"I shold have broke your thumbs!"

KNOCK OUT 2012. Ah come on, Stahre, it's true. I was nobody. But that don't matter either, you know? 'Cause I was thinkin', it really don't matter if I lose this fight. It really don't matter if this Gais opens my head, either. 'Cause all I wanna do is go the distance. Nobody's ever gone the distance with Allsvenskan, and if I can go that distance, you see, and that bell rings and I'm still standin', I'm gonna know for the first time in my life, see, that I weren't just another bum from the neighborhood.



"Sella" i löpspåret ett par veckor efter fiaskot 2011 fullbordats.
This time we want a rematch.

Låt askan damma in över Göteborg.

Jag tänker inte sitta här och bitcha om hur dåligt vi spelar för 5:e matchen i rad, det ger inte mig, inte spelarna och inte er läsare någonting. Jag är less på allt gnäll. Jag vet att "jag har minsann betalat för ett årskort och kan då kräva ett bra spel" men det spelar ingen roll just nu. För Blåvitt blöder, blåvitt har tappat sin "mojo" sin attityd och sin glöd. Naiv som jag är trodde jag att vulkanutbrottet på Island var ett tecken, ett tecken på att nu jävlar var det nog, men icket. Men det spelar ingen roll, låt askan från utbrottet damma in över Göteborg, vi må ligga på dödsbädden, men större mirakel har skett - vi reser oss ur askan.

Det vi behöver nu, är att stå tillsammans och slå tillsammans, inte komma överens om vems fel vad är utan få igång den blåvita maskinen. På söndag gäller det, och filmsnutten här ovan är från Rocky, den är till mig, dig, spelare och ledare. STÄLL ER UPP KAMRATER.