Polisen skapar hat mellan supportrar

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com tar med jämna och ojämna mellanrum in gästkrönikor från er supportrar. Ibland är det ett okänt namn som får säga sitt, ibland en stor blåvit profil. I dag tar "guran" sig an polisens påverkan på supportrarna. Håller du med? Tycker du tvärtom? Gillar du det du läser? Eller avskyr du rubbet? Mejla in din gästkrönika till oss på kontakt@baraben.com eller lägg in din kommentar nedanför bloggposten!

Derbykväll… Ja resultat och spel kan vi lämna därhän för nu iaf, det finns gott om gottegrisar överallt som kommer ägna sig åt den saken ändå, till leda…

Jag tänker närmast på poliskommenderingen. Sen när blev derbyn i Göteborg högriskmatcher? Fordom (typ tre år sedan) gick Gaisare och IFK:are i gemensam skock till och från arenan utan bråk. Ikväll… Avspärrningar och dubbla polisled med stissiga, överspända och ibland även rent oförskämda poliser. Vad är det som har hänt egentligen? Är hotbilden så radikalt förändrad på endast några år? Eller finns det andra skäl till att det blivit så här? Ja, jag undrar faktiskt, speciellt efter kvällens kommendering.

På väg till arenan stoppas vi, mina söner och jag, av iofs trevliga poliser, för att mina söner bär varsin blåvit halsduk runt halsen. På en korsande gata är några hundra gaisare på väg, och där står vi bakom poliserna, hindrade av desamma att gå gatan fram. När väl gaisarna anländer till vår gatukorsning, känns det som om hatet tänds i deras ögon och de skriker ut sitt förakt vid åsynen av de vackraste av färger bakom polisleden. Luften fylls av smädelser och kränkande kommentarer om oss och om IFK. Vad hade hänt om alla dessa gaisare kommit ikapp oss utan poliser? Hade trehundra gaisare misshandlat oss då, tre ensamma personer? Eller skrikit ”Pissa, pissa på, pissa på IFK!” Som de nu gjorde. Jag tror faktiskt inte det. Lika lite som de gjorde det för tre år sedan när de dessutom delade trottoar med barnfamiljer, unga och gamla. Att samla ihop, dela upp och hålla grupperingar åtskilda tror jag bara stärker känslan av vi och dom. Vi är farliga och polisen skyddar er stärker bara dessa vilsna själar i den felaktiga tron att de faktiskt är farliga och behöver skyddas från. Blanda upp grupperingarna med vanligt folk istället så skall ni se att det löser sig alldeles av sig självt.

På väg från arenan…avspärrningar. På båda sidor helt vanliga människor, och parkerade bilar, med dubbla polisled och kravallbussar emellan. Kom man från fel sektion fick man gå ett helt kvarters omväg för att hamna, just det – bakom polisledet. På en enkel fråga om passage, oförskämda poliser som tycktes njuta av situationen och dess tillfälliga makt över vanligt folks möjliga vägval. Skäms den konstapel som på ett nedsättande sätt svarar på en enkel fråga genom att peka i motsatt riktning samtidigt som han talar i barnsligt tonfall, vad har du för problem konstapeln..? Är du lämplig till att vistas ute på kommendering på stadens gator där du förväntas kommunicera med människor? Tror du att du genom ditt nedlåtande tonfall inger förtroende och respekt hos allmänheten? Ser du din chans att få provocera lite, kanske få lite action? Har jag tur få jag ta fram batongen… Hur skall jag annars tolka ditt uppförande? Tyvärr minskar inte mina farhågor om polisens metoder eller lustar av att jag tillsammans med flera personer en stund senare får kasta oss undan när vi går över ett övergångställe. Anledningen tycks vara att tidigare nämnd polislinje nu ansågs onödig och kravallbussarna skulle flyttas eller parkeras. Utan minsta tecken på att brådskande läge förelåg rusade man motorerna och körde rätt in i folksamlingen som gick över det obevakade övergångsstället. Som tur var hann alla kasta sig åt sidan med nöd och näppe. Mer bråttom än att man stannade efter några meter för rödljus var det dock inte varför jag lyckades etablera ögonkontakt med chauffören, döm om min förvåning när jag då möts av ett hånleende…

Jag gick vidare i kvällen med en fadd smak i munnen, ja visst mitt favoritlag hade förlorat, men än bittrare smakade det faktum att polisen på några få år lyckats förvandla en familjefest till vaddå..? Naturligtvis inte helt ensamma, det skall också sägas. Men frågan man iaf ställer sig är… har polisen en egen dagordning? Försvarar man sina stora kommenderingar genom att just ha stora kommenderingar eller vad är det frågan om egentligen?

