”Det är lugnt, drick du, det blir snart bättre!”

KRÖNIKA. Det blir snart bättre! Det vänder snart! Håll ut och tro på laget och tränarna! Man kan inte vinna jämt! Dra åt jävla helvete.

Jag vet, jag har varit en av de positiva som har stått bakom Blåvitt och in i det sista trott på att trenden skulle vända. Men nu inser till och med jag att man kan jämföra mitt stöttande som att stå bakom en alkoholist och säga ”Det är lugnt, drick du, det blir snart bättre!”. Jag kan knappt se mig i spegeln längre, jag skäms, jag har uppmuntrat ett destruktivt beteende. Min kärlek i livet har fastnat i kvicksand, och jag har stått bredvid och bara tittat på medan den sakta med säkert sjunker.

Men nu vet jag inte längre om jag vill räcka ut en hjälpande hand eller ens en trädgren. Blåvitt är ett sjunkande lag, utan någon som helst självinsikt till hur pass fastkörda vi är. Låt mig dra några exempel.

Elmar Bjarnasson, visade mot Örebro att han hör hemma som central/offensiv mittfältare, han bidrog med väldigt mycket kreativt framåt och kom med lösningar som inte innehöll ”långa bollar på ensam forward”. Han vågade vända spelet till andra kanten när han såg att yttermittfältaren var instängd och alternativ saknades. Efter matchen säger Jonas Olsson om Elmars insats ”Han gör det OK”. Jonas Olsson, sitter du och spanar på fåglar under matcherna? Och vad såg vi sen lik förbannat mot Gefle, en Elmar ute på kanten.

Tobias Sana har knappt fått chansen i år, varför testar vi inte med honom på kanten och ger Elmar en plats inne i mitten?

Sen har vi i match efter match fått se en ensam forward som har förväntningar på sig att prestera lika bra som Hysén. Och vi har fått se brutala misslyckanden match efter match. En match med noll avslut på mål är under all kritik, under all jävla kritik. Jag har tidigare sagt att man inte kan vinna matcher utan att göra mål, och man har ingen som helst chans att göra mål om inte ett enda skott går på mål.

Att försöka få någon med till exempel alkoholism eller ätstörningar att friskna till är ett jobb helt förgäves så länge de inte själva inser att de är sjuka. Jonas Olsson och Stefan Rehn tror blint på sin spelidé och på Elmar som vänsterytter – ”det vänder snart, marginalerna är inte med oss, det är bara att kämpa på så kommer det”. Det är bullshit, hur kan det få ta en halv säsong innan ni inser att vi har kört fast?

Hårda fakta:
”Marginalerna som var på vår sida förra säsongen är emot oss nu” – det finns inga jävla marginaler att tjata om, om man inte har ett enda skott på mål.
”Det är bara att kämpa vidare så kommer det att lossna” – Ska vi fortfarande tro på det när vi kör samma spelsystem och kämpar mot Assyriska om en Allsvensk plats i slutet av säsongen? VAKNA!
”Vi är nöjda med insatsen, nu tar vi med oss det bra från den här matchen till nästa match” – Det gör vi då så fan heller, när vi ser helt klart och tydligt att en match där vi har hög press och ligger långt upp i banan ger oss så mycket mer så står vi ändå där matchen efter med nio backar och en ensamvarg längst upp i banan som åstadkommer lika mycket som, ja, inte ett jävla skit.

Att kämpa för SM-guld är bortblåst,
nu handlar det om att kämpa för överlevnad.

Att Tobias Sana inte har fått chansen (en spelare som Stefan Rehn själv hyllade när jag bad honom lyfta fram de spelare som hade gjort bäst ifrån sig på försäsongen och nere på Cypern) och att Elmar inte får spela centralt i banan tror jag ligger i ett - undermedvetet - alldeles för defensivt tänkande från tränarna. Man är helt enkelt för rädd för att tappa mer poäng och därför vågar man inte satsa framåt. Man tar det säkra framför det osäkra och täpper till bakåt istället för att våga spela för vinst, just för att rädslan för att förlora tar över, undermedvetet.

Man har också undermedvetet byggt upp spelidén alldeles för mycket runt att det ska finnas en Tobias Hysén i målform på topp, vilket är helt rätt och förståeligt, men inte när Tobias är skadad och därmed inte i målform. Det finns i mina ögon ingen forward i Allsvenskan just nu som skulle kunna axla Tobias roll. Skapa alternativ för guds skull.

Kort sammanfattning i känslor - första halvlek av Allsvenskan 2010:

Katastrof, fiasko, långa bollar på spöket laban, publikstöd, trångsynthet, blindhet, bedrövelse, svart hål, 0-0, kvalplats, kom tillbaka nu Stiller, näst-nästa mästarna, må dåligt, må sämre, må piss, skratt, gråt, bli hel nu Hysén, sömn, sömnlöshet, mardrömmar, andra drömmar, förjävligt, bättre, sämre igen, ännu sämre, sämst, jag ger upp. Avgå.

Till sist vill jag rikta ett stort grattis till AIK som har tagit ännu en titel
– Sämsta Mästarna of All Times!

Men ibland kan man lära av de sämre, sälj ut biljetterna till lägre priser för att fylla Ullevi trots bristfällig underhållning, publikstödet som ni hela tiden hyllar, ta vara på och utöka det. Jag som årskortsinnehavare och andra med mig skulle inte ta illa upp eller påstå att vi har blivit ”lurade” eller lagt på tok för mycket pengar, det är ett val vi har gjort, för att stötta klubben vi älskar. Gnhiet hade 21 000 åskådare på sin senaste hemmamatch, 30 kr kostade det för en ståplatsbiljett på norra (själv skulle jag inte vilja stå där om jag så fick betalt för det, men tanken är jävligt god).

Nu tar jag semester, i några dagar. Fan vad najs. Eller inte.