Finns Blåvitts framtid i Norge?

GÄSTKRÖNIKA Idag funderar Norwayangel kring tränarfrågan i Blåvitt. Lösningen på tränarsituationen framöver kanske finns i Norge trots allt?

I snar eftertid av det faktum att den kraftfulle lusekoftan Erlandsen friställdes från Blåvitt så har en uppsjö av tänkbara ersättare blivit lediga. Jag tänker närmast på Hans Backe (tidigare Panathinaikos), Tom Prahl ( Viking Stavanger) samt givetvis sedan tidigare ledige Torbjörn Nilsson. Någon av dessa tränare torde falla herrar Mild, Lundström med flera i god smak. Nämnda kandidater äro som sagt nu lediga samt helt realistiska alternativ. IFK:s ambition är ju att åter kunna bli konkurrenskraftiga i Europa och utifrån detta torde Backe vara särdeles intressant då han förutom Panathinaikos har erfarenhet från Nordens numera största klubb FC Köpenhamn.

Undertecknad skribent är dock sedan en tid tillbaka bosatt i vårt västliga grannland Norge och närmare bestämt i staden Bergen i distriktet Hordaland. En gammal IFK-profil, Magnus Johansson (mera känd som Lill-Tidan) är numera bosatt i området. Lill-Tidan spelade flera säsonger i blåvitt under 80-talet för att sedan flytta till Bergen och klubben Brann. Efter sin aktiva karriär har han tagit upp tränarsysslan. Föregående säsong lyckades han med bedriften att hålla kvar Bergens-laget Löv-Ham i Norges näst högsta serie. Detta gjorde Lill-Tidan trots att Löv-Ham var nykomlingar och var ett av lagen i serien med absolut minst ekonomiska resurser. Faktum var att Lill-Tidan för denna bedrift blev kraftigt uppmärksammad i elitfotbolls-norge och denna säsong fick en bättre anställning i Bryne. Bryne tillhör toppskiktet i Norges näst högsta division och i skrivande stund krigar de för en kvalplats till högsta divisionen i Norge, Tippeligan. Utöver de fotbollsmässiga framgångarna får Lill-Tidan stort massmedialt utrymme till följd av sin personlighet. Mannen är en riktig vinnarskalle som inte är rädd för att uttrycka vad han känner och vill.

Jag vill således tillföra Lill-Tidan som en tänkbar kanditat till den vakanta huvudtränarposten som finns hos blåvitt idag och detta av framförallt tre anledningar; Han är en riktig vinnarskalle. Han är en karismatisk person som uppskattas av media och inte minst så har genom sin tid som spelare ett gediget IFK-hjärta. Genom åren så har det ju också visat sig att IFK lyckats bäst när de rekryterat relativt okända tränarämnen (Svennis, Gunder, Roger med flera).

//Norwayangel