Väl helskinnade från incidenten med kravallbussen hamnade vi då till slut bland en massa segerrusiga gaisare på väg från Ullevi. Ja visst var det tjôt och hånfulla kommentarer, men inte kände jag mig hotad inte. Varför skulle jag göra det? Det känns som vi har ett val. Skall vi trappa upp och alienera oss än mer från varandra, från vanligt folk, få en stockholmsk utveckling? Eller skall vi försöka ta tillbaka våra gator från bus och polis?

/Guran

Bohlin: "Fotbollsklubbar betalar redan skatt"

Ett obeskrivligt hat

IFK GÖTEBORG- AIK Varför är det rivalitet mellan just Blåvitt och "gnaget"? Varför tänder Göteborgspubliken till lite extra när de gulsvarta från Solna är på besök i Göteborg? Idag försöker Baraben.com nysta ut en del av de faktorer som byggt upp IFK-AIK till en av Sveriges riktiga hatmatcher.

1. En nedbränd hembygdsgård.
2.Attackerat domare under match.
3. Diverse bombhot, nu senast i veckan.
4. Diverse mordhot mot spelare/tränare i IFK Göteborg.
5. En gatusten i bakhuvudet på en dansk a-lagare.
6. En hel läktarsektion söndersliten och nedkastad.
7. Asfaltklumpar slängs på sittplatspublik.
8. Supporterklubben Änglarna totalt demolerad klockan 9.00 på morgonen med krocketklubbor(!) och armeringsjärn i högsta hugg.
9. Våra hemmapubar attackerade vi ett antal tillfällen av AIK och DIF.
10. Våra bussar får krossade rutor vid ett antal tillfällen.
11. En grovt misshandlad pensionär utanför GA Ullevi.

Mikael Hultfeldt i fanzinet Elig 1998.

Detta lista i punktform var en sammanställning av incidenter som skett i samband med att Stockholmslagens fans härjade som värst i slutet av 1990-talet. Artikeln (som finns att läsa här) kom som en reaktion på en artikel i Café Sport under rubriken "Häng ut Göteborgspacket" där man gick till hårdangrepp mot IFK Göteborgs fans. Det är även en lista som ganska tydligt visar varför en extra rivalitet finns mellan Västsverige och Östeuropa, mellan gott och ont, mellan Blåvitt och AIK. Det är en lista på ett par av de vidriga överfall och övergrepp som i snart 25-30 år varit AIK-pöbelns signum, vart man än kommit.

När Blåvitt under 1990-talet var ohotad maktfaktor i svensk fotboll hade svenska medier och vissa klubbledare en tendens att spela hetsandet mellan de olika supporterfraktionerna rakt i händerna. Detta kulminerade i två stycken väldigt uppmärksammade händelser där främst IFK Göteborg och Supporterklubben Änglarna hamnade i öppen konflikt med Black Army, den då ganska välvuxna svartgula supporterklubben. Den första av dessa händelser utspelade sig när alla Sveriges ledande supporterklubbar tillsammans med Svenska Fotbollsförbundet skulle hålla ett möte för att diskutera hur man skulle bromsa det eskalerande våldet och hatet mellan supportrarna i Sverige. Vad man än tycker om ifall det egentligen behövdes några sådana möten så blev utgången av detta möte ett väldigt oväntat.

På den tiden hade Black Army, det egenutropat så stora och fruktade supporterkollektivet, en kvinnlig ledare vid namnet Mia Pettersson. Denna "kvinna" hade vid flertalet tillfällen via medierna gjort sig inpopulär hos både oss Göteborgare som sina lokala konkurrenter. Hursomhelst var Mia Pettersson Black Armys representant vid det stora supportermötet. So far so good. Tills hon dyker upp på mötet där stora delar av den svenska sportpressen finns närvarande i en "Hata Göteborg" t-shirt. Efter denna incident åkte finhandskarna av och redan matchen efter kunde man höra sången "Mia Pettersson är en tjackhora och hon har inga pattar" på Gamla Ullevis läktare. Fyndigt? Absolut inte. Snarare ett bevis på att den krutdurk som förhållandet IFK-AIK var och är- nu höll på att explodera.

Incident nummer två innehöll inte bara Black Army utan IFK:s dåvarande klubbdirektör Bosse "Gaisarn" Gentzel. Detta efter att slagsmål brutit ut i samband med matchen AIK-IFK och Blåvita och AIK:are hamnade i fullt "krig" med varandra runt Änglarnas bussar utanför Råsunda. En stor bild på detta hamnade på GP:s förstasida och Bosse Gentzel, rekryterad från SVT-sporten, fick total panik inför hemmamatchen mot AIK.

Nu skulle Bosse porta hela Black Army från Göteborg.

