Highligts: Strömsgodset - IFK Göteborg

Korta tankar inför morgondagens match

INFÖR. Imorgon spelas årets tredje match. Efter de två första matcherna har det varit delade meningar om hur spelet har sett ut. Här är några korta tankar från mig på vad jag vill se imorgon:

• Att Alvbåge håller samma klass som han avslutade förra säsongen med. Att han står har inte bekräftats, men förhoppningsvis är han tillbaka från sin skada och gör en bra insats.
• Backlinjen fortsätter täppa till bakåt. I de 2 inledande matcherna tycker jag att vi sett relativt starka ut. Bjärs har styrt och både Dyre och Ludwig har visat offensiva kvalitéer. Jag gissar på att Kjetil går in i backlinjen igen och att Hjalle får starta på bänken. Det hade varit intressant att se hur Dyre klarar sig ihop med Bjärs, men jag antar att Lund inte är fit för längre spel än?
• Mittfältet är fortfarande ett stort frågetecken för mig. JJ ser jag som klar, men jag saknar Farneruds kreativa stil. Haglund har gjort en hyfsad start utan att glänsa, men rapporter från träningslägret gör gällande att han kanske har en stukad fot och är osäker inför imorgon. Jag gillar Joel och ser gärna att han finns med från start. Tredje mittfältare blir Gerzic (om Haglund inte spelar). Gerzic tycker jag för övrigt har sett tung ut.. Det var mer vilja i senaste matchen, men än är han fortfarande ingen man för en start11a.
• Notera att jag bara har 3 på mitten. Med de spelare vi har funderar jag på om det inte vore bäst att prova 4-3-1-2? Stahre har ju sagt att han vill spela mer centralt med sitt mittfält och låta ytterbackarna fylla på.
• Sobralense... Skicklig på att hålla boll, men oftast alldeles för länge och långt ner i plan. Spelar han på topp är han aldrig där och är han ute på en kant dyker han ändå upp i mitten. Jag blir tyvärr inte klok på honom och vet inte vad vi ska göra med honom. Mitt förslag blir därför att pröva honom som släpande bakom vårt anfall.
• På topp startar Tobbe och DMK. De behöver spela ihop sig och det blir direkt farligare om man har båda två på plan samtidigt. Med Sobra + DMK ihop blir det alldeles för ensamt på topp för DMK.

Övrigt:

• Vilka fyller på i boxen? Minst 3 ska finnas där vid inläggssituationer.
• Hur är det egentligen med vinnarinstinkten? Dags att börja visa den nu..
• Rörelse gubbar, rörelse!
• Vem är förste straffskytt?
• Jag väntar fortfarande på att få höra att Gusten, Adam och Berg kritar på nya kontrakt och återvänder.
• Kommer Håkan överraska med något annat nyförvärv?
• Snart skiner Poseidon.

Erfarenheter efter två spelade träningsmatcher

FÖRSÄSONG 2013. Förra året, försäsongen 2012, spelade IFK Göteborg nio träningsmatcher. Fem av dessa slutade med vinst, tre blev oavgjorda och endast en slutade med förlust. IFK Göteborgs målskillnad efter dessa nio matcher var 18-7. Jag är inte säker, men jag tror inte IFK Göteborg haft en så framgångsrik försäsong i modern tid. Sedan började Allsvenskan och hur det gick vet vi (även om några av oss kanske gör vårt bästa för att förtränga det).

I år har försäsongen börjat med en förlust och en oavgjord match. Jag vet inte om det finns några studier kring samband mellan hur det går under försäsongen och hur det går under tävlingssäsongen. I så fall skulle det vara intressant att ta del av dessa.

Av twitterflöden (hashtag #ifkgbg) och olika diskussionsforum tycks de flesta supportrar vara tålmodiga och positiva till åtminstone delar av det blåvita spelet under de två matcher som hittills spelats. Själv är jag mer avvaktande. Jag har varit ohöljd optimist tre säsonger i rad. Nu känner jag ett stråk av Dolly Partons "Change" i hjärtetrakten, med särskilt fokus på versraden "I can't take the pain". Därför blir jag i år slaven på den blåvita triumfvagnen, med uppgift att påminna kamraterna om deras dödlighet. Ingen blir gladare än jag om Änglarna svarar med att leva upp till sitt namn och i stället visar att de faktiskt är odödliga.

