KÄNSLAN: FUCKING JÄVLA HELVETES PISS.
Det fanns ett vinnande lag och ett förlorande lag och det som vände på den saken var som så många gånger förr Jonas "Gåsen" Eriksson.
Dryghetens hemvist, Sveriges värsta avkrok, Karl X Gustafs största nerköp och landets mest inavlade fotbollsregion vann genom att sedvanligt förlita sig på att domarkåren skulle avvärja varje tanke på snabbt, rejält spel och i stället fick Helander gå lös på Vibes hälar i straffområdet och Rosenbergs käft glappa konstant medan Seb fick varning innan tankefoster till fula ord ens hunnit bildas.
Inom mig brinner större hat än jag trodde fanns. En mörkare brand och en djupare hetta än jag egentligen skulle vara bekväm med, men det här är ingen vanlig dag. Idag finns inget annat än den bottenlösa svärtan och den svidande nakna uppriktigheten om det komplex som håller på att bildas inom mig.
Men den inre svärtan har bara ett utlopp. Det inre komplexet kan bara bemötas och besegras på ett sätt. Malmö må ha vunnit idag, men deras seger har väckt den inre eld som i slutänden kommer förtära dem.
Om vi nu missat chansen för fyra månader framåt att besegra både dem och oss själva, så får vi i stället göra det där det verkligen känns - i den sammanlagda tabellen.
IFK Göteborg mot Malmö är inte längre vår egen El Clasico.
Varenda återstående match är det.
Och vi tänker aldrig förlora igen.
Malmö FF har tänt elden i Sebastian Erikssons och himlens alla änglars ögon.
Låt den inte slockna förrän vi besegrat dem i säsongens alla matcher.
Idag, Malmö FF, förlorade ni guldet.