Bosse Gentzels reaktion på slagsmålet och medieuppmärksamheten kring det tog sådana gigantiska proportioner att han till slut hade tappat all den lilla trovärdighet han hade hos den Blåvita omgivningen. Bosse Gentzel gick på fullt allvar ut med budskapet i medierna att han skulle göra allt som var möjligt för att stoppa varenda AIK:are från att få sätta sin fot i Göteborg. Det var tal om polisavspärrningar utanför Göteborg och bussar som skulle tvingas vända. Självfallet tog det inte länge innan Black Army gick till motangrepp och detta gjorde man genom ett meddelande på Black Armys telefonsvarare. Meddelandet välkomnade den som ringde och bad sedan göteborgs sillstrypare att dra i helvete innan han fyllde på med lite "Hata Göteborg" och annat hetsande snack.

Telefonsvararmeddelandet hamnade nu i sin tur på GT:s löpsedel och förstasida vilket piskade upp stadens invånare i ännu större AIK-avsky. Bosse Gentzel insåg att hans misstag nu behövde göras ännu större så han hetsade fram ett beslut om att byta matcharena för matchen. Nu skulle IFK-AIK plötsligt avgöras på Nya Ullevi då han ansåg att säkerhetsavstånden var bättre där. Så på grund av vissa delar av AIK:s pöbel fick Blåvitt nu spela sin hemmamatch på en bortaarena vilket naturligtvis inte var en populär nyhet för oss Blåvita. När sedan väl AIK:s pöbel var på plats i Göteborg så var det den vanliga visan av flaskkastning, slagsmål, kaos och trevligt beteende från gnagarnas sida.

Tills sist fyller vi på med en tredje incident från 1980-talet, berättad för nämnde skribent på Änglarnas gamla pub på Friggatan av supporterprofilerna "Flash" (även känd som "Neger-Flash") och "Anders B".

Black Army anno 1980-tal
När Blåvitt spelade på Nya Ullevi på 1980-talet var stämningen ofta extremt hetsk mellan de olika supportergrupperna. Det "våld" vi ser på matcherna idag bleknar i många fall i jämförelse till vad som kunde förekomma. En period stod borta och hemmaklackarna på samma sida av Ullevi, hemmaklacken på N och bortaklacken på O. Det som skilde klackarna åt var höga metallstängsel i kombination med polis på läktaren.
En sommarmatch i mitten av 80-talet hade drygt 10 000 personer letat sig till Nya Ullevi. Ingen storpublik med dagens mått kanskem men hetsk stämning låg i luften och stundtals såg läktaren ut som ett gatuuppror i Palestina. Men till skillnad från stenkastande på pansarvagnar var det två supportergrupper som kastade allt de kunde komma åt på varanda. Här skedde ett brutalt steg i våldsspiralen kring fotbollen. Det är oklart vilken sida som tog initiativet men sägnen säger (naturligtvis) att AIK:arna var ansvariga. Någon hade spikat långa spikar genom batterier som man nu använde som ammunition mot de blåvita läktarna. Livsfarliga projektiler som turligtvis inte skadade någon (?) allvarligt flög genom luften i ett luftvärnskrig av sällan skådat slag. Det intensiva AIK-hatet hade fått en ny dimension. Efter matchen gick AIK:arna gatlopp när diverse blåvita element ville ge igen för batterirenget på läktarna och den undermåliga polisinsatsen fick kalla in förstärkningar för att hålla grupperna isär. Det organiserade firmavåldet hade ännu inte haft sin premiär, men extremt våldsamt var det utan tvekan och här var våldet till största del direkt anknutet till arenan.

Ni kanske minns när ryktet om Paqual Simpsons övergång till IFK Göteborg läckte ut? Eller när svikaren Teddy Lucic blev klar för AIK? Om hur Andreas Andersson berättade för media att an haft AIK som favoritlag även när han spelade i Blåvitt men att Thomas Wernersson förbjudit honom att tala om sin "kärlek till gnaget"?
Alla minns vi hur "supportrar" till AIK den 29 Juli 2002 misshandlade den blåvita Stockholmaren Tony Deogan så svårt att han senare avled av skadorna. En utredning som än idag inte är avslutad på grund av att ingen trätt fram och avslöjat vem eller vilka är ansvariga för det första supporterrelaterade dödsfallet i svensk fotbollshistoria.

Incidenterna mellan vår kära förening och solnaklubben är många och fler verkar de bli. I fjol gick AIK:s mytomspunna firma "Firman boys" ut med en officiell uppmaning till alla Solnatattare att terrorisera varje Göteborgare som satte sin fot i Solna i samband med AIK-IFK. Ordkriget blev i vanlig ordning bra tyngre än det verkliga gatukriget men den hetska stämningen från förr i tiden var åter uppväckt. I en stad där Blåvitt inte har några egentliga rivaler har huvudstadsförortens Solnas mästa mestare blivit vår verkliga rival. Laget vi älskar att hata och hatar att förlora mot.

Det är inte speciellt svårt att hata AIK. Och då har vi inte ens börjat läxa upp själva klubben Allmäna IK och alla deras idiotiska aktioner än. Men det överlåter vi åt våra grabbar på plan istället...