Mina intryck av laget så här långt är följande:

Målvakt: Marcus Sandberg gör det OK. Han tycks stabilare än tidigare. Men Sandberg visar inga tecken på att då och då kunna göra de matchavgörande räddningar som är nödvändiga för att IFK Göteborg skall bli ett topplag och på allvar slåss om SM-guldet. Blåvitt i toppen förutsätter en John Alvbåge i bästa form.

Försvar: Lagets starkaste del. Jag är helt trygg med en kommande backlinje med Emil Salomonsson, Mattias Bjärsmyr, Mikael Dyrestam och Ludwig Augustinsson, med Kjetil Waehler och Hjalmar Jonsson på bänken.

Mittfält: Här är det gott om folk. Mittfältet har fungerat hyggligt i de båda matcherna. Jag är ganska trygg med Daniel Sobralense, Pontus Farnerud, Jakob Johansson och Joel Allansson från start, med Nordin Gerzic, Philip Haglund och Sam Larsson som trovärdiga alternativ.

Anfall: Tyvärr lagets svaga punkt. All respekt för Tobias Hysén och David Moberg Karlsson, med Robin Söder och Hannes Stiller tätt därefter. Men anfallsspelet har i de båda träningsmatcherna (bortsett från en halv halvlek i dag mot Olympia Ljubljana) sett ut ungefär som det gjorde i fjol. Laget får anstränga sig alldeles för mycket för att skapa riktiga målchanser.

För att kunna gå hela vägen till en allsvensk topplats och slåss om SM-guld tror jag det är nödvändigt med en förstärkning i anfallet, som kan lasta av Hysén och Moberg Karlsson. Kan vi hoppas på en sådan? Det börjar bli sent på dagen.

Highlights: Olimpia Ljublijana - IFK Göteborg 3-2 es (0-0)

Highlights: Shakhtar Donetsk - IFK Göteborg 2-1 (0-0)

Tyvärr har ljudet försvunnit på denna av någon anledning.

Kort sammanfattning.

Köng.

Banguras högsta önskan

Igår kunde vi läsa om en ny "transferbomd" till Allsvenskan, där Celtic lånat ut Aik:s gamla poängmaskin Mohammed Bangura till Elfsborg inför säsongen 2013. Bangura som tidigt uttryckte sitt missnöje var inte sen med att kommentera övergången för BaraBenBladets reporter.

Amen, lycka te.

Know your enemy: Shakhtar Donetsk

Angående stavningar och "översättningar" har jag valt att använda de engelska transkriberingarna av  ukrainska och andra kyrilliska namn. Så snack om stavningar om namn är inget jag kommer att ta då jag inte har en susning om hur dessa görs, utan jag har helt enkelt tagit hjälp av Wikipedia.

MOTSTÅNDARKOLL Då var det så dags för årets första match. För motståndet stor som bekant det ukrainska laget Shakhtar Donetsk. Ett Shakhtar som laddar upp med Copa del Sol inför sin sextondelsfinal i Champions League mot tyska Borussia Dortmund. Hur pass ordinarie lag man kommer att ställa på banan är svårt att säga något om. Men både ett B-lag och ett C-lag hos Shakhtar håller mycket hög klass. Så sent som igår spelade laget mot dem regerande ryska mästarna Zenit Petersburg i en träningsturnering och vann  med 3-1. Om ni är nyfikna på hur deras mål blev till kan ni se highlights från den matchen HÄR.

Utöver att man tagit sig vidare i  Champions League så leder man även den inhemska ligan storartat. På arton omgångar har man vunnit hela sjutton av dessa och bara förlorat en match. Man har smått osannolika målskillnaden 52-9 och ner till tvåan Dnipro skiljer det hela tretton poäng. Man gör alltså närmare tre mål per match samtidigt som man släpper in ett halvt mål i snitt per match. Om man jämför det med Blåvitts siffror för säsongen 2012, 1,2 gjorda och 1,37 insläppta i snitt per match.

Som sagt är det svårt att veta hur pass ordinarie lag Shakhtar ställer upp med. Men om man tittar i truppen finns det en hel del, minst sagt, duktiga fotbollsspelare. I mål har man bland annat Andriy Piatov som var den som stod samtliga matcher för Ukraina i förra sommarens EM-slutspel. I backlinjen återfinns spelare som Dmytro Chygrynskiy som  inför säsongen 09/10 värvades till Barcelona för cirka 25 miljoner euro. Även om det bara blev en ettårssejour i den spanska storklubben så visar det vilken oerhörd kvalité som mittbacken besitter. I backlinjen återfinns även Razvan Rat och Darijo Srna bägge två landslagsmän för Rumänien respektive Kroatien. 

Även offensivt har man ett par riktigt namnkunniga spelare med brassen Willian, som ryktats vara på väg till klubbar så som Tottenham och Chelsea, i spetsen. Han är en av spelarna som verkligen presenterat sig för den bredare fotbollspubliken under höstens Champions League spel, bland annat genom två mål mot Chelsea på Stamford Bridge. På mittfältet återfinns ytterligare en brasse, Fernandinho som är något av lagets nav och bär ett stort ansvar i det defensiva spelet.

Lagets store målskytt är armeniern Henrikh Mkhitaryan som på sjutton ligamatcher gjort hela arton (!) mål. Dessutom finns den forne Arsenal-anfallaren Eduardo i truppen. Sammanfattningsvis kan man säga att det finns gott om riktigt bra fotbollsspelare i Shakhtar, allt annat vore en underdrift.

Till Blåvitts trupp så, en trupp där det saknas en hel del spelare. John Alvbåge saknas på grund av sin ljumske, Tobias Hysén är fortsatt på landslagsläger, Hannes Stiller är skadad, Robin Söder likaså. Emil Salomonsson har återhämtat sig förvånansvärt fort efter sin operation men är knappast aktuell för spel. Och Pontus Farnerud åkte inte ens med truppen. Dessutom är jag tveksam till att Jakob Johansson spelar i den första matchen då han spelade landskamp i onsdags. Lägg där till ett par timmar i tidsskillnad. Det är alltså fem spelare som enligt mig är "givna" i en startelva där alla är friska. Alvbåge, Hysén, Farnerud, Salomonsson och JJ. Söder och Stiller är spelare som absolut skulle kunna ta plats i en startelva. Även Erik Lund körde vid sidan om under onsdagens träning vid tvåmålsspelet. Tveksamt om han kommer till spel?

Mikael Stahre har slått fast att det blir 4-4-2 även nästkommande säsong. Ett 4-4-2 utan vingar. Ni som inte läst hur han tänker kring det, kan göra det här. I och med att det saknas en hel del spelare på grund av skador och landslagsläger så finns det inte egentligen så jättemycket olika varianter att experimentera med. Stahre ställa upp med bästa möjliga lag är min gissning. Och då kommer startelvan se ut något som följer:

Sandberg

Dyrestam - Bjärsmyr - Waehler - Augustinsson

Allansson - Gerzic - Haglund - Larsson

Sobralense - Moberg Karlsson

De ändringar jag kan se som skulle kunna ske är att Sobralense tar plats på mittfältet och då byter plats med Sam Larsson. Det samma gäller att Gerzic går på högerkanten medan Allansson spelar centralt.Oavsett hur man formerar laget så känns det som att det kan bli svårt att matcha Shakhtar.

FRÅGETECKNET Det finns ju egentligen hur mycket som helst man inte har koll på så här i början av säsongen. Hur mycket har Sandberg utvecklats under sin tid i Ljungskile? Hur bra är egentligen Augustinsson? Hur kommer spelet "utan vingar" att fungera? Inför den här matchen finns det även ett gäng frågetecken kring hur bägge lagen kommer att ställa upp. I och med att det är första matchen så finns det ju en hel del frågor man vill ha svar på. Gissningsvis kommer dessa inte komma redan under första matchen, men förhoppningsvis har man kunnat utkristallisera lite grann hur det kommer att se ut framöver. 

 

UTROPSTECKNET Nu väljer jag att helt bortse från det sportsliga och väljer istället att se Emil Salomonsson som det stora utropstecknet. Redan under dagens träningspass var han med under tvåmålsspelet. Det tycker jag att Emil ska ha grymt mycket credd för! Hans rehab har tydligen gått både bra och fort, så det är bara hoppas att det håller i sig! Om jag istället skall se något ur det sportsliga som jag är nyfiken på så är det helt klart Augustinsson. Har sett honom spela alldeles för lite själv för att kunna skapa mig någon riktig bild av honom. Även om han är en intressant spelare offensivt så lär det snarare bli det defensiva spelet vi får se mest av.

Matchen spelas på fredag klockan 19:00 och sänds på TV4 Sport Xtra för er som har tänkt att se den. För er som inte har kanalen kan jag även passa på att tipsa om att den visas via TV4 Play Premium. Om man inte tidigare har haft ett konto får man en månad gratis, utan bindningstid. Viktigt är dock att komma ihåg att säga upp det innan faktureringen kommer. Även de två nästkommande matcherna kommer att visas via samma tjänst, men dessa sänds även på "vanliga" TV4 Sport, vilket fler har tillgång till.

Blåvitt på avstånd

SUPPORT PÅ AVSTÅND. Den ständiga debatten kring vad en "riktig supporter" är för något lever vidare, och ner i min maillåda damp en text på området, som i alla fall berörde mig en smula. Det är Georg Anderne (@sommartuppen) som har skrivit ned några rader om hur det är att växa upp med ett visst geografiskt avstånd till Gamla Ullevi. Trevlig läsning alla kamrater!

Min resa började på rosornas ö, i staden Visby, där jag är uppvuxen och där jag spenderat stora delar av mitt liv.
Det var där mitt genuina fotbollsintresse växte fram, sakta men säkert. När jag var runt fyra, fem år, efter fotbolls-VM i USA, lekte jag väldigt mycket med min granne, han var äldre än mig därav såg jag upp till honom.

En dag efter att bronset var bärgat i USA sa han till mig;
-"Är det något lag du skall hålla på så är det Blåvitt".

Jag har ett vagt minne av detta, men "Vad är det för lag?", tänkte jag. Snygga färger tyckte jag att det lät som, sen tänkte jag inte mer på det.

När jag blev några år äldre och man började läsa på text-tv om hur det gick i Allsvenskan och jag själv spelade i VIF Gute så kom det automatiskt tillbaka, Blåvitt var det ja. Alla polarna i skolan höll på 08-gängen (de närmaste "storlagen" man kunde hålla på innaför murarna i Visby). Men jag höll fast vid de snygga färgerna och dom stora spelarna som fanns på 90-talet.

När jag kom upp tonåren skulle jag och min mamma vid ett tillfälle upp till Sthlm, då jag visste att Hammarby skulle spela mot IFK Göteborg. Året var 2002 och det året klingar inte bra i våra blåvita öron, men det var då jag fick se våra hjältar första gången kriga om att hålla sig kvar i Allsvenskan. Mamma hade beställt en Blåvitt-halsduk till mig och det blev min första souvenir och jag blev så lycklig när jag fick den, den finns med mig än idag.

Även Georgs yngre bror vet numer vilka färger som gäller

Väl inne på Söderstadion satt vi precis brevid den stora Blåvitt-klacken, men jag blev så imponerad av att en mindre skara blåvita supportrar(relaterat till de flera tusen sjungande Bajen-supportrarna) kunde låta och sjunga så högt och ljuvligt. Efter denna match var jag riktigt frälst och varenda skolarbete framöver hade något med Blåvitt att göra.

Efter att jag sett IFK Göteborg spela live blev det så att jag slaviskt följde sportsändningarna när jag visste att Blåvitt hade spelat. Jag tvingade även pappa (...som avskyr lagsporter) att skaffa abonnemang så jag kunde se Blåvitts matcher. Intresset bara växte och växte.

År 2007 så innebar allting eufori. Det året innebar mitt första SM-guld. Vårt första SM-guld. På flera år. Lyckan var total. Mina föräldrar förstod inte vad det var med mig och de undrarde varför det låg en flaska champagne på kylning. Jag hade då en lång utläggning om Blåvitt, deras historia, om målet Bjärsa gör mot råttorna på Råsunda och vad som nu hade hänt. "Vi tog ju förfan SM-guld. Det var då min pappa ÄNTLIGEN förstod att de var min stora passion här i livet".

Det har aldrig varit speciellt enkelt eller billigt att få se mina hjältar live när man bott och vuxit upp på Gotland. Man måste, så att säga, ta sig över havet... De sista åren jag bodde på Gotland åkte jag dock upp på två matcher om året, det var i Stockholm så det fick bli Djurgården och AIK borta. Jag fick stå med er, mina kamrater, och skrika, gapa och glädjas med er. Det var skönt att äntligen bestämma själv om man kunde åka eller inte.

Den roligaste Blåvitt-resan jag gjort var under tiden jag bodde i Norrköping ett halvår. Det var dags för match mot Åtvidaberg, gänget som inte hade tagit en tre-poängare på hela säsongen. Jag och min vän hörde av oss om skjuts på ett Blåvitt-forum. Änglarna Stockholm hörde av sig direkt och vi fick åka med dem. Vi blev upplockade i Norrköping och jag fick äntligen åka på en "riktig" bortamatch. Känslan jag hade på bussen var helt fantastisk. Jag fick göra det som alla skriver om: Åka buss, bygga upp glädje, knyta nya kontakter och framför oss hade vi en match i lilla Åtvidaberg. Själva matchen behöver vi inte prata om då det som det gick, men jag är än idag väldigt tacksam över den resan.

