Landslagsstjärna bröt nyckelbenet - fick frisyrproblem

FRISYR-EXTRA. Lugn och fin, förlusten mot England är ingenting i jämförelse med den skräck som vissa fotbollsprofiler just nu genomlider. Tysklands stjärna Bastian Schweinsteiger har brutit nyckelbenet och även om hans rehab verkar gå åt rätt håll, så får han avstå livsviktiga saker...som att applicera hårprodukter.

"The problems start with socks or tying up shoes. Driving a car or using hair gel is not possible. I am still dependent on support." (AFP)

Nu ställer sig fotbollsfans runt hela världen frågan: Har Bayern München heltidsanställda frisörer? Jag hoppas verkligen det. Hur ska de annars klara av att spela fotboll? Jag menar, burriga kalufser kan väl gå an i ishockey, men nu snackar vi om primadonnornas värld här.

Naturligtvis höll Bayern på tisdagen ett snabbinkallat krismöte med tyska domarförbundet för att hantera den känsliga frågan.

BaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.com

Nu har jag inte tillräckliga historiekunskaper för att göra en vettig analys kring Portugals roll i förhållande till tredje rikets uppgång och fall, men visst påminner den här frisyren en hel del om en viss rabies-/syfilisskadad tysk ledares kalufs från just den epoken?

Notera 0:11 till 0:14 i klippet, särskilt noggrant.

BaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.com

Europa andas ut. Efter flera års undran och väntan kan vi nu med glädje även berätta att förre Arsenal-stjärnan Lauren äntligen återfått sin Rolex! Oh, glädjen vi alla nu känner vet inga gränser.

BaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.com

Det är inte bara på huvudet som busken bör ansas. Nej, jag menar inget barnförbjudet nu. Vissa arenor (!) skulle behöva investera i en häcksax. Något Fabio Santos i brasilianska andraligan fick uppleva i den gångna helgen...

BaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.com

Slutligen en helt otrolig transfer-affär som varit på gång, hajpats, spruckit och har världens kanske vackraste fotbollsfrisyr i mitten av hela smeten. Här snackar vi sopborste av vildsvinshår. Wow.


Disclaimer: BaraBen.com kan inte ta ansvar för slutresultatet av de självmordspakter bland frisörer som skapas runt om i världen på grund av detta blogginlägg.

Tobbes 4-0 mot San Marino!

Blåvitt är ett beroende

PASSION. Jag är svag för dig, för att du gör mig stark. Mina händer darrar, benen skakar, jag behöver dig nu. Trots att du förstör mig helt behöver jag så mycket mer. Jag vägrar släppa taget och jag kan inte hjälpa det. Svett och feber, jag vill ha dig här och nu. Du är min enda drog, kan aldrig få tillräckligt i kroppen, jag har dig och hela dig runt om i blodomloppet. Är jag dum för att jag utsätter mig för denna plåga? Är det här priset man får betala för att man håller något kärt? Jag kanske borde veta bättre…

Nu är det bara en lång väntan, kan stå mitt i Nordstan och trots det känna mig ensam, jag kan vara ensam men ändå känna din närvaro omsluta mig. Försöker kväva känslan och förneka begäret, det tjänar inget till, allt går i moll i en färglös verklighet. Och alla drömmarna som blivit stulna, drömmar man nu fått ge upp, nu återstår det bara minnen, nostalgi, ett låtsas-liv, en befängd flykt från sanningen. Min tillflyktsort; En behagligare realitet. Men just nu finns den bara i min fantasi. Finns det ingen bot för mina symptom? Jag öppnar ögonen och är tillbaka i min dystra vardag.

Jag får snart panik, någonting måste göras. Jag andas men känner knappt om jag lever, jag ber till en gud jag inte längre tror på. Det sägs att dåliga saker inträffar av en anledning, men inga kloka ord tycks lindra smärtan. Ligger vaken om natten och drömmer på dagen, alla tomma löften tär och mitt hopp det sinar. Vet varken in eller ut, måste ha tappat greppet. För att jag älskar dig, men vill samtidigt slå ihjäl dig, jag är en slav som gör allt för att få vara med dig. Jag skulle gå genom eld och nu sätts min lidelse på prov. Jag vill att du ska veta att jag inte lämnar dig när färgen flagnar på fasaden.

Jag är fångad i ett tvång som förtrycker mitt förstånd. Men kan inte överge dig nu, inget kommer nära nog att kännas som du. För du är min last och min räddning, min börda och min frälsning. Jag har famlat i höstmörkret men i dig såg jag ljuset. Ett ljus som gjort mig troende, men samtidigt så hopplöst beroende. Jag räknar varje sekund, varje minut till nästa stund, då jag ser dig igen, du är min stora kärlek du är min enda sanna vän.

Hur ska jag orka fortsätta? I höst finns inget kvar att hämta, bara misär och längtan. Och vad ska jag göra när jag bryter ihop medan du verkar oberörd? När jag bara vill försvinna men samtidigt vill vara kvar? Vad ska jag göra när jag vet att det inte finns något bättre i mitt liv? Jo, jag gör som jag alltid gjort, jag står vid din sida och håller din hand. För somliga ljus brinner aldrig ut och du kommer alltid att finnas i mitt hjärta.

Mot ett mer lyckosamt (och mindre smärtsamt) 2011!