Vem var sämst, IFK eller Al Hakim?

Vem förlorade matchen mot Sirius, egentligen? Det går nästan inte att sammanfatta en sån här drabbning utan att landa i ett av dessa två svar. Många fokuserar naturligtvis på domaren efter en förlust där domaren gjort allt i sin makt för att hamna i centrum. Eller vad kallar du det annars när han dömer ut tre straffar och ett rött kort?

Mohammed Al-Hakim hade inte en av sina bättre dagar och det skulle inte ha varit någon skandal om inte en enda av de tre (inklusive IFK:s) straffarna inte dömdes. Frilägesutvisningen däremot var solklar, men till skillnad från i förra matchen mot Örebro kom utvisningen i slutskedet av matchen, när IFK redan låg under och inte i början av matchen då IFK hade ledningen. Därför hjälpte inte överläget nämnvärt i dag. Sirius bara backade hem i slutet och bortsett från att Giorgi fick ett kanonläge från nära håll och sprang till sig ett friläge lyckades IFK inte skapa särskilt mycket i jakten på en kvittering.

Så är det domarens fel att IFK förlorar borta mot Sirius? Nja, han hjälpte naturligtvis inte till. Däremot kan man nog konstatera att om man inte lyckas ta ens en poäng när man leder med 0-2 i matchminut 45, dessutom mot ett bottenlag, ja då är det något väldigt väldigt ruttet i Danmark, för att bli Shakespeariansk.

Jag undrar verkligen vad gubbarna sa i omklädningsrummet i pausen...

Vad sker med IFK när de inte lyckas förvalta det bästa läget att rycka ifrån bottensörjan ens när de har två måls ledning i första halvlek? Varför kollapsar de igen? Varför syns inte rutinen från våra backar när de kommer bakom eller mot en bortvänd spelare i yttersta utkanten av straffområdet? För även om det var extremt billiga straffar behöver man faktiskt inte hjälpa Sirius att få dessa lägen. Varför lyckas de inte rensa undan en rätt kass nick rakt ner i marken vid Sirius frisparksmål? Varför är det bara en ung georgier som verkar ha fighting spirit i laget? Frågorna är många och jag har en till, en fråga som jag inte riktigt kan svara på nuläget.

Vem var sämst, IFK Göteborg eller Mohammed Al-Hakim?

Förlust.

KÄNSLAN: FUCKING JÄVLA HELVETES PISS.

Det fanns ett vinnande lag och ett förlorande lag och det som vände på den saken var som så många gånger förr Jonas "Gåsen" Eriksson.

Dryghetens hemvist, Sveriges värsta avkrok, Karl X Gustafs största nerköp och landets mest inavlade fotbollsregion vann genom att sedvanligt förlita sig på att domarkåren skulle avvärja varje tanke på snabbt, rejält spel och i stället fick Helander gå lös på Vibes hälar i straffområdet och Rosenbergs käft glappa konstant medan Seb fick varning innan tankefoster till fula ord ens hunnit bildas.

Inom mig brinner större hat än jag trodde fanns. En mörkare brand och en djupare hetta än jag egentligen skulle vara bekväm med, men det här är ingen vanlig dag. Idag finns inget annat än den bottenlösa svärtan och den svidande nakna uppriktigheten om det komplex som håller på att bildas inom mig.

Men den inre svärtan har bara ett utlopp. Det inre komplexet kan bara bemötas och besegras på ett sätt. Malmö må ha vunnit idag, men deras seger har väckt den inre eld som i slutänden kommer förtära dem.

Om vi nu missat chansen för fyra månader framåt att besegra både dem och oss själva, så får vi i stället göra det där det verkligen känns - i den sammanlagda tabellen. 

IFK Göteborg mot Malmö är inte längre vår egen El Clasico. 
Varenda återstående match är det. 
Och vi tänker aldrig förlora igen. 

Malmö FF har tänt elden i Sebastian Erikssons och himlens alla änglars ögon.
Låt den inte slockna förrän vi besegrat dem i säsongens alla matcher.

Idag, Malmö FF, förlorade ni guldet.

Matchtankar - Rånet på Gamla Ullevi 28/7

ANALYS. Var ska man börja? Det finns så mycket att svära om. Det finns löpmeter med ord att skriva om hur jävligt allt är. Det finns frågetecken kring blåvitts mentala hälsa VARJE gång det kommer en motgång i en match. Det finns frågetecken om varför Adam backar, backar, backar och backar vid 2-2-målet. Det finns oerhört stora frågetecken kring varför vi inte kan vinna några matcher. Det största frågetecknet, utropstecknet och förbannade jävla stolpskottet till DOMARE är dock det som ligger närmst till hands. Vi trycker in den sista spiken i Helsingborgs kista när vi gör 3-0, men tyvärr drar Jonas Eriksson ut den och sätter den i vår när han och hans kumpaner agerar som de gör.

