I måndags hyrde vi till slut en bil för att enklare kunna ta oss till och från träningar och intervjutillfällen. Eftersom Blåvitt hade en helt ointressant fysträning på eftermiddagen tog vi tillfället i akt att åka in till Antalya för att införskaffa mobilt bredband och utföra lite annan proviantering. Vår expert på turkisk bilkörning, Erling, som direkt lärt sig att köra precis som de infödda – det vill säga köra mot rött, över heldragna linjer och tidvis på fel sida vägen – hade inga problem att köra oss dit. Detta alltså trots att det här är ett land, som Erling själv säger, där "en svensk trafikpolis och en svensk lapplisa hade haft en del att göra". Trafiksäkerheten ligger kanske inte på topp och lastsurrningsföreskrifterna är nog inte lika strikta som här hemma...
Väl inne i staden som Erling och Karlsro tänkte sig som "en liten fiskeby" men som rätt snart visade sig vara den miljonstad det är – år 2010 världens fjärde mest turistbesökta stad! – snurrade vi runt i ett till synes oändligt gatnät men stannade slutligen till på en sidogata och gick ut i vad som såg ut att vara ett turiststråk med bara klädbutiker, skobutiker, solglasögonbutiker och annat typiskt "turistigt". Lustigt nog verkade vi vara de enda icke-turkarna där, men å andra sidan är det inte högsäsong just nu heller.Att det säljs en hel del märkeskopior här i landet var väl inte direkt oväntat men att det görs från "riktiga" butiker och mitt i stan var jag inte riktigt beredd på. Som en förstagångsbesökare i Turkiet har jag mina enda erfarenheter av märkeskopior från Thailand där den handeln ändå sker på de lite mindre och "mobila" marknaderna och där de riktiga butikerna ändå är just riktiga. Men precis som vanligt är det alltid lika roligt hur man försöker gå runt copyright genom att ändra lite i märke och namn. Eller vad sägs om ett par tvårandiga daiads eller kanske ett par fyrrandiga och fyrbladade?
»TURKIET2012«»TURKIET2012«»TURKIET2012«»TURKIET2012«
Nog om trafiken och shoppingen, resans stora höjdpunkt har ändå varit Charlie som ni redan har mött har följt med Brown Bombers-gänget – med före detta supporterklubbsordföranden BB-Claes, Blått&Vitt-redaktören Laholm och fyra andra sköna snubbar – i vått och torrt. I går satt han till exempel på läktaren under träningsmatchen och han är verkligen en karaktär. Ibland undrar man dock om han inte är världens bästa inkastare som lyckas dra med BB-gänget till barberaren och alla andra möjliga och omöjliga butiker, restauranger och nattklubbar? Lite avundsjuk är jag på Bombers som kan göra lite som de vill, men å andra sidan har de ju också betalat ur egen ficka för sin resa. Det är priset för frihet...
Inför matchen i går åkte vi i alla fall in till Belek för att ladda en liten stund och se på tusan om inte Charlie var där med BB-gänget och ytterligare någon nyfunnen turkisk vän som fick det svenska namnet Gustav. Belek är en liten håla på vintern så det var rätt dött i centrum utom just på det Dali Café & Bar där det laddades för fullt, åts, dracks, köptes tröjor och drogs roliga historier. Här kommer en: