Krönika:
Den här texten är riktad till alla trogna, men även otrogna, BaraBen-läsare. Jag som skriver den är ny här på bloggen och kommer med oregelbundenhet skriva ner tankar och idéer kring laget vi alla i stunder lägger ner (o)hälsosamt mycket tid på. Vissa texter kommer hylla, andra kommer vara brutalt hårda. Den första texten handlar om Tobias Hysén, ansvarsbäraren.
Den här texten är riktad till alla trogna, men även otrogna, BaraBen-läsare. Jag som skriver den är ny här på bloggen och kommer med oregelbundenhet skriva ner tankar och idéer kring laget vi alla i stunder lägger ner (o)hälsosamt mycket tid på. Vissa texter kommer hylla, andra kommer vara brutalt hårda. Den första texten handlar om Tobias Hysén, ansvarsbäraren.
Tobias Hysén bär på ett Blåvitt arv. Det blåvitfärgade blodet pumpar i hans ådror sedan generationer tillbaka. Hans roll som bärare av de blåvita värderingarna och fixstjärna i laget är självklara. Han förväntas att hela tiden prestera både på men även utanför planen. Pressen på honom att sätta de avgörande målen är konstant och dessutom är han den som ska leda laget på plan i sin roll som lagkapten. Frågan jag ställer mig är; hur mycket ansvar kan vi lägga på Tobias Hysén?
Det
har återigen börjat diskuteras om Hysén, utöver alla sina
förpliktelser till supportrar, sponsorer och klubben i allmänhet,
dessutom bör ha det mest hedersamma uppdraget av dem alla, vara
kapten i IFK Göteborg. Förra året handlade det om att pressen blev
för stor och därmed påverkade målskyttet negativt. I år är han
på väg att uppnå sitt personliga mål, 15 mål på en säsong, men
diskussionen om Hysén som kapten finns kvar.
Det
som börjar oroa mig är de rapporter som från olika håll har
börjat måla upp en bild om att allt inte står rätt till på
Kamratgården. Spelare som öppet visar sitt missnöje, gentemot
Tobias Hysén. Hetlevrade debatter om hur han uppträder på plan,
både i träning och under match. Att han inte tar det ansvar som
förväntas av en kapten. Manar inte på styrkorna, lyfter inte laget
när det är psykologiskt tungt. Att han inte är vägvisande i sitt
spel, sätter standarden för vad som förväntas av en spelare. Att
han hänger med huvudet och inte visar glöden som förväntas.
Diskussioner är aldrig fel och olika viljor samt åsikter kan vara
sporrande för laget. Om det sker konstruktivt och där alla arbetar
mot ett gemensamt mål. Att de diskussionerna nu verkar rinna över
kanten och spilla över till oss supportrar är oroväckande.
Tilliten till Tobias Hysén som kapten verkar med andra ord vara
ifrågasatt.
Att
ens föra den här diskussionen, om en spelare är rätt som
kapten för IFK Göteborg, är för mig ett misslyckande. När
dessutom det inte bara är supportrar för visar en misstro, då är
det dags att kliva åt sidan. Kaptenen ska vara självklar, vara
gjuten i sin roll och hysa en total respekt hos spelare, ledare och
supportrar. Den saknas just nu.
Det
är problematiskt att ha kaptensrollen som anfallare. Hysén kan i
långa stunder hamna utanför spelet. Har svårt att vara den manande
kraften, motorn, att driva på laget när det går emot. Det finns
spelare i dagens trupp som ter sig mer lämpade att bära
kaptensbindeln. Som redan idag är ledare, har respekten hos
medspelarna och även kräver den.
Ingen
kommer ta bindeln från Hysén. Inte så vi utomstående får reda på
det i vilket fall. Därför måste Tobias självmant ge ifrån sig
bindeln. Han har redan tillräckligt med ansvar inom klubben och mot
supportrarna även utan att vara kapten. Det är dags för honom att
ge upp sin kaptensroll, han kommer ändå vara fixstjärnan och den
stora målskytten i truppen. Att ge ifrån sig bindeln gör att han
har möjlighet att ha en dålig dag utan att det går ut över laget.
Det är bra för både honom, laget och supportrarna.