Visst, återigen, den mentala hälsan i truppen. Den totala avsaknaden av en ledare, pådrivare, säkerhet och pappa i laget finns inte (när Bjärs och Kjetil är borta). Men, hur jag än vänder och vrider på det hela. Vi hade 3-0. Vi hade ett helt. Korrekt. Mål. Avvinkat. För. Offisde! Varför i hela helvete (ursäkta min icke journalistiska korrekthet i att bruka svordomar i mass) dömer den assisterande domaren offside? Varför i hela jävla helvete låter JONAS ERIKSSON spelet fortgå och rendera i mål när årets MEST solklara hands (naturlig vinkel, yeah right) ger en sinnessjuk fördel för Helsingborg? Varför faller vi ihop som ett korthus efter detta. Och varför kan vi tyvärr inte ha ett spel utan att Farnerud är på planen? Och då har jag inte ens ifrågasatt straffsituationen på Vibe, eller alla andra handbollar på Helsingborg...

Jag vet inte var jag ska fortsätta. Jag vet inte var jag kan finna mer vettiga ord att skriva vidare, jag vet framförallt inte var den här förbannade (ja, den har blivit det nu) säsongen kommer att sluta. Blir det en sjundeplats igen? Blir det ännu sämre? Varför? Och följdfrågan man kan ställa sig, vad är det som saknas?

Klyschigt och idiotiskt dravel från min sida, men ångesten, skiten och motgångarna har (trots cupfinalvinst) avlöst varandra sedan den där jävla helvetesdagen 2009. Att nya Kamratgårdens väggar är byggd och fylld av ängslan, ångest, motgångar och skit, i jämförelse med den stolta gamla Kamratgårdens dito med seger efter seger inspikad i varenda bärande balk. Det är skillnaden. Fortfarande.

Lite korta grejer från matchen då:

+ Första 40. Vi har kontrollen.
+ Söders balja.
+ Samarbetet mellan Vibe och Tobbe.
+ Farnerud. Skillnaden mellan kvalitet och kaos.
+ Dyrestams brytningar.

- Mentala korthuset. Vad är det som händer så fort vi får en motgång?
- Adam. Han behöver fortfarande en försäsong. Trots någon OK insats i första vid offensiv räd. Defensivt är det fortfarande KATASTROF.
- Backlinje/Försvarslinje i stort när Helsingborg anfaller med fart. Tittar boll. Allesammans.
- Hjalmar. Var det sista matchen nu?
- Behöver man nämna domarteamet?

Avslutningsvis. Nu skiter jag i det här ett tag.

Höftskott: Öster borta

TERAPI. Skulle jag kanske ha skrivit nackskott? Det hade nog passat bättre. Hur som helst: Här kommer ett gäng spridda reflektioner kring årets jävla rövmatch. Skrivna i affekt, givetvis.

✝  Det var ju kuken. Nu är det till att bli riktigt kanon på fredag. Igår alltså... DOH!

✝ "Tror på baksmälla idag. Avslaget och initiativfattigt. 0–0? 2–0 till Öster?" Så skrev jag på Twitter någon stund före avspark. Och nej, jag är inte nöjd med det. Försöker bara påvisa att debaclet inte kom helt som en blixt från klar himmel. Det låg lite i luften.

✝  Det blir smärtsamt tydligt att det enda som egentligen skiljt årets IFK Göteborg från de senaste årens upplagor är en sinnessjukt stark defensiv och en upparbetad vinnartradition. Den defensiven tvingades gå ut skadad tidigt i matchen. Som tur är såg det väl inte så allvarligt ut. Och vinnartraditionen då? Ja, det återstår väl att se. Vi studsade ju upp helt okej efter torsken mot Solna. Klart är hur som helst: Vi har fortfarande svårt att skapa målchanser mot samlade försvar. Vi är fortfarande usla på fasta situationer. Vi kan fortfarande inte överraska våra motståndare när det slentrianmässiga spelet inte räcker till.

✝  En annan tendens som jag tycker håller i sig, åtminstone sedan förra säsongen, är vår negativa prestationskurva i nästan alla matcher. Vi öppnar ofta ganska piggt, ser pigga och farliga ut, för att sedan mattas successivt i relation till motståndarlaget. Igår hade spelarna visserligen 120 ganska bra ursäkter i benen sedan i söndags, men det förklarar inte mönstret. Om det nu finns något sådant. Jag kanske bara är paranoid.

✝  Vi har inte längre släppt in minst mål i Allsvenskan – nu ett mer än Helsingborg. Man får väl hoppas att Åtvid stänker två på Olympia idag, och då helst minst ett mer än skåningarna. Odds på det?

✝  Vi borde ha satt mer frekvent hög press på Östers rätt osäkra backlinje. Det gav rätt bra utdelning tidigt i matchen och det finns väl ingen anledning att tro inte skulle ha gjort det senare också?