Numer bor jag med min sambo i Eskilstuna. Här ifrån kan jag ta mig till väldigt många bortamatcher utan problem. Så numer planeras delar av semestern efter hur Blåvitt spelar i Södertälje, Stockholm eller i närliggande kommuner. Därav blir det fler matcher än när jag bodde på Gotland. De stora TV-abonnemangen har jag så att jag kan följa Blåvitt då Blåvitt är en stor del av mitt liv.

Jag har varit på Råsunda, Tälje Arena, Berhn Arena, Söderstadion, Stadion i Stockholm osv. Men jag har inte varit på Gamla Ullevi än, det är en dröm jag skall väcka i år! I år skall vi vända den negativa trenden vi har haft de senaste åren, i år är det vårt år!

Blåvitt finns överallt.

Änglarna lyfter den svenska skolan

Om den svenska skolan kan sägas mycket. Men, det finns faktiskt hopp för våra barn och ungdomar, och fler än en orsak till att se ljust på framtiden. I nya samhällsboken Samhälle i dag 7, från Natur & Kultur, förstår man ganska snabbt att författarna har tänkt till ordentligt.

Bilden ovan är hämtad från inledningen av kapitlet Lag och rätt, och kopplingen till läroplanen är långt mer sofistikerad, än vad man vid en första anblick kan tro. Förutom det grundläggande demokratiska uppdraget skolan har, där kamratföreningen från Göteborg kanske är det mest lysande exemplet från svenskt föreningsliv, finns en rad andra kopplingar.

Förståelsen för lagar och regler är givetvis central här. Vi ser Hammarbys Erkan Zengin syna det röda kortet, ett par minuter efter den blåvita kvitteringen fram till 3-3 i 87:e minuten. Holmsjö-Hansson är obeveklig, och de två spelarna från IFK Göteborg kan bara konstatera det självklara. Genom bildanalys och en kritisk granskning, kommer eleverna att få gräva in sig i bildens mening och symbolik.

Thomas Olsson och Pontus Wernbloom. Kanske de två hårdaste spelarna som någonsin satt sin fot på Söderstadions gräsmatta. Rättvisa kan ibland vara tuff att fronta, men om detta har de blåvita pojkarna aldrig yppat ett ord. De har gått in i alla situationer med beslutsamhet, för att sedan borsta av sig dammet och leran, och i nästa sekvens tagit steget mot nästa utmaning. Hårt och rättvist. En av samhällets grundbultar.

Och kopplingen till religionen är uppenbar. Visst, man kan avfärda fotbollen i allmänhet och Blåvitt i synnerhet, som vilken socialreligion som helst. Men vi som lever med Änglaskaran, vet att det handlar om någonting djupare än så. Citatet från Matteusevangeliet är väl känt sedan tidigare i de blåvita kretsarna:

"Så skall det bli vid världens slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga, och kasta de i den brinnande ugnen".

Ja, inte vet jag. Analysera, se samband, dra slutsatser och sia om framtiden. Saker händer, som att Söderstadion rivs. Som att Bajen trillar ur Allsvenskan. Om straff som kommer, tids nog. Om rättvisa och hårdhet. Om Änglar som lyfter.

(Bilden är hämtad från matchen Hammarby-IFK Göteborg 3-3, hösten 2006. Målskyttar för Blåvitt: 0-1 Marcus Berg (26), 2-2 Thomas Olsson (54), 3-3 självmål (87). Martin Hansson dömde. Foto Andreas Bardell.)

Mamadou "Big Mama" Diallo

VAGABOND. Inför säsongen 2003 testade blåvitt tre spelare i sista stund i jakten på anfallslösningar. Brassen Fabiano Silva, argentinaren Martin Crossa och jätten Mamadou Diallo från Senegal. De två sistnämnda fick chansen att visa vad de kunde även i Allsvenskan det året. Ingen av dem blev någon succé direkt. Crossa floppade totalt men Mamadou Diallo satte åtminstone färg på ett blekt blåvitt den säsongen. Det rådde osäkerhet på hur gammal han egentligen var. Enligt Wikipedia var han 32 år. Ett par mål blev det för senegalesen innan han drog vidare efter säsongen precis som Crossa. Big Mama hann med att spela i Marocko, Schweiz, USA, Turkiet, Norge, Tyskland, Saudiarabien, Sydafrika, Malaysia, Mali och så Sverige då.

