på Nya Ullevi, känsla sitter inte i byggnader glöm inte det alla ni som lipar som små bortskämda barnungar över att behöva se det finaste som går att se på en fotbollsplan, IFK Göteborg.
SvaraRaderaDen Gamla nostalgiker Aston
Aston!
SvaraRaderaTack för din berättelse helt underbar.Skall du inte skicka in den som en artikel på Baraben? Med lite goa bilder?
Ljuvlig läsning....
Anton: rikigt bra skrivit! Varför inte hjälpa "baraben"-gänget? Det är aldrig fel med en nestor som kan och vet och som var med förr i tiden.
SvaraRaderaFör egen del kommer jag ihåg min första IFK-match, var väl omkring 88-89 och jag tror tyvärr att ÖIS vann (minnet är lite vagt). Dock hade man fått lite smak för blåvitt, även om det dröjde till 93-94 som det kom igång ordentligt. Såg en av "Henkes" sista matcher i Sverige, tillsammans med Mats (tjocka-feta) "Masse" Magnusson. Sedan kom ju "The Glory Days" med fantastiska matcher mot Man Utd, Barcelona, Galatasaray som man satt klistrad framför teven. När det sedan var Milan, då skulle man vara på plats, köpte biljetter till alla hemmamatcher på kurva v,x,y för ringa (?) 750 sek. På vägen i bilen till Göteborg så skulle vi tippa matchen, de flesta andra trodde att det skulle bli som bäst 1-0 till IFK, annars förlust. Dock tippade jag 2-1, ett resultat som visade sig bli sanning. Vilken match!!! Sedan såg man ju resten av CL 97 också, Besiktas, Bayern och PSG (?), dock utan vidare eufori... En match jag kommer ihåg är IFK-Roma, UEFA-cupen där magica Roma vann efter 2 mål av L´Aeroplanino Montella gjorde två mål (eller om Totti gjorde ett, minnet sviker mig).
När det gick bra för Blåvitt i CL så seglade man på moln och kände sig odödlig. Fyfan vad långt ifrån alla andra lag i Norden som IFK var på den tiden, som tyvärr är svunnen. Idag är det Rosenborg och framför allt FC Köpenhamn som spelar i CL och som är bäst i Norden. Varför kan de och inte vi??? Man längtar tillbaka till de ljuva åren nu när ingenting stämmer... Vi säljer våra bästa spelare för småsummor, "inga" stora och bra spelare vill komma hit osv osv. Förr ville "ALLA" till Blåvitt för att i förlängningen bli utlandsproffs, nu går de istället till Norge, Danmark och Holland för att sedan kanske ta sig vidare... KOM IGEN BLÅVITT!
SvaraRaderaFörsta matchen för mej var 0-0 matchen mot Arsenal - tror det var 1979. Då var jag 8 år och jag kommer inte ihåg ett skit från matchen - däremot kommer jag ihåg att jag, på vägen hem, missade stoppet vid korvkiosken eftersom jag låg och sov i baksätet.
SvaraRaderaMen för den som vill uppleva helt underbar nostalgi så rekommenderar jag svt.se och deras sida öppet arkiv.
Under sport och hemkomster vi minns finns 6 minuter sköna bilder från UEFA-segern 1982 - titta och jämför med dagens tv.
Joey