BaraBen möter: Nicklas Carlsson - ny på Kamratgården

BARABEN MÖTER BaraBen.com:s "Danne" träffar idag Nicklas Carlsson för ett samtal på djupet om markeringsspel, Anders Svensson och känslan på Kamratgården.

Med närmare 80 matcher för AIK har nu Nicklas Carlsson tagit nästa kliv i sin fotbollskarriär och skrivit på för de regerande mästarna IFK Göteborg. Den 28-årige backen inledde sitt liv som fotbollsspelare när han var omkring sex år gammal. Han, liksom många andra knattar, sökte sig ner till grusplanen i BP-land. Familjen gjorde dock en kortare sejour i Norrland där Nicklas spelade fotboll i Delsbo men även passade på att testa bandy.

Det var däremot aldrig något snack om saken, det var fotboll som gällde!
Men varför just mittback?
- Jag var egentligen yttermittfältare när jag var yngre och mitt sista år som junior spelade jag som offensiv mittfältare och gjorde en jäkla massa mål där i pojkallsvenskan. Sen kom jag upp i BP och då var det tuffare konkurrens och man är glad bara man får spela. Mitt första år spelade jag som högerback, och det gick rätt bra. Året därpå fick jag prova på att spela mittback en b-lagsmatch och det gick skitbra och sen dess har jag mest spelat mittback. Så det är väl tränaren som har satt mig på den positionen.
Hade du någon förebild som liten?
- Jag kommer ihåg jag hade en massa tröjor hemma som liten och att jag gillade Ruud Gullit, vet i och för sig inte om det var på grund av håret eller för att han var bra, haha. Men honom gillade jag.
Hur är det nu då, kan du se dig själv som en bra förebild för de yngre spelarna?
- Tänker kanske inte så mycket på det. Men jag försöker väl främst ta hand om de yngre spelarna i truppen, det tycker jag är schysst att göra. Men sen vet jag inte om folk ser mig som en förebild.

Som 20-åring kom Nicklas tillbaka till stockholmsområdet igen efter familjens tid i Norrland och det blev återigen spel med Brommapojkarna. Det blev sedan 124 matcher och nio mål i Brommapojkarna innan han flyttade söderut. Ny klubbadress blev danska AGF Århus. Där blev han dock bara kvar i en säsong innan han återvände till Stockholm och AIK.
Är du nöjd med din karriär så här långt?
- Jag kom ju igång ganska sent. Jag var ju på väg till AIK där när jag var 19-20 år men då blev det ju inget så jag kom ju inte upp i en högstaliga förrän i Århus för fem år sedan, så det skulle väl vara det att jag hade velat komma upp i en högstaliga lite tidigare. Men jag är jävligt nöjd med det som vart än så länge och nu känns det ju skitkul att få komma till svenska mästarna och Göteborg.
Vilket ögonblick rankar du som ditt bästa fotbollsminne så här långt?
- Ja du, det var ju jävligt roligt när jag gjorde två mål i sista matchen i superettan med AIK där vi säkrade avancemanget till allsvenskan. Jag hade förmånen att göra mycket mål det året också, tror jag gjorde sju mål. Det var häftigt.
Hur lyckas man för övrigt göra så många mål som mittback?
- Nyckeln till det var att vi hade en kille som slog fantastiska hörnor. Sen gällde det att löpa dit, vara först och vara modig i straffområdet och då kommer bollen till en. Då gäller det bara att satsa hundra procent i de lägena och då sitter de ibland. Jag tror jag gjorde 11 mål på 77 matcher i AIK och det tycker jag känns rätt bra som mittback. Bara för att det är så kul att göra mål kanske, haha.

Pratar man med personer i Nicklas närhet och ber dem beskriva hur han är som person tror han själv att de flesta svarar att det är en schysst och ödmjuk kille. Och det är just det intrycket jag får av Nicklas när vi sitter där i matsalen på Kamratgården. Det är en ödmjuk kille med bägge fötterna på jorden men som ändå har glimten i ögat och har nära till skratt. Det så det är i dagens Blåvitt: Passar du inte in i gruppen så värvas du inte dit, så enkelt är det.
När vi pratar om Nicklas första tid i klubben kommer vi in på just det där. Alltså hur lätt det är för en utomstående att komma in i gruppen, att samtliga gör allt för att få de nya att trivas i föreningen.
- Ja verkligen. Faktum är att jag trivs fantastiskt bra, jag tycker det är ett kanongäng och de har släppt in mig bra allihop. Allting runt omkring är perfekt och de har verkligen gjort allt för att få mig att känna mig välkommen.

