Inifrån Blåvitt: Gönels J-lagsrapport från planen!

INIFRÅN BLÅVITT. Vanligtvis bloggar Tobias Hysén under den här kategorin här på BaraBen.com. Men i dag gör vi ett undantag och välkomnar ett gästinlägg från Ilhan Gönel som spelar i Blåvitts juniortrupp. Här är hans berättelse om gårdagskvällens ödesmatch i J19-serien mot serieledarna Torslanda.

Det blev otroligt dramatiskt på Torslandavallen i går kväll. Vi gick in i halvtidsvila med en 1-2 ledning efter mål av Jesper Brandt och Björn Linde. Den förstnämnda med en iskall och distinkt straff i högra hörnet och den sistnämnda med ett riktigt kyligt friläge.

I andra halvlek utökade vi till 1-3 genom Sebastian Stenqvist efter en fin hörna ifrån vänsterfotade Max Hulth. Därefter reducerade Torslanda och började hungrigt jaga efter ett kvitteringsmål. Jag hade en dispyt med min tränare på bänken men kom efter många om och men in som anfallare med 10-15 minuter kvar att spela.
Hur arg och irriterad jag än var på min tränare så gick jag ändå in med inställningen att kriga och kämpa för mina bröder på planen, mitt lag.

Med tanke på ställningen och matchbilden var det bara för mig att gå in och kötta samt att försöka vinna dueller och frisparkar. Vi försvarade oss bra och såg ut att gå mot en trepoängare. Men med mindre än fyra minuter kvar av ordinarie speltid hände det som inte fick hända. Ett något turligt inspel från höger skar igenom vårt försvar och en bredsida senare låg bollen, via vår målvakt Mathias Holmström, i nätet. Hemmapublikens jubel kändes som knivar i öronen.

Just i det ögonblicket ville jag bara sätta mig ned och gråta. Det var verkligen inte första gången vi släppte in ett ödesdigert mål i slutminutrarna. Jag kan tänka mig att många av de andra spelarna kände likadant. Det måste på något sätt kännas värre för dom som spelat och slitit hela matchen än för mig som gjorde ett inhopp.

Direkt efter avspel startade vi i ren desperation ett anfall som så småningom ledde till hörna. Vi lyckades få ett visst tryck på dem men vi visste samtidigt att slutsignalen bara var några rensningar bort. Jag måste i ärlighetens namn medge att jag inte trodde på att vi skulle lyckas göra ett mål till. Men hoppet fanns där.

Hur som helst så ledde hörnan som Jesper och Björn jobbade fram från vår vänsterkant, fram till en tilltrasslad situation där bollen till slut hamnade framför fötterna på Emil Calizaya mitt i straffområdet...

... som smällde upp den i nättaket! Några sekunder senare stod hela laget i något som måste ha liknat en ring av spelare som kramades i ren eufori. Vi kastade ned varandra på marken för att få tiden att gå och bildade en hög av total glädje, lättnad och kärlek på samma gång. Ordet "underbart" är en för mild beskrivning av hur skönt det kändes. Slutsignalen lät som den ljuvligaste av sånger.

I går kväll påmindes jag om varför jag en gång blev, och än i dag är, förälskad i den här sporten.
Fotboll är vackert.

Med kamratliga hälsningar, inifrån Blåvitt
/Ilhan Gönel

Träningsrapport: U-truppen

TRÄNINGSRAPPORT. Juniorerna har blivit högaktuella i samband med att ett flertal hämtade spelare från U-truppen har tagits ut till kvällens match mot Qviding. Nu slumpade det sig så att undertecknad var och besökte måndagens träning så då kan det passa bra med en träningsrapport från en juniorträning en kulen februarimåndag.

Genom åren har man varit på ett flertal träningar med A-truppen men i måndags var det premiär för undertecknad av ett besök på juniorernas träning. Sen förra säsongen har det skett en del förändringar i truppen så av den anledningen var man nyfiken på de nytillkomnas förmågor. Det visade sig dock att ett flertal av de nya i truppen redan var bekanta för min del, eftersom de var med i den Gothia Cup-trupp jag punktmarkerade sommaren 2008 och eftersom jag gillade det jag såg då så känns det kul att många av dem nu är uppe i juniortruppen. Utöver det har man uppmärksammade nytillskott i bland annat Lawal Ismail från Nigeria, August Strömberg från Qviding, Sam Larsson från Zenith (lillebror till mer kände Daniel Larsson i Malmö FF för övrigt).

Man kan dela upp träningen i två halvor där den första bestod i rena teknikövningar såsom kvadratspel, ruschträning och nån idioten-inspirerad dribblingsövning. Inte så exalterande att titta på som åskådare kanske - inte mer än att man kunde notera att Lawal Ismail ser väldigt lätt och snabb ut i steget. Han trippar fram på samma sätt som de afrikanska mellandistanslöparna gör och det går fort när han sätter fart.