✝  Jehovas vittnen var här och knackade på härom dagen. De yrade något om att de sista dagarna är nära nu – att de kommer vara över oss när som helst. Ägnade inte det så mycket tanke så klart. Tills någonstans runt tionde minuten igår. Då visste jag inte vad jag skulle tro. Sedan reste sig Tobbe igen och kom tillbaka in i spel. 

✝  Så var det den där situationen med det röda kortet som inte blev något rött kort fast det borde ha varit det. Ska säga att jag blev fruktansvärt imponerad av att Lerjéus vågade ta det väldigt okonventionella men helt korrekta andra gula där. Magisk pondus. Satt faktiskt och applåderade i min ensamhet, men det fick man ju ta tillbaka. Så vad var det som hände egentligen? Jo: Bojanic drar en redigt grisig dobbtackling på Adam, varefter Haglund skyndar till för att säga några väl valda ord (och knuffa till Bojanic lite). Bojanic blir tokig och knuffar tillbaka. Lerjéus ger Haglund ett gult för gruffet och Bojanic ett för tacklingen och ett för den efterföljande knuffen. Rött alltså. När situationen är utagerad och Bojanic lommat ut i omklädningsrummet ser det ut som att Zlojutro kutar fram till assisterande och övertalar honom om att det faktiskt var han (Zlojutro alltså, inte assisterande) som knuffat Haglund, inte Bojanic. (Det såg man tydligt på reprisbilderna att det inte var, även om Zlojutro också kutade fram och blandade sig i.) Assisterande påtalar det fabricerade missförhållandet för Lerjéus och vips, så hade Öster trollat bort det röda kortet. Fusk alltså. Riktigt jävla irriterande så klart, men vi ska inte skylla på det idag. Vi ska slå Öster elva mot elva också.  

✝  Har jag förresten nämnt att vi är fruktansvärt dåliga på att skapa chanser mot samlade försvar? Då tycker jag ändå det var ovanligt odåligt igår. Vi lyckades faktiskt vaska fram några hyfsade lägen där på slutet. Fråga: Varför flyttade vi inte upp både Haglund och Wæhler på topp med fem andrabollsgrisare bakom sekunden efter 2–0-målet och bara matade? 

✝  Det var ett jävla kackel om Blåvitts slutforceringar från Tony Gustavsson. Vi skulle tydligen ha gjort många fantastiska sådana i år. Vad fan snackar han om? Vad har han sett för matcher? Om inte jag räknar helt fel så har vi legat under två gånger under årets allsvenska – mot Malmö och mot AIK. Mot Malmö lyckades vi i och för sig kvittera på övertid, men så mycket till forcering vet jag inte om det var.

✝  Samuelss... Den här gången lyckades kommentatorn åtminstone korrigera sig själv.

✝  Det är ju fan också att fotbollen inte bara kan vara logisk. Vi ska ju vinna den här matchen. Men å andra sidan, om man vänder på det, så är det ju just det där ologiska som gör att vi åtminstone kan hoppas på att få se Blåvitt i Europa League till hösten. 

✝  Något positivt, på tal om Europa League: Om gårdagens insats var priset vi fick betala för cupvinsten i söndags så var det lätt värt det. Lätt!

✝  Bäst idag: JJ i första. Sobra i andra.

✝  Sämst idag: Hjálmar Jónsson. Antagligen ensam fotbollsspelare i världen om att sammanlagt ha sparkat bollen längre vertikalt än horisontellt i sin karriär. Så även idag. Defensivt okej ändå, antar jag. Målen är inte hans fel.

✝  På tal om målen: Horribelt försvarsspel på första. Jag fick det till sex spelare mindre än en meter från mållinjen när bollen går in. Det hade räckt att en av dem tog ett par steg framåt. Andra målet är en fin kontring av Öster och ett bra avslut, bara halvminuten efter att Wæhler sparkat hål i luften istället för nätet. Så kan det gå.

✝  Moberg är en konstig spelare. Fruktansvärt snabb, bra driv med bollen och bra intensitet, men kvaliteten på mottagningar och timingen i löpningar finns inte riktigt där. Inte för att David skulle varit sämre än någon annan igår, men han har ett antal nästanlägen, precis som tidigare under säsongen, där han nästan får med sig bollen eller nästan hinner fram till densamma. Jaja, han är ju typ tolv år gammal och ska tydligen ha jävligt mycket i sig, så jag fortsätter hoppas på att han ska göra en Marcus Berg vilken dag som helst nu. 

✝  Nu kommer ett jävligt irriterande, men kanske lika välbehövligt, landslagsuppehåll. 

✝  Och så avslutningsvis: Det där korset här till vänster och bredvid alla andra stycken ska alltså representera... Ja, ni fattar... DÖDEN (givetvis i stora, vänliga versaler). 

/ @johannerman