Att Nicklas lämnade AIK var ett ömsesidigt beslut så lär han inte behöva vara orolig över att ses som en svikare. Däremot kan ju valet av IFK Göteborg sticka lite i ögonen hos vissa gamla fans. Att det är en rivalitet klubbarna emellan är det förmodligen ingen som missat, men är det något man tänker på som spelare när man letar ny klubb?
- Nej inte direkt. Efter det blev känt jag skrev på för Göteborg har jag faktiskt fått otroligt positiva reaktioner från AIK-fansen. Jag tror de gillade mig där och visade förståelse och har önskat mig lycka till så det är rätt stort tycker jag. Sen får vi väl se vad som händer när jag kommer till Råsunda, ifall det blir pipkonsert eller tyst. Men nu är jag i Blåvitt och kommer göra allt för dem.
Hur gick det till när du kontaktades av Göteborg?
- Det är ju min agent som sköter alla kontakter egentligen, förutom vissa klubbar som ringer och försöker sig på en rövare och ringer direkt och tjatar, så det är han som skött all dialog. Jag vet inte exakt när det var kontakt togs men sen var jag nere här och träffade tränartrojkan där vi satt ner och pratade och fick presentera oss för varandra. Sen blev det klart alldeles efter sista matchen och då hade jag fått suga på den karamellen ett tag och Blåvitt kändes toppenbra.
Då ni mötte Göteborg ifjol, vad pratade ni särskilt om inför matcherna?
- Första bortamatchen då snackade vi om att låta Ragnar ta uppspelen för han var ny och skulle vara dålig på det. Vi snacka mycket om att styra spelet så uppspelen gick via honom, men han gjorde en bra match så det var en ganska dålig taktik, haha.
Ingen särskild spelare ni försökte se upp med lite extra?
- Marcus Berg var ju duktig, och som mittback var det extra aktuellt. Niklas Alexandersson har ju gjort över 100 landskamper så han är ju också en duktig spelare. Men i mitt fall handlade det mest om att försöka plocka forwarden.

Förutom att sköta sitt jobb på mittbacken på ett exemplariskt sätt de senaste åren fick Nicklas mycket uppmärksamhet efter främst två insatser. Första gången punktmarkerade han Örgrytes Ailton. Han tog sitt jobb på så stort allvar att han följde med honom ut till sidlinjen när brassen skulle ta emot direktiv från sin tränare. Den andra gången markerade han ut Anders Svensson i bortamatchen mot Elfsborg.
- Ja herregud, det var sjöslag i Stockholm efter den matchen. Telefonen var inte tyst en sekund! Det blev väldigt uppförstorat efter det och de drog igång en jäkla debatt. Men de sa att jag skulle punktmarkera och då gjorde jag det!
Ser du dig som en bra rollspelare?
- Ja det kan jag absolut göra. Och sen punktmarkera det är enkelt egentligen. Jag har en ganska aggressiv spelstil så får man ligga nära inpå hela tiden är jag nog ganska obehaglig att möta. Har man då någon liggandes tätt inpå hela tiden så blir det svårt att prestera och man blir nog lätt grinig, jag menar det hade jag också blivit.
Får man inte en kick i det läget, att lyckas få sin motståndare grinig och ur balans?
- Jo det är ju klart, då får man ju lite av ett övertag. Sen är det kul att vara en retsticka ibland.
Hur skulle du beskriva dig själv som fotbollsspelare?
- Jag börjar väl bli en gubbe nu som börjar få en viss rutin och är van att spela tuffa matcher inför mycket folk. Sen brukar jag vara jäkligt stark rent defensivt, där brukar jag hålla rent. Men jag är nog ganska allround som klarar av det mesta, både slå bra uppspel som att smyga med framåt och ibland göra mål.
Någon svaghet du jobbar på?
- Nja, jag kan fortfarande bli bättre på allt så det jobbar jag på hela tiden.

Ifjol spelade Mattias Bjärsmyr och Ragnar Sigurdson ihop sig till ett av allsvenskans absolut bästa mittbackspar och att spräcka den konstellationen lär inte bli lätt. Det är också något Nicklas är medveten om, men han är heller inte här för att bara sitta på bänken.
- Ja jag är ju inte här för att ha som mål att vara en utfyllnadsspelare, utan mitt mål är ju att ta en tröja i startelvan. Men samtidigt, som jag sagt till många andra, så är jag ödmjuk inför uppgiften för det är väldigt bra försvarsspelare i truppen och jag har all respekt för dom. Jag ska vara jävligt bra för att få spela och det ska jag försöka vara också.

Avslutningsvis några snabbfrågor:
Bästa tränaren du haft?
- Rikard i AIK är en väldigt duktig fotbollstränare. Sedan en som betytt mycket för mig är en kille som heter Danny Sundblad som jag hade när jag gick upp i BP:s a-lag och som lärt mig otroligt mycket.
Bästa spelaren du spelat med?
- Jeffrey Aubynn i sina bästa stunder tycker jag var riktigt bra. Likaså Töfting, även om han var i slutet av sin karriär.
Vem i Blåvitt blir nästa proffspelare?
- Oj, välj en. Det finns många kandidater där.
Om jag säger Anders Svensson, vad säger du då?
- En duktig fotbollsspelare. Haha, vilket tråkigt svar! Där hade jag ju chansen att trycka åt honom lite.
Henrik Rydström?
- Gnällig, men rätt kul.
Pontus Wernbloom?
- Haha, ja en riktig pajas.
Bästa domaren?
- Marcus Strömbergsson.
Håkan Mild?
- En riktig klippa för föreningen.
Slutligen, vilka vinner sm-guld?
- Haha, en dum fråga. Där kan du skriva upp IFK Göteborg, det är klart det är det vi ska jobba efter.