ANALYS. Håll i er nu, Benny med kamrater, nu kommer ett riktigt jävla pissinlägg. Att vi startar med en ultradefensiv 4-5-1-liknande uppställning (igen) då vi inte gjort ett enda jävla mål på herrans många minuter är inget annat än ofantligt märkligt och pånytt ett fett jävla underbetyg till "coach" Stahre och hans gäng. Att vi visserligen malde på rätt bra första 20 och gick rätt okej (men att för den delen inte prestera ett skapandes gram vad gäller målchanser) kändes ju lite okej i alla fall. Sen kan man ju inte lasta Stahre personligen för det mediokra ingripandet av Alvbåge som ger ajk deras första mål, men ändå det ofantligt långsamma och taffliga försvarsspelet av Bjärs och Adam i sekvensen innan, det är ju indirekt Stahres fel. Hur då? Att spela en av allsvenskans långsammaste ytterbackar (Adam) mot en vindsnabb Igboananike är, istället för att spela Emil (som visserligen tyvärr var sjuk ikväll), inget annat än bedrövligt. Vari man finner bärande väggar och kontrollerad aggressivitet i det agerandet tvistar de lärde om. Fortfarande. Men, vafan, kör som fan!
Tavlan i sig är ju inget att snacka om. Eller jo det är den ju. Även där är det ju så mycket, sjuukligt mycket ångest och bedrövelse över hela grejen. Mackan petades för en eller två tavlor innan och det skreks, skrevs och gormades överallt att John skulle spela. Det var revansch på Twitter, det var knutna nävar och karneval på stan, Bosse Hansson lovade att aldrig kommentera fotboll mer, osv. Med allt dravel sagt, så var det jävligt, jävligt typiskt att John såklart skulle leverera en kanske än värre tavla är Mackans tidigare. Tillsammans.
Efter deras mål föll vi såklart ner i knät på varandra. Ända ner till Kjetils träben och kolfiberarmbågar. När vi hade en tillstymmelse till att vända spelet, då satt hela laget och fikade kolasås med dopp på egen planhalva och Vibe var återigen ende gubbe två meter över vit mittlinje. Vad i helvete liknar det? Seriöst?
Fortsättningsvis i matchen malde ajk effektivt ner oss efter påtryckningar, uppmaningar och styrning från deras förste- och andrecoach på sidlinjen. I mångt och mycket kändes det inte som att något kreativt skulle till framåt, då vi fortsatte att "lira" med ensam, frenetiskt löpande (kredd, igen) forward på topp.
Att vi återigen blottar bristen på spelidé, bristen på folk i boxen och bristen på kreativa anfallsalternativ är inget annat än jävligt tragiskt. Sen tidigt andra kom ju såklart Kjetils röda. Rätt eller fel? Ingen aning, såg inte ett skit från ståplats, men korta kik på Twitter skvallrade om att det var jävligt retarderat att spela med armbågar i huvudhöjd på mittplan. Så, om Hansson (yay, Hansson!) avgjorde matchen likt tidigare kollega Texeira? Inte en chans. Han var dålig (ja, Texeira också) men att det skulle ha varit orsaken till att vi blev uppätna av ajk på hemmaplan med första skottet på mål (!) fem sekunder före slutsignal, det kan inte ens den mest enögda supporter proklamera (uuuhh, svårt ord). Orsaken till att vi torskade denna, och de tidigare matcherna (mot ungrarna hemma, där vi såklart hade gjort ett mål om vi bara velat) stavas inget annat än Mikael Stahre!
Några korta från matchen då:
+ Gustav Svensson! Mycket sidled. Men mycket slit och sjuka brutningar!
- Spelidé?
- Matchning?
- Uppställning?
- Anfallsfotboll?
- Mikael Stahre!
Men, vi vann i alla fall förmatchen mellan veteranerna! Kneten tre mål (värva!), Mild två baljor och Sella ett. Där coachade sannerligen inte Stahre. Förhoppningsvis gör han inte det för oss i Europa League och Allsvenskan framledes heller. Det räcker nu. Stort tack.
Edit: Hypotetisk fråga kopplad till min fatala miss i att Emil var sjuk, hade Stahre spelat Emil om han var tillgänglig? Öh. Nä.