Under träningens andra hälft är det fokus på mer spelliknande situationer, vilket är mer intressant att studera i detalj.Eijlert Björkman delar upp truppen i två halvor och man ordnar så stor plan man kan i Ishallen, dvs lite drygt en normal planhalva. Nu blir det trångt. Det är gott om killar på träningen så man lyckas trycka in ca 11 mot 11 på en halvplan vilket gör att tempot blir högt och stressande för den som har bollen och i praktiken blir det som kvadraten på stor plan. Men fokus verkar inte vara på att få ett rappt passningspel utan Eijlert är istället väldigt noggrann med positionsspelet. Han bryter spelet ideligen och går in och instruerar om någon inte står helt rätt. Ett anfall i taget, sen instruktioner och sen ett anfall på nytt.

Så småningom känner man sig nöjda och kan gå vidare till nästa övning där man nöjer sig med 6 utespelare i varje lag och resterande får stå utmed kanterna och agera passningsalternativ för sina lagkamrater på plan. Spelvillkor: ett tillslag.

Ett enda tillåtet tillslag verkar vara knepigt för det görs inga mål och anfallen rinner ofta ut i sanden efter att någon tvingats lägga bollen tillrätta innan man passar vidare. Det är en sak att spela på ett tillslag när allt klaffar men titt som tätt kommer inte bollen helt perfekt och då blir det svårt när man inte får nyttja fler än en touch på bollen. Symptomatiskt för denna övningen är att enda målet som görs är ett självmål. Niklas Andersén och Mattias Holmström missförstår varandra totalt och Andersén råkar få en bakåtpassning in mellan stolparna. Det ser rätt dråpligt ut och båda garvar åt misstaget.

Betydligt bättre blir det när man släpper på one-touchregeln. När killarna får lira mer fritt så kommer också målen. Vassast är Jetmir Kurti som två gånger om säkert sätter dit bollen, där det första målet är vackert innickat på ett perfekt inlägg från Sebastian Stenqvist från vänster. Efter ha bytt manskap ett flertal gånger och man har bjudits på ett flertal tacklingar, dribblingar, räddningar och mål så avslutas träningen för denna gången och man joggar tillbaka till Kamratgården igen.

Vad gäller intryck från spelare så är det lurigt att peka på individer när det är så många närvarande och man missar därför mycket, men några intryck har man väl så det får man dela med sig av.

• Chris Mbamba och Bragi Bergson (ny från Frölunda) var hemma och var sjuka, men i och med att Mbamba är med i kvällens trupp så var det väl inte så allvarligt med honom i alla fall.
  
  
• Johan Lundgren, Joel Allansson, Robin Alnäs, Jetmir Kurti, Niklas Andersén, Alexander Berntsson, Mattias Holmström, Chris Mbamba och David Johansson var med mycket förra året och de vet man vad de går för. Kamal Mustafa och William Atashkadeh tränar med A-laget men har åldern inne för att spela i juniorlaget om så behövs. Jag förmodar att det blir de som utgör grundstommen i laget 2010.
  
  
  
• Lawal Ismail har bra teknik och verkar ha ett bra ryck så han får väl ses som en djupledsforward. Han känns lätt i kroppen när han rör sig och har en löpstil som påminner om en friidrottare. Däremot gjorde han inga mål vad jag kunde se och kom väl inte heller till några bra lägen så målfarligheten får utvisa sig senare.
  
  
• Det blir intressant att se Joel Allansson, Niklas Andersén, Chris Mbamba, David Johansson och Jonathan Azulay spela ikväll. Det är ingen överraskning att det är just de som får chansen (fast Johan Lundgren kunde gott fått vara med också). Joel Allansson är speldirigent i juniorlaget och kan genom mycket god bollkontroll snabbt leverera passningar. Niklas Andersén är en ytterback som inte räds att gå in fullt ut i situationerna. Han gör det som krävs, men drar sig möjligen på sig lite väl många gula kort ibland. David Johansson är en mycket offensivt lagd ytterback som lika mycket är uppe i anfall som nere och försvarar. Chris Mbamba kan spela såväl yttermittfältare som anfallare. Han är fysiskt stark men har också ganska hygglig fart under fötterna när han drar på. Jonathan Azulay är den jag är sämst inläst på, men vill minnas att han är en följsam och placeringssäker mittback. Alla fem är väldigt intressanta spelare så det skall bli kul att se dem i a-lagssammanhang.
  
  
• Jonathan Azulay påminner en hel del om Karl Svensson till utseendet.
  
  
• Jag är nyfiken på nyuppflyttade Alen Veric och Haval Mahdi. Under Gothia Cup 2008 var Veric en påhittig vänsterbreddare som ofta kom runt på kanten eller igenom i djupled och var därigenom ofta ett orosmoment för försvararna. Samtidigt var då Haval Mahdi en bollskicklig innermittfältare/anfallare. De två kan vi säkert få stifta bekantskap med en del på Lemmingvallen under säsongen.
  
