ANALYS. Internationella kvinnodagen med fotboll, målkalas, långkalsonger och segersötma. Fint. Att precis vid slutsignal få frågan från dönickarna man står med, bland andra SLO-Christian, "vad ska du gnälla om nu?" ställer dock till det lite grann. Eller ja, det finns ju löpmeter med gött att skriva om, dels med tanke på målkalas, Sebastian Eriksson, alla danskar, Emil Salomonsson, Johns utkast och den jättestora flaggan. Men, inget gott utan något ont. Eller åtminstone inte när det gäller gängse rutin och #matchtankar.
Men nej, jag tänker faktiskt inte gnälla mer än nödvändigt, utan mest poängtera den lilla ängslan och ångesten som utspelades några större delar av första halvleken. Inte för att vi var nämnvärt dåliga eller att någon enskild prestation var kass. Inte alls (seriöst alltså). Men deras sort of, "köra-som-fan-menalitet" kombinerat med kompakt och lågt försvarsspel (kan ju knappast kommit som någon överraskning) ställde till det lite för oss ändå. Inte för att det heller blev nämnvärt farligt, förutom den där frisparken som såg ut att gå rätt in, och kanske snek stolpen med en tio, tolv centimeter. Men, för att det blev sådär typiskt som fan (lex gefle, eller annan random brögäng) där vi dras ner i skittempo, inte rullar boll med fart, på backen, genom mittfältet, utan istället stängs igen och får lite svårt att skapa mer än Bomans hårda skott strax utanför (jävlar vilket förarbete i Ankersens inspel till Sörens fina nick!) och Sebastians underbara frisparkslurighet.
Ingen ko på isen i och för sig. Varken för att Ljungskile fram tills dess bjöd på något nämnvärt motstånd (förutom han tolvan, Ken Sema) eller skulle bjuda på något nämnvärt motstånd. Jag var faktiskt aldrig direkt orolig. Mest jävla nöjd, glad, stolt, taggad, förundrad och jävligt lycklig över att vi har tillbaka en sådan gubbe som Seb. Hans energi (gula kortet! Halebale, trodde att han hade lugnat sig lite... Icke då), hans tre första meter med boll (inte många i AS besitter den speeden), hans första tillslag på bollen eller för den delen, hans underbara jävla känsloyttringar efter målet. Det är en gubbe, karaktär och härförare som vi saknat.
Ett noll i halvlek var varken i underkant eller överdådigt. Det var ganska mittemellan. Som tur var käkades det antingen chiafrön eller kaffebönor i paus, för en viss skillnad kunde man ju skönja direkt efter avspelet. Frejdiga löpningar om vartannat från den evigt outtröttliga Emil på högerkanten, fina kombinationer med Nikeskobeklädde Ankersen och gubben som nyss nobbat lika mycket pengar som Bugatti torskade på varje tillverkad Veyron (Holmberg). Det är väldigt mycket pengar det.
Tvåan kom efter tilltrasslad hörna (efter ett gäng innan, och, jävlar vilken skillnad i kvalitet på Sebastians hörnor kontra MSD...) där Lasse suger ner och tofflar in den till Tom Petting som för dagen kasserar in bra betyg på både närkampsfronten, spelfronten och målfronten. Mycket jävla bra att göra mål på fast situation.
Lite goa utkast från John (vad hände där?), trolleri av danskarna och vips stod det 4-0 på tavlan. Spiken i kistan sätter Emil (whaddabout köra något på Eeeemiiiil i Lönneberga-grejen när han noteras i protokollet? Hade la varit sköj?) efter ett jävligt gött "fina fötter-inlägg" från MSD. Efter femman fanns det ju mersmak på fler mål där bland andra Sören och Engvall ville skjuta på samma boll.
Kort och gott en bra genomförd match där det kanske ändå inte fanns så mycket mer att gnälla på än det gamla vanliga med söliga utsparkar, ändå inte jättenaturlig uppspelspunkt och spelfördelare samt dyrt, kallt kaffe.
Några korta från matchen då:
+ Fem mål framåt. Alltid bra.
+ Noll mål bakåt. Alltid bra.
+ Sebastian Eriksson.
+ Emil Salomonsson
+ Danskarna
+ Tom Petting!
- Inte någon höjdare från huvuddomaren ändå.
- Starten. Vi måste vara lite mer på tå.
- Fortfarande lite väl tjongigt och räddhet i att spela på backen på mötande mittfältare.
- Saknar fortfarande den där spelfördelande offensiva typen. Blir gärna för mycket och ofta i sidled. Men visst, tidigt på säsong.
- Kvalitén i utsparkar.
Nu kör vi hela vägen. Hej hå.
