Jag tror inte jag kommer minnas den här kvällen om 25 år.
Men det är risk att en och annan Öis:are gör det.
I övrigt finns det inga likheter mellan de två händelserna. Inte i magnitud, område, påverkan på samhället eller den allmänna debatten. När en framstående politiker mördas, speciellt i en demokrati, skakas medborgarna och därmed deras självbild. När en fotbollsförening misslyckas att slås ihop med en annan så är det väl i värsta fall en sten i skon för en och annan supporter, men inte mycket mer. Trots det kan det vara en epok som går i graven när Qviding på ett medlemsmöte kom fram till att det saknades stöd för ett sammangående med krisande Öis.
Därmed kan det sistnämnda sällskapet vara ett minne blott. Jag ser faktiskt inga större ljus i mörkret för Öis, eftersom de nu haft en återkommande tendens att köra sin förening i botten. Försök efter försök att tända gnistan kring deras förening har misslyckats och grundbulten för problemen är att deras publik – eller potentiella publikunderlag i varje fall – sviker dem. Varje fotbollsintresserad Göteborgare, nej stryk det, varje person som känner mer än en handfull människor i staden, känner ett par Öis:are. Men de som känner hängivna Öisare som faktiskt går på matcher och fortfarande engagerar sig för "sällskapet" – i folkmun kallade "Överklassen" – är inte många.
Jag har själv vänner, ytligt bekanta och i varje fall två släktingar som skulle svara "Öis" på frågan om vilket lag de håller på. Men inte många – om ens någon – av dem har varit på en Öis-match på många herrans år. I en sådan prekär situation innebär raset ner till landets tredjeliga ett enormt problem. Detta samtidigt som de äckligt täta finansiärerna och sponsorerna kring klubben verkar ha tröttnat. Motgång på motgång.
Därför riskerar många Öis:are att minnas detta datum. Det kan mycket väl hamna i historieböckerna som kvällen där deras sista halmstrå rök. Nu behöver vi invänta historiens vingslag för att veta om så blir fallet, men till skillnad från när Gais eller Blåvitt haft problem historiskt så känns detta lite tyngre och lite värre. Öis har en imponerande och i många fall framgångsrik ungdomssektion, något som förvanskats i debatten om den eventuella sammanslagningen med Qviding. Där har alla talat om att Öis varit ute efter två saker:
## Superettaplatsen. En genväg upp i den division där man "måste" ligga om klubben har ambitioner att bedriva verksamheten i någorlunda professionell form.
## Ungdomssektionen. Qviding anses ha en väldigt bra och väl organiserad ungdomssektion som är attraktiv för en historiskt större förening att få tillgång till. En plantskola av hög klass.
När det kommer till platsen i Superettan stämmer spekulationen naturligtvis till ett hundra procent. Det hade varit en "quick fix" på ett problem som inneburit att Öis med lite flyt hade varit ett allsvenskt lag redan till 2012. Men när det kommer till ungdomssektionen så underskattar nog de flesta den rödblåa kapaciteten en del, då de sedan i alla fall två decennier har en av de bättre i stan. Speciellt med tanke på att de inte satsar på samma bredd som Blåvitt och Häcken, gör att deras resultat i ungdomsturneringar och cuper är imponerande. Men självklart hade de blivit avsevärt mycket bättre med även Qvidings dito under "sin flagg".
Nu riskerar Öis ungdomssektion att långsamt tappa i kvalitet. Det är helt enkelt inte lika attraktivt för talangfulla spelare att lira i en klubb som känns långt borta från den yttersta eliten. Där lär många unga killar, men även tjejer (Qvidings damlag var ju en ytterligare bonus vid sammanslagningen), inte se Öis som ett alternativ om de faktiskt har höga ambitioner med sitt idrottande. Ett problematiskt moment 22 för en förening som saknar pengar, har problem att hålla i sina nuvarande spelare och desperat hade behövt unga talanger i massor under de kommande åren.
Jag lider med Öis:arna men kan inte låta bli att tänka "ni får fan skylla er själva" utifrån det perspektiv att svenska fotbollsföreningar är demokratiskt styrda. När det år efter år går illa på olika vis och när det krävs räddningspaket och desperata aktioner gång efter annan är det medlemmarnas förbannade skyldighet att ta sig i kragen och reagera. När IFK Göteborg sögs in i skatteskandalen var de absolut mest hetska tongångarna de som fördes fram av föreningens egna supportrar, inte minst på den blogg du läser nu. Det självkritiska förhållningssätt är inte bara ett sätt att ta ansvar för sin egen skull, det är en demokratisk skyldighet som väger tungt i ansvarsfrågan när dynastier byggs eller faller.
Nu är inte Öis någon större dynasti, mer än kanske för dem som sitter på ålderdomshemmen. Jag hoppas dessutom för de yngre Öis:arnas skull att raset inte fortsätter genom seriesystemet. En utveckling som vore tragisk på många sätt. Men ilskan bland de rödblåa borde inte riktas mot Qvidings medlemmar, utan mot sig själva. Det är inte Qvidings fel att "sällskapet" hamnat i den här prekära situationen.
Så vem bär skuld till Öis fiasko? Styrelsen? Spelarna? Naturligtvis.
Men Öis medlemmar och supportrar är lika goda kålsupare.