Bebben Johansson. Legend.

Fullsatta läktare i premiären på stora Ullevi

HETS OCH SIFFROR Som vanligt när det gäller mig så brukar det handla om siffror som underlag för mina texter här på BaraBen. Den här gången blir inte annorlunda. Dock är det mest siffror för nöjets skull, och inte några siffror direkt relaterade till IFKs framtida framgångar, som det kunnat handla om tidigare.

Som titeln avslöjar tänkte jag fortsätta publikhetsen, för även om stora förbättringar måste ske ute på plan är det på läktaren som vi supportrar kan påverka. De handlar om oss som säger oss vara anhängare till IFK Göteborg. Vi som tillsammans delar hela ansvaret för publiksiffran på varje match. That's right, I said it! Det är vi som bestämmer hur många som befinner sig på läktaren varje match, inte spelarna eller klubbens ledning, inte resultat eller motstånd. Vi väljer om det ska vara fullsatt eller inte, match in och match ut.

Som många redan känner till spelas den Allsvenska premiären för IFK Göteborgs del på stora Ullevi (väljer det namnet för att säkerställa att ingen missförstår) med motståndare BK Häcken, fjolårets tvåa och det enda i närheten av en derbymotståndare vi har kvar. Datumet är på påskdagen, en söndag då alla är lediga, den 31 mars. Tiden är 16:00 om inget ändras.

Jag tycker mig har hört spelare efter spelare i intervjuer prata om hur viktigt det är att få en bra start, att undvika att hamna i samma situation som under förra säsongens inledning. Kan vi inte då se till att de får en, ursäkta uttrycket, sjuhelvetes jävla start redan från match 1? Det är få förunnat att kunna se en bortapremiär på hemmaplan, så låt oss göra premiären till vår hemmamatch genom att fylla, ursäkta igen, hela jävla skiten till bredden!

Ullevi har 43 000 sittplatser. Häcken har ingen bred supporterbas som vi. De kommer inte kunna vaska fram särskilt många fler personer än de brukar ha. De flesta som håller på Häcken går redan på matcherna (eftersom de har sin mest framgångsrika period någonsin och nosade på guld förra säsongen). Vi kan därför utgå från att 35-40 tusen platser går att sälja till IFKare. Tänk er själva att stå där nere på planen i en Allsvensk premiär och höra 40 000 människor skandera "FRAMÅT BLÅVITT GÖR ETT MÅL!" direkt från avspark. Där har ni en kickstart på matchen och på hela säsongen som inget annat lag kan komma att mäta sig med.

Häckens publiksnitt förra säsongen, med hemmamatchen mot IFK borträknad, låg på 4227 personer per match, över 14 hemmamatcher. Om vi förutsätter att de kommer ha samma siffror under 2013, men med en fullsatt premiär mot oss på Ullevi så skulle deras snitt flyga upp till 6812 personer per match. Jämför vi detta med förra årets totalsnitt (alltså inklusive matchen mot oss) på 4348 personer så skulle vi, enbart IFKare, höja BK Häckens publiksnitt med 57%. Vi skulle ha genererat 36% av hela Häcken-säsongens publiksnitt. Efter en match!

Vi skulle även totalskrota deras pubikrekord från 1981 då man mötte Elfsborg på Ullevi. Den gången hade man 19 205 åskådare, en siffra som vi i händelse av fullsatt skulle mer än dubblera.

Jag tror att vi alla kan vara överens om att Häcken redan har så löjligt mycket pengar på inström från Gothia Cup att det inte skulle göra någon större skillnad om vi gav dem ett boost genom fullsatta läktare denna match. Om resultatet blir att vår säsong får en kanonstart som gör att vi är med och slåss om guldet in på höstkanten så tycker jag att det är mer än värt att skänka några slantar till BK Häcken.

En biljett till matchen kostar 200kr för vuxen, 150kr för barn/student/pensionär. Det är inte jättemycket pengar för chansen att uppleva något stort. Det kan aldrig bli fullsatt utan oss. Det är vi som bestämmer. Vi har tillsammans ansvaret. Ta ditt ansvar och köp biljett med en gång! Dra med kompisar, släktingar, svärfamiljen, den där killen som du egentligen inte gillar så mycket men som snackar fotboll med dig varje gång ni ses. Alla ska med! Låt oss göra premiären till en fest!

Köp biljett här!

Mot 43 000! Framåt Blåvitt...!
/patricw
@patricwestberg