Kan ni höra våran sång, AIK, AIK?

Den 31a juli-06 och den 26e oktober-06- två datum som jag laddat upp för länge nu- Jag tror att jag talar för många när jag säger det; inga matcher är så hett efterlängtade som dessa! Själv köpte jag biljetter långt i förväg, vilket jag annars inte brukar.
"Superettan här kommer gnaget!" sjöng jag, och många med mig, glatt under den Allsvenska säsongen 2004. Vi jublade när råttorna rasade ner i den lägre divisionen, men en bit in på säsongen 2005 började det kännas lite tomt. Den typen av glödande antagonism som vi blåvita hyser mot de svartgula gnagarna från Solna saknar faktiskt motstycke. Kampen pågår lika mycket klacksektion mot klacksektion som på plan. I omröstning efter omröstning hamnar AIK på plats ett när blåvita supportrar tillfrågas om vilket lag de hatar mest.
Det är ingen tillfällighet att mina barn aldrig sett en match mellan AIK och IFK, under dessa matcher lämnar jag barnen hemma. Jag vet att slagorden i mångt och mycket kommer att präglas av hat, och att det dessutom kan gå rätt vilt till i och utanför arenan.

"Varför hata när man kan älska?" är en fråga som dök upp flera gånger under en diskussion som ett gäng barabenare hade över en öl innan avspark. Matchen vi skulle se innefattade inte ens AIK, ändå var det dem vi diskuterade! Inget motståndarlag väcker så mycket känslor hos oss som kallar oss Änglar. Jag minns att jag under denna diskussion försökte försvara min ståndpunkt, nämligen att hatet mot AIK är en del av vår supporterkultur, något som har funnits där så länge jag kan minnas. Att det ger en extra glöd åt matcherna och får det blåvita hjärtat att svälla extra mycket. Jag är övertygad om att råttorna håller med, varken vi eller de skulle vilja vara utan känslan av fiendeskap oss emellan.

Nu pratar jag givetvis inte om de vansinniga våldshandlingar som utspelat sig bland supportrar från båda lagen- det tar jag tydligt ställning emot. Att förstöra egendom, tex stolar och liknande på läktaren, eller skada andra människor har inget med supporterkultur att göra. Utan det jag pratar om är den extra lilla känslan som får en att känna att det skådespel som just nu pågår på plan är på liv och död- det är en känsla jag inte vill vara utan. Skämtsamma glåpord supportrar emellan är också en krydda i det hela.
AIK är laget vi älskar att hata- Forza Gbg!