  
• August Strömberg, målvaktsförvärvet från Qviding, har jag inga djupare intryck av i själva agerandet. Man skiftade målvakter hela tiden och i virrvarret, där alla tre målvakterna hade mössor, var det svårt att hålla reda på exakt vem som stod för tillfället. Men rent kroppsligen är han stor och lång och typiskt "målvaktig" i fysiken så det blir nog bra det där.
  
  
• Fredrik Alnäs fick utgå från träningen med en isblåsa fastlindad mot låret. Han kunde inte sätta fingret på vad problemet var, utan tyckte väl att det mest var en känning. Storebror Robin, med för dagen nytaget körkort (gratulerar), lämnade också för att köra hem brorsan. Fredrik Alnäs gör sitt andra år nu och det skall bli väldigt intressant att följa hans framfart framöver då han gjorde väldigt bra ifrån sig de gånger han var på plan förra säsongen.

Sen så är det en hel mängd spelare kvar som jag helt enkelt inte kan sätta fingret på hur de var. Det var en stor mängd spelare inne i Ishallen under gårdagskvällen och väldigt många nya man inte kände till sen tidigare. Dessutom är det tyvärr så att ens öga söker sig till de spelare man redan kan namnet på. Då är det svårt att i efterhand koppla ihop en individuell insats med ett namn man får reda på först i efterhand. Det enda jag kommer ihåg på rak arm är när Sam Larsson under tvålagsspelet retfullt enkelt kroppsfintade sig förbi en framstörtande Jetmir Kurti, som med sitt minspel visade tydligt hur lurad han blev.

Min känsla efter två timmar med juniorerna är att man förfogar över en genuint ambitiös trupp. Det var ingen som föll ur ramarna, utan samtliga var helt inställda på att nyttja tiden maximalt och hålla hög kvalitet på träningspasset. Hela tiden instruerar Eijlert Björkman sina spelare eller manar på dem och spelarna känns fokuserade på sin uppgift.

*************************

Som lite kuriosa så är det intressant att jämföra när man har intryck från såväl A-trupp- som juniorträningar. Dessutom råkade jag komma för tidigt till Kamratgårdens Ishall och kunde kika lite på sista halvtimman av A-lagets träning och med färska a-truppsintryck blir kontrasterna mer konkreta.

A-truppen var i full färd med nåt slags avslutstävling när jag snubblade in genom dörren och det är under såna moment där man märker, om man nu bortser från det självklara att A-laget håller än högre intensitet i sina övningar, den största skillnaden mellan trupperna - A-laget har Stefan Selakovic. När han är med är det aldrig tyst - framförallt inte när det vankas tävling. Då skall det psykas och firas högljutt omvartannat. Under juniorernas två timmar i Ishallen däremot var stämningen, om inte dämpad, utan kanske mer fokuserad på själva övningarna. Tiden mellan övningarna däremot var det organiserat kaos där varje vakant minut användes till att spontant skjuta mål, gärna från distans, så det gällde att hålla uppsikt så man inte råkade bli träffad av ett förlupet skott. Skottglada unga herrar, det där.

*************************

*************************

Till sist: När man vandrar runt i hallen så syns nackdelen med att låta andra lag träna där tydligt. Det blir smutsigt....

Mittfältstalang klar för Blåvitt

JUNIORSILLY IFK Göteborg har knutit till sig 16-årige talangen Joel Allansson från Nybro IF. Joel håller till på innermittfältet och via en intervju i lokaltidningen Östran 21/8 i år beskriver Joel Allansson sig själv främst som en spelfördelare snarare än en fysisk mittfältare:

-Nej, närkamperna är inte det jag är bäst på. Jag tycker att min speluppfattning och mitt passningsspel är mina främsta egenskaper som spelare.

I september i år debuterade han i P16-landslaget mot Skottland och var sedan ordinarie under höstens EM-kval. Totalt blev det fem landskamper i år för hans del. I Blåvitt kommer Joel därmed återförenas med sina landslagskamrater Nicklas Bärkroth, Joakim Busi, David Johansson och William Atashakade.

Joel var även med i Smålands lag som tog hem distriktspojkcupen i år där man i finalen besegrade Skånes dito med hela 6-0.

BaraBen hälsar Joel varmt välkommen till Blåvitt och hoppas på en liknande utveckling som en viss Söder. Det skall bli mycket spännande att följa din utvecklingskurva i Sveriges bästa talangfabrik.

..

Samtidigt konstaterar vi (något sent) att Tobias Nilsson väljer att återgå till Västra Frölunda, vilket känns trist för undertecknad. Tobias var en av de spelare jag trodde på och som jag valde att haussa lite extra. Så med tanke på den prestigeförlust återgången innebär för mig så får jag nog välja att omvärdera mina fotbollskunskaper en smula. Men men...

..

För övrigt känns Silly Season igen på något sätt när det gäller IFK Göteborg, då nyheten om ett nyförvärv till juniortruppen känns som det bästa som hänt på länge...

..

Fotnot: Bilden på Joel Allansson är tagen från Nybro IFs inspark där offren blev sminkade. Frisyren är därför inte den han brukar ha, men visst vore det coolt med en innermittfältare som ser ut som Vyvyan??